Varning: Långt inlägg med mycket bilder!Så kom då äntligen dagen då det var dags att ta leverans på det nya inköpet.
Natten innan var fylld av diverse mystiska mardrömmar, att de glömt lasta bilen på färjan, att färjan skulle sjunka, att jag skulle krascha bilen på vägen hem, etc. Resultatet blev att man vaknade alldeles kallsvettig fem minuter innan väckarklockan skulle ringa vid 07:00.
Efter den vanliga proceduren vid uppvaknande (att dra sig till minnes vad man heter, var man är, vem bruttan i sängen bredvid är osv) stiger man så upp för att upptäcka att kläderna man kvällen tidigare lagt fram har ramlat ner på golvet och numera liknar en maläten pudelpäls som en girig bonde har lurat på en, på grund av allt hundhår som vanligtvis omger hundarnas sovplats i sovrummet.
I alla fall lyckas man till sist styra upp morgonens aktiviteter så man kan lämna hemmet i god men något brådskande ordning. Borsta snö och skrapa rutor fick man göra innan det bar av till närmaste bensinmack för att tanka upp bruksbilen som skulle transportera mig med resesällskap till Göteborg. Ett snabbt besök på McDonald’s försåg oss med den dagens välbehövliga frukost.
Snart därefter svängde vi in på gatan där Mårten, siste medlem av resesällskapet och tillika kameraman, har slagit ner sin påle i backen.
Jag och min kära fru med våra två hundar inväntar Mårtens instigande i bilen.Vi lastar så in oss i bilen efter sedvanliga hälsningsfraser och ger oss ut på Rv 40 mot Göteborg. Vid ett stopp på Shell-macken vid Västra Jära inhandlas diverse viktiga attiraljer såsom något att dricka under färden, en snusdosa och den obligatoriska segercigarren för att fira drömmens uppfyllelse!
Grundlig inspektion av kylen för inköp av lämplig vätska.Segercigarren som skall tändas vid uthämtandet av bilen!Färden fortsätter sedan vidare på Rv 40. I vår körriktning ser väglaget bättre ut än det är, och i motsatt riktning ser det ut att vara ungefär lika kasst som det känns på vår sida om mitträcket. Vi möter några plogbilar som strör salt omkring sig, men trafiken är ganska lugn den här tiden på en lördagsmorgon. Det passar oss utmärkt, då vindrutespolaren på vår Honda har gått i pension och vi inte orkar/hinner stanna för att rengöra några rutor. Hundarna sover i bagageutrymmet, frugan sover i baksätet och jag och Mårten diskuterar allt möjligt, allteftersom vi sakta men säkert närmas oss Göteborg.
34 kilometer kvar, det börjar pirra lite i magtrakten måste jag erkänna!Ungefär klockan 10:05 anländer vi nästan vid utsatt tid hemma hos en polare, Rickard, som tidigare i år flyttat ner till Göteborg för välbehövlig fika och rastning av hundarna. Hustrun upptäckte att hon glömt sina vantar hemma, och beväpnade sig istället med mina arbetshandskar som låg och skräpade i bilen.
På parkeringen hemma hos polaren vid Frölunda TorgVi ringer ner polaren, hans bättre hälft och deras två hundar för att bege oss mot en närbelägen hundgård där jyckarna kan få springa lite fritt. Då händer något för jävligt! En av mina falskmärkta kvalitetsskor som inhandlats i Thailand föregående vinter får för sig att bli oförsonligt förbannad på sulan och beslutar sig för att sparka ut den senare ur deras förhållande. Upp till polarens lägenhet för att rekvirera ett par gamla dojor som sett bättre dagar (och större fötter).
Varning: Thailändska kvalitetsskor håller sällan vad de lovar.Ett hundkrig i rastgården, ytterligare ett hundkrig i lägenheten samt inmundigande av saffranssockerkaka (säg det snabbt om du kan) i sällskap med kaffe senare börjar klockan äntligen närma sig 12:00, och det är dags att bege sig mot P6 i Skandiahamnen.
Ironiskt nog är detta det enda ställe i Göteborg som jag hittar till, eftersom jag tidigare kört löstrailer och ofta hämtade den bakre delen av mina ekipage just där. Trots det är jag lika dum som hålet i botten på en hink, och följer Rickards felaktiga instruktioner om hur man kommer från hans hem till Skandiahamnen. Efter lite trafikregelsvidriga manövrer i området kring Stena-hamnen anländer vi slutligen till ID-kontrollen i Skandiahamnen.
Formaliteterna inför upphämtningen avhandlas i ID-kontrollen.Efter det korta besöket på ID-kontrollen – där jag för den delen inte ombads uppvisa någon som helst form av identifikation – åker vi bort till P6 och rapporterar enligt tillsägelse vår gudalika uppenbarelse på fordonsbesiktningen.
Jag och Rickard med det magiska pappret på väg att anmäla vår ankomst.Hmm… Ta detta papper och ge mig mina nya bilnycklar?En viss oro infinner sig då nycklarna, som enligt uppgift skall hämtas på besiktningen, inte finns där. Misstanken att någon av stuveriarbetarna i hamnen lever fan med min bil infinner sig, och jag lovar tyst mig själv att om så är fallet så skall jag kränga arslet över skallen på honom så att han ser ut som en trött munk vid midnatt!
Efter cirka 10 minuters stampande i kylan kommer transportbilen som skall skjutsa oss alla tre bort till chassiplan där bilen skall stå. Vi åker utmed raden av bilar utan att se ens någon grå-/silverfärgad bil, än mindre en Skyline. Raden blir allt kortare och kortare, men fortfarande inget intressant i sikte. Tålamod, som flickan sa till sig själv när hon försökte för tredje gången och bananen visade sig vara för mjuk.
Slutligen, gömd bakom en grå skåpbil skådar mitt öga en R34-fälg, och efter urstigning ur transportbilen hittar man den här pärlan:
Där står den, alldeles ensam och övergiven, i snön…Vi frågar chauffören i transportbilen var nycklarna kan hålla hus, och han börjar sätta sig i förbindelse med diverse olika människor runt om i hamnen för att hitta dem. Själva inleder vi ett febrilt sökande efter nycklarna:
Tittut! Var fan håller nycklarna hus?Efter viss tveksamhet försöker jag öppna dörren, och döm om min förvåning när den är olåst och tjuvlarmet hälsar mig välkommen in i bilens inre. Efter en hastig titt i kupén så stänger jag snabbt men försiktigt dörren i ett tafatt försök att övertala larmet att knipa käft. Den alltid lika observante Rickard upptäcker att nycklarna ligger fullt synliga i passagerarsätet.
Vi hoppar in i bilen och kör snabbt ut genom besiktningen och radar sedan upp bilen bredvid bruksbilen för en snabb fotosession och för att kunna röka segercigarren.
Se där ja! Vilken kaxig uppsyn…Posering med segercigarren… Ett absolut måste!Efter en stunds inspektion av bilen ger vi oss iväg tillbaka mot Rickards lägenhet för att hämta upp frugan och hundarna. Klockan börjar bli mycket, sämre väder är enligt rapport på väg in från väster och dagen har ett pressat schema. På rakan från P6 i riktning mot ID-kontrollen konstaterar jag att det inte är några som helst problem att dra loss alla fyra hjulen på den något hala vägbanan.
Som alltid när man har bråttom skall ett godståg backa fram och tillbaka på en järnvägsövergång i tio minuterI trafiken tar jag det annars ganska lugnt, då man inte vill att något skall hända med pärlan, som enligt min åsikt inte direkt är i sitt essä med sommardäck i vinterväglag.
Ett tyvärr ganska suddigt kort i en tunnel för att uppvisa de karaktäristiska baklyktorna.Efter ett hastigt avsked av våra vänner i Göteborg anträder vi färden hem. Jag njuter i fulla drag av denna färd, som troligtvis blir den enda med bilen på ett bra tag eftersom våren inte behagat infinna sig riktigt ännu. Ett stopp vid macken (för tankning) och McDonald’s (för lunch) i Borås genererar många nyfikna blickar och några gillande kommentarer från folket runt omkring.
Två av mina numera tre högerstyrda bilar uppställda bredvid varandraDet ovedersägliga beviset för att bilen besökt sin första svenska McDonald’s-restaurang.Någon som känner igen sig?Inne på McDonald’s konsumeras en läcker McFeast Chili med alla till buds stående medel…Då klockan tickar skyndar vi snart vidare igen. Trots att jag har bråttom tycker jag av någon anledning att tiden går lite för fort… Att man då aldrig får ordentligt med tid för det som är roligt!
En närbild av den snygga vingen som indikerar närkontakt av tredje graden med denna bil var obligatorisk, tyckte MårtenNågot suddigt, men inte vare sig jag eller någon annan heller tror jag tar miste på bilens nya hemortUngefär klockan 15:30 svänger vi andra gången in på gatan där Mårten bor. Resan i kamerans sällskap avslutas där den påbörjades. Efter en ordentlig tvätt med underspolning har bilen nu stuvats undan på säker och hemlig plats för sin fortsatta vinterslummer.
Tummen upp för ett trevligt äventyr som slutade lyckligt!