Big Al skrev:
Det blandas ihop väldigt många begrepp i denna tråd
Det som vi ska reda ut är:
1. Vikt på kolv samt ca 1/3 av vevstaksvikten (den översta delen förståss)
2. Roterande massa på vevaxel, 2/3 vevstaken, svänghjul och remskiva
3. Roterande massa efter svänghjul i drivlinan
Sen ska vi även reda ut om det gynnas statiskt och/eller dynamiskt
Jag har tidigare i tråden sagt att på nr 3 att man bör hålla den roterande massan efter svänghjulet till ett minimum pga man tjänar på det dynamiskt vid acceleration och bromsning, men man tappar på det statiskt MEN det gör ingenting eftersom man kan kompensera denna roterande massa genom att montera ett tyngre svänghjul OM man vill ha ett högre statiskt moment vid växling
På nr 2 så skulle jag vilja säga att det beror på hur man vill att bilen ska uppföra sig vid en växling dvs vill man att bilen inte ska tappa varvtal snabbt efter växling så ska man ha tyngre roterande massa men däremot så tappar man på den dynamiska accelerationen efteråt, tyngre roterande massa hjälper dock bara till tills varvtalet blir tillräckligt högt då vinsterna blir så små.
På nr 1 så spelar det väldigt stor roll på hur motorn är byggd för att fungera, ju högre varvtal man eftersträvar destå större förluster får man med en tyngre kolv då främst vid nedre dödpunkt, men även med motorns balans iform av friktion och pumpförluster eftersom i en ottomotor så vänder olika snabbt vid övre och nedre dödpunkt (boxer är dock ett undantag), däremot med en tyngre kolv så lagras energien en längre stund efter övre dödpunkt eftersom den då innehåller mer energie vilket kan vara till fördel på motorer med långa vevstakar och väldigt högt topptryck för att kunna sprida ut energien några vevaxelgrader till, ett bra exempel på det är dieslar eftersom de har höga topptryck och varvar lite dvs de går nästan statiskt.