Jag packade mig hemifrån hösten -91, sexton år gammal. Skulle plugga på en ort sex mil bort dit det var svårt att pendla utan att ha körkort. En etta på 25 kvadratmeter, studiemedel på 750 kronor plus inackorderingstillägg på en knapp tusenlapp. Pappa var juste och betalade min hyra i stället för underhåll.
Då räckte pengarna till el, telefon, mat (fast mamma fyllde på frysen emellanåt också) och dessutom lyckades jag ta körkort den sista perioden där.
Har haft sommarjobb sen jag var tolv, och började sedan knäcka inom mitt yrke när jag fortsatte plugga efter studenten. Bodde i delad lägenhet ett år till innan jag köpte mig en bostadsrätt och flyttade dit. Då hade jag också ganska mycket jobb, stod på inringning och hade en del vikariat.
För att få igång hushållet tog jag dels med mig möblerna hemifrån, hade köpt på mig en hel del genom åren. Hade också samlat husgeråd några år, och så fick jag en del av släkt och vänner också. Det behövdes ju inte så mycket till 25 kvadratmeter. Tv struntade jag i. Däremot köpte jag en frys, det höll nere hushållskostnaderna.
Dammsugare bytte jag till mig en gammal luring mot att klippa en kille...
Det är stor skillnad på vad man faktiskt BEHÖVER och sånt man vill ha...
Lycka till!