dirtmas skrev:
Min allra första egna bil!
Det var i April 2005. Jag hade precis klarat min uppkörning och redan dagen efter var jag på väg hem till min mamma utanför Örebro för att hämta hem min bil. Min alldeles egna bil! Det var en av morsans kompisar som hade donerat bilen till mig. Han var totalt ointresserad av allt vad bilvård innebar, han hade dessutom en helt galen hund som gick under epitetet 40 kilo lycklig hund, som hade levt rövare med inredningen under en längre tid. Under den tiden han hade ägt bilen så hade han aldrig tvättat den. Han startade dessutom alltid bilen på trean "för att inte slita på växlarna", som han uttryckte det. Längsmed bilens högersida löpte en lång repa som han införskaffat sig endast ett par dagar tidigare. Det bästa av alltihopa var trots allt brännskadan som uppstått i passagerarsätet en tid tidigare. Det hade blivit någon form av elfel i stolsvärmaren. Bilens förra ägare såg då en lysande möjlighet att plocka ut några extra kronor i försäkringspengar och hejade på den lilla eldsvådan genom att lägga tidningspapper på den. Tyvärr, för hans del, så tog det sig inte riktigt, men det var alltid med ett småleende som man såg till det där lilla brandhålet brevid sig när man var ute och körde. Bilen var av årsmodell 1989, hade gått runt 35 000 mil och jag älskade den från första stund!
Mina första dagar med bilen.
Glad i hågen så körde jag och en kompis hem med åbäket till morsans garage för att försöka snygga till den inför hemresan till Göteborg. Vi slet ut alla säten och allt annat som satt löst för att upptäcka nästa dolda hemlighet, i stort sett hela bilens matta var full med vatten. Efter många timmars våtsugande och felsökning så upptäckte vi problemet. Det var någon del någonstans som ramlat bort. Lösningen: Silvertejp så klart! Sen läckte den aldrig mer. Eftersom bilens förra ägare varit så generös med att spara på växellådan genom sitt trick med att alltid starta på treans växel, så var det lite småsvårt att få i ettan, tvåan eller backen. Det här löste vi enkelt genom att dra upp backspärren, borra ett hål, och montera en rejäl skruv som höll backlåset på plats för all framtid. Det här gav självklart vissa komiska efterdyningar, som när man trodde att man lagt i ettans växel på parkeringen, men istället backade rakt in i närmsta mur som fanns bakom. Fantastiskt!
En liten parantes.
Sen bar färden hem mot Göteborg, kom nu ihåg att jag hade haft mitt körkort i endast ett dygn eller två. Jag släppte av kompisen och begav mig ut på en långfärd genom staden. Det är en fantastisk känsla det där. Ensam bakom ratten i sin alldeles egna bil! såsmåningom åkte jag hem till mig och parkerade någon gång vid tretiden på morgonen. Nu kommer en varning till alla er som nyss tagit körkort eller precis skall till att göra det. Håll koll på skyltarna där ni parkerar, ibland får man inte stå där man tror att man får stå. I mitt fall var det ju självklart där jag hade ställt mig. Det visade sig att det var gatusopning dagen efter. Något som inträffade under totalt fyra timmar per år. Ett par hundralappar i böter innan jag ens fått det tryckta körkortet hem i brevlådan.
Själva bilen då?
Att ha en Volvo 740 som första bil är så fantastiskt bra. Den är som en gedigen stridsvagn. Jag vet inte hur många saker jag körde på under mina första månader som bilist. Den tål verkligen stryk! Om något går sönder? Spelar roll, det finns reservdelar i varenda buske och på varenda skrotupplag i hela Sverige. Komforten är otrolig för en så gammal bil, det känns som att sitta i stora fåtöljer medans man dundrar fram i hundra knyck på nån gammal grusväg någonstans. Den är sjukt kul att köra, även med den lilla motorn på 113 hästar. Bakhjulsdriften är hela hemligheten till körglädjen. Om, och när, något går sönder så kan man fixa en hel del grejer själv, även om man inte har några som helst bilmekarkunskaper. Det är bara att sticka till närmsta Biltema och köpa en handbok. Det påminner nästan om att bygga lego vid de enklaste reparationerna. Det här ÄR den perfekta förstabilen.
Finns det inga nackdelar?
Jo då, i mängder! Den är ful som stryk i de flestas ögon. Tanklocket blir alltid stulet! Det är precis lika säkert att det försvinner som att tvättmaskinen äter upp en av dina strumpor, när du kan svära på att du la i ett par. Den dricker kopiösa mängder bensin när man trampar på gasen. Samtidigt som det är precis det som den lockar en nybliven bilist till att göra. I allafall i mitt fall så var den dyr att försäkra (Göteborg och nybliven körkortsinnehavare), och inte direkt billig i skatt var den heller. Den är inte speciellt pigg på att starta om det är kallt ute o.s.v i all oändlighet.
Kontentan av det hela då?
Jag tror att alla som läser den här recensionen förstår att den mer är min personliga kärlekshyllning än en konsumentvägledning. Självklart var mitt exemplar en riktig skrothög. Men den var även fantastisk i många hänseenden. Den liksom bara rullar på, i ur och skur (dock inte i extrem kyla). Det är en bil som får en osäker, nybliven bilist att känna sig trygg bakom ratten. Den tål som sagt mycket stryk och är gediget byggd. Kan du få tag i en 740 i gott skick och till ett hyfsat pris så tycker jag att du skall slå till. Det är en grymt kul sommarbil, och en tvättäkta svensk klassiker! Jag har haft många spännande äventyr i den här bilen, och vart den nu än befinner sig i nuläget (gissningsvis på en skrot någonstans) så önskar jag den att vila i frid...
Gammal recensionen på 740!
Säger ganska mycket!
Jag hade bort min snäcka om renoverade den. Tillsammans med alla nya leder vart styrningen brutalt mycket mer direkt. Går tyvärr inte att jämföra med en modern kuggstång.
