Ett litet inlägg om varför saker tar sådan tid.
I dag hade jag tänkt bulta fast de nya A-armarna fram.
Istället slog jag mig själv på käften. Saker jag ogillar: Spindlar, tandläkarbesök, Babben Larsson och Fjäderspännare. Utan inbördes rangordning.
Jag har dragit in i det längsta på att plocka ned fjädrarna fram, mycket i förhoppning om att något ska komma och göra det åt mig.
Men då broder
Toasted (aka Bara Köra) njuter av tillvaron nere i Spanien ett par veckor, och broder
Razpatazär skiträdd för bilar som är större än en skokartong, så blev jag tvingad göra det själv.
Ja, jag har även fler vänner såklart. Men mest sådana som jag diskuterar kvantfysik, statskupp och klassisk nationalekonomi med. Som regel är de väldigt o-pepp på att skruva med mina bilar.
Det var ju ganska stabbiga fjädrar jag stoppat dit, men fick ned dem med typ 10 fingrar och 2 ögon i behåll.
Kul, tänkte jag.
Bara plocka ned bärarmarna och flytta över bultar och stag till nya ramen, tänkte jag.
... fel. Titta på bilden ovan igen.
Det är smutsigt. och brunt. Salt-rost, bajsbrunt, numera även kallat skåne-brunt.
För ett tag sedan läste jag någon förvirrad debattartikel om att
"män" inte kan leva ett fullgott liv,
"män" är känslomässigt handikappade och världen hade blivit ett så mycket bättre ställe om män bara kunde släppa loss sina inre känslor och gråta som riktiga människor, dvs Kvinnor.
Well, jag kan glatt meddela att jag enligt ovanstående sammanfattning har ett rikt känsloliv och är en god förkämpe för en bättre värld.
Efter en synnerligen hårdhänt och våldsam dust med en M14-mutter som tillbringat sitt liv genom att sakta förena sig med lite omkringliggande delar, så slinter spärrskaftet.
På något sätt följer min näve med, och uppbackad med en sjujäkla massa moment ger jag mig själv en hederlig gammaldags uppercut. Jag önskar jag kunde säga att jag spottade ut lite trasiga tänder, svor manligt och gick vidare med livet. Men nä..
I verkligheten sa jag mer
Aijä med pipig röst, och var tvingad att tårögd sätta mig ned och dricka kaffe ett par minuter tills skallen klarnat igen.
Det tog mig 3 timmar att få ned de båda gamla övre a-armarna. Så jävligt satt allt.
Mmm, nyskick!
Det finns ett trick för att få ut staget i mitten.
Jag har ingen aning om vad det tricket är, men jag försökte i 20 minuter att vända och vrida på det.
Sedan uppfann jag ett helt eget trick
(patent pending). Antar att ingen ändå är sugen på att köpa ett par bättre begagnade A-armar med skjutna spindel-leder?
Problemet är nu att de delar man ska försöka återvinna ser ut enligt följande.
O-Porr
Mitt neurotiska och aningen tvångsmässiga inre vrider sig i plågor över att skruva fast sådana saker på en helt nylackad och fin ram
Så låt mig nu presentera min nya vän, en
"Digital Ultrasonic Cleaner", mer känd som en
ultraljudstvätt. Efter att ha kört delarna lite snabbt genom roterande stålborste så slänger jag ned dem i en stark blandning med Pri från Ica's städhylla.
Sedan låter man det goa runt någon timme, plockar upp det och borstar av delarna lite snabbt. Det är inte ett perfekt resultat, men den värsta rosten är i alla fall borta.
Jag önskar jag hade tid och ork att lämna in allt på varmförzinkning, men det blir för mycket jobb
För sakens skull passade jag även på att slänga in några fingrar in stålborsten på bänkslipmaskinen. Traditioner ska man hålla hårt på. Faktum är att jag tycker så mycket om traditioner att jag upprepade det 3 gånger. Yay. Det var nära att jag åter skulle hamna i närkontakt med mina förtryckta manliga känslor, men lyckades hålla mig till väl valda kraft-uttryck istället.
2 lager färg på det där, så är det mycket roligare att skruva fast
Ja, självklart har jag hunnit göra lite annat småpyssel i dag också.
Men ovanstående är förklaringen till att det inte blir så mycket "under tiden"-bilder i den här tråden, jag har helt enkelt inte tid att fota rosiga och äckliga saker innan rengöring
Men nu har jag snart en hel hög med saker att montera, så snart kan jag bjuda på lite roliga uppdateringar istället