Jag ryckte in hösten 1988 på A8 i boden som Närskyddsoldat.
Det som jag tyckte var jobbigast var de korta frukostarna, upp kl.07:00 käka frukost, bädda sängen och sen städa sitt städområde innan uppställning kl08:00
Roligaste minnet... Sprängövning, spränga granater och artelleripjäser, smällde bra högt.
Tråkigaste minnet... En kille i grannhuset sköt skallen i småbitar med flit, hade stora problem som befälen missade, smugglade med sig en bössa ner i vapenrummet och tryckte av, tråkigt som faan.
Men det bästa som hände mig var att jag fick en vän för livet, jag och "brorsan" e bästa polare fortfarande.
Efter 15 månader och tre streck var sista dan kommen och man stod i kö för att få sina betyg och vitsord, ansökan till FN var redan skriven och skulle bara postas med kopia av betygen. Det behövdes 10 i "Uppförande" och minst 7 i "Lämplighet i befattning" och 7 i "Kunskaper och färdigheter".
Då när jag fick betygen satt den där förbannade jäfla majorfi**an, ursäkta språket, men det är svårt att hålla tillbaka, och log till mig och sa. -"Nu din jävel har jag fixat din framtid"
Han hade hatat mig sen jag drog ett ölglas i huvvet på han
civilt för han skulle spöa mig av nån påhittad anledning och jag reagerade instingtivt..
Jag öppnar ialla fall mina betyg och ser att han har satt:
9 i "Lämplighet i befattning"
9 i "Kunskaper och färdigheter"
9 i "Uppförande"
Alltså, man får faan inte 9 i uppförande om man inte typ skadeskjuter nån. Jag hatar fortfarande Major Karlberg.
Tack för mig, hej.