Hej!

Vill bara först säga att om ingen har något vettigt att skriva så snälla skriv inte. Ber inte om uppmärksamhet eller något sånt, måste bara skriva av mig.

Blev ihop med min tjej i åttan. Blev nog helt förälskad direkt och kände att allt var rätt. Tänkte på henne från morgon till kväll, hela tiden. Allt var underbart. Saker hände som gjorde allt svårare för oss men kärleken växte sig starkare efter varje gång. Kan nämna också att vi bodde ganska nära varandra. Men sen skillde sig hennes föräldrar och hon flytta ca 10 mil härifrån vilket var otroligt jobbigt. Vid denna punkt hade vi varit ihop 2.5år. Efter det känns de bara som att allt gick utför.
Blev mer och mer bråk och fler saker hände. Men allt fungerade tills för kanske 2 månader sen.
Jag blev mer frånvarande, och hon började klaga, bråka och ställa mer krav på mig.

Sen tillslut kände jag att det var hopplöst, hur många fler chanser jag än gett henne vet jag att den närhet vi en gång hade inte skulle komma tillbaka. Så igår var det slutet på en saga som vi båda trodde skulle vara förevigt. Men jävlar vad svårt det var och är!

Har inte kunnat sova de senaste två veckorna, har knappt ätit.. känner inte för något längre. Ändå är det jag som valt att ha det så här. Men alternativet är ju att leva med en person som man vet inte är rätt för en. Saken blir inte lättare när jag vet att hon verkligen vill ha mig. Hoppas bara hon nu förstår att vi inte är rätt för varandra längre, att vi vuxit ifrån varandra.

Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Ett annat problem är att jag fått känslor för en annan tjej men vet inte riktigt om det skulle funka. Tror verkligen inte jag är redo för något nytt, så det får väl vänta. Men saknar kärlek och närhet, men vill ju inte utnyttja någon. Samtidigt vill jag inte gå tillbaks till henne bara för att jag saknar de. Hoppas i alla fall de löser sig.

Jaja, nu har jag fått skriva av mig lite.
Kanske finns någon som sitter/har suttit i samma sits som mig? hade varit trevligt att få skriva lite, höra lite tips om hur man kan få tankarna att gå andra vägar.

det som en gång var en vacker början blir till ett trist slut så är det alltid. skaffa dig en masa tjejkompis inom hobbyn och arbetet och du rätt som man minst anat det så dyker den rätta upp.

Stackare. jag lider verkligen med dig. jag sitter sj i en liknande sits. jag blev tillsammans med min tjej i oktober 2006. redan då var det problem men jag tänkte att det blir säkert bättre, det är säkert nåt tillfälligt, hon har säkert bara pms. alla möjliga ursäkter. nu går det inte en dag utan att vi bråkar. ändå älskar vi varandra för att göra slut. eller jag vet inte riktigt hur jag känner. när jag är med henne önskar att det vore vi hela livet men när jag är utan så vill jag gärna fortsätta att vara utan henne. nu har det gått så lång tid så jag känner att det går inte göra slut. det är mitt andra förhållande som är såhär. första orkade jag tillslut ta mod till mig och säga ifrån men då jag såg hur mycket det sårade då så kan jag bara inte göra samma sak en gång till.
men herregud att det gick 4,5 år och sen ner i stupet. jag lider verkligen med dig.

Fyfan vet hur e de.. gick igenom samma sak i sommras efter 4 år tillsammans... och de finns inget som riktigt hjälper en heller... Bara hoppas du kmr över Tjejen som ja har börjat gjort runt nu 5-6 månader efter. Så får vi hoppas att hon kankse kmr tillbaka osv vem vet bara att försöka hålla hoppet upp! // Tommy

Beaverus skrev:

Stackare. jag lider verkligen med dig. jag sitter sj i en liknande sits. jag blev tillsammans med min tjej i oktober 2006. redan då var det problem men jag tänkte att det blir säkert bättre, det är säkert nåt tillfälligt, hon har säkert bara pms. alla möjliga ursäkter. nu går det inte en dag utan att vi bråkar. ändå älskar vi varandra för att göra slut. eller jag vet inte riktigt hur jag känner. när jag är med henne önskar att det vore vi hela livet men när jag är utan så vill jag gärna fortsätta att vara utan henne. nu har det gått så lång tid så jag känner att det går inte göra slut. det är mitt andra förhållande som är såhär. första orkade jag tillslut ta mod till mig och säga ifrån men då jag såg hur mycket det sårade då så kan jag bara inte göra samma sak en gång till.
men herregud att det gick 4,5 år och sen ner i stupet. jag lider verkligen med dig.

vem är det som alltid får lida för er två?

Jag kan hålla på en hel kväll med å säga vad som är fel mellan er två.. Men innerst inne vet du mycket väl vad det är.

Jag önskar ingen av er illa. Men ni mår inte bra tillsammans.. Och det sliter på er.

oj vad jag känner igen mig från mitt senaste förhållande. helt otroligt jobbigt och tyvärr tog det väldigt lång tid innan jag accepterade de. vi är fortfarande vänner idag och jag känner verkligen att känslorna kommer tillbaka när jag ser henne men sen tänker jag på varför vi gjorde slut så blir dagarna lättare.

tänk på att tiden läker alla sår

lider med dig killen!

jag träffade en tjej på internet när jag gick i sjuan.  vi chattade hela dagarna på olika chattsidor. vi började träffas någon gång ibland. o så nu 7 år senare är vi tillsammans. vi har varit tillsammans i 6 månader snart.. och det går bara utför... jag känner att jag inte bara kommer förlora en kärlek utan en bästa vän också.  det tar på krafterna. man försöker göra allt så bra som man kan men det finns ändå fel, det är givetvis inte bara hon som gnäller jag är likadan mot henne. vart slutar detta? jo allt slutar med att man vänder varandra ryggen till innan man somnar.

thats life..

Tack alla för era svar När man sitter i en sån här sits så känns de som att man är den enda i världen som genomgår det. Inget illa menat, men känns skönt att inte vara ensam om det.

Det tog alltså 5-6 månader för dig? Usch, de låter inte roligt alltså. Varje sekund nu känns som en evighet och varje sekund vill jag vara med henne, men jag vet att det inte är rätt. Trots att hon vill ha mig så mycket så får jag verkligen hålla känslorna inom mig nu. För jag orkar inte försöka ytterliggare en gång.
Sista halvåret i gymnasiet nu, hoppas jag orkar med skolan. Just nu känns allt hopplöst. Pga detta sover jag inte längre och det leder till att ajg inte orkar med skolan, idag somnade jag nästintill under fysiken. Ser fan hemsk ut med mina blåa ringar eller va de är under ögonen.

Men sjysst av er att skriva! Man känner sig inte lika ensam och även fast det bara är ord på en skärm så stöttar det.

Även jag har väl samma problem. Annandag jul så gjorde hon slut. Vidrigaste julen nånsin för mig iaf. 4 år och 9 dagar utan bråk nångång öht. Allt har varit bra osv osv. Men hon säger att hon behöver tid för sig själv för att kunna ta tag i sitt liv jadda jadda. Men inte mår jag bättre för det.
Så jag förstår precis exakt hur jävla dåligt du mår iaf. :\

Urkas skrev:

Även jag har väl samma problem. Annandag jul så gjorde hon slut. Vidrigaste julen nånsin för mig iaf. 4 år och 9 dagar utan bråk nångång öht. Allt har varit bra osv osv. Men hon säger att hon behöver tid för sig själv för att kunna ta tag i sitt liv jadda jadda. Men inte mår jag bättre för det.
Så jag förstår precis exakt hur jävla dåligt du mår iaf. :\

Fy Det är verkligen inte lätt! Och ändå är detta bara min andra dag och det har redan känts som en evighet sen jag såg henne sist! Det jobbiga är just att jag älskar henne så jävla mycket och bryr mig om henne som bara den, men innerst inom mig vet jag att det inte stämmer riktigt. Vi vill helt olika saker med våra liv, tyvärr. Den här gången var jag tvungen att ta steget. Men det känns verkligen inte som rätt steg nu. Så svårt att inte tänka på henne, så svårt att bara vara hemma.

Men det finns fortfarande hopp för dig! Hoppas allt går bra!

Fyfan vad alla lider här inne
blev med singel för ja vad blir det.. iförgår natt.. dock va vi bara tillsammans en månad så vet inte om man ska säga något,men inte ens vart tillsammans med nån på 2,5 år och hoppades på detta men det funkade inte saknar henne som satan..
Men det är bara inse att man måste gå vidare hur hårt det än låter,livet är ingen semester direkt..
Förstår hur dåligt du måste må.. 4,5 år är en jäkla tid..

man kan säga att ja nästan sitter i samma situation. bar det att vi inte gjort slut. men detenda vi gör är att bråka. vi har varit ett par nu i 1 och halvt år och till för några månader sedan var allt bra. och sen en dag började vi bråkade hela tiden och vi har försökt att börja om men det har inte funkar vi bråkar fortfarande hela tiden och det är så sjukt jävla jobbigt. ingen av osss mår bra. ja har rasat 6 kg på en månad kanske inte så mkt men för mig är det. och ja vill verkligen inte lämna henne men ja tror båda 2 hade mått bättra av de för ingen förtjänar att må dåligt. Men ja älskar henne fortfarande och vill inte lämna henne men samtidigt kommer vi ingen vart och det blir verkligen inte bättra heller va ska man göra? Mår dåligt

terazzi skrev:

Fyfan vad alla lider här inne
blev med singel för ja vad blir det.. iförgår natt.. dock va vi bara tillsammans en månad så vet inte om man ska säga något,men inte ens vart tillsammans med nån på 2,5 år och hoppades på detta men det funkade inte saknar henne som satan..
Men det är bara inse att man måste gå vidare hur hårt det än låter,livet är ingen semester direkt..
Förstår hur dåligt du måste må.. 4,5 år är en jäkla tid..

4.5 år är istort sett mitt liv, alltså, när jag träffade henne började mitt liv på riktigt! Nu har jag förlorat allt som jag haft och det känns så tomt i hela mig. Hon är allt jag haft de senaste 3 åren typ. Gav upp allt för henne, spenderat all min tid med henne. Och nu helt plötsligt är jag ensam. Det svåraste under denna tid kommer vara att inte gå tillbaka till henne, för hon vill ju. Tänker på henne hela tiden, undrar vad hon gör, hur hon mår. Nej fan, jag skall inte tänka så!

Är jävligt känslosam kille av mig så tårarna kommer ganska lätt fram just nu. Har kontaktat ungdomsmott. här och ska komma in och prata i slutet av februari(första tiden =/). Hade behövt det nu, men inte säkert att det hjälper något speciellt. Just nu är jag berädd att försöka med allt, för att glömma smärtan lite.

jonatk skrev:

terazzi skrev:

Fyfan vad alla lider här inne
blev med singel för ja vad blir det.. iförgår natt.. dock va vi bara tillsammans en månad så vet inte om man ska säga något,men inte ens vart tillsammans med nån på 2,5 år och hoppades på detta men det funkade inte saknar henne som satan..
Men det är bara inse att man måste gå vidare hur hårt det än låter,livet är ingen semester direkt..
Förstår hur dåligt du måste må.. 4,5 år är en jäkla tid..

4.5 år är istort sett mitt liv, alltså, när jag träffade henne började mitt liv på riktigt! Nu har jag förlorat allt som jag haft och det känns så tomt i hela mig. Hon är allt jag haft de senaste 3 åren typ. Gav upp allt för henne, spenderat all min tid med henne. Och nu helt plötsligt är jag ensam. Det svåraste under denna tid kommer vara att inte gå tillbaka till henne, för hon vill ju. Tänker på henne hela tiden, undrar vad hon gör, hur hon mår. Nej fan, jag skall inte tänka så!

Är jävligt känslosam kille av mig så tårarna kommer ganska lätt fram just nu. Har kontaktat ungdomsmott. här och ska komma in och prata i slutet av februari(första tiden =/). Hade behövt det nu, men inte säkert att det hjälper något speciellt. Just nu är jag berädd att försöka med allt, för att glömma smärtan lite.

Va med dina polare o gör saker du tycker är skoj
Jag brukar radera personer som sårat en genom och ta BORT ALLT som påminner om dem,samt snacka med vännerna,vänner gör mycket samt det finns många här som lyssnar ska du veta!!
Sysselsätt dig med annat också.. börja träna så du lägger fokus på nåt annat än tankar om henne!!

Lider med trådskaparen..

Ni kanske tänker att jag bara är 17 år snart 18 för den delen men är tillsammans med min nuvarande flickvän nu och gått 1år och 2 månader nu och allt känns perfekt, kan inte tänka mig ett liv utan henne..

Men har haft tidigare förhållanden på 2œår.. känndes som den tidigare va perfekt, men visade sig att hon bara stört sig på fel hos mig :S tycke inte att vi bråkade mycket och inget annat för den delen, men hon tänkte på andra saker och beslutade att lämna mig.. jag trode aldrig jag skulle kunna bli normal igen, brustet hjärta och inga kompisar kvar eftersom man inte umgick med den kompis kretsen tidigare, de fryste ut mig och så..
Började träffa nytt folk men de va inte något jag hade lust med så kvällarna och helgerna vart jag ensam hemma me mamma och pappa. men en dag träffade jag min sara och det blev vi och jag hoppas att det håller för alltid.. vill inte uppleva det där igen

Bara att ta det en dag i taget kompis
En dag kan det kännas skittungt men bara att kämpa vidare.. vet hur det är att "gå ner sig" men bara att kämpa på, en dag kommer du hitta din nya flickvän ska du se.. svårt att bryta ner gammla minnen?, har jag med, men tänk på allt de roliga ni hade tillsammans.. det är det ända man kan tänka på men det känns bra att få ha de där årena och fått lära sig att kärlek kan såra..

Du kommer hitta någon senare  ska du se
Men ta inte det första bästa, hade svårt för det och träffade många olika tjejer jag själv och va osäker..
Men tillslut kände jag den där känslan igen som man gjort när man verkligen gillar någon *Börjar bli kär* hehe

Keep on figthing, because you will win
Mvh Kim

äh skönt o vara singel

stick_din_idiot skrev:

man kan säga att ja nästan sitter i samma situation. bar det att vi inte gjort slut. men detenda vi gör är att bråka. vi har varit ett par nu i 1 och halvt år och till för några månader sedan var allt bra. och sen en dag började vi bråkade hela tiden och vi har försökt att börja om men det har inte funkar vi bråkar fortfarande hela tiden och det är så sjukt jävla jobbigt. ingen av osss mår bra. ja har rasat 6 kg på en månad kanske inte så mkt men för mig är det. och ja vill verkligen inte lämna henne men ja tror båda 2 hade mått bättra av de för ingen förtjänar att må dåligt. Men ja älskar henne fortfarande och vill inte lämna henne men samtidigt kommer vi ingen vart och det blir verkligen inte bättra heller va ska man göra? Mår dåligt

Det låter precis så som det var för oss, okej bråket kanske itne kom på en dag, men ändå. Vi försökte börja om flera gånger också men när jag märkte att det inte fungerade sluta man göra det man skulle förbättre lite, så var man tillbaka på noll igen. Sen fortsatte det så. Och vi mådde heller inte bra, vet att hon inte gjorde det och jag gjorde det definitivt inte! Alla krav som ställdes och bråk som uppkom för ingenting tär på en som fan.
Men om det verkligen inte går att förbättra ser jag ingen annan utväg än den jag tog det är otroligt jobbigt att förstå att det är det rätta, men förhoppningsvis kan du göra det innan det går för långt.
Du har två val, antingen vara kvar och må dåligt. Eller göra slut och må dåligt ett tag, men förhoppningsvis släpper det sen! Ingen annan än du kan avgöra vad som är bäst

sitter i EXAKT samma sits... gjorde slut i tisdags.. funderar ena sekunden på att bli tillsammans igen, och andra sekunden det motsatta........

Kanelbullen skrev:

äh skönt o vara singel

Inget ont menat med följande, men jag är faktiskt glad på sätt och vis
att jag aldrig i mitt liv haft ett förhållande. Verkar vara oerhört smärtsamt
att bryta sig ur. Vissa klarar det inte ens. Vissa gör det precis med livet i behåll.

Ja må ha haft mina tappra försök till åtmindstone hångel, och lika många
avvisanden, men kanske man ska vara glad ändå.
Kommer aldrig förstå mig på kvinnor.

kimpan_90 skrev:

Lider med trådskaparen..

Ni kanske tänker att jag bara är 17 år snart 18 för den delen men är tillsammans med min nuvarande flickvän nu och gått 1år och 2 månader nu och allt känns perfekt, kan inte tänka mig ett liv utan henne..

Men har haft tidigare förhållanden på 2œår.. känndes som den tidigare va perfekt, men visade sig att hon bara stört sig på fel hos mig :S tycke inte att vi bråkade mycket och inget annat för den delen, men hon tänkte på andra saker och beslutade att lämna mig.. jag trode aldrig jag skulle kunna bli normal igen, brustet hjärta och inga kompisar kvar eftersom man inte umgick med den kompis kretsen tidigare, de fryste ut mig och så..
Började träffa nytt folk men de va inte något jag hade lust med så kvällarna och helgerna vart jag ensam hemma me mamma och pappa. men en dag träffade jag min sara och det blev vi och jag hoppas att det håller för alltid.. vill inte uppleva det där igen

Bara att ta det en dag i taget kompis
En dag kan det kännas skittungt men bara att kämpa vidare.. vet hur det är att "gå ner sig" men bara att kämpa på, en dag kommer du hitta din nya flickvän ska du se.. svårt att bryta ner gammla minnen?, har jag med, men tänk på allt de roliga ni hade tillsammans.. det är det ända man kan tänka på men det känns bra att få ha de där årena och fått lära sig att kärlek kan såra..

Du kommer hitta någon senare  ska du se
Men ta inte det första bästa, hade svårt för det och träffade många olika tjejer jag själv och va osäker..
Men tillslut kände jag den där känslan igen som man gjort när man verkligen gillar någon *Börjar bli kär* hehe

Keep on figthing, because you will win
Mvh Kim

hehe är inte direkt gammal själv heller, 19 år faktiskt. Och det du säger värmer hur mycket som helst!

Precis, inte ta första bästa. Och just nu klarar jag inte av någon tjej ändå, även fast jag saknar närheten man har.
Kompisar har jag, men ändå gör jag så att jag sätter mig hemma själv, vid datorn och inte gör något. Och när man inte gör något tänker man väldigt mycket och vissa tankar gör mig rädd, för jag vill inte gå tillbaks! Jag vill inte ha allt bråk och krav. Och tänka på allt bra är just nu det värsta jag kan göra, för då saknar jag bara henne mer och mer! Då finns risken att det blir vi igen, men frågan är då, hur länge håller det? Jag vet i alla fall att det inte är värt att ta reda på.

Men tack för dom orden! Det värmer jätte mycket när folk pratar om vad de gått igenom, oavsett ålder Men lycka till i ditt nuvarande förhållande Hoppas de håller för er två då