Skorpionen
Skorpionen är något av zodiakens filur. Den står för passion, för sådant som rör födelse, död och livets gränstrakter. Men man måste minnas att här finns en återhållsamhet, så att Skorpionen gärna ser känslor flöda och glöda, men själv vill förbli oberörd. Skorpionen är katalysatorn, som hetsar fram reaktioner men själv förblir utanför. Det brinner en eld inom honom, i det fördolda. Intresset för mystik och allt dunkelt passar honom just för dessa områdens skugglika dolskhet. Skorpionen är den hemlige.
Kardinal dekad, 23 oktober – 1 november
Här är Skorpionen nästan manisk i sin iver att sätta känslor i svall och gungning. Oroshärden och omstörtaren. Hans vägar är subtila men effektiva, så det är sällan helt lugnt omkring den kardinala Skorpionen. Att leva är att känna, och därför känna så starkt och stort som möjligt. Sina egna känslor låter han dock sällan komma till tydligt uttryck, men det brukar inte behövas mikroskop för att ana vilket vilt väder som döljer sig innanför hans bröst. Intresset för mystik, magi och det övernaturliga är stort – han önskar behärska dessa ting.
Önskan är ett nyckelord i denna Skorpion. Däri ligger hans kraft – åtrå, trånad, längtan. Med önskans energi kan han förverkliga mycket som brukar ligga utanför det möjligas gräns. Den som har solen i denna del av Skorpionen känner starkt att tillvaron är ett mysterium där det irrationella dominerar. I en sådan fundamental obegriplighet är önskan det enda hoppet att nå några mål. Arbete, strävan eller planer är för honom mest illusioner – aldrig orsaken till framgång. Makt fascinerar honom, inte för vad den kan åstadkomma, utan för sin obegriplighet. Den kardinala Skorpionen känner verkligen att han lever.
