Update
Tänkte ta en liten titt på hur turbon mår och vad som kan göras på denna.
Böjar med att montera av turbin- och kompressorhuset.
Kompressorhuset påväg av.
Kompressorhuset:
Kompressorhuset rengjort, inga som helst skador eller fula gjutskarvar!
Turbinhuset:
Tar en liten titt på turbinhuset.
Turbinhuset ser bra ut, sotigt och rostigt såklart men allt som behövs göras är en liten rengöring.
Nu till det roliga, turbons kärna
Kärnan består av en axel som på ena sidan är fäst till kompressorhjulet och på andra sidan turbinhjulet. Avgaserna sätter fart på turbinhjulet och eftersom kompressorhjulet är fäst på samma axel snurrar då kompressorsidan med samma varvtal. Kompressorhjulet är en så kallad centrifugalkompressor, kompressorbladen suger in luften och sen i höga varvtal slungas luften kraftigt mot sidorna pga centripetalaccelerationen som uppkommer vid de höga varvtalen.
Med lite strömningslära som hjälp kan man förstå hur turbon arbetar lite bättre.
Tänk ett rör där en viss mängd luft flödar, i båda ändarna måste samma mängd luft passera. Ifall rörets diameter är liten i början och stor i slutet så kommer hastigheten att minska då medans trycket ökar. Detta händer eftersom samma mängd flödar i båda ändarna.
Om man kollar på bilden under och noterar att kompressorskovlarna formar divergenta kanaler (ytan minskar) mellan varandra och på det sättet får kompressorn luften att minska i hastighet men öka i tryck! Turbon snurrar med olika varvtal hela tiden beroende på flödet avgaser från motorn, men som max varvar just denna modell något över 1/10 miljon rpm.
Turbinen fungerar precis som kompressorn men bakvänt. Här kommer hastigheten ifrån avgaserna som har högt tryck och därmed rör sig ut ur avgasröret där atmosfärstryck finns. Avgaserna passerar turbinen från sidan och får då axeln att rotera, ju större turbon är desto längre tid kommer det ta innan kompressorn når sitt effektiva varvtal. En stor turbo på en motor med låg cylindervolym har alltså en stor fördröjning mellan att man trycker gasen i botten tills att kompressorn börjar arbeta och tillför stora mängder luft till motorn.
Turbons höga varvtalsområde gör att inga kullager kan användas, den lagertyp som axeln är lagrad med är ett oljesmort glidlager. Fördelen med glidlager är att friktionen är extremt låg, men detta förutsätter bra smörjning. Motorns oljepump levererar hela tiden olja till turbokärnan för att smörja dessa lager. För dålig smörjning leder till att friktionen mellan axeln och lagren ökar och vid höga varvtal smälter lagret helt och för stora spel leder till att axeln börjar vobbla kraftigt.
Kompressorbladen ser mycket bra ut, behövs bara lite rengöring.
Turbinbladen ser också bra ut, inga skador eller skeva skovlar.
Vid tillverkningen av turbin och kompressorbladen är det väldigt svårt att få delarna välbalanserade, vid höga varvtal gör minsta lilla skarv obalans. Det man gör vid monteringen av turbos är att man monterar enheten i en maskin som kör turbon i höga varvtal och sen registreras obalansen. För att sen balansera axeln slipar man av lite av bulten som håller kompressorbladen på plats. Bilden nedan visar att turbon blivit balanserad.
Jag kommer inte att byta ut något på turbon. För att öka livslängden hade jag kunnat ta av axeln och sedan byta ut lagren, men sedan vid monteringen måste den då balanserats om eftersom bulten då kommer att ha hamnat i ett annat läge. Vanligt på turbos är att axeln börjar glappa i axial riktning, min turbo har absolut inget glapp i varken axial eller radial riktning, den snurrar också helt utan motstånd. Allt detta tyder på att lagren är i mycket bra skick. Kommer därför att använda denna turbo tills jag känner för att byta upp mig.
Tar man sedan en titt inne i turbon så ser oljekanalen mycket fin ut
Turbon kyls av oljan men även av kylarvätskan från motorn som går genom en stor kanal i turbons kärna.
Vattenkanalen ser riktigt rostig ut tyvärr, ska höra med motorverkstan ifall de kan försöka komma åt och blästra kanalen och få bort så mycket rost som möjligt så att inga stora rostbitar bryter sig loss och cirkulerar runt med kylarvätskan när motorn är igång.
Det var allt jag allt för denna gång!
Tänkte ta en liten titt på hur turbon mår och vad som kan göras på denna.
Böjar med att montera av turbin- och kompressorhuset.
Kompressorhuset påväg av.
Kompressorhuset:
Kompressorhuset rengjort, inga som helst skador eller fula gjutskarvar!
Turbinhuset:
Tar en liten titt på turbinhuset.
Turbinhuset ser bra ut, sotigt och rostigt såklart men allt som behövs göras är en liten rengöring.
Nu till det roliga, turbons kärna
Kärnan består av en axel som på ena sidan är fäst till kompressorhjulet och på andra sidan turbinhjulet. Avgaserna sätter fart på turbinhjulet och eftersom kompressorhjulet är fäst på samma axel snurrar då kompressorsidan med samma varvtal. Kompressorhjulet är en så kallad centrifugalkompressor, kompressorbladen suger in luften och sen i höga varvtal slungas luften kraftigt mot sidorna pga centripetalaccelerationen som uppkommer vid de höga varvtalen.
Med lite strömningslära som hjälp kan man förstå hur turbon arbetar lite bättre.
Tänk ett rör där en viss mängd luft flödar, i båda ändarna måste samma mängd luft passera. Ifall rörets diameter är liten i början och stor i slutet så kommer hastigheten att minska då medans trycket ökar. Detta händer eftersom samma mängd flödar i båda ändarna.
Om man kollar på bilden under och noterar att kompressorskovlarna formar divergenta kanaler (ytan minskar) mellan varandra och på det sättet får kompressorn luften att minska i hastighet men öka i tryck! Turbon snurrar med olika varvtal hela tiden beroende på flödet avgaser från motorn, men som max varvar just denna modell något över 1/10 miljon rpm.
Turbinen fungerar precis som kompressorn men bakvänt. Här kommer hastigheten ifrån avgaserna som har högt tryck och därmed rör sig ut ur avgasröret där atmosfärstryck finns. Avgaserna passerar turbinen från sidan och får då axeln att rotera, ju större turbon är desto längre tid kommer det ta innan kompressorn når sitt effektiva varvtal. En stor turbo på en motor med låg cylindervolym har alltså en stor fördröjning mellan att man trycker gasen i botten tills att kompressorn börjar arbeta och tillför stora mängder luft till motorn.
Turbons höga varvtalsområde gör att inga kullager kan användas, den lagertyp som axeln är lagrad med är ett oljesmort glidlager. Fördelen med glidlager är att friktionen är extremt låg, men detta förutsätter bra smörjning. Motorns oljepump levererar hela tiden olja till turbokärnan för att smörja dessa lager. För dålig smörjning leder till att friktionen mellan axeln och lagren ökar och vid höga varvtal smälter lagret helt och för stora spel leder till att axeln börjar vobbla kraftigt.
Kompressorbladen ser mycket bra ut, behövs bara lite rengöring.
Turbinbladen ser också bra ut, inga skador eller skeva skovlar.
Vid tillverkningen av turbin och kompressorbladen är det väldigt svårt att få delarna välbalanserade, vid höga varvtal gör minsta lilla skarv obalans. Det man gör vid monteringen av turbos är att man monterar enheten i en maskin som kör turbon i höga varvtal och sen registreras obalansen. För att sen balansera axeln slipar man av lite av bulten som håller kompressorbladen på plats. Bilden nedan visar att turbon blivit balanserad.
Jag kommer inte att byta ut något på turbon. För att öka livslängden hade jag kunnat ta av axeln och sedan byta ut lagren, men sedan vid monteringen måste den då balanserats om eftersom bulten då kommer att ha hamnat i ett annat läge. Vanligt på turbos är att axeln börjar glappa i axial riktning, min turbo har absolut inget glapp i varken axial eller radial riktning, den snurrar också helt utan motstånd. Allt detta tyder på att lagren är i mycket bra skick. Kommer därför att använda denna turbo tills jag känner för att byta upp mig.
Tar man sedan en titt inne i turbon så ser oljekanalen mycket fin ut
Turbon kyls av oljan men även av kylarvätskan från motorn som går genom en stor kanal i turbons kärna.
Vattenkanalen ser riktigt rostig ut tyvärr, ska höra med motorverkstan ifall de kan försöka komma åt och blästra kanalen och få bort så mycket rost som möjligt så att inga stora rostbitar bryter sig loss och cirkulerar runt med kylarvätskan när motorn är igång.
Det var allt jag allt för denna gång!
Senast redigerat av VirreVicente (15 februari 2013)
0
0
0
0