Vad har du problem med.. fega inte ur hela tiden.

Du vet att du inte kan slita ögonen från henne..

Det har du vetat länge nu.. du bryr dig om henne.

Säg det helt enkelt.. du är kär. Hopplöst.

Ganska tragisk historia, men allt började för något år sen.

Du möter hennes blick och allt inombords stannar.. magen knyter sig.. tankeverksamheten
stannar.. herrejösses vilka ögon.. ja jag vet du har svårt att inte stirra.

Du sitter där och beundrar på avstånd för att du är för feg för att något säga..
Feg är du ju inte annars.. nej faktiskt inte. Du har ju lätt för att prata med folk.

Så nu sitter du och öser ur dig saker över en blogg mest för att du inte ska explodera..
Blir så jobbigt att ta hand om dig efteråt.

På sista tiden har du ju dock insett att om man verkligen håller någon så kär måste
du kunna släppa dom fri.

Blir bäst så..

För henne gör du allt, för det är hon värd.

Hon behöver inte dig, inte med tanke på hur du känner.
Släpp taget och kom ner på jorden..