Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
Då har vi börjat gräva i blyklumpen då.
29 oktober 2009
2996
Idag har jag varit på mitt första besök hos terapeuten, eller psykosociala teamet som det heter.
Fick träffa en trevlig läkare och fick börja lite mjukt idag, hon ställde sina frågor och jag svarade efter förmåga. En timme gick väldigt fort och trots att vi egentligen bara skrapade lite på ytan denna gången så fick vi fram 2 stora saker som återkommer hela tiden, vart man än kollar i mitt liv så kommer man hela tiden tillbaka till dessa 2 saker som stökar till det.
Det ena är då ekonomin, detta ok som har förföljt en i många år pga dumheter man gjorde när man var ung. Nu ser man visserligen änden på det kapitlet nåt år bort men det är fortfarande tufft.
Lever ju på existensminimum och minsta lilla skit som händer en månad med oförutsedda utgifter ställer till det nåt fruktansvärt. Det är klart att detta liv blir påfrestande i längden och blir det nån månad utan nån form av sidoinkomster från extraknäck eller affärer så blir det inget vidare. Hela tiden vända på pengarna och se att det ändå inte går med plus nån jävla månad. Det enda positiva är ju att skulderna betar av i rasande takt just nu. Tillsammans betar vi av 11.000 varenda månad och det är pengar man gärna hade haft kvar......
Det andra oket är att jag verkar lida av svår prestationsångest.
Jag är en sån människa som har mycket lätt för att lära mig sånt som är intressant för mig, nästan för lätt. Allt inom teknik har alltid fascinerat mig och jag har alltid haft en naturlig fallenhet för det, det mesta ter sig helt enkelt naturligt för mig.
Problemet blir att jag förväntar av mig själv hela tiden att jag ska ligga i toppskiktet i mina områden, och känner jag på nåt sätt att jag inte gör det så mår jag väldigt dåligt, riskerar att bli less på skiten och bara släppa det och hitta nåt nytt istället. Samma sak gäller när något blir rutin för mig, då blir det tråkigt och jag blir less och vill gå vidare. Detta var ett mönster vi hittade spår av och onekligen något jag måste jobba mer med.
En annan sak som kommer upp oxå är att jag gärna vill göra mig till lags för alla omkring mig och om jag inte lyckas med detta enligt mina egna måttstockar så mår jag dåligt över det.
Hursomhelst så var jag onekligen en kandidat för vidare stödsamtal och har tid nästa torsdag igen.
Fick lite uppgifter på sånt jag ska tänka på tills dess oxå.
Ska bli intressant att se var detta slutar.
Fick träffa en trevlig läkare och fick börja lite mjukt idag, hon ställde sina frågor och jag svarade efter förmåga. En timme gick väldigt fort och trots att vi egentligen bara skrapade lite på ytan denna gången så fick vi fram 2 stora saker som återkommer hela tiden, vart man än kollar i mitt liv så kommer man hela tiden tillbaka till dessa 2 saker som stökar till det.
Det ena är då ekonomin, detta ok som har förföljt en i många år pga dumheter man gjorde när man var ung. Nu ser man visserligen änden på det kapitlet nåt år bort men det är fortfarande tufft.
Lever ju på existensminimum och minsta lilla skit som händer en månad med oförutsedda utgifter ställer till det nåt fruktansvärt. Det är klart att detta liv blir påfrestande i längden och blir det nån månad utan nån form av sidoinkomster från extraknäck eller affärer så blir det inget vidare. Hela tiden vända på pengarna och se att det ändå inte går med plus nån jävla månad. Det enda positiva är ju att skulderna betar av i rasande takt just nu. Tillsammans betar vi av 11.000 varenda månad och det är pengar man gärna hade haft kvar......
Det andra oket är att jag verkar lida av svår prestationsångest.
Jag är en sån människa som har mycket lätt för att lära mig sånt som är intressant för mig, nästan för lätt. Allt inom teknik har alltid fascinerat mig och jag har alltid haft en naturlig fallenhet för det, det mesta ter sig helt enkelt naturligt för mig.
Problemet blir att jag förväntar av mig själv hela tiden att jag ska ligga i toppskiktet i mina områden, och känner jag på nåt sätt att jag inte gör det så mår jag väldigt dåligt, riskerar att bli less på skiten och bara släppa det och hitta nåt nytt istället. Samma sak gäller när något blir rutin för mig, då blir det tråkigt och jag blir less och vill gå vidare. Detta var ett mönster vi hittade spår av och onekligen något jag måste jobba mer med.
En annan sak som kommer upp oxå är att jag gärna vill göra mig till lags för alla omkring mig och om jag inte lyckas med detta enligt mina egna måttstockar så mår jag dåligt över det.
Hursomhelst så var jag onekligen en kandidat för vidare stödsamtal och har tid nästa torsdag igen.
Fick lite uppgifter på sånt jag ska tänka på tills dess oxå.
Ska bli intressant att se var detta slutar.
