Då har man varit på vallåkra för första gången och en sak är säker. Jag kommer tillbaka =)
Även om det tog ca 3 timmar var det värt resan :) Utanför varberg kom det en orange/brun volvo 240 som hade mos under huven. Vi åkte i en volvo s40 2.0t och trots ålderskillnaden drog bilarna jämt. Ovetande om hur mycket 240:in hade under huven hade vi iallfall kul när varvräknaren steg en lagom bit över det normala.

Väl framme tankande vi upp magarna och gjorde oss iordning. Vi hade väldigt tur med vädret. Det regnade inte och det var inte stekhet sol. Prefekt för att gå omkring och kolla på fina bilar :) och fina bilar fanns det gott om. Till mina polares förtjusning fanns det mycket volvogodis för dem att titta på, även om volvo inte ligger närmast hjärtat fanns det saker som gav mig idéer och inspiration. Något som förbryllade mig något var att alla ägare som vi pratade med var trevliga, har hört mest negativt faktiskt, men vi fick långa härliga pratstunder med många olika bilägare och alla var trevliga och ville gärna berätta om sitt fordon :) Både lärorikt och intressant. Ett stort plus i kanten för de.
Innan klockan hann bli fem och dags för hemgång köptes ljud och div småsaker.

När mässan var över för dagen drog det iväg in till Helsingborg. En bensinmack togs i bestittning och folk samlades för att se bilarna ströga runt i stan. Fick se en och annan spännande bil. Det fanns allt från stora fina jänkare till franska småbilar. Var och en med sin egna touch. Klockan rann iväg och magen fylldes på igen innan vi åkte ut till hillinge för att kolla på burnout-tävlingen. Det sköna här var att ingen brydde sig om hur fin eller bra en bil gick. Hade man för bra däckmönster och tung höger så var det bara att inta scenen. Med endast däckrök i lungorna och halvt döva öron kom resan hemåt allt närmare. Den långa resan hem gjorde vårat besök begränsat tidsmässigt. Två timmar fick vi ändå se bilar höger, vänster och på tvären göra sitt bästa för att ge publiken vad de ville ha. Som sagt, jag kommer tillbaka nästa år ^^