För exakt ett år på dagen blev jag Oldsmobile ägare. Aldrig haft en tanke på att köpa en Olds eller en 58 förrän denna dök upp. Med pengarna redan nere i USA pga en annan misslyckat bilköp slog jag till så nästan näven gick av och en Oldsmobile Super 88 Holiday Sedan 1958 blev min, en ägarbil i USA sen den var ny, totalt orörd och med få miles på mätaren, alla instruktionsböcker och delar följde med sen den var ny. När den kom till Göteborg mitt i sommaren höll jag på att dö, hade jag köpt det liket?!

Oldsen var totalt sönderriven i inredningen, innetaket hängde, full av lera hela bilen och hamnarbetarna hade sprungit över bilen ett x antal gånger och krökt ett par lister. Bilen stank smält gummi och kryllade av spindlar. Golvet hade titthål och höll inte för mycket, gummilisterna föll sönder så fort man rörde dom. Det kom tårar, blandat med glädje och förundran över vad fan jag gjort.

Väl upplastad på farbrors Ford bärgare och solen sken, på håll såg den ganska bra ut. Efter över 30 mils koll bakifrån med pickisen och GTOn på släp spreds ett litet leende, den var ganska cool.

Väl hemma kryllade gården av folk, med åskådare åkte den av flaket och parkerades vid stallet, GTOn lämnade släpet och plötsligt, en svarta änkan i backspeglen! Ahhh spindlar! Det var sent, jag stupade i säng, jobb dagen efter. Vaknade smög ut och sprang och kollade innan jag åkte till jobbet, bilarna var daggiga, nästan blöta, Oldsen stod skitig som en gris på van fälgar och skämdes, stinker. Mitt fynd.

Vattenslangen kom fram, nya fälgar åkte på och allt revs ur. Den sanerades med mer gift än vad som anses som en icke hälsofara. En snusdosa agerade spindelsamlare ett par månader. Det kändes bättre, när man kom hem efter en dags jobb möttes man av Oldsen breda arsel på uppfarten, det var nice! Jag började bli lite kär...

Idag, nästan 9 månader efter hemkomsten är det inte samma bil. Den är totalt uppsvetsad, gamla motorn som satt fast som gjutet är ur, ny cheva motor och låda, ny inredning, soffor, dörrsidor, matta och tak. Allt är putsat. Lister slipade och lackat. Det är inte samma bil som jag grät för en varm dag i Göteborg. Oldsen är mitt livs fynd, det vet jag idag.

Jag är stolt när jag ser bilen, jag vet vad som skett och vad jag offrat. Jag kan med glädje säga när den kommer ut på gatan, " Den har stått i 35år, i sumpmark mitt i Austin i Texas, men här är den idag! Detta har jag åstadkommit och ingen annan har betalat det." För mig är det annorlunda att gå och köpa en nyckelfärdig bil mot att göra det själv. Vem som helst kan ordna pengar och köpa något färdigt men alla ligger bakom något, skillnad på att göra det själv och bara betala. Typ som bygga en rod. Bakom Oldsen ligger blod vett och tårar och många uppoffringar från in sida. Jag har valt. Vägen har och är snårig och svår många gånger, men jag har inte ångrat mig en minut.

Jag älskar Oldsen.

Man kan inte älska döda ting jag vet, men jag älskar den plåthögen. Ibland bara skriker och svär jag när allt med den går emot mig, penslar flyger och jag stampar, men det är värt det i det långa loppet. Jag vet på kronan vad den kostat, allt utom tid, dom pengarna hade jag bränt ändå om jag inte investerat i denna. Jag säljer ofta saker, men Oldsen skulle någon kunna bjuda 150 000 så skulle jag bara skratta och säga nej.

Den är inte fin i mångas ögon, men jag bryr mig inte. Jag gör verkligen inte det. Ni kan skratta bakom min rygg och lägga kommentarer att den där kommer aldrig bli klar, vilket lik, du kunde lika gärna köpt en valiant. Never! Skitsnack har jag inget övers för.

Jag är nöjd, stolt över mig själv. Jag är det. Det är huvudsaken i mina ögon, vad andra tycker orkar jag faktiskt inte bry mig om. Jag ska ha bilen, den ska bli som jag vill, för jag ska aldrig sälja den. Den dagen jag tröttnar kan jag parkera den, låta den stå i 35år och ändå ha igen pengarna, det läget sitter jag i.

I love my Olds! Sann kärlek som inte sviker.

Jag skrattar, uppfattas ofta som en iskall btch som är ego. Är det fel att bry sig om sig själv i första hand och vara stolt över det man åstadkommer? Nej jag tycker inte det. Jag är både stolt och nöjd det står jag för. Folk får gärna ge mitt projekt kritik om det är befogat, skitsnack och avundsjuka bryr jag mig inte om längre. Jag kör min egen väg.

Vilket som iaf, Oldsen är mitt livs affär, det håller jag fast vid, och jag är stolt över biluslingen, that's it!



Team 58 och mina sammarbetspartners har varit till stor hjälp, dom kommer jag aldrig glömma och ni kommer hyllas när projektet är klart. Vänner och familjen som stöttat, jag älskar er! Både nya och gamla.

Ett år har gått fort, mycket har hänt, och jag är redigt lycklig.

Nu ska Nyllet ut och rulla,

Puss!