Suck, hade en skock glada polers hemma igår, lirade guitar hero, sladdade med bilar, smällde smällare och diverse hyss. Jag kom isäng klockan 2 och gick sen upp kl 6 för att gå till jobbet.
Så nu sitter jag på jobbet och försöker att hålla mig sittande för att inte svimma :P fruktansvärt trött.

Men det som snurrar i huvudet är min lilla kamp, jag har bestämt mig för att återgå till civic, mercedes var kul men inte riktigt min grej.
Ska väll försöka sälja mercan, men jag orkar igentligen inte ge mig in i det äventyret just nu. Att sitta och brottas mot folk som vill köpa den för struntsummor och krångel och i slutändan ändå inte köper maskinen.

Så jag har som nu tagit tag i alla små chanser till jobb jag kan få tag i, jag har ingen fast anställning utan jag hoppar in som vikarie då och då. Så jag jobbar lite, ska hålla i de små slantarna jag får tag i, driva in lite skulder och sen så fort jag har råd med en civic så skall den köpas, annars så försvinner bara pengarna på småsaker.

I helgen så var jag och min polare på bandag på mantorp. Men på fredagen skulle vi hämta bilarna vi skulle köra ner med.
Två bilar och två glada ungdomar :D enkel matte, en varsin.

Jag plockar den nya Ferrari 599 GTB igen, den är ju ny, måste köras in lite :P.
Polaren tar den här gången en Ferrari 430 Scuderia.
När vi kört ut från garaget så svänger vi av på en helt ny motorvägsled, lång, rak, nyasfalterad och väldigt trafiktom :D

Vi glider på och plötsligt kommer vi in i en enormt lång TUNNEL! Den är rak, tvåfilig och tom. Fanns bara en sak att göra, jag rattar in "race"-läget på det lilla reglaget på ratten och rullar sedan upp bredvid polaren så att vi kör i bredd.

Vi tittar på varandra, räknar ner på fingrarna madens vi växlar ner till 2an båda två... sen... plattan i mattan! Tunneln fylls omedelbart med ett tvåtonigt enormt Italienskt vrål. Måste vara öronbedövande för någon utanför bilarna.
Det känns som om hela framdelen reser sig på 599an, det är ett vansinnigt tryck, man sitter som tapetserad i stolen som kramar åt runt min kropp.
Vi ligger nästan jämsides flyter bara lite fram och tillbaka, mätaren får spatt och räknar med svindlande hastighet upp den ökande hastigheten, men det finns ingen tid att ens kasta en blick på den, det man koncentrerar sig på är att hålla bilen rak i tunneln som plötsligt känns vansinnigt mycket smalare.
Det andra man håller reda på är de röda små lamporna på ratten som indikerar när jag måste växla. Varje gång jag eller polaren växlar klipper det till med en kort explosionsartad smäll när växellådorna växlar på millisekunder, det rycker bara till i bilen och sen fortsätter den i sin vansinniga acceleration.

Vi har på nolltid avverkat den långa tunneln och måste bromsa hårt för att svänga av motorvägen. Men det roliga är inte över där, nu kommer kringelkrokvägar över några ängar... jag lider i alla fall inte ;)

Mumms, ibland kan bilar få en att verkligen tappa andan och ge en inblick i hur det är att uppnå nirvana eller nått sånt :D

Jag har kört ferrari förr men denna gång var bara otrolig. Polaren tar en ferrari 360 stradale och jag en ferrari 599 GTB. Vi rullar ut bilarna i skymningen och tar vägen via motorvägen. 599an är en otrolig skapelse, bekväm och stor men ändå en makalös sportbil. Vi rullar upp på motorvägen, det finns inget bakåt, man ser inte bakåt, rutan är för liten, man behöver inte se bakåt. Det enda man håller reda på är stradalen som sickzackar genom trafiken framför och man undviker att titta på hastighetsmätaren.
Jag ser vägljusens gula sken smeka sig som siden över den aggresiva formen av stradalen och 599ans stora huv och höga hjulhus framför ratten. Jag sitter stadigt i stolen som kramar om min kropp och bilen lyssnar till minsta darrning i ratten eller pedalerna.
Jag hör hur det klipper till och sen fylls hela E18 och allt där omkring av det högvarviga rosslande vrålet från 360ins hungriga V8, alla bilar ser ut att stanna medans ferrarin framför mig fortsätter att öka takten.
Min vänstra hands fingrar sträcker sig fram och trycker till paddeln i glänsade kolfiber, jag trycker en, två, tre gånger och sen känner hur högerfoten trycks ner tills det tar stopp, enzomotorn bara några decimeter från mina fötter svarar och E18 fylls av ytterligare ett vrål, det är otroligt, jag drar efter andan och det går inte att höra något annat än symfonin av de två ferraribilarna. De 305mm breda bakdäcken precis bakom min rygg hugger tag i asfalten och trycker iväg mig med en fasansfull kraft, det känns som att åka fritt fall rakt fram, i trafik.
Jag ser hur ur mörkret röda lampor på ratten tänds en efter en i snabb takt tills jag måste växla, jag hinner inte växla mycket innan jag redan är framme i rumpan på stradalen, jag växlar upp nåra växlar till och bilen är tillbaka till att vara en makalöst bekväm bil, motorn lungnar motvilligt ner sig, och jag hör mitt eget hjärta bulta. Jag förstår hur det måste kännas att bli frälst :D

Hehe, är fattig såhär snart innan lönen. Har kört på små skvättar bensin när jag fått tag på en tjuga då och då, mätaren har varit på rött hela tiden. Men det har gått bra att köra ändå, men idag så råkade jag pressa det lite väl. Jag sitter på motorvägen och kör och har helt glömt bort bensinproblemet. Jag svänger av där jag ska men poff så stänger sig motorn och jag bara rullar på avfarten mot en vild rondell.
Lite jobbigt läge, men har man inte sån tur att det är en svaaaag nedförsbacke in i rondellen och tillräkligt långt i den så att jag kan svänga av och rulla in på en mack som så lägligt råkade stå där :D och att man precis fått tillbaka pengarna som en polare vart skyldig mig.
Jag är nöjd :P

Suck... idag så är jag fortfarade sjukling. Missar grej efter grej pga detta :(
Orkar typ ingenting och har prov i matte E på tisdag. Jobbigt.

Men jag har en lite kul grej, en bild jag tog för inlämning i en kurs :D
Uppgiften var att vi ska göra en svartvit bild där men ser en person men inte dens ögon, det ska vara något tecken på att någon varit där och bilden ska vara beskuren på något udda vis.

Har inte gjort något mer i photoshop än att göra den svartvit.

Sådär, i morse var jag hos honda för att köpa deras originalservoolja och fråga om det konsiga ljudet från servopumpen och hackningarna. Så vi åkte dit och snackade lite men den snälla mannen där och så vi gick ut med en flaska olja. Vi hälde ner lite och det sjönk direkt, hälde på igen och det sjönk. Sen tillslut slutade det sjunka och vi startade motorn, inte ett ljud från pumpen och svängningarna gick totalt felfritt!!!
Önskar ni inte att alla problem var så lätta att lösa?(han hade ingen växel heller så han bjöd på oljan desutom!)

Sen efter att man vart på en lektion i skolan så drog vi till garaget och flyttade undan en mustang och fick gott om plats att hålla på. Så nu är ratten rak, däcken fina, oljeläckan lokaliserad mm. Så jag är nöjd :D

Kolla in galleriet för att se lite bilder på dagens eskapader.