Har funderat en del kring vad jag har runt omkring mig. Så mycket som ska göras, som måste göras. Så mycket man vill göra som man inte får tid över till.
I dag tex:
Kom hem från jobbet vid 4.
I väg ett kort ärende. Tillbaka vid 5.
Duschade.
I väg igen för nästa grej innan 6, hemma igen efter 8.
Kommer på att jag missat nått... *suck* middag....laga mat....
Dt tog en stund o nu kan jag äntligen sätta mig o slappa lite.
Men jag har inte gjort nånting här hemma eller i garaget.
I går tex:
Kom på att släpet borde besiktigas. Skulle varit gjort innan augusti.... Har helt enkelt inte hunnit göra i ordning den, men jag fick gjort dt igår. Nu ska jag bara ha nån till att bes den....
Varje gång jag öppnar garaget så ser jag caben. Har fått gjort lite småsaker, handlat lite saker, men det händer inte mycket. Fick åt minstone en kollega att ta på sig uppgiften att blästra alufälgarna, MEN... det blir när han ska blästra nått annat! Undertiden står den på pallbockarna, har inga andra hjul att använda.
Har inte fått ordning på cabmotorn i heller...
Å andra sidan....
...har jag låtit tiden gå när dt gäller en del saker jag gått o funderat på. I ett fall är dt nog tur för ett förhastat beslut skulle ställt till med kaos av stora mått.
Jag har gett allting o alla runt omkring mig massor av tid, har gett mig själv tid o dt känns som dt har gett resultat. För tillfället känner jag mig aningen stressad men jag e säker på mig själv, lugn...
Äntligen börjar jag känna att jag inte e beroende av vad andra tycker o tänker. Jag klarar att stå för vad jag gör o säger, kan va mig själv.
Tiden läker inte sår, den hjälper en att klara av dt man går igenom. Kan kännas olidligt emellanåt men man blir starkare... med tiden.