Tänka sig vad mycket som kan hända på ett år!
För ett år sen lämnade min älskade systerson oss, då kändes hela världen upp och ner och som inget kunde bli rätt igen!
Det har varit tuffa månader med mycket saknad det ska jag absolut inte förneka och det är det fortfarande särskilt nu i dessa dagar som är fyllda av Linus årsdagar allt från namnsdag till begravningen!

Men under detta året har även jag fått genomgå en förändring, jag hittade kärleken i mitt liv, vi flyttade ihop. Detta innebar också att jag bröt upp från mina vanliga mönster hemifrån som att vara en aktiv del i mina systerbarns liv, träffa familjen minst 1 gång i veckan eller bara så simpelt som att köra in till Växjö och ta en fika med min bästa vän.

Numera så är jag glad om jag träffar mamma och familjen 1 gång/månad och min bästa vän har jag inte träffat sen maj (vilket påminner mig att jag MÅSTE ta mig tid att köra upp till henne i Växjö nån dag!).
Men istället har jag fått lära känna många nya bra vänner och jag får bo ihop med kärleken i mitt liv.

Detta hade jag inte kunnat ana för ett år sen då hela världen var upp och ner!

Ja i helgen var man i kyrkan igen, den här gången var det dags för min systerdotters dop.
För ca 11 månader sen var vi där för min systersons begravning.

Två delar i livet som inte borde ligga så nära för två yngre syskon!

Har varit härligt att få en helg med familjen även om kyrkobesöket var jobbigt för oss flesta.
Både en och två gånger svor jag för mig själv i huvudet över min systers val av psalmer.
När man ens kikade på psalmerna för att sjunga med blev ögonen tårfyllda så till slut gav jag upp det och lekte fotograf istället så man fick gömma ansikte och koncentrationen bakom kameran.

Men men, nu är det gjort och nu håller vi tummarna hårt att vi inte har några fler anledningar att gå i kyrkan på många många år, iaf inte några negativa!

Det är inte svårt att känna sig värdelös i en värld som denna!
Jag är långt ifrån skapt att bara gå hemma, jag blir otålig, stressad och mår allmänt pest.
Ändå går jag nu hemma iaf för det inte finns plats för mig nånstans..... Åååååh - snacka om att man känner sig värdelös!!!

Var och kikade runt lite här på garaget nyligen och konstaterar då en fakta som jag totalt glömt bort, jag har varit medlem här i snart 4,5 år.
Blev alltså medlem ett par månader innan jag fick mitt körkort vilket bara det i sig är drygt 4 år sen.
Vart har all tid tagit vägen?

När man tänker på att man haft körkortet i fyra år så känner man sig nästan lite gammal, ibland känns det ju som igår som man skrev upp och körde upp.
Sen känns det som igår då jag hurrade att jag klarat min prövotid, men även det är ju 2 år sen drygt.

Mycket har hänt under denna tiden, en del bilar har passerat i min ägo. Har totalt haft 5 bilar, inte så mycket egentligen men får mig är det en del anser jag.
Mycket är glömt och vissa minnen sitter kvar för alltid.

Åren som sjukskriven ligger bara som en suddig dimma, minns bara vissa detaljer av det men långt ifrån allt. Men blir väl så när man går halvt drogad.

Vissa frågor finns fortfarande kvar, t ex har jag fortfarande än idag inte ett minne av att jag faktiskt tog av mig bältet efter olyckan.
Men det måste jag ha gjort för ingen annan var inne i bilen efter händelsen och jag hade bälte på mig när det hände, men som sagt jag minns inte. En ganska meningslös fråga men det är en som fastnat trots den inte har någon betydelse.
Allt annat från olyckan minns jag glasklart förutom just det, minns kasten, minns hur jag väjde när jag mötte en bil, minns flygkänslan när bilen åkte ut i diket, minns ljuden, lukterna, minns att jag öppnade ögonen när jag var upp och ner och tänkte "Nu får det fan sluta snurra för nu vill jag inte vara med längre!", minns hur trångt det var vid benen, den konstiga känslan i foten - ja som sagt jag minns allt annat utom hur tusan jag fick av mig bältet.

Sen har jag ju även glada minnen, lyckan när jag köpte 940, lyckan över när hunden Nisse kom in i mitt liv.

Ja jag skulle kunna rabbla på om en evighet om vad man minns och inte minns under dessa åren som medlem här på Garaget, men jag tror nog ni har fattat min åsikt - eller kanske inte... :p

Fick trevligt besked när jag slutade jobbet idag.
Har idag fått mig en kusin, min moster och hennes fru fick idag sin efterlängtade dotter som var beräknad den 26 augusti.
Samtidigt åker min syster in till BB för värkar, alltså är det inte omöjligt jag blir moster igen denna helgen med.

Och i morgon blir det pärlrallyt och annat motorskoj är ju Vallåkra helgen!

Är för tillfället pyspunka på volvon.
Igår kväll kom vi då på att jag kunde ju ev köra inom en däckverkstad i samma by som jobbet och fixa det innan jag börjar jobba om dom nu hade tid.
Sagt och gjort, hjärtat ringde däckfirman i morse och hörde om dom hade tid vilket dom hade och då ringde han hem till mig och bekräftade.
Så det blev att hoppa ur sängen, slänga på sig kläder, dra med sig lunch och väska ut för att slänga sig i bilen.

Men aj aj det var där det inte gick så bra längre, bilen låst och reservnyckeln vet jag att jag såg i bilens mittenfack igår.
Jaja, in i huset leta nyckeln, hittar inte nyckeln, ringer Peppe, letar ännu mer under tiden han är telefon.
Efter en del om och men konstaterade vi att nyckeln ligger i skodan och det inte blir att byta däck idag.

Jaja inte mycket att göra åt än att tanka saaben och ta den till jobbet istället.
Får se om det hinns med däckfix på volvon i morgon innan jobbet istället.

Så det kan gå ibland, vi som hade tänkt ut det så bra för att få det fixat i god tid.

Nästan precis i samma veva som sambon går på semester så går jag på jobb.
Först en vecka på ca 75% och sen påbörjades utbildning på 100%.

Ja jag lyckades komma in på admin för kundtjänst 14 juli-31 augusti skulle det vara. Men i onsdags så blev 4 st av oss inkallade på ett snabbt möte, där erbjudes vi att få följa med i en utbildning som startade nästa dag för att sitta i riktiga kundtjänst med en anställning på 6 månader till att börja med.
Det vi hade till fördel var att vi varit in hos företaget tidigare under sommaren och dessutom fick goda referenser från vår utbildare för admin.

Men tro tusan att man blir sjuk precis i detta ögonblick, tvingade mig dit i torsdags för man vill inte missa första dagen på utbildningen, men sen blev man liggande pall i fredags och hela helgen, ska ge detta morgondagen också sen blir det att komma tillbaka och arbeta ifatt dom andra.

Även om detta är långt ifrån drömjobbet för mig så är det ändå ett jobb och det är skönt att ha någonstans att gå och göra nytta, och nu kan jag ju bara söka dom jobben som absolut intresserar mig och ger mig chansen att få ett bra jobb som jag trivs med och tills dess har jag detta. :)

Nu har tryggheten helt infunnit sig! :)
(Ps, Foyrik/peppe hälsar till er alla ;) )

Ja denna veckan har verkligen varit bra.
Måndag åkte jag upp till mamma och pappa för att umgås lite med dom innan dom åker till Danmark, dom skulle dessutom låna mitt mobila bredband.
Tisdag umgicks fikade jag med syster-yster,fick då även reda på att i slutet av augusti blir jag moster åt en liten tjej! :D
Sen blev det att säga hejdå till familjen och dra sig mot Växjö och en av mina bästa vänner.
Först en fika och sen gå en halvmil för slutningen avsluta med middag, och under tiden hann vi prata igenom maaassor av saker blir ju så när man inte träffas så ofta. :)

Sen for man hem och här fortsatte den trevliga veckan.

I onsdags umgicks jag med Jennie och hundarna hela dagen vilket avslutades med en prova på kurs i rallylydnad. Och i torsdags var det först ridning, sen gå en liten bit på skåneleden med hästägaren och hundarna för att avslutas med Jennie.

Fast idag tänker jag se till att stanna hemma och städa, och nu är bara frågan hur jag hamnade här när jag skulle städa! :p

Ja nu verkar det verkligen som sommaren har hittat hit till oss i Sverige.
Började med att vi hade tur med vädret under midsommar trots dåliga prognoser - hur härligt är inte det att få fira midsommar med vänner och familj utan en enda droppe regn i sikte. :D

Det är så man är sugen att åka till stranden för att bara relaxa, men finns ju fortfarande saker att göra, dessutom jobbar hjärtat och är inte lika roligt att åka dit själv.

Men känns som detta bådar till en riktigt skön och härlig sommar! :D

Ja igår visade det sig att vi hade jobbat "för" bra, vi kom upp i kampanjens mål redan under tisdagen (var 3500 connections) så vi gick bara onsdagen ut också där vi mest sålde för att samla provision (50 öre/sale - hurra eller nått. ).
Sköna är att vi ändå får fortsatt betalt för den tiden vi skulle jobbat + för den tiden då vi från allra första början skulle gått utbildning. Så har betalt heltid fram till 9 juni så OB och provision under dessa 6 arbetsdagar har bara varit plus i kassan.

Fast idag klagar jag inte direkt på att få slippa jobba, är pigg och solen skiner så har tagit tag i att städa verandan, tvättar den sista tvätten vi har kvar och sen blir det nog även att dra igång en maskin disk också.

Skulle egentligen varit ut och ridit under dagen men det skjuter jag fram till kvällen så det blir lite svalare, tänkte ta lite träning i paddocken och där står solen på hela dagen. Till kvällen slipper vi nog värsta flugorna också.

Men nu ska jag återgå till slitet här hemma så får ni andra ha en trevlig midsommar!

Att bara få jobba 4 timmar om dagen kan göra att man mår så mycket bättre eller iaf har ett säkert 100 ggr stabilare humör, det var faktiskt mer än jag kunde ana trots min tidigare 2 år långa sjukskrivning.

Började ju jobba sommaren efter jag fyllt 18, det blev vid behov. Jobbade så mycket jag bara kunde och fick ungefär.

Sen blev jag ju sjukskriven 2 år totalt pga min olycka, började komma tillbaka till jobbet i slutet av juni förra året.
Gick i augusti in på min riktiga tjänst som då var mamma-vikariat så jag jobbade i snitt ca 38 h/vecka.
Sen i slutet av januari kursade jobbet och jag blev arbetslös.
Har gått arbetslös i drygt 4 månader, hållt på att bli tokig rent utsagt, inte så mycket för ekonomi då jag haft lönegaranti och semester-ersättning osv, men för att man inte har nånstans dit man måste åka, dit man gör nytta, där man får arbeta för att få ihop pengarna.

I tisdags eftermiddag fick jag ett samtal från ett ställe där jag blivit lovad jobb men sen inte blivit av. Då hade dom fått en kampanj som dom snabbt behövde få ut.
Så i onsdags kl 16 började jag jobba, snabba ryck men inga större problem för en arbetslös.

Jobbade där 16-20 onsdag-fredag denna veckan och sen har jag 16-20 måndag-torsdag nästa vecka innan detta ska vara slut.
Inte mycket men lite, och det gör nytta för huvudet - helt sjukt skönt även om jobbet i sig är väldans trist - men vad gör det när det är tillfälligt - bara man får komma hemifrån och göra lite nytta så är jag glad.

Så nu ska jag hoppa i säng och sova så man orkar med hemmet lite med i morgon innan man börjar jobba. :)

Rätt komiskt, fick nyss in skatten på kontot och drygt hälften går snabbt åt in till ytterligare en skatt, bilskatten.
Betalar skatt med mina skattepengar...

I fredags var jag och Peppe ner till Helsingborg med den vite, målet var att vara med på gruppbild som Bilsport tog och samtidigt hjälpa Helsingborg att försöka slå Ystadsrekord med 358 st bilar.

Det var en trevlig kväll med mycket bilar och trevligt folk.

Nu idag kollade jag runt och såg då att Helsingborg tog rekordet med ...... 538 st bilar!
Bra jobbat och grattis! :)

Ja idag är verkligen en toppen dag!

Till att börja med var jag ute och red på en urmysig islandshäst som jag ska bli medryttare till. Saknar hästeriet!

Sen så gick Saaben igenom bes med blankt papper!

Och som grädde på moset så är det toppen fint väder så vi avslutar kvällen med gott grillat! :D

Ja ibland är jag förvånad över vilka kontakter jag faktiskt verkligen har.

Drog i några trådar för nån timme sen och på så vis lyckas jag fixa fram svetsning av Peppes skoda ikväll hemma i Lessebo. Förvånad över mig själv faktiskt, hade inte ens riktig koll på att jag hade såna kontakter.

Fixa fram nödvändiga grejer till bilen har jag alltid lyckats genom pappa (bortskämd kallar ni kanske det, men hade det varit nån annan jag kände som gjort detsamma hade ni inte sagt så). Pappa är nog min största kontakt.

Jag hade fått låna ett släp gratis en vecka om det bara varit hemma nu i helgen. Att ha kontakter inom det har jag inte ens tänkt på då jag alltid förr lånade släp gratis på jobbet.

Hade vi behövt låna lastbil hade kontakten hjälpt oss med det med över helgen i nödfall.

Som sagt jag är förvånad över mina egna kontakter, tråkigt bara att jag inser att dom finns först nu när jag flyttat ca 13-14 mil bort. :p

Men samtidigt som dom är kontakter som är dom även bra vänner! :)