Blogg
Ett av dom sju underverken finns nu förevigad på min kropp! 18 oktober 2009, 11:05
Idag var det dags att slutföra något jag drömt om länge, ett minne för livet, något jag alltid skall ha med mig. Ringen skulle i någon form hyllas med en tatuering på min kropp. Var på plats 3 timmar innan dom öppnade och redan en halvtimme senare hängs nummerlappar ut. Vi är 2 stycken på plats för att tatuera oss men av någon anledning tar jag 3 lappar, varför vet jag inte egentligen. Vi lämnar stället ett tag och kommer tillbaka en halvtimme innan öppningsdags. Står inne i en lite kur och pratar med lite folk när jag plötdligt hör hur det gnisslar så där gott som rediga rejsbromsar gör, tittar ut och ser en GT3:a äntra parkeringen. Coolt tänkte jag lite ögonfägnad istället för att stå här och tjöta gör inte ont..
Jag drar mig sakteliga bort mot bilen och hinner precis innan killen hoppar ut ur bilen notera ringenmärket i rumpan på kärran, han gick mot mitt håll och jag hejade och sa direkt att vi hade en gemensam nämnare.. jag visade loggan jag skulle tatuera in, otroligt nog sa han direkt "det är ju samma som jag skall göra" och drog upp en fet ringendekal ur innerfickan!! Otroligt sa vi båda och började babbla om allsköns rejsarelaterade saker, vi hade gemensamma vänner och båda hade precis varit nere på ringen så att hitta något samtalsämne var INTE svårt. Jag påtalade ganska snabbt att han tyvärr inte skulle få något gjort idag då det var betydligt längre kö än det fanns utrymme för under dagen. Genast kom jag och tänka på den extra lappen jag tagit och började leta efter den, otroligt nog hittade jag inte den och beklagade det hela, samtidigt tittade jag ner mot en garagenedfart och såg en nummerlapp ligga på marken, jag bad han kolla om det var den rätta och sjukt nog var det den lappen jag tappat!
Ett tag senare tatuerade vi båda våra hyllningar till det gröna helvetet, båda 2 samma dag, samma ställe, samma kille, samma bana och på samma ställe på kroppen (vänster arm) killarna på stället hade aldrig varit med om dess lika och hela historien var lätt bisarr. Under tiden jag fick min på plats satt vi och pratade vilket var gött då det kändes ordentligt när nålen stack hål på en (klent gods i mig) Givetvis stannade vi kvar medan hans kom på plats och vi var båda väldigt nöjda efteråt.
Efteråt avslutade vi med en gemensam fotosession och var på det klara med att bara denna situation var ett minne för livet, det hade verkligen varit roligt om vi träffas där nere vid ringen över en kall öl och ljuger om våra bravader, DET hade varit pricken över i:et
Nürburgring förevigad på underarmen, en smärtfull historia som jag verkligen är glad för att jag gjort.
Nu ÄR vintern här.. 14 oktober 2009, 07:41
Kallt som attan varje morgon äver här i söder.. Igår aktiverade jag kupé och motorvärmare, riktigt nice skall det bli att få starta med en varm isfri bil, givetvis skulle frugan ha min bil idag då jag skall köra hennes till kopplingsbyte och lite annat.
Var uppe på Mantorp i helgen och hjälpte till på BMWSC avslutningskörning vilket var trevligt, passade även på att köra 20 varv men gud vad tråkigt det var med tung klumpig bil utan bromsar och med gatdäck, näe det gav mig inget tillbaka men när man ändå var där tyckte jag man kunde passa på. Kvällens avslutningsfest var desto trevligare.
Bilen gick iallafall bra hela resan och det blev totalt 100 mil, jag orkade inte mjuka upp bilen på vägen hem och då var man ju tvungen att köra lite fort för att bilen skulle flyta ut liksom, 40 mil på knappa 3 timmar var precis lagom tyckte jag :-)
Jag vet fortfarande inte om beställning på halvbur är gjord då den skulle göras i samråd med annan, jag får dock en svag känsla av att det inte blir av, jag har igår dragit iväg ett mail till tillverkaren ( Wiechers) för att få reda på om det finns någon återförsäljare i sverige.
För övrigt så vet jag inte riktigt vad som händer med bilen, 1:a december skall den besiktigas och innan dess är det ett par saker som måste fixas.
Tuta (klantade till det när jag återmonterade originalratten så kablaget gick av.)
bromsköldar,hjullager,bakbromsar,handbroms,skivor skall monterad dig, i dagsläget är det helt bortrensat.
Ett bromsrör kommer troligtvis att få bytas då dom varnade mig på bilprovningen förra året.
Näe tillbaka till verkligheten nu, hej!
Vintermode=ON 5 oktober 2009, 00:35
Efter senaste resan till ringen har bilen fått leva ett lite lugnare liv utan massa stress på bana och andra lite krävande insatser. Kanske rätt så bra med tanke på att bilen behöver lite översyn för att kännas klockren. Den är lite struttig att framföra och den har blivit lite trög att växla, inget jag är speciellt orolig för utan det är saker vi löser med tiden.
Jag har båbörjat operation vinterbil och en del saker har tagit bort, bytts ut, monterat dit.
Jag började med att montera originalbatteriet som kommer att klara vintern utan gnälle
Antispinn återmonterades (funkar dock inte trots "kodning")
Mockaratten blev en Origina M ratt
Carbotech XP8 belägg bidde original bromsbelägg
Bälten bak monterade
Hittade en svart skinnklädsel (bak) på returbilen förra året som jag köpte, den har jag nu tvättat av och fettat in med sadelfett, den blev som ny och luktar precis rätt! den är monterad där bak och det bidde supernice.
Gummitmattor kommer strax, så även högtalare bak, hatthylla och stereo.
Bilen har blivit rejält mycket tystare och bromsarna är påtagligt mycket tråkigare framförallt initiallbettet som är mycket sämre. Som helhet är bilen nu mer vardaglig och inte speciellt sportig. Tankar har funnits om att återmontera original fjäderben och förarstol men vi får se vad det blir av det hela.
Fick hem en uppsättning M3 E36 3.2 bromsar (fram) komplett med spindlar och bromscylinder osv, om och när detta kommer på vet jag inte men nu finns det iallafall om suget skulle uppstå.
Beställde en ny diffkåpa från Z3M som kommer att kyla diffen mycket bättre, jag har även fått offert på renovering av diffen samt uppsträckning till 40% och samtidigt även få monterat en lite trevligare utväxling.
Jag TROR även att en halvbur är beställd men mer om det i nästa blogg :-)
Ringenresan 2009 sammanfattning 2 oktober 2009, 00:04
Om man skulle ge sig på någon form av sammanfattning gällande resan så är det väldigt enkelt för resan var klockren! Inga fadäser värda att prata om, mina förluster sträckte sig till en dimljuskåpa i fronten, för Tobbe var det en omgång skivor och ett par spacers men skivorna var ingen nyhet och spacers var en följd av skivorna. Däcken var i stort sett sopslut för mig men det var fram det tuggade mest, bilen styrde in sjukt fint men kanske det finns optimalare hjulvinklar att få till? Visst gnisslade och rasslade bilen lite från bromsar men jag struntade i det då allt var genomgånget och jag uppfattade det mer som värmen vid körning som orsakade detta, nu här hemma hörs inget märkvärdigt. Dock har jag noterat så här i efterhand att något i drivlinan är mjukt och bilen struttar fram stundtals.. Har även noterat att lådan växlar lite trögt sedan vi var nere. Inget som oroar mig SÅ mkt utan det skall vi nog reda ut i vinter.
Bilen konsumerade kanske en halvliter olja på hela trippen och det känner jag mig trygg med, värmen var inget problem och den enda gången jag noterade att värmen stigit låt säga 5mm till höger så höjde jag värmen 25% så sjönk tempen direkt, betänk även att det var mycket varmt flera av dagarna med en peak på 27 grader. Problemet med soppabrist yttrade ju sig på ett par olika sätt, dels genom att den gick på 5 cylindrar 2/3 av ett varv men även på det klassiska viset genom att "tvärdö" korta stunder och då oftast o kraftiga kurvor och dylikt.
Området var sig likt utöver dom nya komplexen, personligen kan jag absolut vara utan detta då det bara handlade om att skinna oss på mer pengar och dylikt. Braueri Nürburg får en fet tumme NER då det var ett skitställe PUNKT. Old fashion kanske men även det nya betalsättet Ring Card får tumme ner, krångligt sätt att betala tycker till och med folk som jobbar där.
Banan och insläppet var sig likt, jag upplevde inget kaos vid insläppet men upplevde det som att gubbarna som jobbade där styrde upp det hela bra, ny ägare till Grüne Hölle sa mig inget men bruden i baren kände inte till "bitte ein bit" och gav oss en warsteiner" Efter ett tag sa hon att dom inte hade Bitburger, hur tänkte dom då??
Banan var i sitt vanliga skick, mer staket, lite ny beläggning men i övrigt alldeles alldeles underbar precis som den är, jag vill inte ha något salsgolv eller öppna kurvor, det är allt detta som gör att banan är som i ett magiskt skimmer liksom. Gubbarna som jobbar runt insläppet är tuffa men trevliga, man skall inte hamna i onåd hos dom då dom är kungar på sitt jobb och styr troligtvis lite som dom vill. Dom har bra koll på läget och det var stört omöjligt utan mer jobb att komma förbi insläppet med diskret monterad kamera., dom reagerade till och med på min shiftlight och undrade vad det var för något.
Boendet var klockrent och jag kan verkligen rek Meuspath som håla att bo i om man vill ha det lugnt där man sover men ändå vill ha gångavstånd till insläppet. 25 fjuttiga Euro med rejäl frukost är nästan för billigt. Vill man bo lite mer centralt finns det till exempel Det svenska boendet på Burgstrasse 1 där man bor gemytligt och har extremt nära till faciliteterna i Nürburg.
Då datorn var med ner för första gången insåg man att Tyskarna är lite efter vad det gäller internetaccess för gemene man. Dock finns det fritt trålöst nätverk på Blaue Ecke (fritt i den benämningen att man får en kod om man frågar och den var densamma hela min vistelse), Pistenklause samt cafeterian inne på weltmarkt. Där finns även 2 datorer vid ingången man kan surfa på direkt och helt gratis!
Ställen jag inte besökt förut och ätit på var Blau Ecke och Asian Bistro.
Blaue Ecke är en fräsch restaurang med bar, god mat till ok priser
Asian Bistro är ett rätt deprimerande ställe inredningsmässigt men maten är KANON och priserna på glocalnets nivå..
Pinocchio funkar som vanligt alltid
Lindenhof har helt klart underskattad mat till rimliga priser
En veckas resa med broar, båtar, soppa dit och tillbaka, boende, 42 varv, soppa till det och mat o dryck är inte precis gratis, finns det möjlighet bör man även ha med sig en buffert för händelser man inte förutsätt. Jag uppskattar att resan i mitt fall gick på nån tusing över 20 lappar, då levde jag inget krösusliv men var aldrig törstig eller hungrig Definitivt värt varje krona om någon frågar mig men jag är inte säker på att frugan håller med. Vad det gäller resan kan jag varmt rek att teckna avtal om brobizz, iallafall om man bor här nere, ultrasmidigt att passera bron och få faktura hem, jag tecknade även avtal med Scandlines och det gjorde att bizzen även funkade på färjan Rödby-Putgarden, gräddfil och faktura hem var klockrent.
Så här några veckor efter hemkomsten har väl det värsta ruset lagt sig men detta var min absolut bästa ringenresa någonsin och det går inte en dag utan att jag längtar ner igen. Beslut är taget om nytt besök 2010 så det enda det handlar om nu är att räkna ner dagarna, avslutningen på Mantorp kommer att bli trevlig då det blir den absoluta spiken i kistan för årets körningar.
Förresten en väldigt stor del av resans förträfflighet skall jag tacka Christian Eick för. Det visade sig vara MYCKET värdefullt att Christian fanns/finns där nere, boende med faciliteter enligt önskemål hjälpte han till med, Christian har även en hel del kontakter vad det gäller reservdelar, verkstäder osv osv. Dessutom är han en suverän kille om man behöver hjälp att hitta runt banan, jag är övertygad om att Christian gladeligen ställer upp och tar fram ett individuellt koncept som passar just dig, vill ni komma i kontakt med honon så hjälper jag er gärna. Men glöm att han är tillgänglig om 336 dagar från idag får då har jag paxat han :-)
Längtar ner något fruktansvärt, jag tror frugan hänger med 2010 vilket är roligt, måste bara hitta något skoj till henne då hon inte bara vill sitta på Grüne Hölle (numera Devils Corner) eller åka med hela dagarna. Det kommer att bli lite rundkörning i bergen, jag hoppas även på att förverkliga en gammal dröm om att ta mig runt banan på utsidan av staketet till fots eller på hoj? Det blir kanske någon natt i Moseldalen med vinprovning och lite Qualitytid med teamchefen :-) Nåja tiden får utvisa exakt vad det blir men en sak är säker, 2010 är det spikat en ny vecka på ringen
Hemresan 14 september 2009, 07:47
Torsdag morgon betyder att det nu är slut på det roliga för den här gången. Idag är det dags att styra mot nordligare breddgrader men inte direkt utan först kör vi österut men mer om det lite senare. I stort sett hela veckan har jag vaknat till en molnfri himmel och en sol som sakteliga kröp upp från horisonten. Idag var det annorlunda med dimma tjock som ärtsoppa och seriöst fuktigt. På något vis kändes det rätt skönt med detta väder när man skulle åka hem då det garanterat hade varit tungt att åka hem en strålande dag. Nåja en skvätt kaffe och lite bloggande i vanlig ordning innan Tobbe vaknade och frukosten serverades. Vädret blev inte bättre efter någon timme utan snarare värre, vi skänkte en tanke till scuderia folket vars utbildning började idag och hoppades det inte skulle drabba dom för hårt.
Dagen till ära var vi inte befattade med stress överhuvudtaget, vi hade en tid bokad 15 mil från oss klockan 14.00 that´s it. Vi beslutade oss för att börja med bilarna och göra dom dugliga för den långa färden hem, gatdäck, oljekoll, camber, dämpare, lasta bilarna med alla verktyg, reservdelar, däck osv.. Efter detta var det dags att duscha och sedan packa alla personliga saker och rensa rummet. Efter att jag kände mig nöjd behövde jag få tag på lite internetaccess och drog mig ner till Blaue Ecke för att snålsurfa på deras lina. Efter att jag var klar begav jag mig till REWE markt för en god kopp avancerat kaffe (latte,mochaccino eller nåt jag vet inte så noga) Tobbe dök upp efter ett tag och vi beslutade oss för att börja röra på oss då klockan redan hade sprungit iväg, innan avfärd körde vi över till Getränkemarkt för att ombesörja en liten ranson Bit´s för att överleva Skånes bistra vinter och kunna luta sig tillbaka, blunda och känna smaken av Nürburgring :-)
Nu lämnade vi Adenau och det var med ett visst mått vemod jag såg stan försvinna i dimman, vi kom in på små tighta serpentinvägar i närheten av Bergwerk och dimman var sjukt tjock, tempot var lågt och det underlättade att ligga bakom M3:an med sina tydliga röda lampor. Färden var nu ställd mot en lite håla där Tobbe skulle hämta lite kulfibergrejor i form av en front och en baklucka till sin redan trevliga kärra. Passformen skulle vara hög och Mister är petig på den fronten. Efter en stunds körning kom vi ner på lite lägre höjd och dimman lättade, samtidigt övergick vägen i motorvägsform och vi kunde höja tempot ett par snäpp. Mötet var bokat till 14.00 och 13.59 äntrade vi rätt gata så gissningsvis var vi på plats i exakt rätt minut vilket får anses rätt otroligt. Killen med grejorna mötte upp oss direkt och visade oss vägen mot härligheterna. Grejorna fanns i garaget och därinne fanns även en M3 E30 som såg ut att vara i mint condition, gud så läcker med breda och lagom höga BBS Le Mans.
Killen verkade vara en seriös M3 E30 fantast då hans boende formligen kryllade av olika M3 E30 grejor i form av modellbilar, radiostyrda bilar, ventilkåpor mm. I köket visade han ett par sjukt fina kolfiberinsug till rimliga pengar i förhållande till finishen. Det är nästan så man är sugen att köpa en M motor bara för att få dit ett sådant insug :-) efter att alla teknikaliteter var avklarade lastade vi bilen och pratade lite BMW, Tobbe hade efter byte av bromskivor fram lite problem med att oket på vänstersidan gnagde lite mot insidan av fälgen, detta gillades inte och vi funderade på olika lösningar. Det slutade med att vi skulle åka till Raeder motorsport som låg en mil ifrån oss, där fanns en uppsättning 5mm spacers som var precis vad Tobbe gissade att han skulle behöva. Sagt och gjort, navin ställdes in på vårt mål och en stund senare anlände vi till en extremt deprimerande håla, märkligt nog var vi båda väldigt överens om detta faktum, staden kändes som den stannat på 70 talet och det fanns massor med tomma bostadskomplex, mycket höga galler och staden kändes lite död på något vis. VI hittade i alla fall vårt mål Raeder motorsport som var en liten butik som bestod av typ 800000 priser från motortävlingar och en tysk med en rejäl mussche, Herr Raeder var en trevlig prick som ombesörjde vårt behov med glans, vi fick även ok på att montera grejorna utanför så vi kunde komma vidare hemåt. Efteråt pratade vi lite bur och diskuterade lite olika alternativ, det lutar starkt åt att vi båda kommer att montera en halvbur under vintern och får bara jag ihop pengar kommer jag att köpa själva rören i alla fall. Efter att vi pratat färdigt och höll på att packa ihop oss kom han ut med varsin T-shirt och lite annat, jag misstänkte att han tyckte det var skoj att vi som kom så långt borta ifrån hade hittat han ställe samt att Tobbe hade lite koll på hans framfart i olika tävlingar.
Till slut kom vi iväg och efter en snabb tankning bar det av mot nordligare breddgrader, avståndet hem var ungefär 800 km så vi skulle inte vara hemma på rätt sida 12 det insåg jag nu. Färden flöt på bra och några enstaka stau stötte vi på men inget som gjorde att vi stod stilla, det var snarare så att vi tappade fart, knasigt nog mötte vi sjukt långa köer på vägen ner och detsamma nu när vi körde hem , antagligen hade vi bara lite flyt men det gjorde inget Efter någon timme blev det dags för käk på en sån där charmig vägrestaurang som ofta brukar generera en dyr och osmaklig tallrik mat. Här fick vi vettig mat i rejäla portioner till överkomliga pengar. Vi var nu taggade för en ny stint på motorvägen. Fortfarande flöt allt på och stundtals fick vi till och med upp tempot i svenska motorvägsfarter och lite till. Ytterligare ett tankstopp längs med vägen klarades av och nu började det så smått att skymma.
Trafiken var nu lite lugnare och vägarna lite bredare, vid sista tankningen hade vi 30 mil kvar till båten och det klarades av i BRA fart, nu gick det att marscha i 150-180 och det var rätt skönt, i ett tidigt skede av kvällen var jag SJUKT trött och fick jobba hårt för att hålla mig vaken, lite senare piggnade jag till och det var skönt. Till slut kom vi fram till färjeterminalen i Putgarden och innan vi kom in på området blev vi stoppade av något som såg ut som militärpolis eller dyligt, det visade sig vara immigrationspolisen och dom ville helt enkelt se våra pass, som tur var hade vi passen med oss båda två så det gick smärtfritt efter att vi hade fått svara på lite frågor. Båten kom relativt fort och plockade upp oss för vidare fart mot Rödby, väl ombord käkade vi lite och shoppade i ”taxfree” En ypperligt ickecharmig dansk gubbe i kassan gjorde vad han kunde för att försura livet för alla i hans närhet, tänk vad trist livet måste vara om man alltid skall vara så otrevlig.
Väl i hamn var det bara en trist transportsträcka kvar, vägarna var något förbättrade sedan förr gången och vi marschade i relativt hög fart dom 20 milen till Bron, vi landade på svensk mark någon gånng runt midnatt (minns inte exakt) och sedan var det bara 10 minuter kvar tills vi var hemma, tänk vad drygt och bo tex i Stockholm eller Övertorneå och ha hela den biten kvar att köra, på så vis är vi ändå lyckligt lottade här nere i Skaune!
Dag 7 heldag på banan och final 13 september 2009, 04:43
Att vakna upp idag var lite speciellt då man visste att det var sista dagen med körning men å andra sidan en heldag på Nordschleife med möjligheter till MASSOR av varv. Ett av gårdagens sista tips från Christian maler i mitt huvud "skippa tidtagning imorrn och bara kör, du har satt en bra tid och kommer troligtvis inte under den" Sunda ord som jag beslutade mig att följa, vi beslutade oss för att hoppa över frukosten och ta vara på dom första timmarna på banan. En kopp kaffe och en snabb putsning av framrutan sen var vi redo för avfart, Tobbe stack och tankade medan jag körde mot infarten. Jag har för mig att vi var bil 2 respektive 3 ut på banan och det kändes helt underbart, solen sken och man insåg redan nu att det skulle bli en GRYM dag på banan.
Nåja iväg for vi och tanken var väl att vi skulle ta det lite lugnt men då omständigheterna var som jag beskrev var det i stort sett omöjligt att köra lugnt, dom första varven var vi HELT ensamma och utöver ett arbete med armcrot en bit innan Ex-mühle där farten var nersatt till 70 och lite längre fram 50km/h hade vi hade några sjukt och då menar jag sjukt roliga varv, Tobbe drog i början och hade inte en janne att komma undan, jag låg klistrad i rumpan och hade vid ett flertal tillfällen mer att ge, trots detta fick jag mata på fullt i stort sett hela tiden, det handlade mer om att jag bromsade lite senare, släppte av lite mindre och kanske körde lite mer aggressivt. Roligare än så här blir det inte och när vi hade flytet uppe satte Tobbe ny PB med 8.37, på samma varv körde jag 8.33 så det var otroligt jämnt. Efter att vi nött lite varv tog vi en vätskepaus, vädret blev bara bättre och bättre men även trafiken i insläppet var nu något mer intensiv. Vi fortsatte nu köra och jag agerade dragbil då det alltid är roligare att jaga än att bli jagad, tyvärr blev det inte lika roligt då det kom någon bil i mellan oss och jag valde att mata på, sjukt roligt hade vi i alla fall, jag noterade nya schyssta jämna tider och kom upp i vmax 215/Vmin 67 med ett snitt på 134 om jag inte minns fel. Jag fick även till ett nytt optimalt varv (en sammanslagning av alla dom bästa tiderna på respektive sektor) med tiden 8.21 vilket kändes rätt trevligt, tänk om man kunde få till den tiden på vanligt vis!! Efter ännu ett antal varv beslutade vi oss för att äta frukost vilket skulle smaka mumma efter 1.5 timme på banan
I vanlig ordning fick vi en härlig frukost som serverades på vårt boende, ett tag senare var vi klara och taggade på nytt, jag hade noterat att däcken nu började bli ordentligt slut och ett sidskifte var mer eller mindre ett krav. Sagt och gjort, dock visade det sig att det var ganska taskiga däck runt om men det fick duga så här sista dagen. Corden på ena däcket hade synts sen dag 2 men nu började det bli rätt illa då cordspåren blivit långa och däcken väldigt buliga, detta orsakade rätt kraftiga vibrationer under körningen som innan jag kom på vad det var gjorde mig lite orolig. Jag passade även på att kolla oljan som trevligt nog inte behövdes fylla på.
Efteråt gav vi oss ut igen för nya varv och visst var där ännu mer trafik i och runt insläppet, men av någon anledning var det aldrig kaos någonstans, på banan var det städat mest hela tiden med undantag för som oftast orutinerat folk som inte insåg dom massiva fartskillnaders om uppstår på ringen. Ett av veckans absolut bästa minnen var när jag hade häng på en Opel OPC med 240hk, jag hängde han i rumpan hela varvet och vi hade sanslöst skoj, han tackade för varvet efteråt och nu lät han mig dra, denna gång var han ett klistermärke i rumpan på mig och mina däck var något hala så partiet fram till flügplats vara rena driftingen (men med god fart) Varvet flöt på skitbra och alla omkörningar skedde smärtfritt. En incident hände dock precis innan hoppet i Pflanzgarten då en röd streckenkontrollen körde i låg fart på högersidan och när vi kom i FULL fart utan förvarning drog sig mot mitten, det blev en panikbromsning och en hård attack på curbsen för att undvika kollision, den gamle mannen som körde bilen verkade HELT oberörd och ovetandes om att vi kom, incidenten gjorde mig relativt irriterad då man gott kan begära att dom som jobbar på banan antingen håller hyfsad fart eller åtminstone har lite uppsikt bakåt och på sin egen framfart.
Nåja inget vidare hände och vi kunde ta ny fart och fortsätta vårt busiga varv, vid infarten körde vi sidan om varandra och pratade lite, han tyckte om min körning och undrade om vad jag hade för chassi och om jag skulle vara med på Scuderian vilket jag uppfattade det som att han skulle, kollade racechrono som noterade 8.30, utan incidenten hade det garanterat varit en sub 8.29 tid men nu var där ju en incident och jag fick ingen sub 8,29 tid Ett par SJUKT roliga varv fick vi alla fall. Efter att jag och Tobbe kört oss möra för stunden så beslöt vi oss för att ta en paus och hitta på lite annat, själv hade jag bara ett varv kvar på kortet och var VÄLDIGT nöjd med dom varv jag fått idag.
Färden skulle nu gå mot Raedler motorsport som levererat skivor till Tobbes bil (tack Christian för din hjälp!), villkoren var ju sjukt bra och betalning skulle ske först efter att Tobbe var nöjd med dom! Stället ligger i en tokliten håla en liten bit bort och lika fort som vi kom dit var vi därifrån nu med lite mindre ÅJ-RUSS i fickan på Tobbe. Vi kom överens om att plåta lite och drog oss mot lämpligt ställe, vi försökte hitta något place vi aldrig varit vid förut och ganska snart var vi ett på spåren. En liten grusväg till vänster innan Pflanzgarten sett från Nürburg ledde oss upp till banan mellan Schwalbenschwantz och Pflatzgarten. Här var massor med högt stängsel men efter att ha vandrat en liten bit hittade vi ett klockrent ställe att stå på, här kom vi grymt nära bilarna och kunde slippa stängslet som var otroligt drygt när man skulle plåta. Bilarna passerade i hög fart och en del i lite FÖR hög fart, inga incidenter skedde men nog var det nära några gånger. Det blev en bunke bilder och filmer på allehanda bilar, GT2/GT3 är sjukt snabba bilar på ringen och ljudet från dom passerande ett par meter från oss under full acceleration var mäktigt och en imponerade uplevelse trots att vi njutit av det under snart en veckas tid.
Efter att ha stått här uppskattningsvis en timme ringde matklockan, dagen till ära hade vi tänkt prova Dr Eicks tips som var restaurang Julia och deras Pasta Bolognese, det fina med Julia är att det ligger i direkt anslutning till Breidscheid så man kan njuta av sin mat till den ljuva musiken från allehanda sportbilar som kommer på högt varv och stundtals med tjutande däck, från stund till stund kunde även få till en lite vindpust med doften från varma bromsar för att sy ihop hela upplevelsen, vädret var helt underbart och för första gången smakade en alkoholfri pilsner gott, maten var absolut prisvärd och smakade mumma.
Efter ett tag fick vi besök av en vän från våra trakter (Fredrik Å) en trevlig prick som alltid är positiv, det blev en hel del gott tjöt om allt mellan himmel o bana, Fredrik skulle minsann framföra en Swift på Scuderian vilket lät väldigt skoj, jag var inte ALLS avundsjuk på han. Efter att vi käkat klart och druckit lite kaffe tackade vi Fredrik för pratstunden och beslutade oss för att kika lite vid gamla infarten på andra sidan gatan, här kunde man komma väldigt nära bilarna och i ett intressant parti där man skiljde agnarna från vetet. Efter att ha stått och dreglat på alla fantastiska bilar stängdes banan av och vi tog en fika i faciliteten i direkt anslutning till insläppet. Lite senare släppte dom på igen och det tog inte så lång tid innan det var avstängt igen. Tobbe var sugen på att höra sitt insugsljud när han matar på, så vi beslutade oss för att filma varandra när vi matade på över bron i Adenau, först ut var Tobbe som skulle ringa innan han körde på så jag visste ungefär när jag skulle vara beredd, det tog LÅNG tid och mitt batteri var på upphällningen men jag fick med det hela och ljudet lirar i en klass för sig själva inget snack om den saken, gåshuden kommer av sig själv när gasvajern sträcks och kolfiberinsuget suger i sig några kubik luft.
Tanken var att jag nu skulle köra ett varv och Tobbe filma vilket skulle bli skoj MEN, precis då ringde Christian och påtalade att sista insläppet till körningen på GP banan var om ett litet tag, våra planer grusades och vi prioriterade GP banan då det var en rolig grej, Jag hämtade upp Christian och stressade bort till GP banan, inne på depåområdet hittade jag en mack att tanka på vilket var vettigt då halv tank och R-däck på "vanlig" bana inte var någon hit i min kärra, raskt vidare till vår infart och Tobbe hade redan förbetalt då det var otroligt tight med tiden, jag kom 18.59 och jag tror sista insläpp var 19.00 så snacka om timing! Det tog kanske en eller två minuter tills det var dags att köra och det var knappt jag var beredd.
Christian som var min beifahrer även här kom med lite tips och det kändes tryggt, mycket handlade om att hitta rytmen i min körning. Banan var bred och med tilltagna avåkningszoner vilket uppskattades. Jag kände aldrig att banan var speciellt rolig och något flyt infann sig egentligen aldrig, jag ångrar absolut inget då det var en rolig grej att få uppleva, det var också coolt att bli piskad av en gammal Corvette från sjuttiotalet som gick ruskigt bra, en sjukt cool passering av sektionen innan start och mål av en 430 scuderia impade grymt på oss och stundtals så det ut att gå åt pipan men det var nog mer vi som inte insåg vilken kapacitet bilen i fråga har. Vi fick en bunke varv och efteråt stod vi och diskuterade vad vi tyckte om banan, en sak vi var överens om var att det inte är riktigt rätt att göra som vi gjort och kört en rejäl bunke varv på NS och sedan hoppa på Gp bana, man KAN göra så men det är liksom inte rätt, NS är så förbenat skoj så allt annat är ganska ointressant.
Efter att vi kände oss nöjda började både mat och öl klockan ringa samtidigt, vig tog beslut om lite relax hos Christian innan vi duschade och stack iväg på galej i storstan (Adenau) I vanlig ordning smakade första pilsnern helt underbart, vi hade idag haft en sjukt varm dag och både jag och Tobbe var genomsvettiga (gissar i alla fall att även Tobbe var det) och en dusch stod högt på priolistan, efter ett tag tog vi oss hemåt och duschade, Christian hämtade upp oss en stund senare nytvättade och väldoftande! Kvällens besök var det 3:e vi gjorde på Asian bistro som var en mkt trevlig bekantskap, maten var suverän (55:an är sjukt god om man gillar Curry) och priserna högst humana, inredningen och miljön rent generellt är TRIST men vi skulle bara äta och sen traska vidare till Blaue Ecke. Nere på Blaue ecke hade vi en lugn kväll, lite glass, pilsner och osocialt internetflummeri, så här efteråt så var vi nog lite tråkiga när vi satt där med våra datorer. Vi var nog rätt möra både jag och Tobbe så det blev ingen lång kväll ute, på vägen hem diskuterade vi med Christian om veckan som gått och vilket flyt vi haft på alla sätt och vis, han sa att det troligtvis var en topp 10 vecka vad han kan minnas och själv kunde jag inte annat än hålla med, vi hade haft det otroligt bra vad det gäller ALLT.
Vi tackade än en gång Christian för ALLT och hoppades hans framtid i Nürburg kommer att bära frukt. Grabben har helt klart talanger till både det ena och andra! Ganska omgående kom vi till sängs och själv funderade jag över tiden som gått och att det nu var det dags att åka hem, men jag ville verkligen inte åka hem, nog ville man träffa familjen och äta kaviarmackor och smaka frugans kaffe men ringen hade bitit sig fast i mig på ett otroligt vis, jag vet att jag alltid är besatt när jag varit här men i år var det annorlunda, kanske tack vare Christians pedagogiska lärostil, det fantastiska vädret och för att bilen verkade gilla ringen.
Till slut somnade jag och jag tror det sista vi sa att det varit ännu en riktigt riktigt galet bra dag..
Dag 6 Flügplats day 13 september 2009, 02:35
Rutinen börjar komma i detta, gå upp tidigt, dricka kaffe, blogga och sedan frukost med dom andra när dom kommit igång. Tisdagsmorgon var inget undantag från detta och det såg ut att bli en strålande dag med en molnfri himmel och en sol som redan var sugen på att visa sig från den goda sidan. Även idag hade vi en lugn förmiddag där vi satt och diskuterade livets mysterier (bla. kvinnor då alltså :-) ) Idag var det dags för Martin att åka hem och jag skulle transportera han till Frankfurt Hahn som låg en 8-10 mil bort.
Medan Martin packade och tackade för sig så passade jag på att sätta lite mer neutral camber,mjuka upp fjädringen och putsa rutorna. Lite senare drog vi ner till Adenau för att shoppa lite, jag skulle dessutom titta efter en borttappad 50 eurosedel i Breidscheid då jag tror jag tappade en sådan i gräset där, konstigt nog blev det inget handlat och givetvis hittade jag ingen sedel i heller. Precis när vi skulle köra mot Frankfurt Hahn så ringde Christian och erbjöd sig att köra Martin för en högst human summa pengar. Hade vi vetat detta lite tidigare hade vi nog inte tvekat men nu var vi i stort sett redan iväg och tackade för erbjudandet men beslutade att köra själva.
Vägen vi skulle ta helt plötsligt avstängd och vi fick ta fram en ny rutt som var lite kortare men tog lika lång tid, detta lät bra och vi körde vidare på små vägar. Farten var ganska låg med relativt mycket trafik men så sakteliga tog vi oss fram mot målet. Efter en stund blev vi av med lite trafik och vägarna blev trevligare med vackra vyer och lite högra kvalitet på underlaget. Helt plötsligt var vi inne i en stor dal med en otrolig utsikt över bergens sluttningar där det odlades druvor, detta kom vi inte på då men det var Moseldalen, vyerna var helt otroliga och vi tappade hakan båda två, vi kom ner till en liten fantastiskt vacker by där vi var tvungna att stanna och plåta lite och dricka lite. Det är svårt att få fram på bild hur vackert det var men summan av vädret, grönskan och dom otroligare vyerna gjorde denna stund till något absolut speciellt det konstaterade vi båda.
Vi åkte ganska omgående vidare och blev nu inledd på en underbart slingrig väg som hade en 9:a på en tiogradig skala över körglädje. Det var 180 graders svängar som drog oss upp på bergen och efter ett tag var vi tvungna att stanna igen och plåta då vi fick en SJUKT underbar vy över hela området. Det blev väl stundtals lite rallyinspirerad körning men det var ju så sjukt roligt och det var verkligen svårt att låta bli. Vägarna verkade aldrig ta slut men även korven har en ände och till slut kom vi fram till Frankfurt hahn, jag släppte av Martin och tackade för den här tiden. Jag passade även på att tanka bilen och få mig en bockwurst till lunch innan återfärden.
Vägen tillbaka var tänkt att bli en snabbare variant men än en gång var det ett ”umbau” så jag kom in på småvägar, otroligt nog fick jag en ny omgång helt otroliga vägar genom böljande landskap och pittoreska småbyar. Redan hem gick något fortare och väl hemma var klockan så pass mycket att jag började göra i ordning bilen för kvällskörningen. Mer camber, hårdare sättning, putsa rutan kolla oljan och toppa upp tanken. Passar även på att plinga John som enligt egen utsago skall komma under dagen, jodå John var på plats på Burgstrasse 1 för inkvartering. Jag åkte dit och hälsade dom välkomna, även Herr Jirhall var på plats med sin Hungriga MINI. Vi hade en trevlig stund och snart var det dags att äntra banan för en härlig kvällskörning i helt sjukt bra väder, tempen var uppe runt 27 grader och nosade och vem klagar på det i september?
Christian åkte gärna med lite till och det uppskattades i vanlig ordning, väl framme var det relativt lugnt på parkeringen men visst hade pulsen stigit ett snäpp och den fanns rätt många svenska Porrsjes men även en del annat trevligt att kika på. Vi tog oss ut ganska omgående och tog oss fram i sakta mak, lite värme i däcken gör ju aldrig ont och en rek av sträckningen innan attack är nog rätt vettigt. Bilen kändes helt ok och det handlar med om att jag skall nöta spårval,turn in, bromsteknik samt VÅGA hålla stumt eller nästintill på dom ställen det går som tex. Fuchsröhre, högern efter lilla karusellen och sist men inte minst Angstkurve..
Christian är extremt duktigt på att läsa av mig och situationen, jag känner att med hjälp av hans råd och instruktioner längs med vägen utvecklas jag enormt och det är så så roligt, hade jag kört på egen hand är jag övertygad om att tiderna hade sjunkit men inte troligtvis inte under 8.40 och då med betydligt osäkrare spårval. Jag känner ju nu att framfarten är tryggare men att jag har utvecklat tekniken att behålla den lilla fart jag jobbar upp. Nåja dagens körning med har varit enormt givande och jag nästan bubblar av glädje när jag tänker på vår framgång. Tiderna under dagens körning med Christian känns stabila och ”avslappnade” tyvärr är fokuseringen på tider alldels för stor och egentligen tror jag att om man bara struntat i att kika på dom hade man säkerligen fått till det hela bättre, risken att man överkör och tappar fart på avgörande partier är relativt stor i alla fall i mitt fall.
Efter en kort vätskepaus i depån fortsätter vi nöta spårval men fortfarande är det rätt mycket fokus på ett relativt fåtal kurvor, bromsa klart och hålla stödgas i Schwedenkreutz, inte svänga in för tidigt i Kallenhard (kan gå illa) rätt turn in i backen efter Breidscheid, stumt i Angstkurve, inte FÖR fort i karusellen, stumt i partiet efter karusellen upp till Hohe act, samt rätt turn in i sista långa kurvan innan Döttinger höhe. Jag tycker själv att jag kommer riktigt nära dom mål vi satt och dom gånger man känner det där flytet och välmåendet när man får till ett parti är livet på sin topp! Dagens lektion avslutas efter några varv till och det känns ganska lagom. Ett par roliga minnen är partiet mellan Kallenhard och ner till Breidschied där jag hakade på en F430, sen har vi passerat både R26R, en M3 E36 som jag fick kämpa mig förbi men efter att ha agerat klistermärke i gumpen ett tag blinkade han åt sidan, även en 997 GT 3 RS MK II fick se compactens rumpa idag och ibland undrar man hur dom tänker när en liten ”skitbil” som kostar i stil med deras däck o fälgar kan passera dom, kanske inte enkelt men faktum kvarstår. Christian skall åka ett varv i Tobbes bil och jag tror han dras till Tobbes bils likt en fluga dras till en sockerbit (vem gör inte det) Jag beslutar illafall för att ta ett eget varv nu när jag är uppe i varv och banan sitter skitbra. Trafiken är fortfarande relativt lugn och med lite flyt och planering kan man få ett riktigt fint varv även nu.
Ut på banan och matar på direkt, bilen skjuter på rätt bra och utan beifahrer får man ju allt lite mer far på lilla gumman. Jag får in ett bra flyt innan T13 och svängen in tas på 3:an i imponerande fart, T13 och vänstern därefter får jag till gott, jag har anammat Fredriks val att gå ut lite extra till höger för att få en rak fin sväng, sedan matar jag på, växlar upp till 4:an innan det blir en dutt på bromsen inför den feldoserade högern, full fart, ner på 3:an och passerar i rask takt genom alla svängarna runt Hochenheim (heter det så?) upp mot Flügplatz och släppar av gasen precis innan backen för att sedan gå på fullt strax efter, matar på upp till kanske 220 innan en bestämd inbromsning inför Schwedenkreutz där jag håller en relativt hög fart fram till Aremberg, ner på till 4:an, 3:an, hård broms tidigt på gasen och matar fullt ner mot Fuchsrörhre där jag i stort sett håller stumt.
Snabbt ner på 4:an genom nästa parti och sedan 3:an innan Adenauer forst där jag försöker och inte överköra, tidigt på gasen och matar på bra ner till Metzgefeld hård broms turn in och sedan full fart, ner på 3:an innan vänstern, matar på friskt ner till Kallenhard där jag får till svängen riktigt bra nu, partiet runt Wehrseifen går jag igenom i stort sett stumt och sedan blir det en hård inbromsning ner på 3:an inför den sjukt tighta vänstern Exmühle (heter den så?) fullt ner mot Breidschied och här går det riktigt bra, jag har ett sjukt bra flyt och trafiken är inte så farlig, ner på 3:an tidig turn in och sedan fullt upp mot backen, här är det av vikt att inte svänga in för sent då bilen tappar sjukt mycket fart, får till det bra och matar på friskt fram till Bergwerk, ner på 3:an, hård broms och inte för tidig turn in för att få ett vettigt flyt genom hela partiet som är typ en dubbel kurva med 2 apex egentligen.
Bilen saknar nu effekt upp för berget men visst kommer jag framåt, håller stumt fram till Angstkurve där jag från högersidan släppar av extremt kort och sedan svänger in tidigt med full gas, även nästa höger tas med i stort sett stum pedal. Framme vid Steilstrecke blir det ner på 3:an hård broms och en inte alltför tidigt sväng för att få ett flyt genom den relativt långa kurvan, fullt ös och jag har för mig att 3:an räcker nästan ända fram till karusellen med kanske 1s övervarv (valet är enkelt) ner i karusellen med bestämd hand, håller igen lite på farten för att få något som påminner om flyt här, studsar ut och matar på fullt, i med 4:an från högersidan och håller stumt i den branta vänstern, ser till att lägga mig på högersidan så fort jag kan och kan även här hålla stumt upp mot Hohe act vilket är jätteviktigt annars tappar jag sjukt med fart på 4:an, ner på 3:an lite broms och sedan matar jag på riktigt bra genom Wipperman, Escbach, växlar ner till 3:an och håller mig nära vänstern med bra fart ner mot Brünnchen så jag får ett rakt fint spår ner till botten, full fart genom 3:an, broms, håll hårt i ratten genom högern så man inte glider ut för långt i vänsterkant, drar mig åt höger duttar bromsen och matar sedan på, lägger i 4:an direkt efter höjden och ser till att hamna rakt innan Pflanzgarten, duttar till bromsen innan hoppet och en dutt till direkt efter för att nyttja lastväxlingen,
får till bilen bra och bara precis matar på genom följande vänster, rakt bil i lilla ”hoppet” håller hårt i ratten i kommande höger då den schwungar till rätt bra på höjden, full fart och ser till att inte glida ut på dom platta men rätt stygga plattorna på vänstersidan, mjuk broms i 2 omgångar håller ett rakt spår länge in i den långa högern , ner på 3:an innan Schwalbenschwantz (heter den så) fullt på 3:an bort till lilla karusellen och även här håller jag igen en gnutta och får ett bra flyt, fullt ös i med 4:an och frän vänster sidan får till ett riktigt fint rakt spår ut mot armcrot på vänster sida, inte för tidig turn in så att jag får ett fett flyt ner mot Döttinger höhe och Gantryt, varvet har gått ruskigt bra och det kändes som att farten infann sig hela tiden. Kylar av bilen och taxar in till depån för att varva ner lite, det pirrar lite i kroppen då man fått till ett fint flyt och jag kände att det räckte för idag, första 15 kortet var slut och mitt nya 25 kort skulle njutas av LÄNGE, jag var givetvis nyfiken på om jag fått till någon vettigt tid och kollade Racechrono som sa 8.29, en tid jag aldrig trott jag skulle kunna få till med Compacten, efter att jag parkerat och tittat på Racechrono igen och konstaterat att där verkligen stod 8.29 så tänkte jag bara att nu kan jag åka hem, bättre än så här blir det inte och resten blir bara en jakt efter något jag inte når.
Jag traskade bort till påfarten och hittade Christian och Tobbe som hade haft ett fint varv, Tobbe har både bil och kapacitet, här handlar det mer om en mental spärr för att få ner tiderna och Christian verkade nöjd med hans insats. Christian skrattade gott när han såg tiden och konstaterade att det var en riktigt bra tid, jag förstår att han blir glad då jag under ett antal varv varit hans skötebarn och även om både bilen och jag står för en del så är det HELT KLART Christian som satt grunden för min framfart. Vi sitter och njuter lite av alla bilar och ”annat” man kan titta på Området mullrar av alla bilar och den ena efter den andra coola bilen passerar förbi oss, här finns otroligt många porrsjes något vi kan leva med även om det blir lätt blasé med tiden och man höjer med på ögonbrynen när man ser en Saab 9000 vid insläppet än en 997 GTRS vilket egentligen är rätt sjukt..
Jag träffar på John som otroligt nog har fått punka på sina HELT nya däck redan efter någon kilometer på banan, snacka om trist början på semestern. Han undrade om vi skulle ta ett varv i Compacten och trots att jag egentligen inte hade tänkte det var jag inte SÅ svårövertalad :-) Varvet blir relativt snabbt trots att vi nu är 2 dunderklumpar i bilen, tyvärr överkör jag i något parti vilket som vanligt straffar sig i form av under eller överstyrning, John tyckte jag körde lite som han med hornen ute, om det var bra eller dåligt minns jag inte, vi fick ett 8.41 varv i alla fall och även med mina små missar var det ett roligt varv. Även John tyckte bilen matade på bra. Efteråt var vi väldigt varma och en kall dryck i Devils inn satt som en smäck för att runda av dagens besök vid banan. Vi åker bort till Döttinger höhe för att tanka compacten och se om Johns däck går att rädda, det visar sig att det verkar sitta felmonterat och en eventuell ommontering kan KANSKE lösa Johns problem. På macken glider in något som ser ganska extremt ut, gul, låg och BRED, det visar sig vara en Apollo Gumpert och den diskreta texten 7.11.xx på huven talar sitt eget språk RESPECT!
Vi hade tidigare under dagen beslutat oss för att förlägga kvällen hos Christian och grilla och dricka pilsner, Jag och Tobbe stack hem och duschade av oss vilket var sjukt skönt efter en lång svettig men alldeles underbar dag. En Bit under västen sen börjar festen stämde bra idag, John skulle vara med o grilla idag vilket var roligt. Det blev en skön kväll med god mat, massa spännande pilsnersorter som Christian valt ut. Lite senare tittade lite rejsafolk in i form av Nillet,Meldert och en till som jag givetvis glömt namnet på (sorry) vi rundade av ganska sent och nu skulle det minsann bli ruskigt skönt att få sova. Morgondagen skulle bli lång då det var en heldag på banan och vädret såg ut att bli grymt.
Kort sammanfattning får blir att vi har haft ännu en helt underbar dag med massor av roliga minnen, Christian har flera gånger under veckan sagt att bättre kan man vi inte ha det och det blir ju bara bättre och bättre!! Vi somnade ganska fort och drömde söta drömmar om vårt underbara liv i Eifelbergen.
Dag 5 Race academy 12 september 2009, 15:37
Efter en härlig dusch har jag nu förpassat mig till altanen utanför vårt boende, solen skiner, fåglarna kvittar, kaffet som var klart när jag kom ner smakar guld men framförallt skriver jag detta till ljudet från massor av bågar som matar fullt på GP banan. Väderleksutsikterna för dagen såg lovande ut och det känns klockrent, söndagens väder var KANON och om jag sa att det var en av dom bästa dagarna på länge ligger minsann inte måndagen långt efter.
Även gårdagen börjades med kaffe och blogg, varför ändra på ett vinnande koncept :-) Efter frukost var det skönt att bara precis ha lite semester och inte stressa, vi låg och pratade lite och hade helt enkelt gemytligt på förmiddagen. Själv var jag inte orolig men lite nyfiken på om en tankning skulle lösa problemet med att den gick på 5 cylindrar igår, vi hade en diskussion om det och vi kom fram till att det mkt väl skulle kunna vara så även om jag aldrig upplevt det på detta vis hemma. Nåväl uppstarten av bilen funkade bra, den gick klockrent och jag körde bort till Döttinge Höhe för att fylla upp bettan med lite Super Bleifrei. Precis när jag hade tankat klart kom 10 st Mercor från AMG i form av 6.3 och 55:0r, det visade sig att dom hade banan idag och man insåg att Mercedes och automat till trots skulle dom ha en riktigt trevlig dag på banan.
Efter tankning bar det iväg mot Raeder Racing som CE hjälpt oss att få fram skivor från, stället låg inne på en liten liten gata i en liten liten by, högst diskret ställe men väl där hittade man gott om trevliga bilar i olika prisklasser. Tanken var att Tobbe skulle göra sig oskyldig och ev. få till en balansering av sina fälgar, vi åkte därifrån ganska omgående då mannen vi sökte inte fanns på plats.
Vi beslutade oss för att ta en fika på Blaue Ecke så jag kunde komma online då jag hade ett par småsaker att fixa med jobb och sedan att publicera det jag skriver vilket såklart inte är helt oviktigt :-)
En alldels underbar uteservering på det lilla torget, solen jobbade på BRA för att värma oss och livet kändes inte så jobbigt precis. Här fanns ganska mycket trevligt att titta på och som jag förstått det så är det ”se men inte röra” som gäller så det körde jag på :-)
Tiden flöt på och vi beslöt oss för att åka vidare, Martin och Tobbe vile åka upp till det nya komplexet och besöka Ringwerk, själv var jag inte så tände på det utan beslöt mig för att hitta på något på tu man hand. Jag började med att besöka rewe och getränke markt för att införskaffa lite av livets nödvändigheter som Bit´s och chips, jag kan ju passa på att tipsa om att precis vid ingången till Reweamarkt står där 2 datorer med fri tillgång till internet, gissa om jag kunde låta bli att besöka rejsa då? Efter att detta var avklarat bestämde jag mig för att köra bort till Breidscheid alltså den del av banan som passerar över genomfartsleden i Adenau, här brukar vara rätt trevligt att stå och kika på banan. På vägen dit konstaterade jag att bilen verkligen funkade bra nu, det var alltså det faktum att tanken var i stort sett tom som orsakat att bilen bara gick på 5 cylindrar, något om att sista eller första spridaren inte fick tillräckligt med soppa hördes från Tobbes håll tidigare men jag förstår ju inte det språket riktigt så jag nöjde mig med att det var löst :-)
Uppe vid Breidscheid var det lugnet som gällde, ganska tidigt passerade en AMG merca men sedan tog det nog en kvart innan det hände något, jag hade dock inga problem med att bara lapa sol och drömma mig bort om klassikern ”jag vill flytta hit och bo här resten av livet” dom tankarna dyker upp VARJE gång jag är här och det drar starkt i mig. CE som har förverkligat detta är man ju grymt avundsjuk på och jag är övertygad om att han har en ljus framtid här uppe i Eifelbergen. Helt plötsligt hörde man hur det mullrade i bergen och sen kom ett helt koppel av feta V8 AMG Mercor, lika fort som dom kom försvann dom men efter ett kort tag kom dom på fel håll, gissa om jag första gången blev paff men så fortsatte det under den timmen jag var där, fram och tillbaka och nöta spårval mm. Man kan ju ha en sämre sysselsättning tror jag. Själv gick det ingen nöd på en i heller, jag låg i gräset och lapade sol och drömde vidare.
Till slut var jag nöjd med detta och beslöt mig för att ta en tur i landskapet, jag körde omkring lite grnad och bara tittade, uppe i Nürburg tog jag smågatorna upp till borgen, förbi Krämer och bort längs med GP banan, jag tog en runda bort till Müllenbach och sedan tyckte jag det kunde vara skoj att plåta bilen lite borta vid gamla Südschleife, sagt och gjort, jag hittade en del av den gamla sträckningen precis i anslutning till just vägen vid namn Südschleife, tog en del bilder och kikade lite på dragningen, jag tycker det är ganska häftigt att sen en snutt racingbana som växt igen och knappt syns längre men som har en sådan grym historia i sig, tänk om asfalten kunde tala vad mycket den hade haft att berätta om alla tokiga bilar/chaufförer som masserat asfalten genom åren, hur jag än försökte fick jag inte asfalten att tala så till slut bestämde jag mig för att åka vidare. Precis då ringde dom andra och tyckte det var dags för lunch vilket passade klockrent, det blev en sub på komplexet och på ett par minuter var jag där, lustigt men ett flertal gånger har jag glömt att jag är hungrig men sen när det vankas mat inser man att jag är ju faktiskt hungrig, troligtvis ett tecken på att man har det bra och har huvudet fullt av annat än mat. Strax efter lunch sms:ar Chistian att vi träffas vid insläppet 17.15 vilket känns klockrent, verkligen skoj att en så pass kompetent kille ställer upp helhjärtat. Det finns massor med andra som kan köra banan men att lyckas med att förmedla hur man göra kan inte alla, Christian kan och dessutom väldigt bra!
Väl ute på första varvet så blir det som ofta annars i början att jag överkör en smula, Schwedenkreutz utan stödgas är som bungyjump utan gummiband och känslan jag får där är ytterst obehaglig när baken vill köra om fronten. Jag har även lite problem med Kallenhard där inte sällan får en obehaglig känsla av att jag skall driva ut i armcrot i vänsterkant. Christian fortsätter stötta mig med tips på vad som går att förbättra och det går framåt hela tiden, dom olika partierna har sin egen lilla klurighet som skall övervinnas och sakta men osäkert känner jag en viss förbättring av mig själva. Det som jag fortfarande först utvecklas inom är att jag generellt sett överkör mindre, bromsar mjukare, nyttjar banbredden bättre och får till en bättre turn-in. Redan innan idag har det avverkats 18 varv och till idag köptes 25 nya varv, detta efter förhandlingar med frugan då budgeten för resan knäckte rätt ordentligt. Då jag är här sällan så känns det knasigt att hålla igen och det verkar som frugan höll med :-) Dagens skörd blev 7 varv vilket jag ansåg vara lagom, resterande skulle fördelas på en kvällskörning och en heldag på onsdagen som skulle bli vår avslutning. Summa sumarum var jag VÄLDIGT nöjd med dagens körning, jag hade helt klart utvecklats och det som gällde nu var att nöta spårvalen för att få lite flyt i det. Jag kände lie att jag visste var jag behövde förbättra mig och jag visste hur, nu skulle det bara praktiseras.
Efter dagens körning åkte vi hem och tog en kall Bitburger och i vanlig ordning smakade den bättre än någonsin förr. Efter lite tvagning och någon liten pilsner till begav vi oss till Adenau för att spisa och målet för kvällen var Asian Bistro som vi provat med framgång förut. Vi fick in klockren mat till småpengar vilket var perfekt för då kunde vi handla fler pilsner :-) Lite senare begav vi oss till Blaue Ecke där vi sammanstrålade med Christian och tjötade gott ett bra tag, senare på kvällen blev det ett besök på Braurei:et som låg en bit bort, även här bidde det tjöt och goa pilsner. Till slut var vi alla möra och beslöt oss för att det var dags att nanna kudde.
Dagen hade varit helt underbar även idag, inte bara körmässigt utan även vädret och allt annat. Det kändes som varje dag försökte toppa den föregående och i viss mån lyckades. Stort tack till Christian för ditt tålamod och engagemang. Imorrn är det dags igen för ett kvällspass men först blir det transport till flügplatz men mer om det i nästa blogg.
Dag 4 Heldag på schleifen 11 september 2009, 22:36
Vaknar i vanlig ordning upp tidigt trots mjuka goa sängar, påbörjar lite skrivande och några koppar kaffe, idag blev det frukost extra tidigt då banan öppnade redan 08.00! Tobbe kommer ner och efter en gemensam frukost är vi klara för avfärd. Framme vid banan ser vi att det är lugnt, inget kaos eller så utan bara ett fåtal bilar vilket såklart uppskattas. Vädret är perfekt med totalt molnfritt, lätt skinande sol och normalt temp för området i september. Vi hade båda våra ring card laddade så det var ju egentligen bara att köra ut direkt och det gjorde vi, 08.10 passerar vi bommarna för första gången denna dag och det skulle bli riktigt skoj. Lägger mig bakom Tobbe som tar ett ordentligt lugnt varv och bara ser över banan, inga större störningar på banan, ett oljesläpp mellan Fuchsrörhre och Adenauer Forst är sanerat men där finns fortfarande stora områden med spån eller vad som används för att sanera. Ganska tidigt lossnar min ena bakljusinsats och ligger och skramlar där bak, en glödlampa lossnar och flyger vilda rundor där bak, störigt men det löser vi om 20 kilometer Banan är lite lätt daggstänkt men inget som inte solen torkar upp fort, nåväl första varvet avklarat och varför inte fortsätta första varvet blir en 11 tid så man har ju redan bättrat sig ett par minuter. In i depån och skruvar fast min lampinsats där bak och sedan på banan igen.
Även detta varv blir lugnt men med ett något högre tempo och gud vad roligt det är! Bilen känns riktigt fin och visar inga direkt under eller överstyrningstendenser, rumpan är dock orolig och bilen är lätt där bak vilket betyder att man får vara lite tuff och bestämd. Kurva för kurva käkar vi upp av det gröna helvetet och det är skitskoj att ligga tillsammans och köra, jag har dock hela tiden klart för mig att OM Tobbe sticker iväg skall jag inte försöka hänga på då det är toklätt att göra bort sig och hälsa på Herr Armcro. Ännu ett varv är avklarat och jag tror vi spräckte mitt mål med tiden 9.45 vilket kändes skoj! Tänkte för mig själv att nu kan jag köra hem mitt mål för resan är nått eller förresten jag tror jag stannar ett liiitet tag till Det var riktigt trevligt att köra nu på morgonkvisten då det var mycket lite trafik ute och det fanns få störningsmoment, motorcyklarna var inte påsläppta än vilket kändes tryggt.
Nu matade vi på med varv och jag slutade räkna varven, jag visste att jag hade sjutton stycken och jag hoppades få dom avklarade idag. Fler varv klarades av och farten ökade gradvis, Tobbe och jag var relativt jämna även om jag märkte att han inte hade några större problem att dra ifrån på rakorna. Jag tror varv 3 passerades på 9.15 vilket var riktigt skoj och absolut snabbare än jag hade hoppats. Så här fortsatte det ett tag och tiderna sjönk hela tiden, fortfarande relativt lite trafik och inga olyckor så det var bara att köra på. Lite senare såg jag 8.56 på displayen var ju sjukt bra kände jag. Fortfarande gick bilen bra, dock finns fortfarande problemet kvar med att den bluddrar lite runt 6-6200 varv och baken är väl inte speciellt stabil, ett par happy moments i Schwedenkreutz fick jag då jag släppte gasen på fel ställe och baken ville köra om fronten, i farter över 150 är det inte SÅ skoj och killen i Aremberg som applåderade med höjda händer trodde nog det var förarskicklighet och inte ett misstag jag smilade lite och körde i full fart vidare mot rävgrytet, Adenauer Forst och alla andra gudomliga svängar på banan.
Problemet med soppaleverans vid halv tank eller mindre fanns inte här vilket jag upptäckte när jag kollade tankmätaren som redan var i botten, jag tankade ju kvällen innan och hade inte kört SÅ mycket tyckte jag. Några varv till avverkades och tiden sjönk till 8.45 vilket jag tyckte var sjukt bra, jag fattade inte att det gick så bra (med mina mått mätt) Kördes sedan bort till Döttinger Höhe och fyllde upp bettan med super bleifrei för att sedan snabbt återgå till banan, fortfarande vettigt med trafik så det blev några varv till eller cirka en halv tank. Jag körde ju med ganska moderat camber på bilen(kanske 2-2.5 grader) och det visade sig att vänster framdäck var ordentligt slitet, corden visade sig på ett par ställen i ytterkant och det blev akut att göra en rokad på däcken och dra på lite mer camber. Fler än jag behövde skifta runt däcken så vi körde hem till vårt boende och började skifta runt däck, justera camber,kolla olja osv.. Jag ändrade till uppskattningsvis 3-3.2 grader och hoppades att detta skulle bli positivt för däckslitaget. Bilen hade inte dragit någon olja vilket jag gillade. Vädret var nu på topp och folk som var arbetsbefriade eller klara satt i solen och bara njöt, det var RIKTIGT fint väder och livet lekte! När vi alla var klara passade jag på att tanka igen för en smärtfri stund på banan, jag gissar att en fylld tank inte gör ont på min lite tailhappy kärra. Vi fortsatte sedan köra och nu hade Martin kommit upp till banan, han ville åka med men visste nog inte vad han gav sig in i Jag vet inte varför men första varvet han åkte med gick inte bra och jag missade någon nedväxling, överkörde på något ställe, jag tror vi kom i mål på kanske 9.15 och kommentaren från min alltid diskrete vän var att "du kanske överkörde på något ställe" vilket betyder typ att han hade pinkat på sig och undrade varför i helsike han hade hoppat in i min bil
Martin följde i alla fall med under flera varv och det gick bättre sen, stundtals hade vi riktigt trevligt och även om trafiken hade tätnat så flöt det på hyfsat, incidenterna var få och medtrafikanterna relativt vakna, det jag kan störa mig en aning på är att folk alldeles för sällan blinkar eller är tydliga med att dom uppmärksammat en, det är ju så enkelt att dra sig åt sidan och genom en kort blink visa att man noterat bakomvarande. Vissa verkar inte vilja flytta sig men lite ljustuta brukar få fart på dom mest envisa eller ouppmärksamma, motorcyklar är ett kapitel för sig, vissa har riktigt bra koll men en del har INGEN koll alls vilket är ypperligt farligt då många bilar MÅSTE förbi till varje pris, själv valde jag att hellre släppa av till rätt tillfälle då dom är väldigt utsatta på sina hojar.
Det var roligt att kunna pressa bilen så pass bra och under förmiddagen passerades både Audi R8, 997 GT3RS och en bunke andra snabba bilar men själv blev man ju också passerade ett antal gånger av snabba Porrsjar och bimmers, en Aston Martin och en solidbetonggrå R34 GTR passerade i SJUKT tempo och GTR:en såg ganska avslappnad ut trots tempot, helt klart imponerande, men den GTR:en dom fick bärga av banan efter Brünnchen utjämnade oddsen lite, den var inte smälld så det luktade tekniskt fel, kanske växellådan eller nåt?
Jag konstaterade efter ett tag att bilen styrde in sjukt bra med mer camber och den verkade trivas bra nu, däcksslitaget verkade minska också vilket var skönt. Fortfarande var bilen orolig och lätt i rumpan på en del ställen. Att den är lätt i rumpan får vi kanske jobba på i vinter, till att börja med blir det på med glasfiberhuven där fram men kanske även tillbaka med originalbatteriet i rumpan för att jämna ut vikten lite. En vinge där bak gör ju susen enligt många men vi får se vad vi kan hitta på. Jag hade nu avverkat nästan alla 17 varven men på varv 15 inträffade en MC olycka innan lilla karusellen, killen låg kvar när vi kom och jag bad en tyst bön att han klarat sig då han verkade ha kört rakt fram in i armcrot. Vi tog beslut om att pausa och det var lika bra då dom stängde banan då vi kom in. Någon pratade om lunch och jag kände helt plötsligt att jag var både törstig och hungrig, på banan hade man fokus på annat och trängde bort sådana känslor.
Det blev lunch nere i Adenau på ett litet gyroshak intill Blau Ecke, riktigt gott och till små pengar, det var verkligen skönt att sitta ner och få i sig lite vätska och mat. Tobbe hade kört slut sina 15 varv och var nöjd för dagen, själv hade jag 2 varv kvar att avverka och började få lite brått då molnen tornade upp sig. På sista varvet hände något med bilen i ett tidigt skede, den lät lite konstigt och fenomenet kom oftare och oftare, till slut gick maskinen bara på 5 cylindrar och var orkeslös, det blev till att sätta på varningsblinkers och taxa i hamn med svansen mellan benen, givetvis malde det i skallen vad det kunde vara men jag upplevde det inte som något stort och hoppades vi kunde reda till detta. Precis i svängen efter hoppet vid Planzgarten passerade en viss Aston Martin i HÖG fart, han kom lite väl fort och kom ut med ena hjulet i grusen men redde ut det, nästa parti passerades med lätt drift som en form av retur på föregående händelse och jag gissar att eventuell beifahrer fick byta kalsonger sen, direkt efter kom en av dom två EDO porrsjarna och då förstod jag att det var katt och råtta lek dom 2 i mellan. Konstigt nog gick bilen bra igen i höjd med Döttinger Höhe men jag parkerade i alla fall bilen och konstaterade att jag fått 17 varv idag och det hade varit SJUKT roligt.
Det var nu full action på parkeringen men på något vis var där ingen kaos, folk parkerade vettigt och gubbarna med gula västar styrde upp det hela vettigt. Kanske dom få olyckorna under dagen hjälpte till men jag var i alla fall positivt överraskad då jag hade farhågor om att det skulle vara kaos runt påsläppet. Det var skoj att traska runt lite i depån och bara njuta av alla läckra bilar, alla dessa underbara porrsjar ett par stycken fastnade jag för lite extra, en svart 964 med guldiga BBS fälgar var helt underbar, en 997 GT3 RS som var preppad och toklättad var även den bara SÅ läcker, jag såg även en 997GT RS MK II med centrumbult osv, gud vilken läcker bil det är, varför har man inte ett par millar på banken? Jag noterade att trots att den var ny så hade vingen spruckit och det gick fukt i båda baklamporna något som inte impade på mig i alla fall.
En intressant compact dök upp och trots det GTR likande kjolpaketet var väl ingen hit men ett par detaljer gjorde mig intresserad av bilen, dels lät den intressant trots 318ti emblemet på bakluckan och den hade helbur, trevliga fälgar och rejäla bromsar. Jag gick bort och fluktade lite på kärran, jag noterade att där fanns rätt gott om kulfiber i bilen o form av golv där bak, dörrsidor, huv och hela kjolpaketet inklusive en massiv vinge. Huven öppnades upp och jag såg att där satt en M3 E36 3.0 motor i bilen vilket gillades. Jag pratade lite med killen och han hade köpt den färdigbyggd men bytt chassie till ett KW race av något slag. Givetvis vattnades det i munnen på en och jag frågade lite senare killen om det fanns möjlighet till att åka med ett varv, detta var inga problem
Lite senare var det dags och när jag väl krängt på mig bältet satt jag som gjuten i Recarostolen, 6 punktsbälten är grymt skönt och jag ser framemot den dagen jag får det på plats i min egen kärra. Vi taxade ut igenom bommen och genom konerna för att sedan mata på för kung och fosterland. Man märkte direkt att bilen sköt på frisk men det var först när vi började svänga jag insåg att jag hade en bit kvar, det var sjukt bra väghållning i kärran och även om motorn var underbar så var det hur bra bilen svängde som imponerade på mig, givetvis kunde man köra bilen annorlunda med mer pulver och mer varv att leka med, speciellt andra hälften av banan avverkades i ett helt annat tempo än när jag körde. Killen körde inte på 100% men det gick riktigt fort och det var verkligen en trevlig upplevelse. Jag tackade för varvet och bara gick och smilade på parkeringen ett tag. Martin fick ett varv i Fredriks M-Coupé och inte bara Martin utan även CE påtalade att ett varv med Fredrik rek. då han var snabb och duktigt förare, en 8.06 tid med Martin vid sidan om talade sitt eget språk.
Efter att vi varit och tankat bilen fick jag ett varv med Fredrik och redan innan "bridge" insåg jag att bilen gick sjukt bra, motorn matade på något makalöst och kombinationen av stumma bussningar och ett välljudande avgas gjorde det hela till en sanslös orkester där motorvrålet gjorde sitt för att överrösta det där härliga vinande transmissionsljudet. Att åka med Fredrik var något HELT annat än compacten tidigare och här snackade vi tempo, grepp och ett helt sjukt fint chassie, bilen kändes helt odramatiskt och mycket snäll, att Fredrik är en ypperlig förare som hanterade bilen med bestämd men känslig hand gjorde åkfärden till en riktig fröjd och utan tvekan dagens höjdpunkt.
Någon tid att prata om blev det inte då ett flertal bilar behagade agera stoppkloss utan något större intresse för oss bakom. Dom andra hade kört hem så länge och jag fick skjuts hem av Fredrik. Vi tjötade en stund sedan lämnade Fredrik oss för att åka hem till lilla Sverige. Vi tackade för åkturerna och gick sedan in för att klämma årets godaste BIT, sällan smakar en Bitburger godare efter en lång varm dag och massor av körning på Nürburgring, ölen gled sakta ner genom halsen och väckte en till liv på nytt, inget snack om saken , man var lite mörbultad i kroppen men det var inget som inte gick att bota med en liten flaska universalmedicin i form av Jaeger
Efter att vi tvagat oss tog vi beslut om att testa en restaurang i det nya komplexet vid GP banan, där fanns ett "Braueri Nürburg" som serverade köttbitar i någon slags mix av vilda western och sportbar.
Vi började med att reda ut det här med betalning som skulle ske med Ring Card, alltså kontanter finns inte och för under 50 Euro fick man inte handla för kort ens.. Vi var alltså tvungen att ladda ett ring card med pengar, äta och sedan betala med kortet och ännu senare tömma kortet på ev. resterande pengar, ett otroligt sjukt system som inte ens personalen verkade uppskatta.
Efter att vi väl fått maten som inte var så imponerande och beslutade oss för att betala med kortet var det helt plötsligt tomt på pengar. Det tog nog en halvtimme att reda ut och vår irritation var påtaglig då dom från början ville vi skulle fylla koret igen och att dom sedan skulle återbetala det som försvunnit när dom rett ut det hela. Det slutade i alla fall med att vi fick ett nytt kort med nya pengar och kunde betala och gå ifrån stället. Vi konstaterade att här sätter vi inte ner fötterna igen, trist service, alldaglig mat och ett sjukt krångligt system. Folk får kalla mig gammalmodig men detta upplevdes definitivt inte som ett steg framåt från kundens sida sett.
På vägen därifrån mötte vi CE gående och han plockades upp för vidare färd mot Lindenhof, jag hade bett han ta med en karta så vi kunde kika på dom olika partierna och diskutera vad som kunde förbättras och så vidare. Timmarna flöt på och det blev en och annan BIT varvat med vilda diskussioner om olika bilar, kurvor, förare och allt mellan himmel och jord. CE är en klippa och gick igenom alla partier på kartan och i samråd med loggen från Racechrono såg han tydligt var det fanns brister, det handlade mycket om att få med sig farten och kanske ge tusan i bromsen och gasa lite istället, CE lovade att åka med lite imorron och kanske hitta saker att förbättra både vad det gäller körstil, attack bromspunkter osv.. Lite pirrigt då jag som vanligt är osäker och inte vill göra bort mig inför duktiga förare, jag har dock påtalat att jag är en newbie och har grymt få varv på banan. CE har ju knappt 500 varv i egen kärra så viss rutin finns vilket är och kommer att bli en värdefull tillgång för oss. Det känns lyxigt med en erfaren förare som delar med sig av sin kunskap på ett lättförståeligt vis.
Jag upplevde det som att summeringen av min framfart var blandad, ömsom med mycket god hastighet och på några ställen alldels för låg hastighet, ganska vanligt bland nybörjare tydligen. Han såg inga problem med att kapa 20-25 sekunder men det tror jag först på när jag ser det. Vi rundade av relativt sent och tackade CE för hans generösa intresse för oss och vår framfart.
Nu vill det bara till att bilen funkar under morgondagen, gör den det kommer antagligen även måndagen bli kanon. Även denna dag somnade vi gott och det sista jag tänkte var att vi hade haft en underbar dag, troligtvis en av dom bästa dagarna i mitt liv inom motorsporten.
Dag 3 Peppade och redo för bus 11 september 2009, 17:12
Ny dag nya äventyr, vakande upp till en trevlig himmel och konstaterade att man skulle ta mig tusan köpa en säng och ta med hem, sjukt gott man sover här. Sätter mig där nere och skriver lite, en timme senare ansluter Martin samtidigt som Tobbe åker och plockar upp nya skivor. Jag tröttnar inte på frukosten här och vi satt ganska länge och bara njöt av livet. Tobbe kommer tillbaka med nya framskivor och ser nöjd ut, klockrent pris och sköna villkor rundar av en redan trevlig affär.
Vi börjar så smått att köra ner våra bilar på baksidan och plockar fram verktyg och hjul, Tobbe byter skivor och däck medan jag nöjer mig med däck och lite sådant, passar även på att putsa rutorna så man ser bra ut Allt flyter på och det tar inte allt för lång tid innan vi är klara med detta.
Då vi tydligen inte är några elitgymnaster längre skulle det minsann vilas en stund efteråt, någon konstaterade en svettpärla i pannan och det verkar inte alls bra Något senare på dagen dyker en gemensam vän Fredrik upp, han är nere för att rasta sin M-coupe ett par dagar sen åker han vidare. Vi åker i gemensam trupp ner till Nürburg för lite lunch och tankning på Aral. Lunchen på Pinocchio är sjukt god och stor, att dela en pizza är perfekt mer så blir man bara en zombie. Efter lunch blir det tankning och givetvis måste man tanka Ultimate100 soppan som "bara" kostar 1.46 Euro.
Vi sticker sedan upp till Insläppet och kikar lite men det händer inte SÅ mycket så vi sticker hem och vilar en kort stund innan banan öppnar för dagen. En powernap senare är i alla fall jag taggad och vi börjar dra oss mot insläppet. Ett kort men relativt intensivt regn hade passerat oss och det var lite fuktigt på vägen, vi hoppades det skulle torka upp snabbt men det såg lite mörkt ut på himlen. Nu kände man pulsen på ett annat sätt än tidigare, mer bilar mer folk och massor med motorcyklar. Det var dock ingen kaos, utan det flöt på rätt bra. Banan öppnade inte i tid utan först efter att vi hade drägglat sönder lite frän Porrsjes, Bimmers och några seriösa men udda tyska rejsbilar behagade banan öppna, klockan var nu typ 18.15, vi tog det lite lugnt så man slapp dom som hade brått, en del kör nog inte mer än ett varv och är nöjda sen. Medan vi avvaktade lite kom regnet igen och den här gången var det stora droppar, vi tog beslut om att inte köra och istället ställa oss och kika någonstans.
Det blev Brünnchen till slut och vi ställde kosan mot det hållet. Väl framme såg man att det var lite blött fortfarande men inget kritiskt, många bilar tog det lugnt men en del fläskade på ordentligt och det uppskattas av publiken såklart. Det var en härligt salig blandning av bilar på banan men det är en del av charmen, här kommer tyskarna i sina burförsedda vråltrimmade polos med 13x10 hjul och passerar oss i imponerande farter, här kommer CSL:er, 997GT,små fullastade svenssonskombis och allt annat tokigt. Efter ett tag kommer det inga fler bilar och vi misstänker att något hänt. En högljudd engelsman får via telefon reda på att det smackats ordentligt lite tidigare på banan och tydligen har en bil agerat bowlingklot mellan ett flertal armcroräcken, jag hoppas det gick bra för folket i bilen bara. Nåja detta sätter spiken i kistan för dagens körning och min Bitburgerklocka ringer.
Vi gör oss iordning för kvällen, dricker några pilsner och en Jaeger mot malara och svininfluensa sedan är vi på G, dagens mathak är en lite Asiatisk restaurang, det ser inget ut för världen men när vi väl fick vår mat blev vi imponerade. I samråd med Herr Bitburger och goda vänner hade vi en trevlig stund, något senare gjorde vi ett besök på Blaue Ecke och träffade lite vänner. Kvällen rundades i lugn och ro då morgondagen var lång och vi hoppades på bra väder, redan klockan 8 öppnade banan och man vill ju inte missa nåt. Väl hemma satt vi och tjöta lite med våra MC intresserade grannar men sedan blev det att läsa en saga och försöka somna, jag tror inte det tog SÅ lång tid innan vi alla snarkade som grisar.