Vi befinner oss i en ond cirkel. Alltid är det något nytt. När väl allt fungerar så händer något nytt. När man väl tagit sig upp och borstat av gruset från marken åker man på en höger och åker ner i backen igen. Gång på gång.

Ibland är jag så trött på det så jag bestämt mig. Vi går skilda vägar.

Sen tittar jag. Ler. Älskar. Kan inte lämna dig.

Andra sekunden spottar jag, fräser, tårar i ögonen och är vansinnig. Varför?!

Jag ger ger och åter ger, du bara tar.

När jag bestämt mig. Det går inte. Hittat någon annan. Då inser jag, jag kan inte älska någon annan. Jag förlåter. En liten klapp. Jag lagar dig. Jag unnar ingen annan dig. Jag började med dig, du är min. Jag hatar dig, sen älskar jag dig. Om och om igen.

Oldsen och jag lever i ett ytterst stormigt förhållande. Igår var det dags igen, kylröret till automaten i kylaren som gick. Skickade ut oljan rätt i vattnet.

Om Oldsen gick till Blomstermåla? Nej nej. Det gjorde Nyllet. Min trogna.

Oldsen är ett äventyr, sen sån man vill ha men inte borde ha. Trots allt älskar jag nog plåthögen ändå, vilket som lär jag inte sälja. Jag unnar ingen annan det bygget. Jag har haft helvetet då ska jag allt får lyckan med.

Men det går lite små kärvt. Men extern oljekylare och ännu mer kärlek. Då jävlar:)

Man ska hålla fast i sin ursprungskärlek, så jag håller fast i Mr Olds precis som jag gör i andra lägen med.


Från Power fastnade vi med. Med vårt äkta Bäckebo stuk:D

Ha det gott!