Jaha, då satt man här igen...
skönt att i varje fall ha bloggen att skriva av sig i.
Vi fick som ni kanske förstår pratat lite snabbt igår, det lättade mitt hjärta lite granna!
men det återstår ändå så många frågor.
eller så är det bara mitt huvud som när det inte har annat för sig kokar ihopa alla dessa frågorna.
ska kanske inte fundera så mkt, men det är lätt att säga, men när man ligger där i nattmörkret och vrider och vänder sig, så kommer frågorna upp igen.
men den största frågan är nog, varför är det så svårt att prata med mig?
ska se om jag orkar gå tillbaka upp och lägga mig, ska ju snart stiga upp
bara 5 timmar kvar!