Om man sätter en högtalare nära en vägg så får man en spegelkälla. Om mediet (luften) är linjärt, vilket det är, så kan man addera ljudtrycken från de två källorna. Det kallas "superpositionsprincipen". Eftersom högtalaren stod nära väggen i förhållande till våglängden så kommer bidraget från var och en av de två källorna att vara ungefär detsamma överallt i (halv-)rummet. Ljudtrycket dubblas alltså överallt. En dubbling av ljudtrycket motsvarar +6 dB. Om samma tänkesätt appliceras på 2 och 3 väggar blir det 3 resp 7 spegelkällor totalt 4 resp 8 källor och +12 resp 18 dB.
Det kan skära i en ingenjörs hjärta när man hör det här för + 6 dB är ju en fyrdubbling av intensiteten. Om man minskar den bestrålade ytan till hälften borde intensiteten bara dubbleras, vilket bara motsvarar +3 dB. ger 3 dB till
Nu är det inte bara ytminskningen som ger en höjning av nivån, utan också det "mottryck" som högtalarmembranet känner när det rör sig. Om mottrycket är högt, så behövs det mer kraft/effekt när membranet ska röra sig en viss sträcka. Det kommer alltså mer effekt ut ur högtalaren för samma membranutslag om det finns ett yttre mottryck. Det här fenomenet . Så det funkar i effektvärlden också, fast det är lite bökigare.
Så i slutändan får man en ljudtrycksnivå som ändras såhär:
Frifält 0 dB, en vägg +6 dB, två väggar +12 dB, tre väggar +18 dB.
Edit: För att förtydliga: Ljudintensitet mäts i W/m2, ljudtryck i Pa eller N/m2. Ljudintensiteten är proportionell mot ljudtryckets kvadrat.
Ljudintensitetsnivå och ljudtrycksnivå mäts båda i dB och för många förhållanden (luft under normala förhållanden, plan eller sfärisk vågutbredning) har ljudtrycksnivån och ljudintensitetsnivån samma numeriska värde.
Vid 30Hz är våglängden cirka 11 meter. 10% av det är 1.1 meter, vilket innebär att 1 meters avstånd är på gränsen. Å andra sidan kanske man vill använda sin subwoofer till 80 Hz, vilket svarar mot en våglängd om cirka 4 meter. 10% av det är 0.4 meter, vilket i praktiken innebär att subwoofern måste ställas dikt an mot golv och väggar för att man ska få en konsekvent förstärkning om +18dB detta kompliceras problemet ytterligare av att rummet inte bara har tre ytor, utan sex dito. För att ytterligare komplicera analysen bör man i vissa fall beakta att ytorna inte är helt stumma, utan faktiskt förflyttas en smula pga. lufttrycksexcitationen. Gipsväggar har en tendens att röra på sig högst påtagligt, vilket faktiskt är en fördel eftersom väggarna då utgör en reaktiv membranabsorbent
Slutligen vill jag nog rekommendera experiment, snarare en simulering. Risken är nämligen att simulering medelst förenklade modeller ger ett resultat som stämmer illa med verkligheten
http://www.faktiskt.se/modules.php?name … mp;p=35529 Och där har ni hela den diskutionen