Hej,

Jag undrar om det finns någon här som skulle kunna hjälpa mig att definiera vad bra körkänsla är?

Anledningen till att jag ställer denna fråga är att jag arbetar med ett skolprojekt där syftet är att lista ut vad som klassas som sportigt, säkert, komfortabelt mm (framför allt då man kör en turboladdad bil). Det finns inget rätt svar på denna fråga så alla tankar och funderingar är välkomna. Vad tycker ni?

Adde_M skrev:

Hej,

Jag undrar om det finns någon här som skulle kunna hjälpa mig att definiera vad bra körkänsla är?

Anledningen till att jag ställer denna fråga är att jag arbetar med ett skolprojekt där syftet är att lista ut vad som klassas som sportigt, säkert, komfortabelt mm (framför allt då man kör en turboladdad bil). Det finns inget rätt svar på denna fråga så alla tankar och funderingar är välkomna. Vad tycker ni?

Gäller det turbobil. så ingen ketchupturbo i så fall, Turbotrycket ska komma mjukt och stadigt. Många förare av ett visst tyskt bilmärke som tills rätt nyligen saknat turbobensinare i sitt sortiment sedan 3 årtionden brukar ju hävda att en bra motor ska kunna köras med bra drag från tomgång till varvstopp, vilket enligt mig är helt onödigt om bilen har en växellåda. Bra turbobilar har fullt vrid vid 2000 rpm och långt upp i registret vilket är fullt tillräckligt.
Nog om motorn. Bra körkänsla är ju också att bilen gör som man vill när man vrider på ratten, att man kan känna vad som händer med hjulen och chassit i kurvor, och får förvarning genom stolen och ratten om vad som händer nere vid hjulen. Bilen ska uppträda förutsägbart och inte överraska. Där får man väl säga att samma tyskar har ett försprång.

Angående sportigt och komfortabelt är det sällan samma sak. Lågprofildäck och stora flgar anses sportigt och snyggt, men för stötigheten och bullernivån i kupén är det en resa 20-30 år tillbaka i tiden. Man kan inte få allt, men det finns såklart mer eller mindre lyckade kombinationer. Ketchupturbo, högvarviga motorer och täta växellägen är riktigt kul och sportigt, men särskilt komfortabelt vid vardagskörning är det inte, snarare tröttsamt.

Man ska köra bilen, inte åka.

Är det en turbo så inga elektroniska hänglsen, utan bara en primitiv turbomotor med lagom mycket turbolag

Komfort är att åka OK men samtidigt höra och känna vägen

Komfort är att åka en amerikansk fullsizebil. Det är väldigt tyst innuti, sätena är precis lagom mjuka, fingerlätt servostyrning, mjuk fjädring, och till skillnad ifrån diverse moderna europeiska "komfortbilar" så känner man inte varenda ojämnhet i vägen.

Det här är dock utifrån min synpunkt, det finns som sagt inget korrekt svar på frågan. Skall tilläggas att på övriga punkter har jag ingen direkt erfarenhet, men det här är en syn på komfortfrågan.

Intressant ämne, men snudd på farligt att diskutera här på Garaget.org eftersom så olika åsikter förekommer. Ämnet har varit uppe och diskuterats igenom rejält ett flertal gånger utan några framsteg och är väl snudd på förbjudet idag i praktiken...

Bra körkänsla har efter min definition allt att göra med hur bilen reagerar, du skall ha koll på vad bilen har för sig. En mycket viktig del av detta är att bilen är förutsägbar, man (jag?) vill att en bil skall reagera på samma vis. Styrningen skall ha ett visst motstånd och inte gå lätt i mittenläget för att bli tungt i ytterlägena, växellådan skall även den ha ett visst motstånd där man tydligt känner när växeln går i, likadant med pedaler, motorkaraktär och framför allt uppträdandet:

Bilen bör uppträda förutsägbart, det finns inget "sportigt" med att behöva gissa, pröva eller känna sig till hur bilen reagerar från tillfälle till tillfälle. Tvärt om är det snudd på farligt, man har inte tid att pröva sig fram.

Och detta krav uppfyller de flesta av dagens bilar (Notera; Lada Niva, LR Defender med flera säljs fortfarande men är långt ifrån moderna och knappast "dagens bilar"). Men sedan finns där ytterligare en skillnad, och det är den som brukar diskuteras.

Lite exempel ur min synvinkel:

*********************************************************************************

En bil kan vara en lugn, trygg och förutsägbar bil men ändå förmedla en känsla av att inte vara helt trygg. Ta torquesteer som ett exempel, sannolikt inte direkt skyldig till en enda olycka men trots detta en av de vanligaste orsakerna till att vanliga förare tycker en bil uppträder instabilt vid acceleration. TS inom rimliga gränser (Vilket "dagens" bilar presterar) är inget ens en oerfaren förare inte är kapabel att hantera, men att det rycker i ratten och att bilen vandrar över vägen upplevs otryggt.

Detta är då en egenskap hos framhjulsdrivna bilar, otrevligt enligt vissa och en struntsak enligt andra. Jag vidhåller att det är en otrevlig egenskap man bör undvika om man söker en bil där köra är i fokus och inte transport. Detta får istället vägas mot framhjulsdriftens fördelar, i den mån man tycker sådana förekommer.

*********************************************************************************

Nästa stora, och det viktigaste, ämnet är uppträdandet när gränsen för väggreppet har nåtts. Körkänsla och glädje i all ära, men framför allt en körglad bil pressas gärna över gränsen och bör då gå att hantera. Lite generaliserat finns två alternativ, släpp i bakänden (Överstyrning) eller släpp i framänden (Understyrning). Ett vanligt missförstånd är att en bakhjulsdriven bil släpper bak och en framhjulsdriven släpper fram, svaret är begreppen "power over/understeer", det vill säga sladd orsakat av för häftigt gaspådrag eller uppsläpp. Det är alltså drivhjulen som släpper och åter igen generaliserat så släpper då en framhjulsdriven bil på framhjulen och förlorar delvis eller allt av sin styrförmåga och en bakhjulsdriven bil tappar greppet baktill och glider "på tvären". Många anser att detta är otäckt, en teori jag har är att det beror på att ett bakvagnskast märks så mycket tydligare än att framvagnen kasar. Men kom ihåg att vi diskuterar vad som är och inte vad som känns säkert, så döm inte än.

Inte ens industrin är ense, men eftersom detta är Sverige med en stark bilindustri som idag tillverkar framhjulsdrivna bilar heter det att understyrning är säkrast och mest lätthanterligt. Frågar du Volvo får du detta svar, frågar du Bmw eller Mercedes (Tillverkare som har bakhjulsdrift som sitt signum) får du ett annat. Och vilket som är "rätt" är som sagt en återvändsgränd, en gränd som många här på Garaget.org varit inne och vänt i.

Fyrhjulsdrivna bilar är lite av ett mellanting, visst en fyrhjulsdriven bil beter sig inte som motsvarande 2WD men även fyrhjulsdrift går att sortera in i över/understyrd och "beter sig som en fram/bakhjulsdriven bil". Sedan har de lite egna egenskaper, många är trygga tills en viss gräns men när det släpper är det lite som att styra en klick smör i en stekpanna. Samma sak här som med de tvåhjulsdrivna, det går inte att skriva att så är en 4WD men till en stor del går de att sortera in under samma begrepp som motsvarande tvåhjulsdrivna personbil.

Min personliga åsikt och erfarenhet är lite tvärt om, hur kan det klassas som säkert att tappa styrförmågan? Jag vet (tyvärr) av erfarenhet att inget är lätthanterat, men upplever det enklare att hantera ett bakvagnskast. Observera att mycket beror på erfarenhet, en förare ovan vid överstyrning tycker garaterat annorlunda; Allt är läskigt innan man lärt sig.

En annan aspekt, som hör ihop lite med ovanstående, är att bilar skall vara säkrare vid en kollision rakt framifrån (Ex. bilen glider rakt in i ett träd) än sidleds (Ex. bilen glider med sidan före in i ett träd). Men för att försvara ovanstående åsikt skriver jag då att:

1. Odiskuterbart säkrast är att inte krocka alls, bilsäkerhet handlar mest om att undvika en krock. I ovanstående exempel förutsätts att bilen kommer att krocka mot ett hårt föremål i hög fart varenda gång den åker av vägen vilket inte är realistiskt, tvärt om är diken, räcken, åkrar och gud vet vad betydligt vanligare. Min teori är att chansen är minst att krocka i en överstyrd bil, och med "krock" menar jag då en kollision med stora krafter och ingen "fender bender" dvs en krock med lite plåtskador.

2. Man förutsätter också att bilen krockar i en fart X km/h oavsett, men räknar inte med att bilen som glider på tvären dels tappar fart men framför allt är min erfarenhet att även oerfaret folk hinner med att parera ett bakvagnskast. Problemet är att för yviga rörelser utlöser en ny sladd vilket pareras med ännu yvigare rörelser och moment 22; Till slut är det för mycket ens för en duktig och erfaren förare att hantera. Min teori här är att det är säkrare att i lägre fart glida in i ett mindre hinder, eller undvika kollision helt och hållet, än att nästan garanterat glida rakt in i ett stort, kraftigt hinder.

Men glöm inte att a), chansen finns att situationer reds ut och b), mycket av hastigheten dämpas under dessa pareringar och framför allt: Att styrförmågan finns kvar ger föraren en chans att agera på automatik och undvika hinder även om föraren ej kan förhindra att bilen kommer snurra runt.

Åsikterna varierar vilt, mycket på grund av att erfarenheten varierar vilt. Man kan göra det hela värre genom att lyfta in drivning och vilken påverkan den har i en situation, men det är bara en del av ovanstående grundprincip och framför allt skapar som sagt inte en viss drivning ett visst uppträdande.

Säkrast enligt mig är en neutral bil, en bil som oavsett drivning ligger i zonen mellan över och understyrning och som på ett kontroll och hanterbart sätt går att styra till det ena eller andra. En fördel är bakhjulsdrift, då detta ger föraren möjligheten att använda "gasen som en andra ratt" och reda ut situationen genom att öka eller minska gaspådrag, samtidigt som bakhjulsdrivna bilar med motorn fram ofta ligger nära den optimala viktfördelningen på 50% fram och 50% bak.

Dagens aktiva antisladdsystem suddar ut ovanstående gränser till en stor del, men grunduppträdandet är fortfarande synnerligen viktigt. Kom ihåg att antisladdsystem är till för att hjälpa föraren ur en situation, inte ta över dess roll. (Det finns lägen då systemet snarare krångar till det än hjälper föraren.)

*************************************************************************************

Och så till turbomotorer, ett om möjligt ännu mer omdiskuterat område än uppträdande. Jag förstår faktiskt inte riktigt inriktningen på ditt projekt, turbomotorer är ett brett område och skall du skriva om "körkänsla" är det väl lika bra att ta hela avdelningen från bensindrivna sugmotorer till turbodiesel?

Personligen föredrar jag sugmotorer, eftersom en turbomotor inte är lika ärlig till uppträdandet. Vi tar ett förenklat exempel som jag kommer bli utskälld för av folk som inte förstår syftet av en förenkling:

Du har en överladdad 4cyl. motor, kollar du på maxeffekten presterar denna samma siffror som en större sexcylindrig sugmotor (Nu generaliserar jag vilt, kom ihåg att det är ett exempel!). Men, nyttan av större cylindervolym och fler cylindrar märks i en 6a oavsett varvtal även om den förstås har ett register där den är som starkast.

Även en turbomotor har ett register, men eftersom den i ett visst register är "stark som en sexa" men i andra register är "som en 4a" skapar det två karaktärer ur motorn. Det strider mot texten ovan om att bilen skall vara förutsägbar, och visst är turbomotorns två karaktärer alltid förutsägbara eftersom registret ändrar sig förstås inte från dag till dag. Men grundproblemet finns alltid där, motorn reagerar på två olika vis beroende på var i registret du befinner dig och det är inte "förutsägsbart", även om skillnaden tunnas ut om du tex. jämför en turboladdad 6a mot en sug-8a osv.

***********************************************************************************

Komfort är i mitt tycke en bil som uppträder kontrollerat med små rörelser, en gammal änkare som gungar till över hindret och sedan fortsätter gunga några gånger till är i mitt tycke varken bekvämt eller ett bra uppträdande; Bra komfort är en bil som snabbt avverkar ett hinder (Vilket inte är detsamma som hårt eller stötigt!) och så snabbt som möjligt återgår till normalt. Hellre en kort "studs" än ett par gungningar alltså!

I övrigt måste jag citera twin_cam: "Komfort är att åka OK men samtidigt höra (Nåja, i liten omfattning) och känna (Absolut!) vägen". En kort och helrätt beskrivelse!

-Och "sportigt" bör då vara självklart; En bil som uppfyller ovanstående krav och lockar föraren till att köra bilen aktivt genom att reagrera positivt på den typen av körning.

-Körglädje är en tredje sak, en körglad bil är en bil som uppfyller ovanstående krav, ovanstående påstående om "sportig" och ger föraren ett leende på läpparna. Ett mycket svårdefinierat och brett begrepp oavsett vilka krav man har, notera att ovanstående text och punkt "sportigt" är mina definitioner men jag tror att alla har lika svårt att definiera "körgläjde" oavsett vad för åsikter man har.

***********************************************************************************

En väldigt massa text blev det, känns som om den blir jobbig att läsa men "körkänsla" är inget enkelt begrepp. Hoppas du har någon nytta av ovanstående!