Blogg
Tappat tråden... 10 februari 2009, 15:47
Har inte bloggat på ett tag. Tappade tråden lite här för ett tag sedan. Och sedan har det varit kämpigt av och till...
Jag har som ni vet valt att vara ensam igen. Det betyder inte att det är lätt.
Jag BEHÖVER leva ensam utan att ta ständig hänsyn i någon relation. Det är inte samma sak som att jag trivs med ensamheten eller tycker det är lättare så här.
Det innebär snarare massor av frustration, tårar, ilska, ledsenhet, trötthet... då och då också ett stort lugn och vad som närmast kan kallas likgiltighet.
Och då och då anfall av TOTAL ENSAMHET. Ni, vet då man känner sig ensammast i världen och inte ens får ro att se på TV, för att man känner sig så vansinnigt ensam.
Jo, jag har vänner. BRA vänner. Viktiga vänner. Nära vänner. Men de kan ju inte alltid vara nära (speciellt inte som flera av er bor ett gott stycke bort) och dessutom kan man ju inte alltid fly från ensamheten genom att ta stöd i andra. Ibland måste man också MÖTA ensamheten, ömka sig, gråta, vältra sig i ensamheten och se att man ÖVERLEVER trots att allt känns jätteuselt.
Sedan har jag funderat kring det här, varför reagerar jag så här kraftigt när det ändå är mitt eget val?
Antagligen för att det delvis inte är mitt eget val. Jag MÅSTE vara ensam, fast jag inte alltid vill.
Och jag är så grymt trött på alla begränsningar mitt liv och min hälsa innebär.
För det mesta känner jag att livet är rätt okej ändå, bara jag nöjer mig med det lilla och tar det som det kommer. Men då och då blir jag helt hysteriskt vansinnigt arg och frustrerad på att inte jag kan göra som de flesta andra.
Jag vill OCKSÅ kunna ha ett val.
Jag vill kunna ta tag i och förändra mitt liv.
Jag vill också kunna satsa på något nytt och göra något kul.
Jag vill också våga tänka framåt och tro på och planera för en bättre framtid.
Ironiskt nog är en av mina starkaste sidor att jag är så duktig på att stötta och backa upp andra. Att peppa och coacha så andra vågar ta steget, ser att det är möjligt, och faktiskt förverkligar saker.
Det är också då det gör som mest ont. Jag VET ju hur man gör. Och så saknar min kropp förmågan att följa med framåt i livet. Vännerna förverkligar sina tankar, planerar framåt, går vidare. I bästa fall finns det plats för mig att få vara med och ta del av deras framsteg och dela glädjen.
Då känns det lite som att jag lever upp, genom dem. :)
Men... Ibland upplever jag mig i stället "överflödig" när jag coachat klart, och människor kliver vidare och glömmer mig.
Och där står jag då, oförmögen att ta mig vidare och förändra livet.
JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ DET!!!
Jag vill resa. Jag vill kunna välja om jag vill åka någonstans, träffa någon, plugga, jobba, bygga, förändra. Har man bara en fungerande kropp har man förmåga att åstadkomma nästan VAD SOM HELST med sitt liv. Viljan är en stor del, men det är bara att inse nu efter nio års sjukskrivning, att ibland räcker inte viljan. När kroppen inte vill hjälper det inte.
Och det är så GRYMT frustrerande att vilja mer än kroppen klarar.
Har ägnat helgen åt att gråta över min hopplöshet, och mått ganska uselt faktiskt. Nu tänkte jag försöka ta mig upp ur hålet igen, och hålla ut ett tag till. Även om jag börjat tappa hoppet om att något ska förändras till det bättre. Jag är trött på att hålla till godo med ett villkorat liv.
Jag skulle vilja... äta något gott. Köra bil utan att bli sämre. Kunna träffa vänner när det passar, utan hänsyn till min jävla hälsa hela tiden. Kunna planera för ett arbetsliv. Våga tänka framåt, i andra termer än överlevnad.
Så många år av olevt liv. Och varje dag spiller jag bort fler timmar då jag inte lever utan endast överlever. MEN jag ska återigen försöka hänga upp mig på de timmar som fungerar, förtränga de dagar som "försvinner" och försöka tänka positivt.
Men ibland är det bara förbannat svårt.
KRAM / Ellen
Ps: Till råga på allt är Embla borta i tre veckor i rad nu, då det är hennes pappas tur att ha henne på sportlovet. Det är helt okej, hon har det säkert bra, men det bidrar ju inte till att mitt liv känns mer meningsfullt eller mindre ensamt heller...
Bilar på brev! :P 4 februari 2009, 09:51
Har ni sett Postens nya frimärken! :D Med BILAR på! :D Får nog se till att skicka lite pappersbrev med fina frimärken framöver... :D
Klipper in texten från hemsidan och visar...
"Klassiska bilar
Kärleksfulla relationer till klassiska bilar kan man naturligtvis också ha. Posten möter alla älskare av kultbilar med en nostalgisk utgåva där välkända modeller från 1940–1960-talen pryder fem frimärken.
– För mig betyder turerna med Ford Mustangen frihet, frisk luft och ett sätt att njuta av tillvaron, säger Anders Thörnström som bara mullrar igång V8-motorn på sommaren.
Sedan början av 1980-talet äger han den röda ”frimärks-Mustangen” av årsmodell 1966.
Svenska bilar
Två Volvobilar visas på frimärken, modellen PV 444 från cirka 1953 och Volvo Amazon av årsmodell 1958. PV 444 var den stora folkbilen i Sverige på 1940- och 1950-talen. Bilen lade grunden för Volvos tillväxt som personbilstillverkare och efterträddes av Volvo Amazon som också nådde stora exportframgångar.
Bubblan och Paddan
På grund av sitt utseende kallades Volkswagen 1200 ”Bubblan”. Modellen som visas på frimärket är från perioden cirka 1949–1951. Även Citroën DS drog på sig ett folkligt namn, ”Paddan”. Bilen var tekniskt mycket avancerad och hade bland annat svängande fjärrljus. Bilen på frimärket är från cirka 1957. Cadillac Coupé de Ville är en klassiker från bilens hemland USA. Lanseringsåret var 1949. Karakteristiskt för bilen är bakpartiet med sina anslående fenor."
Kram / Ellen :)
Bortkommen och på besök hos Evolution garage 2 februari 2009, 14:38
Japp... förra söndagen skulle jag ju hem från Varberg igen. Och Micke skulle på kurs uppe i Göteborg. Det var ju perfekt. :P Det var även lite av orsaken till att jag åkte ner just den helgen, lite hastigt bestämt. Skjuts en bra bit hem, och dessutom hade Micke sålt ett par Aero-kjolar till en kille i Lidköping. Nu kunde ju jag ta med dem upp till honom, när jag ändå var ute och for... :)
Nå, från att vi vaknade på morgonen var det ju en stund tills mitt tåg skulle gå vid sju så vi hann allt fixa med lite annat under dagen. Efter en långsam frukost körde vi hem J till sin mamma när vi ändå var på väg uppåt. I Göteborg sprang vi in på Biltema och sedan på Hornbach och tittade på mer byggmaterial. Farligt. Man får ju massa knasiga ideer... :P
Droppade sedan Micke på ett hotell där han skulle gå kurs med sin kamera, och själv tänkte jag kryssa runt lite och lära mig hitta med bil i Göteborg. Det gick sådär kan jag erkänna... :P
Ska man lära sig hitta är det ju smart att köra på ställen man inte redan hittar på... Så det gjorde jag! :P Hade ett hum om åt vilket håll jag ville, och körde sakta och kollade skyltar och gatunamn och ögnade lite på kartan då och då, men sedan kom jag på att jag nog skulle dra iväg och våldgästa Skruttan. Om man nu kan våldgästa en frivillig?
Nå. Jag tyckte det gick ganska bra, men att prata i telefon och samtidigt småsnurra är ingen bra kombination. Körde över älvsborgsbron, insåg att jag missat en avfart jag skulle åkt ner på, vände på nästa och åkte av där jag tänkt och sedan hann jag inte kolla kartan, Skruttan trodde hon visste vart jag var och sa vart jag skulle svänga och helt plötsligt stämde ingenting alls... :P
Jaja, hur illa kan det bli eller? Man kan inte komma mer än bort och då får man lokalisera sig och försöka komma rätt därifrån... Således blev det så... :) Till slut var jag på plats hos Skruttan, och vi satt och filosoferade en stund innan jag åter fick packa mig iväg för att möta upp Micke på hotellet igen. Gled fram som värsta privatchauffören och plockade honom någon minut från avtalad tid... :D
Och sedan då?! Ja, vi bytte plats så jag fick fortsätta äta, och sedan fick jag höra om kursen. När det blev svalt i bilen snurrade vi lite, och någonstans på vägen kom jag på att vi ju kunde se om vi kunde lokalisera gänget i Evolution Garage... :P
Visste ungefär i vilket område det skulle finnas. Och så hade vi ju koll på att PaintWorx ligger som granne... sedan var det ju bara att leta...
Typiskt nog började vi såklart i helt fel ände av området... :P Till slut hittade vi dock Pauls företag, och därifrån snokade vi oss vidare till en hög port där det lyste. Mycket bilar stod det utanför också... Och tänka sig! Inne på väggen läste vi "Evolution Garage" och förstod att vi kommit rätt! :D
Perfekt! :)
Med en timme tillgodo klev vi in och presenterade oss och blev väl mottagna av alla som var där. Mycket trevligt! :D
Fick se Bacas fordprojekt (men inte Baca, skäms på dig! ;P ), Lampans Saab som Micke hade koll på men inte jag (gick åt två dagar att läsa ikapp din tråd juh - och ni som inte känner till den, sök i forumet, ni har missat något!) och Erick höll på med sin bil och ... ja, det var mycket folk och mycket bilar... Och en skön soffa... :P
Evolution garage... Man kan ju tro att röd bil är ett krav för att få vara med och leka här, men så hårt är det inte... :P
Evolution garage. Bacas fordprojekt. Nu ser du att jag varit och tittat på bilen... SKÄMS att inte vara på plats när jag dimper in helt oplanerat! :P
Evolution garage... ja, ni ser att även andra bilar än röda finns i garaget... :P
Det här garaget känns som en plats att återvända till, sitter hellre här än driver runt på femmanhuset om jag har tid att slå ihjäl i Göteborg... :P
Det var nästan lite FÖR trevligt, för helt plötsligt blev det bråttom till tåget! Lyckades dock ta oss till stationen utan att köra fel en enda gång, och sedan blev det halvsprång till perrongen. Jag hoppade in och Micke langade med aerokjolarna också, så placerade jag allt prydligt och satte mig i närheten och skramlade iväg hemåt. Tågvärdinnan hade lite roligt åt min packning på resan... :P
Ringde kjol-köparen och gjorde upp om att mötas på perrongen där tåget skulle stå i tio minuter. Han förstod direkt vem jag var, det var inga av de andra passagerarna på tåget som bar omkring på något liknande ... konstigt va?! :P Vi växlade bildelar mot pengar och sedan var det bara tjugo minuter kvar hem, och bara en resväska på hjul kvar att hantera också.
Då kom tågföraren som hämtat kaffe och började prata, och det ville han gärna fortsätta med. Så... för att tåget skulle komma iväg fick jag vackert pallra mig med fram och sitta i hytten och filosofera de sista milen... Det var ju trevligt och omväxlande.... :)
Kom hem SENT, efter att ha släpat min resväska från stationen och hem, den var ju lika full nu som på nedresan eftersom jag dessutom knölat ner mina Ullaredsfynd i den... :P Packade upp, ringde lite folk och började sedan ladda för Emblaveckan som väntade... :)
TACK för en härlig helg Micke! :) Jag kommer tillbaka (Hot eller löfte? Välj själv... :P ) Och tack även till Evolution Garage för ett trevligt mottagande! :D
Kram / Ellen :)
Varbergsmys och Ullared 2 februari 2009, 14:02
Nu har jag varit sådär lat igen... och inte bloggat om förra helgen... :)
Då drog jag till Varberg med tåget, redan på torsdagen faktiskt. Lite jobbigt, eftersom jag lyckades bli åksjuk strax innan Göteborg. Och vid bytet där nere satte jag mig på första stället jag kunde hitta, och när min läkare ringde om provsvar visade det sig att jag råkat sätta mig i en tyst vagn, och därmed fick jag smyga ut och stå vid dörrarna och prata... :P
Mina provsvar visade att jag saknar D-vitamin. Och det är dumt. Fick order om att försöka fixa det redan följande dag i Varberg.
På stationen lyckades jag smyga mig på Micke och J så J hoppade högt när jag kom tassande precis bakom dem... :D Sen drog vi hem till huset och packade upp lite mat och datorn ur väskan. Det är rätt fantastiskt. Väskan vägde nästan tjugo kilo. Hälften av den vikten var mat och dator... Kläderna hade jag tryckt ner i en liten systembolagspåse?! Resten var annat... :P
Och så snart datorn var upp-packad och erövrad av J (hurra - riktig MSN!!!) fick jag hänga med till Falkenberg och hämta Mickes lastbil. Tankning och så följa efter hem igen. Kändes märkligt hemtamt att dra runt som åkaränka i hasorna på en lastbil. Vi hade ju åkeri när jag växte upp, så det var ju på macken och vid tankning och sånt man fick träffa Björn, min styvfar... :) Vet inte hur många gånger man kört till och från centralen, macken, verkstan och hämtat och lämnat honom, bilen, fraktsedlar, tankat, ordnat matlådor och så vidare. Nostalgi där i mörkret på motorvägen... :)
Slappade och umgicks under kvällen tills vi stöp. J som från början gärna ville sova ute i husvagnen hade ångrat sig och tyckte det verkade mörkt och ensamt där ute. Det blev en extrasäng i vardagsrummet i stället. Och den var ju såklart mycket roligare än hennes eget rum, så vips hade jag fått eget rum i stället! :D Lyx! :P
Fredag var det tänkt att jag skulle sällskapsåkt med Micke, så vi släpade oss upp vid fem... Uff... Fixade mat och förberedde, och när vi fått på oss skorna och stod i hallen ringde centralen. Körningarna inställda på grund av vädret... Jahapp... Tog filten och la oss i soffan en stund... :)
När Micke kört J och ett gäng grannbarn till skolan satte vi igång med massa småärenden i stället. Nu hittar jag hyffsat i Varbergs ena industriområde i alla fall... :P Betongstation, bilprovning, saabverkstad, billackering och sånt har jag koll på... :P Samt ICA, Willys och en hel massa byggvarubutiker som Rusta, Karlssons och Cheapy... :P
Letade tapeter till J bland annat. På kvällen hamnade vi dessutom på GeKås i Ullared, oväntat och roligt! Micke skulle hämta sin dator från reparation på Net on Net precis intill. Har aldrig varit där, fast alla andra pratat om stället. En fredag vid fem var rätt lagom att komma dit... det var inte så mycket folk och dessutom visste ju J och Micke vad de skulle ha! :D
Stöp i soffan när vi kom hem, och Micke började installera om datorn. TV, vedkamin, filt och trevligt sällskap... Tja, man kan ha det sämre... :)
Lördag skulle vi in och köpa tapeter, men Micke blev inringd att hjälpa en kompis att hämta hem en trasig bil. Det slutade med att jag och J tog hans bil och åkte till stan själva... :) Så, nu hittar jag inte bara i industriområdet längre, utan också till gallerian och Kicks och lite sånt... :P
Vid återkomsten till huset hade det trillat in fler gäster, och det var ett fasligt sjå med datorpyssel. Således blev vi sittande med datorer hela lördagen, kaminen sprakade, vi käkade och slappade och låg med filtar i soffan och fotöljerna. Typiskt slappt och behagligt! :D
Om ni tycker det är ont om bilder här är det en korrekt iakttagelse. Och det beror inte på att jag inte tog några bilder. Det gjorde jag. Men jag råkade visst ta dem med MICKES kamera och inte min egen?! :P Upptäckte jag när jag kom hem. Det var visst hans som låg på bordet... Tänkte inte på det, hemma är det ju bara jag som dräller kameror omkring mig... :P
Söndagen hade vi andra planer för, men det tar vi i nästa blogg... :)
Ljusparty, snö, samarbetssamtal 28 januari 2009, 23:37
Trots att det här är fjärde bloggen på mindre än ett dygn inser jag att jag inte kommer ifatt med bara den här bloggen heller... Funderar över vad som egentligen hänt under den tid som jag inte bloggat? Senaste helgen har jag rätt bra koll på fortfarande, men veckan innan den saknas ändå...?
Får tänka till lite... :)
Skulle ha ljusparty förra söndagen. Och det är bra, för då måste jag städa och göra fint innan! :D Började med det projektet redan på fredagen. Dammsög i hallen och insåg att det nog var bättre att dammsuga hunden. Han ÄLSKAR verkligen att bli dammsugen! :D Och det blir klart mindre hårigt i hallen när jag dammsuger honom... :)
Vi fortsatte också plocka med Emblas kläder, och hon rensade ur några korgar till. Det är bra. Men det blir himla rörigt.
När jag städat igenom hela arbetsköket också var vi helt slut. Avrundade därför kvällen tillsammans med att se på Lets Dance på TV. :)
På lördagen fortsatte projekt städning, och så började Emblas simning igen. Hon var bara en längd från att klara simborgarmärket!!! :O Efter badet for vi upp till papps och firade hans födelsedag genom att ge honom ett bäddset med älgar på (det du Jennifer!!!). Han blev mycket glad och bjöd på fika! :)
På söndagen var det dags för ljusparty då.. . Duschade på morgonen och fortsatte sedan med min städning genom att dammsuga och torka av golven. Det som var kvar av Emblas kläder hamnade i lådor i mitt sovrum, dit vi som vanligt stängde dörren... :P Sedan kom syrran med det hon skulle visa, och jag bakade muffins att bjuda på.
Trots att många sagt att de skulle komma var det massor som föll ifrån. Det ÄR ju så trist. Inte ett ljud, de bara inte dök upp. Mindre kul. Men vi som träffades hade i alla fall himla trevligt! :D
Och SOM VANLIGT glömde jag använda kameran?! Det är ju helt otroligt...
Hmm.... Sedan då...?
Lämnade iväg Embla på måndagen, det snöade! :) Tyvärr snöar det alltid BARA när hon ska till sin pappa! Det är trist, vi har planerat att sela för Lofar och dra pulka, men det är ju bra om det är snö då, och om Embla är hos mig när det är snö... Hittills i vinter har det inte stämt en enda gång! :(
Jo. Jag har försökt få ordning på pappren till försäkringskassan. Det är inte så lätt. Ansökan om sjukersättning är till att börja med väldigt svår att hitta på försäkringskassans hemsida. Och att sedan sammanfatta nio års sjukdom kort och begripligt... ja... det är inte helt okomplicerat. Har fortfarande inte fått till det helt, men har några utkast i alla fall.
Och så har jag lyckats köpa vinterskor, äntligen! Halva reapriset på Coop, men det känns som om jag fick fatt på ett par ganska vettiga kängor! :) Funkar både till kjol och långbyxor, det är bra! :)
På tisdagen väcktes jag av "El Condor Pasa" med Simon and Garfunkel. Eller, mest Simon faktiskt. :P Grannpojken ovanför (som heter Simon) spelar i ett band och håller uppenbarligen på att repa in den låten... Det var sån volym att jag kunde höra varenda ord, och den spelades om och om igen även när jag var ute med hunden hörde jag den... Och under dagen övergick den till att spelas på hans egen gitarr... Typ 40 gånger. Tålmodig tonåring... :) Värre grannar kan man ha, och jag lider inte speciellt av det faktiskt. :)
Under dagen roade jag mig med att städa akvariet, det har drabbats av algblomning och behöver fixas en gång i veckan ungefär... Lagom slabbigt... :P
På kvällen fick jag ett angrepp i bloggen där jag berättat att jag och Stephan inte längre är tillsammans. Det var jobbigt. Så jobbigt att bloggen fått vila ett tag faktiskt. Jag tar så himla illa vid mig ibland. Det är lite dumt. Om jag kunde hålla truten skulle jag antagligen inte få så mycket pisk, men å andra sidan så får jag så mycket stöd genom bloggen att det känns som om det överväger. TACK! :)
Under kvällen hade jag och Stephan ett långt och bra samtal med anledning av bloggen, och det kändes som om mycket föll på plats. Det var skönt.
Med stöd av Steph och flera av mina andra vänner lyckades jag också ladda upp inför samarbetssamtalet på onsdagen. Var som vanligt orolig innan, och undrade om det jag ville framföra skulle gå fram.
Tanken var att vi skulle skriva avtal om storhelger och ledigheter framöver. Men i stället för att som jag hade räknat med skriva varannat år på det som är viktigt ville han köra varannan vecka utan undantag, och att den som råkar ha veckan där storhelgerna infaller får ta dem... Ett sådant avtal ville jag inte skriva på utan att först kolla i kalendern så det faktiskt blir en vettig uppdelning, jag som själv är skilsmässobarn har alltid haft varannat år och det har jag tyckt varit bra. Med det här upplägget som han vill ha finns ju risken att man ALDRIG får fira vissa högtider med henne?
Blev inget avtal skrivet den här gången, men däremot pratade vi om en hel del annat. Hur Embla mådde under december till exempel. Då, när jag sökte barnpsykologen för att hon mådde så dåligt. Exet tror att det beror på att julen inte var planerad. Jag förstår inte alls den tanken. Förra året var hon hos honom, det här året var det hos mig hon skulle vara. Men för exet var det ett jätteproblem och han bråkade en del om det, och visst, just hans inställning kan nog ha påverkat.
Men annars tror jag att det som påverkade mest var att det här var första julen med en ny kvinna i huset. En ny människa som skulle rota i "våra" julsaker och genomföra våra traditioner. Med tanke på hur Embla reagerade i somras när hon använde mina trädgårdshandskar och beskar rosorna (ungen bröt ihop totalt och jag fick förklara lääänge att man SKA beskära rosor så hårt) så är jag inte förvånad om det spelade in...
Kom också in på en hel del värderingsfrågor, som det där med modeller och skönhet, som ju fick en egen blogg. Och att jag tycker det är lite olämpligt att låta en sjuåring sälja jultidningar för ett kommersiellt företag, OM hon nu ska sälja kan man väl välja att gynna en förening som WWF till exempel? I stället för ett bokförlag som tjänar pengar på barnarbete?! Får ingen som helst förståelse för det från exet. Tyvärr. Men jag tänker i alla fall göra vad jag kan för att ge Embla sunda värderingar och normer.
Ja, vi pratade allt om mycket annat också, som att Embla försöker hålla hans nya utanför och att han därför sagt att de måste vara som en riktig familj (och det är alltså det som hon burit hem till mig, att det är de som är hennes riktiga familj...) och sedan fick han skämmas lite över att han sagt att min lägenhet inte är något riktigt hem, för det var ju inte alls så han menade när han sa det på förra mötet...
Dessutom har han tydligen lovat henne att hon får ta hål i öronen, bara hon kan övertala mig till det... Tack, det gör ju inte mig till den onda eller så... Eftersom många i min familj har problem med metallöverkänslighet och exets mamma också är känslig för metall tycker jag inte det är någon bra ide. Vilket jag lär få kämpa en del med att förklara nu när han varit så "snäll" och redan lovat... *suckar*
På sportlovet ska hon vara med sin pappa, eftersom jag hade henne på höstlovet. Hon ska alltså vara borta i tre veckor i sträck. Det känns tufft, men jag hoppas att det blir bra för henne. Redan i höstas pratade han om att åka på badhotell i Danmark på det här lovet, men nu var det plötsligt inte alls säkert längre. Jag upplyste honom om hur mycket Embla pratat om detta badhotell och sa att det nog var bäst att han fixade det om han inte ville ha en jättebesviken dotter... Hoppas han får det att fungera.
Under resten av dagen lagade jag massor av mat, inför min långhelg i Varberg, och så pratade jag med massor av vänner som undrade hur samarbetssamtalet gått. Dessutom packade jag hunden, han blir alltid så glad när han ser att jag sätter ner hans skålar i en kasse, då vet han att han ska ut och resa... :D
Åt kvällsmaten hos Jeanette i Götene så fick vi pratat ordentligt samtidigt som jag överlämnade min glada Lofar till henne. Nu får han också lite semester och nya vyer de här dagarna. Känns så skönt att han är välkommen och älskad där, det ger mig större frihet kan man säga... :)
Helgen får en egen blogg, men nu är jag i alla fall en god bit på väg! :D
Puss! / Ellen :)
Barn, reklam och skönhetsideal?! 28 januari 2009, 20:23
Jag är lite orolig. Jag undrar vad barn idag får för värderingar och hur de påverkas av den värld vi lever i.
Varför jag funderar över det? Jo, Embla är ju sju, snart åtta år gammal. För ett tag sedan berättade hon för mig att hon brukar se på Top Model när hon är hos sin pappa. Top Model är väl inte direkt ett program jag uppskattar värderingar och människosyn i.
Det lilla jag sett av programmet präglas mest av intriger, gräl och en attityd där tjejerna baktalar varandra. Inget jag vill ska forma mitt barn. Dessutom är ju dessa flickor knappast hälsosamma... att få dem som ideal med sin taskiga attityd och snedvridna syn på utseende... nä, det är inget jag önskar någon.
Inte nog med att hon är ytterst engagerad i Top Model, hon har också full koll på produkterna som säljs i TV-shop berättar om salvor som tar bort rynkor, puder som gömmer födelsemärken, träningsredskap för plattare mage, slankare lår, städmaskiner för ett skinande rent resultat, kasta moppar och trasor och så vidare... Jag tycker det är skitläskigt!
För att ytterligare spä på eländet intresserar hon sig också för alla sorters plastikoperationer, och låter sig förföras av fettsugningar, bröstförstoringar, ögonlockslyft och allt möjligt annat som jag anser helt skruvat.
Droppen kom ändå en dag då hon började prata om ett par av sina vänner... En kompis som är sex år är enligt sjuåringen plötsligt "ganska tjock" och en annan kompis "har smalare ben än jag, och när hon sitter ner är de inte tjockare än så här... (måttar med fingrarna)"
VAD lever vi i för samhälle där en sjuåring börjar värdera sånt här?!
Försökte ta upp mina reaktioner med exet för att vi gemensamt skulle kunna påverka Embla till sunda värderingar och en vettig uppfattning om kropp, hälsa och utseende, men han tycker bara jag är fånig...
ÄR jag fånig? JAG vill vara den som hjälper min dotter sätta sunda gränser och bilda sig en frisk uppfattning, jag tycker inte skruvade TV-program och reklam ska få göra det!
Hittade ett par filmer på temat som var faschinerande, skrämmande och riktigt bra tycker jag.
Och när Embla ändå hade uppe det här med smala modeller och utseende passade jag på att läsa för henne ur en bok där Carolina Gynning berättar om livet kring catwalken och sina ätstörningar. Embla blev nog lite ställd. Häromdagen hittade jag också en artikel som jag tyckte var jätteintressant, den ska jag visa henne när hon kommer till mig.
I många länder tänker man nu lagstifta mot trådsmala modeller, sedan några modeller helt enkelt dött av svält för att passa in i det skruvade skönhetsidealet.
DET tycker jag är bra! :D
Läs artikeln här: http://www.expressen.se/halsa/1.1437101
Olycka i trapphuset! :O 28 januari 2009, 17:14
Nu återgår jag till vardagsbloggandet, som kommit lite efter i röran med att åter ställa mig på egna ben och reflektera över det. Min blogg om tiden sedan jag flyttade tog ju dessutom lite tid att fila ihop... :)
Men vi hugger in på förra torsdagen, den 15 januari då jag lyckades med något misslyckat i trapphuset...
Efter några dagars målande på mitt ok tyckte jag det var bra, och när det hängt på tork ett par dygn skulle jag lägga ner det i sin låda igen. Gick ju bra. Och för att vara riktigt duktig skulle jag dessutom ställa ner färgen och thinnern i mitt eget förråd i källaren.
Ute i trapphuset skulle jag stänga dörren till lägenheten bakom mig. En glasburk med thinner och två plåtburkar färg. Givetvis halkar jag med handen. Och tappar en burk. Och självklart var det inte någon av plåtburkarna, som antagligen skulle hållit för att tappas i stengolvet...
KLIRR, SPLATT!
Okej. Missfärgad thinner över hela trappavsatsen, med glassplitter och färgstänk upp på min ytterdörr. Lysande. Eller inte. Det luktade ju inte starkt eller så.
Faktum är att jag inte har någon bild av eländet ens.
Fick ju lägga mig och börja torka. Dessutom var hushållspappret slut, så med mjukt toapapper sög jag upp thinnern, försökte få bort det mesta av färgresterna och dessutom samla upp glasflisorna. Några satte sig såklart i mina händer, men jag försökte vara försiktig och pillade bort glasskärvorna allt eftersom de stack mig.
Mådde inget bra där på alla fyra i thinnerslabbet. Uäh. Fick i alla fall undan skiten och sedan gick resten av dagen åt till vila. Det är inte bra att fresta på kroppen med sånt där när man redan mår dåligt... :)
Ska försöka att inte göra om det. Det lär ju inte vara sista gången jag slabbar med färg i lägenheten och behöver thinner för att göra rent något i alla fall... :P
Oket är hur som helst HIMLA fint, har gått och snubblat på lådan med det i flera dagar nu, och tänker mig att jag måste tvinga Storm att hjälpa mig byta det i hans varma garage någon dag! :D
Efteråt, när jag var som mest trött och groggy fick dessutom Embla ett grovt utbrott på att hon behöver gå igenom sina kläder. En utrensning där allt som är för litet ska väck är nödvändig, rummet är för litet och det finns bara två garderober varav en används till kläder, och därför måste det bli gjort.
Närjag sa att vi skulle ta tag i det blev hon vansinnig. Gapade, skrek, rev ner saker i vardagsrummet, kastade omkring grejor i sitt rum... Jag släckte bara ner i hennes del av lägenheten utan att säga ett ord. Sedan satte jag mig att ta hand om röran i vardagsrummet, det tog väl en halvtimme. Sedan kom hon med sin klädlåda och satte igång...
Dock kom vi inte så jättelångt, jag var lite för trött för att få styr på det efter både thinner och utbrott. Men blev ändå en trevlig kväll till slut. :)
// Ellen :)
Bloggsummering? 28 januari 2009, 14:20
Lovade ju för ett tag sedan att jag skulle skriva lite kring mina tankar om mina gamla bloggar.
Det var ju en del som dök upp under de där dagarna då jag lästa igenom bloggarna från att jag lämnade huset och började om med mitt eget liv och fram till nu. Ska försöka samla ihop en del av de tankarna tänkte jag.
Genomgående var att jag först var väldigt rädd och inte alls trodde på mig själv. Min självkänsla försvann helt under åren i den destruktiva relationen, jag trodde mig inte ha något värde alls. Presterar man inte är man inget värd. Illa.
Men på något märkligt vis fungerade det ändå när jag väl kom därifrån. Min lägenhet blev min nya trygghet, och jag började sakta men säkert hitta mig själv igen. Trots sjukdomen som begränsar mig mycket upptäckte jag åter mycket av mitt gamla jag. En självständig tjej som klarar sig bra på egen hand och får vardagen att fungera och faktiskt har ganska stora resurser.
Förvisso behövde jag mycket hjälp och stöd, men tack vare underbara vänner kändes det sällan som om jag var till besvär.
Tack vare att jag blev av med mitt ex fann jag många vänner, både gamla och nya. Förvånansvärt många av de gamla hade dragit sig undan för att de inte trivdes i sällskap med honom, något jag tidigare inte förstått.
Började sakta men säkert att organisera mitt nya liv med Embla i lägenheten, men tyvärr försvårades ju alltihop av att exet först portade mig ur huset och sedan vägrade köra hit mina saker. Jag har fortfarande inte fått allt, men jag orkar inte hålla på och bråka i all evighet heller. Känner mig bara så jävla lurad och ekonomiskt blåst av honom, trodde verkligen inte att han skulle bete sig så illa mot mig efter alla år tillsammans. Men... aldrig mer att jag släpper något av mitt för att gå in i något annat utan säkerhet. Aldrig!
Ångrar SÅ att jag sålde både lägenheten och Chevan för att pumpa in pengarna i huset...
Jaja, gjort är gjort, och det bästa jag kan göra är att ta med mig det som erfarenhet och inte göra om det! :)
När jag läst mina bloggar har jag sett hur min självkänsla återvänt, till stor del tack vare mina älskade vänners stöd. Ständig peppning och att få höra att man duger som man är är så VÄRDEFULLT!!! TACK!!!
Det gäller både de av er som peppat mig via kommentarer här i bloggen som er jag har haft med mig i verkligheten. När det gäller att bygga upp sig igen behöver man varenda liten droppe av kraft som finns att tillgå.
Under tiden som gått har det svängt en del. Jag har sanerat mina tänder, haft bättre och sämre perioder. Blir förvånad under läsningen över hur ofta jag ändå har mått dåligt, det har jag nästan glömt! Och över vilken kapacitet jag ändå haft, vad mycket som hänt trots att jag varit sjuk! :D
Sista riktiga totalbrytet jag hade måste varit förra nyår, då exet ställde till det bra för mig redan inför jul och därefter blev jag dessutom braksjuk i nån slags influensa, men efter det har det gått uppåt med allt mindre bakslag.
Tandsaneringen avslutades i januari.
Framåt februari började jag köra bil igen och friheten och självständigheten började återvända. MITT liv! :D
Fortsatte greja med min lilla bil och även att måla i lägenheten, de projekten har ju pågått så sakteliga under hela året... :)
Då och då kan jag läsa ett spontant "jag har ett härligt liv"eller "jag HAR ett underbart liv" i mina bloggar, det är häftigt! :D
***
Under våren hade jag också MÅNGA kontroverser med exet, försökte få mina saker från huset och han bråkade med mig om det mesta, samtidigt som han träffade en ny och flyttade ihop med henne. Det gick jättesnabbt och Embla flippade ur totalt. Undra på det, bara en månad efter att den nya dök upp i tillvaron togs hon från sin dagmamma och sattes hemma med den nya kvinnan... Ser nu i efterhand att det var då Embla började spela ut allting hela tiden, fram tills dess fungerade hon faktiskt riktigt bra. Tror inte det var så lyckat att hon då förlorade sin dagmamma som hon haft sedan hon var 1,5 år och skolades in... Barn behöver kontakter med människor utanför hemmet.
SYND att hon har kommit i kläm så mycket, och jag vet banne mig inte hur jag ska kunna hjälpa henne. :(
***
Försommaren rullade igång med goda vänner, bilträffar, bad, grillning, förberedelser av husvagnen och annat. Brottades med vardagen, trasslet med exet och ekonomin och trots upprepade bakslag då kroppen vägrade vara med känns det i bloggarna som att jag trivdes fint med tillvaron! :)
Det är bilfixande, mer renovering av lägenheten, roliga resor både till Tyskland och Stockholm och massor av vänner och roliga händelser, en hel del bilevenemang...
Lacktrasslet tog sin beskärda del av min energi, liksom angreppen från exet och med det Emblas humör. Ett och annat fult påhopp via garaget fick jag också tampas med, bland annat vid namnbytet som skedde i september. Trots det överväger de ljusa minnena av tiden som gått sedan jag ställde mig på egna ben! :)
DET är en BRA röd tråd som är genomgående, att jag överlag är på väg uppåt och trivs med livet! :D
***
Har också hittat en annan intressant röd tråd i alla bloggar, förutom att hälsan förbättrats och att självkänslan börjat återvända. Behovet av att få vara ensam.
Redan i januari 2008 skriver jag att det är jobbigt att vara ensam, men också nödvändigt.
I mars skrev jag att "jag märker att jag mår bra av att själv få välja vad som ska prioriteras. Tryter orken kan jag välja bort vardagsgöromål och välja sådant som fyller på mig i stället, och ingen ger mig dåligt samvete över mitt val. Jag ser också att jag klarar mig ganska bra på egen hand, och att jag får bra hjälp av de människor jag har runt mig."
Även längre fram under året återkommer jag till det där med mitt behov av ensamhet.
"Just nu känns det som att hela mitt liv präglas av samma sak.
Rensa, ta bort.
Absolut inte skaffa mer, varken prylar eller inspiration, måste göra klart först.
Leva ensam, göra av med saker, inte ta in för mycket intryck, lugna ner. "
Tidigt i juni: "Börjar allt mer inse varför jag inte alls är sugen på några relationer förresten. Inte nog med att jag har fullt upp redan som det är, jag har dessutom dåliga erfarenheter av att en relation är tärande mer än stärkande.
Att låta EN annan person komma så nära att man påverkas i sina tankar känns skrämmande. Jag behöver göra MIN process nu, med hjälp av flera olika människor att spegla mig i. Olika infallsvinklar och tid till reflektion är det enda som kan fortsätta driva min process framåt. Måste hinna sortera mina tankar och låta dem sjunka in. Kommer någon för nära känner jag mig strypt och sparkar för att få mer svängrum igen. Och då råkar även människor jag bryr mig mycket om illa ut, men får jag inte luft så går jag under och jag måste sätta mig själv först."
Trots det lät jag mig framåt sommaren övertalas om att våga satsa på en relation. Med stor tvekan och en hand på bromsen gled jag vidare i tillvaron och visst, det fungerade väl. Men samtidigt... Ah, svår balansgång.
Jag har ALLDELES för lätt att anpassa mig efter andra människors behov. Jag sätter mig själv på undantag och går på tå och är lyhörd tills jag helt tappar bort mig själv om jag inte passar mig. Och det hände även den här gången.
Trots massor av roliga och positiva delar av relationen går det inte att förneka att jag på många vis tog steg tillbaka vad gällde min egen hälsa just på grund av att jag inte längre lyssnade på mina egna behov.
Vi var i Tyskland och köpte bil, i Stockholm på museer, iväg med husvagnen, gjorde en hel massa här... Roligt men samtidigt behöver jag ju egen tid och tid till återhämtning. Någonstans i den fina balansgången faller jag över från att få bekräftelse till att kvävas.
I slutet av juli skriver jag: "Insåg att jag nog behöver mer svängrum. Att jag har ett BEHOV av ensamhet och att få vara ego. Fyra veckor så gott som på varandra höll på att driva mig till vansinne."
13 augusti: "Det är helt otroligt. Jag KÄNNER mig alltså hopplös, meningslös och otillräcklig på alla sätt, nästan hela tiden. Men när jag skriver om vad jag gör på dagarna förstår jag ju ändå någonstans att jag gör mer än jag borde ändå.
Tio år av matning att man inte duger och räcker till gör ju sitt. Jag har ett STORT arbete framför mig med att inse att jag duger som jag är, även om jag inte presterar maximalt hela tiden."
27 augusti: "Är det dags att gå vidare åt ett nytt håll nu? Törs jag? Är det för tidigt? Blir man någonsin "klar" med sitt eget så det blir lägen, eller är det bara en fråga om att bestämma sig? Hmm..."
Under månaderna som följde brottades jag vidare med mina tankar om vad jag behöver för att få mitt liv att fungera, och mina insikter tillsammans med situationen jag befann mig i gjorde att jag strax efter nyår fattade beslutet att åter leva utan någon relation. Kände att jag var tvungen att lite kort förklara varför Stephan plötsligt inte längre deltog i min vardag, men i den bloggen angreps jag tyvärr av en person som hade synpunkter utan att vara inblandad. Något som både jag och Stephan tog mycket illa vid oss av.
Jag tvekar alltså inte på att jag fattat rätt beslut. Jag BEHÖVER verkligen vara ensam, för jag tar alldeles för mycket hänsyn till de människor jag har i min närhet. Och just nu har jag inte "råd" med det, utan behöver tänka mer på mina egna behov och försöka få Embla i bättre balans, hon mår verkligen inte bra.
Även Stephan behöver eget utrymme, vilket han också skrivit om i sina bloggar.
Jag är också ganska säker på att jag kommer få det här att fungera, trots att jag tvivlar starkt vissa dagar. Men överlag vet jag att jag får ihop det här på egen hand. Eller som jag skrev för ett tag sedan:
"Det som dock ALDRIG försvinner är min tro på mig själv. Jag KAN leva ensam, jag har kraft och kunskap att klara mig på egen hand till skillnad från exet som snabbt behövde skaffa en ny kvinna att luta sig mot, samtidigt som han tar stöd i sin förra kvinnas planering för att kunna gå framåt. Det är lite roligt, mitt i allt elände... :P"
Läste också det här:
"Jaja, allt löser sig. Känner dessutom att jag har starkt stöd i min tillvaro, och att en av mina bästa vänner har så rätt när han säger att allt löser sig med tiden. Än en gång stort TACK till alla er som funnits vid min sida under den här jobbiga tiden, jag älskar er! :)"
Tror jag låter det avsluta den här lååånga bloggen.... :) Åter till vardagen! :)
Puss! :)
Ut med julen! :D Huset plundrat! 20 januari 2009, 14:54
När Embla kom till mig förra veckan såg vi bland annat till att hiva ut julen! Tjugondag Knut kändes ändå som i senaste laget, men helgen innan hade ju hennes pappa hämtat henne redan på söndag efter frukost, så det fanns inte en chans att hinna städa bort julen då även om jag helst velat göra det.
Måndagen var fullbokad med möte i bostadsrättsföreningen och sedan gjorde vi rent akvariet och började bygga ihop en minibyrå från IKEA.
Embla skruvar ihop en minibyrå från IKEA.
Embla älskar att bygga ihop sånt där, så det är klart hon fick göra det. :) Hjälptes åt genom att jag höll ihop alla delar och hon fick spika. :)
Nattade Embla och fortsatte summera mitt liv i lägenheten genom att läsa mina bloggar, åt kvällsmat och pratade med vänner på MSN. Innan jag somnade målade jag mitt bromsok en sista gång.
Tisdag fick jag först Embla till skolan och sedan hann jag lagom gå med Lofar och fixa frukost innan jag for med teamet för att handla mat. Jobbigt när man får räkna på det man handlar så det säkert finns pengar nog att ta sig ut ur affären! Men nu är det som det är med tight budget, och jag har ju som sagt dessutom varit och köpt bromsok och andra delar till bromsarna för nästan tusen kronor också.
Sedan var det i alla fall ÄNTLIGEN dags att få bort julen, så på tisdagen plundrade vi granen. Hämtade upp lådorna från källaren och började plocka ner först granpyntet, sedan själva granen och så allt adventspynt som var utspritt i lägenheten.
Embla plockar ner allt granpynt... :)
Innan allt var nedpackat hade jag hunnit ta slut. Och Embla var också bra trött. Avrundade därför dagen med alla julsaker i en stor hög på köksgolvet. Kollade sedan på TopGear och åt kvällsmat, och slutligen läste jag vidare i mina bloggar innan jag stöp i säng.
Onsdag morgon var det ju bra rörigt i köket . Fick iväg Embla till skolan på morgonen, gjorde en hundrunda och fixade frukost samtidigt som jag packade ner julsakerna i sina lådor. En låda för gransaker och en för allt det andra. Det gäller ju bara att komma ihåg alla grejor som ska plockas ner. Som adventsstjärnorna i vardagsrummet som är riktigt duktiga på att gömma sig bakom gardinen. :)
I samband med att jag mötte Embla gick vi en promenad genom ekhagarna ovanför samhället, såg massor av hjortar och konstaterade att skridskoisen på idrottsplatsen smält bort. Trist men sant. Efter att vi hjälpts åt att bära ner alla julsaker i källaren fick Embla tillåtelse att plundra pepparkakshuset! :P
Embla ger sig på att plundra vårt pepparkakshus! :P
Embla glufsar på pepparkakshusets ena tak! :P
Under kvällen duschade jag och Embla, tog oss tid att prata och filosofera och sedan läste jag vidare i mina bloggar tills det var sovdags för mig också. :)
Den där bloggläsningen var faktiskt riktigt intressant, gav en hel del reflektioner. Kanske tillräckligt för en egen blogg? Hm....
Puss! // Ellen :)
Soff(t)at med vänner och målat ok! :D 19 januari 2009, 20:38
Jupp, efter att jag först klämt iväg till läkaren och fixat en massa ärenden på torsdagen den åttonde januari fortsatte veckan med viss baksmälla. Det blev mycket telefoni och tid på MSN med vänner jag inte riktigt hunnit med på senare tid. Lagom när man mår halvuselt, är beroende av toaletten och inte vågar sig på att gå så långt eller göra något ansträngande. Dessutom fick hunden del av uppmärksamheten, vilket han uppskattade.
Lagom till lördag eftermiddag kände jag mig dock körbar igen, och bestämde mig för att inspektera när Anna-Karin sydde nya gardiner... :P Tog bilen upp till Mariestad och passade på att sitta där och äta fyramaten och prata en massa och sniffa igenom de nya doftproverna från Partylite.
Anna-Karin hittade genast ett par nya favoriter, och mina två är redan utsedda: Kiwi-Jordgubb och Stilla Ocean. :) Mmmmmm *kör ner näsan i doftproverna som om jag drogade dem* :P
Och gardinerna blir säkert snygga... klara blev de i alla fall inte så länge jag var kvar... :P Ordnade också ett recept till Anna-Karin, min mjuka pepparkaka, kanongod och GÅR inte misslyckas med, perfekt till mötet som skulle hållas hos henne följande dag! :)
På vägen hem svängde jag in till Storm för att hämta min blå hammarlack som stod i hans garage sen i somras. Både den och min silvriga förresten. Behövde ju få på färg på mitt bromsok så det blir klart för montering! :)
På något mystiskt vis fastnade jag i soffan, där Melina redan låg och degade med en påse godis, så jag låg i hörnet och sprätte ärtor runt mig i en timme tills jag pillat i mig maten och fått umgåtts en stund med Storm och henne... ;P
Den där soffan är LIVSFARLIG. Det är nog den fulaste soffan jag vet någon har i sitt hem. Men den är nog också den skönaste. Hur lätt som helst att man sätter sig i den för att se något på TV/ äta eller prata och sedan vaknar helt förvirrad ett par timmar senare och undrar vad som hände.
Erfareheten gör ju dock att man alltid förstår vad som hänt när man vaknar... den där soffan är en DROG! :P
En passande seriestrip som Melina hittade på http://channels.msn.se/serier/default.a … e=20081216
Lyckades hur som helst slääääääpa mig upp ur soffan sedan jag ätit upp min mat och lämnade Storms hem med Storm i garaget stirrandes på mätarna han ska ha in i sin Nissan och Melina svärandes på övervåningen där hon hängde upp en årsförbrukning strumpor på tork. Nästan i alla fall. En hel maskin med enbart strumpor måste väl vara närmare hundra par eller?! Puh! :O
Ganska trött kom jag hem och med ytterligare en vän i telefonörat passade jag på att måla mitt bromsok en första gång på min köksbänk innan jag stöp i säng! :D
Mitt nya bromsok är redo för målning! :D
Dagarna efter fortsatte jag att måla på mitt ok tills jag var nöjd och det var tillräckligt blått:
Bromsoket upphängt i köksluckan och målat med blå hammarlack. :) Det blir SÅ fint! :D
Resten av söndagen spenderade jag i telefon, Marie (olga här på garaget, med den svarta Audin vi for runt så mycket i i somras!) ringde från "osttoppen" i Idre och väckte mig, och sedan fortsatte jag med telefonen resten av dagen. Med mycket tankar i mitt huvud satte jag mig sedan för att läsa mina gamla bloggar, från att jag flyttade in i lägenheten och framåt. Det är många timmars läsning det.
Kom inte igenom allt just då, men tillräckligt för att summera att jag är på rätt väg... :)
Kramar // Ellen :)