Varför är hög fart och visshet att livet kan slockna i nästa kurva sexigt, kittlande och beroendeframkallande??

S S S är faktisk en diagnos och den gör sig påmind nu när hojar och trimmade bilar syns på vägarna. Det är skillnad på adrenalinkick som man får på Liseberg och ibland på vägen då man åker med E85, och ett hastighetsberoende.
SSS är en diagnos enligt WHO och har ett diagnosnummer.
De som lider av Sensation Seeking Syndrom väljer bland annat motorer och sjukt hög fart som sin "medicin".
Plötsligt kör någon om på insidan, man har inte hunnit se hojen, men till höger ser man en en R-hoj på bakhjulet, föraren skriker " flyttapåré kärringsnigel"

Eller innan backkrönet får man möte i sin egen omkörningsfil, en SSS förare tolkar lagen som i Frankrike. Tredjefil , lika med omkörningsfil????l

Man ser bilen framför, utan sikt gå ut i vä fil och accelererar förbi en långtradare men släp. Släpet innehåller träflis och det regnar nu träbitar över vägen.
Ens egen puls stiger och man bromsar instinktivt medan små "Emil i Lönneberga dockor" piskar mot ens vindruta.
Man inser att omkörande bil klarat sig då man inte hör däcktjut, klirr eller skrik. Har lust att stiga ur bilen, plocka upp en barkbit och utföra en woodo ceremoni, låtsas att det är föraren i omkörande bil och dränka honom i Saabens tank fylld med etanol ( antagligen "hemmiljö" ....)


Min motorkunskap är ju begränsad men försöker här föra in en medicinsk, ja rentav psykiatrisk vinkling som möjligen kan intressera även erfarna Garagetanvändare.
Kan man födas fartblind?
Min E85 hävdar att det är ett medfött handikapp, det tror jag inte.
Han har försynt undrat om han kan få ett läkarintyg som bekräftar detta. :-) Kunde vara coolt att visa för snuten då han blir stoppad på hojen....

Sensation Seeking Syndrome är en psykiatrisk F diagnos, F 63.9, som innebär att individen behöver ordentliga "kickar" för att återställa nivåerna Dopamin och Serotonin i hjärnan.
Dessa substanser är en del av vårt "belöningssystem".Vi mår bra när nivån i hjärnan är hög.
Hos nedstämda personer har man konstaterat låga nivåer och här kan man lätt halka in på filosofiska funderingar. Tyvärr är alla känslor kemiska signaler, ilska består av adrenalin, kortison, testosteron etc, glädje av serotonin och dopamin, välbefinnande och mättnad av andra kemiska substanser etc.
Cyniskt kan man konstatera att vår "själ" är en glaskolv med droger :-)
Serotonin halten är dock för låg hos SSS patienter. Om" kickarna" uteblir är depression och ibland missbruk en inte ovanlig följd av bristande spänning i livet.
Enligt forskningen föds man med denna "defekt" men väljer olika sätt att skapa sina "kickar".


Man kan vara "äventyrare" och ta sig över Sibiriens ismassiv på skidor. I minus 60 grader fryser alla metalldetaljer och spricker sönder. Snöskor får bli alternativet.
Det är så kallt att urinen fryser till en jätte Calippo isglass i snygg båge där man står och kastar vatten. Inga åttor i snön här inte. Risk för att snaasen trillar av och blir isbjörnsföda.
Ser framför mig ett gäng "äventyrare " som drabbas av akut kissnödighet och ställer sig på rad och bildar en jätteinstallation med temat "Manneken Pis".
Näsorna ramlar av om man inte håller sig i rörelse. Om man inte andas genom en halsduk , blir utandningsluften till sylvassa iskristaller och nästa inandning gör att lungorna skärs sönder som av en Mr Mixer.
DET måste vara ett extremt svårt fall av SSS.
Att klättra i berg utan att säkra sig med linor, hoppa över stup med brinnande motorcyklar, hoppa fallskärm från Trolleväggen ( eller annan helt olämplig plats) flyga hanggliding eller ( paragliding) från Kaknästornet, och/ eller vara förlovad med mig enligt G, allt detta är ett uttryck för Serotoninbrist och "kick-beroende.

Man har kollat stridspiloter, Formel I förare, brandmän, poliser som t ex Bope i Rio och samtliga har tendens till låga nivåer Serotonin/ Dopamin.
Man kan tolka det som att bristen utnyttjas till något som tjänar mänskligheten. Man har vänt sitt handikapp till en styrka.
Som alla andra tillstånd finns en glidande skala av symtom från att cykla utan hjälm till att välja genväg via missbruk som ger snabba kickar. Att välja en kriminell bana är inte ovanligt, sexuell promiskuitet, jobba som torped, gå med i ett brödraskap etc etc.
Fart, hög fart, starka motorer, snabba bilar, rejs, legala eller illegala, ger kickar.
Vad är det för oemotståndlig tjusning med farten?
" Det är inte farten som dödar, det är det plötsliga stoppet" säger min kloka sambo E 85.
Farten i sig är ett "uppåt-tjack", dom farliga personerna ( eller förarna) är de som i hög fart vill utsätta sig för risker och därmed även äventyra andras säkerhet.
Det föreligger nog en skillnad mellan de som berusas av fart och de som måste känna "döden" för att känna att dom lever.
SSS har nära besläktade psykiatriska kusiner, allt från bristande impulskontroll, självdestruktivitet,
ADHD/DAMP/koncentrationssvårigheter, och ännu allvarligare diagnoser som sociopati och även Schizofreni.

Vad skall vi då göra? Om man räknar bort dom som är destruktiva, antagligen inlåsta på kriminalvårdsanstalt, har vi kvar ett gäng dödsföraktande, odödliga, ibland väldigt dödliga och söndermosade individer. De dör oftast in action och således antagligen lyckliga.

Man har konstaterat att många med SSS begår självmord när kroppen inte orkar fortsätta med tricken som ger kickar. Då man vid obduktion mäter Serotoninhalterna är de låga.

Lösningen på problemet vore att berika dricksvattnet (eller varför inte QP Cheesen, Mosbrickan, Pucko och snuset) med Cipramil, Zoloft, Fontex, Prozac eller Efexor.......
Vilka supertråkiga, icke-modiga-historielösa och ospännande individer världen då skulle bestå av....
Vi behöver Galningar, Bam, Ghostrider, finska rallyess..... :-)
Äventyrare är innovatörer. Vi har dom att tacka för mycket.
Deras fatala (dödliga) misstag har bl a gett oss andra fega soffliggare kondomtvång, hjälmtvång, invägning vid bungyjump, KK för motorcykel, fartkameror, bilbälten, nivea köldskyddskräm, Helly hansen pantalonger, fotriktiga skor, stavar och rullatorer, transplantationsregister och GPS.

En vacker dag då vi kör hemåt möter vi " Fat-boy" Fredrik från Björneborg. Antidepressiva har han ätit i många år.

HD´n är laglig, hjälmen sitter på, ryggskyddet skavar kring 140 kg fläsk men han kör enligt hastighetsbegränsningen med 2 backspeglar.
Han är ångestfri, inte lycklig men ej heller olycklig. Han har typ II diabetes, fetman är hopplös att göra nåt åt, doktorn har ordinerat promenader, bara i skogen inte i Gulagarkipelagen.

När han får sin hjärtinfarkt och krossar HD´n mot en gammal tall, hinner han tänka.... " I Live to ride, I ride to Live! " (Eller nåt sentimentalt Amerkanskt trams, hur det nu var det hängde ihop)//
Ha en bra vecka bland SSS gänget i trafiken kram / Doc



Ett vackert och häftigt exempel på S S S. Han är död.... tog ej livet av sig men "rökte" ihjäl sig.

Ligger och kollar på alla fantastiska bilder, bilar, jippon från Elmia. Hade tänkt åka men det rann bildligen ut i sanden.

Sen kommer jag på att jag på fotona inte ens kan avgöra vad det är för bilmärke...... kan inte väcka sambon E 85 bara för att fråga det. Dessutom kan han säga vad som helst, i sömnen. Jag kan ändå inte bedöma sanningshalten i hans svar.
Det var en gång, för länge länge sedan i ett land nära dig, i detta land faktiskt, en liten prinsessa ( nåja) som letade efter sin plats i livet.
I fleda år var hon förovad med en " båtnisse" av typen båtar är bäst, dyka är bättre. Allt hon såg av honom var några enstaka luftbubblor, om han inte jobbade. Det ultimata testet var en bilsemester i Europa då prinsessan körde en gammal Ford Escort, bagaget var upptaget av våtdräkt, fenor och blybälten och hennes fina glasskor och klänningar fick inte plats. Den semestern satt hon på en strand eller klipphäll och såg hur den eventuellt blivande prinsen ( mer och mer tveksamt, nåt pigvinlikt vilade över honom...) bredbent klafsade ut i vattnet, gurglade ett gutturalt huuuuuuj ( hej tror jag ) och sedan försvann medan hon satt kvar och pratade med de luftbubblor som så småningom också tröttnade på henne och tog livet av sig genom att spricka....
Hon satt och tänkte igenom sitt kommande liv och varför hon inte hade mod nog att ta ett dykar certifikat och joina prinsen mellan roccor och koraller.
Hon var rädd för havsbottnet, och rädd för att inte veta vad som var upp och ner i en kvistig situation. Detta kom hon fram till när hon förhörde pigvinen på teorin inför djupdykningscertifikatet. Han tog djupdykar certifikat med fulla poäng och prinsessan kunde allt om Boyles lag långt "innan"hon börjat plugga på KI. Men hon tog förarbevis och sedan skepparexamen. Man skall försöka dela varandras intrssen hade hon lärt sig av sin mumin-mamma som dock inte levde som hon lärde.
Förhållandet gav dock prinsessan kunskap i hur man dricker Koskenkorva ur "plastkikare". Hon deltog aktivt ( som åskådare) på alla alla Finnkamper på sthlms Stadion, båtmässor i Älvsö, och Getinglopp i Öregrund. Fast då var prinsessan ung, hade mycket plats på hårddisken och tyckte det var självklart
att lägga ner tid på att lära sig skillnad på hardtop och daycruiser, visste att Flipper byggdes i Finland och att man "notade" teak däck . Att segelbåtar inte var hennes melodi, för lånsamma, men att cigarettbåtar som kom upp i 50-60 knop passade henne precis. Hon lärde sigockså att "skorp-navigera" i Stockholms skärgård. När sjökortet hamnat upp och ner, inget stämmer med gula sidornas kartor ( lååångt innan GPS eran) stiger man i land på en ö, uppsöker den enda ö-boden ( affären) som förutom livsmedel och andra förnödenheter alltid säljer öns egna skorpor. Dessa säljs i påsar med öns namn tryckt på påsen. Lätt, då vet vi alltså var vi befinner oss :-)

Kan tillägga att hon aldrig haft nån användning för dessa meriter.....
Hon gick så långt så hon t o m målade bottenfärg på en gammal Pettersonbåt med en intensitet som gjorde att hon drabbades av en allergisk chok med nässelfeber varannan timme.
Om någon sett en prinsessa hoppa runt utan jeans och med 5 :ans sandpapper slipat sina nakna ben pga akut nässelfeber på en busshållplats på Mälaröarna, (någon gång för ca 30 år sedan )då var det hon.....
Detta var slutet på sagan om prinsessan (utan jeans) och Pigvinen.

Hon gick vidare ut i Kungariket och letade inte efter någon ny prins. Hon letade efter sig själv.
Det var här Camaron kom in i bilden och det var en frigörelseprocess att slippa lukten av glasfiberdamm som Pigvinen drog med sig från varvet han jobbade på.
Hela tiden visste hon att det hon ville göra på sin fritid var spela på sin cello, läsa böcker och gå på museum.

Nästa prins var en doktorprins som delade hennes väg genom sena plugg-nätter, spynervositet inför tentor och en tendens att alltid kunna mer än hon. Den gången hon skrev tentan med högst poäng på kursen gratulerade han henne med " vilken tur att jag lärde dig just detta om hormoncykeln".

Doktors-prinsen hade bott i Italien och pratade italienska med Rom dialekt. Prinsessan läste italienska 3 terminer på Medborgarskolan. Hon försökte imponera på Romar-prinsen med " che un bar chi vichino? "Una chestina di fragole per pischere". Una mezzo kilo di miele, por favore! Quanto costa un francobollo? Sensa gas, con gas. Gastkramande och totalt värdelös kunskap.
Uttalet var dessutom inte optimalt, snarast under all kritik enligt Romar-prinsen.
Första semestern gick till forna Jugoslavien. Redan första kvällen skapades kontakt med en italienare som enbart pratade italienska och franska och en fransyska som enbart pratade franska. Romar-prinsen pratade givetvis även flytande franska. I 14 dagar satt prinsessan varje kväll vid dukat bord, kunde inte delta i någon diskussion och hatade Romar-prinsen för att hon kände sig som en "särskole-prinsessa" på semester med sin vårdare. Alla medresenärer trodde nog hon var stum, dum, blyg eller alltihop. Medlidsamma blickar riktades mot henne medan hon i sitt stilla sinne gjorde upp hämndaktioner, för säkerhets skull på finska.
Detta var hon ensam om att behärska. Dock inget språk som låg på Tracks listan i Split. Dessutom var hotellet ett ospecifierat mål, ett rum på 5 x 1, 5 m med 2 sängar efter varandea och ett fönster i nivå med en potatisåker. Badrummet delaes med en tysk familj som oansvarigt nog reste med ett kolikbarn som tjöt nätterna igenom tills prinsessan allvaligt funderade på om han inte kunde bli en liten tysk potatis istället.

Romar-prinsen stannade i 20 år och lärde henne en del viktiga sanningar.
Han gav henne två fantastiska barn med dominanta gener från mödernet, lärde henne att aldrig sluta förvånas ö ver att det mest klyschiga som finns kan drabba även prinsessor.
Man behöver inte vara en ärlig och gedigen person bara för att man pratar 5 språk flytande. Men givetvis lärde hon sig annat användbart också, att golf suger, att Trivial Prusuit skall man tacka nej till om det lyser i ögonen på den som föreslår en omgång och att Laurence av Arabien är den sämsta skitfilm som någonsin gjorts, prinsessan tvingades se den ca 20 ggr och kan alla repliker utantill.
Fotboll var en stor sak i denna relation. Prinsessan lärde sig allt om Premier Ligue, La Liga, Serie A, lo Scudetto, Il Classico och namnet på lagen, spelarna, tränarna.
Denna kunskap har hon dock haft enorm nytta av. Ingen kille tror att en tjej kan nåt om fotboll :-)
Hon sprang som jour upp till hjärtavdelninen på USÖ mitt i natten och efter några livräddande insatser insåg hon att de manliga sköterskorna var djupt inbegripna i analys av läget i ex Juventus. Att sticka in en välformulerad teori hon hört på Juventus-TV-kanalen ( givetvis hade vi RAI uno, due ,tres) gjorde att man vann respekt :-).

Sen stack Romar-prinsen vidare i livet, fyllde 50, slingade håret, bytte jobb, skaffade en snikis BMW 325 i cab, prinsessan var med och betalade, åkte på kick of med det nya jobbet och skaffade sig en ny fru. Utan närmare analyser eller förvarningar flyttade han ihop med en hovdam ( sjuksköterska givetvis) han alltid kommer att vinna över i T P :-).
" Sono pazzi questi romani" ( från Asterix& Obelix, SPQR, de är galna dessa romare).
Prinsessan var besviken, hon bad Romar-prinsen noga känna efter om han kanske inte ändå innerst inne var bög, det hade gett den något nötta historien en rolig twist och piggat upp den lilla hålan som redan diskuterade, analyserade, spekulerade och frossade i prinsessans öde.
Hon hade gärna gått i nästa Pride festival under banderollen " Stolt X-fru till homosexuell gubbe".

Det finns sannolikt ingen festival för gubbar med ålderskris och BMW cab i svart med röd skinnklädsel och endast 218 hästkrafter.

Nu ligger jag här, den lilla prinsessan som nu närmar sig drottning Elisbeth i ålder, och bloggar om Elmia som inte blev av.
Men hon är lycklig på riktigt. Inte lycklig för att hon bor kvar på slottet med park-tomt och egen rondell, eller för att hon vet att hon klarar sig utan grodor och romare utan för att hon nu lever som hon vill leva, med den hon vill leva med.
Min prins, som ÄR på riktigt, ligger här bredvid mig, vacker som en riktig sagoprins och dessutom viril som 10 sagoprinsar :-)
För mig är han en Kung i alla avseenden. Han kan allt om bilar. Det mesta om båtar och allt om fotboll fast han inte medger det. Han är dessutom allmänbildad utan att skryta, och jag lyckas aldrig " bullshitta" mig förbi som jag är van vid. Han höjer aldrig rösten ( utom när bilen krånglar), han säger aldrig nåt han inte menar och han är dessutom kär i mig.
Som ni vet kan jag ingenting om bilar. Vi har dock ett utbyte som gör att det blir en win-win situation. Han har lärt mig om Bugatti, jag har lärt honom vem Isadora Duncan var och hur hon dog i Bugattin, han har lärt mig om Vankelmotorer och jag har lärt honom de exakta synonymerna för "vankelmodig". Han har lärt mig om banjoskruvar, han kan nu alla stränginstrument och banjoslingan från "den långa flykten ". Jag vet vad coilovers är och han vet vad en cornisch är.
Jag spelar på min cello och han kollar på fifth gear på TV. Eller så lyssnar han på mig och sen kollar vi på Tiff Needle tillsammans.
Nu vaknar han och utan prestige kan jag be honom berätta vad det är för bilmärken jag ser när jag kollar på Peters fantastiska bilder.
Och nu vill jag till dessa träffar och mässor, inte bara för hans skull, för min egen, för vår skull för vi har så jäkla kul ihop.
Jag är en avundsvärd, medelålders kvinna som fått en chans till i livet.
Min 14 och 15 åring anser att kungen är kung. Han kan både diskutera politik med mig och spela X-box med 15 åringen, köra på 14-åriga dottern i sin rå-coola bil vilket gör att hon lite nonchalant hoppar in i passagerersätet utanför skolan medan mormor och jag har fått strikta order att stanna minst 100 m från skolgården bakom en byggcontainer om vi till äventyrs får äran att köra på henne :-)

Jag skall radera lite gammalt skit från hårddisken så jag kan ta in lite nytt, för min skull. Aldrig mera ska jag spela TP och jag skall aldrig mer måla bottenfärg. Jag skall förbli ung i sinnet och är övertygad om att den biologiska åldern är något man själv kan påverka, oavsett vilket födelseår som står i passet.
I dag skall jag tvätta min bil, helt själv. Vet hur man gör, vet också att det syns om jag fuskat. Learning by doing..... :-)
Sen skall jag utmana min Kung i luftpistol och skjuta skiten ur en docka vi byggt upp som måltavla.

Ha en fantastisk dag i vårsolen ni alla där ute! Love & respect / DOC-prinsessan



E 85 tvättar sin pärla

Vad säger hunden om husse, bilen om ägaren?

Kan man gissa sig till vad en person kör för bil?
En gammal låt-text skriven av " Ernst Rolf" tror jag, lyder, "visa mig den fru du har och jag vet strax vad du är för karl....
Kvinnan har i många år, åtminstone i vissa grupper varit en statussymbol.
Vacker fru= framgångsrik man???
Är det vanligt åt det andra hållet?
Gräsligt ful fru= framgångsrik man ( nu skiter vi i arv och sådant)

Tyvärr kan ekonomin sätta käppar i hjulet. Drömbilen kanske inte motsvarar den gamla Renaulten eller Forden med silvertejt och rost som smular sig som en sciroccovind efter dig när du lägger i 3 :an och pressar upp den i 50 km/ h medan man hör att den skriker " snälla lår mig dö, snälla plåga mig inte, kör mig till Holland, där kan ja be om dödshjälp"....

Okej, lika gärna som vissa kan gå fram till någon på krogen och säga " du bara måste vara tvilling"kunde man tänka sig öppningsrepliken " du bara måste köra Mazda".

Ser SAAB ägarna ut på ett visst sätt. Har alla Volvo V70 ägare skägg, vare sig de är män eller kvinnor.
Är Maserati ägaren med utländskt ursprung och guldkedja kompis med " Radovan" och har de som fastnat i gamla jenkare en utomordentlig god, eller osedvanligt olycklig uppväxt eller vill dom bara inte växa upp och bli vuxna.

Betyder färgen på bilen något, givetvis, eller hur? Smält in med grå metallic och få folk att studsa till med orange-svart-gult.

Är kjolpaket ett sätt att understryka sina feministiska impulser eller bara ett enkelt sätt att totalförstöra en bil genom att skapa en dinktoy bil som kan fås i miniatyr i dom ägg man vrider fram för en tia på ICA.

Vad gör att vi väljer " märke", precis som med kläder, musik, klocka och fru.
Vi ger vår omgivning ett budskap.
Vi får acceptera att även här gäller det sociala arvet. Eller nån reklam vi såg som barn, en idol vi ser upp till eller rätt och slätt de kända statussymbolerna ( inegripert solglasögonen, klocka, skorna, kläderna, favoritbaren och vilken sprit vi dricker 13000 år gamma lagrad cognac.
Så har vi grupptrycket.
Skriv om ni ser en snubbe i HD jacka köra volvo.
Min man har den coolaste bil man kan tänka sig och jag har valt att tolka det som att han inte kompenserar för en vansnnigt ful fru utan mer förstärker det faktum att med det antal hästkrafter under huven, mig vid sin sida och hans kompromisslösa strävan mot det bättre, finns det inget som kan stoppa oss,
inget under 509 hk i alla fall :-)
Love and respect till er alla, careful out there!

Nu är den här... den efterlängtade våren. Strålande sol, ljust på morgonen, värme, löfte om sommar och sköna kvällar utan ullstrumpor och snöskottning, trasiga pelletbrännare och morgnar utan varmvatten. Skönaste känslan när sommardäcken sitter på igen och man glädjer sig åt att putsa fälgar.... Detta har aldrig funnits på min prio-lista tidigare.
Nu hör jag ljudet av motorcyklarna, ser alla bilar som ställts på efter en vinter i garaget och i min lilla stad inbegriper det dom stora rosa och turkosa Cadillakarna, med glada människor , rävsvansar och medryckande 50-och 60 tals musik.
Men våren är samtidigt jobbig, fylld av förväntan, pirr i magen, hånglande par i parken, nyförälskelser och ett krav att vara spralligt vårrusig. Svårt för den som är ensam,
På våren skall man vara glad, pigg, fräsch och ha rena fönsterrutor. Plötsligt syns allt så mycket tydligare. Trädgården som måste fixas, gropar i uppfarten, flagnande ytterdörr och framförallt skitiga, randiga, smutsiga fönster. Solljuset är obarmhärtigt, sminket döljer varken rynkor eller ringar under ögonen. Paniken växer, bikinisäsongen närmar sig med jättekliv. Hur skall man hinna gå ner 10-15 kg, träna, sola och förnya sig på 2 månader.
Varje sommar de senaste 5 åren har jag tagit ett seriöst beslut att "nästa år" börja i tid, satsa hårt på träning och diet redan i januari....sedan kunna trivas med att springa omkring halvnaken, inte sitta i vassen och absolut komma i de sommarklänningar jag använde 2003. Använda kort-kort, gå i högklackat med bara ben utan att se ut som Barbamamma på styltor.
Valet står mellan Camebridge, high fat, low carb, extremly low carb, viktväktare, stenåldersdiet, bronsåldersdiet, "skakadarr platta "från TV shop, morgonpromenader ( "jeeeeesus"), gym ( aldrig i detta skick), joggning...... (klarar aldrig mitt hjärta, får säkert en infarkt), GI enligt Paulun ( varför får man stroke om man är så hälsosam?) eller modell Aftonbladets Stefan Rössner-viktklubb med tesen "ät som en mygga, skit som en elefant". Jag har en egen diet NFF ( står för no F-ing food) men den är inte så hälsosam.
Bilen....... bilen måste också tvättas. Hela tiden. Helst varje helg. Nu syns det att den borde vara svart, inte se ut som en zebra.
Jag tror jag skippar badstranden i år också.
Sänker ribban. Tvättar bilen, skiter i mina fönster ( bokstavligen), slutar drömma om det omöjliga, att vrida tillbaka klockan.
De små, läckra sommarklänningarna kan jag skänka bort. varför inte gå i mjukisbyxor och sandaler och se ut som Barbamamma i pjyamas?
En gång i tiden var prioriteringsordningen annorlunda. Men nu, med familj, ibland 60 timmars arbetsvecka och 36 otvättade fönster( med 4 rutor i varje) måste jag välja.
Bilen kommer att bli tvättad. 14 åriga dottern får ärva mina baddräkter :-) om hon vill vilket är tveksamt, jobbet är viktigt och familjen viktigast.
Måste bara acceptera att jag ÄR en Barbamamma med 2 suveräna ungar, en fantastisk sambo och en cool bil som får representera det jag är och känner inuti men som tyvärr inte riktigt speglar sig i utsidan som börjat flagna och bli sliten.
Jag antar att man ofta strävar efter ett ideal, eller evig ungdom, åtminstone avstannat åldrande.
Stessen som dagens unga känner visavi utseende, kropp och krav inbegriper även vuxna, kloka kvinnor som borde veta bättre.
Det är inte fel att göra det bästa av situationen men det viktigaste är dock att påminna sig själv om det ansvar jag har att poäntera för mina barn vad som är det värdefulla att sträva efter och vad som bör vara människans mål.
Att leva ärligt och bemöta sin omgivning med kärlek och respekt. Resten löser sig nog, även för en Barbamamma med cellulliter :-)
P S notera att bilderna kring bilen inte avslöjar ett skvatt om resten av min uppenbarelse :-)



Barbamammas funderingar

Det finns tre kategorier människor, de som kan räkna och de som inte kan räkna ( lånat ur Dagens Industri)

Jag har nämnt i min presentation att jag som första bil köpte en gammal Camaro, detta var år 1982 och jag har för mig att camaron var en -72 eller .73, samma caross som Pontiac T A i alla fall. Bilen såldes av en fattig ung man som kört den i ca 6 månader. Ursprungsfärgen hade varit California gul men nästa ägare var en ( då i min ögon gammal, ca 35 år) gubbe som lackade om den i havsblå/ himmelsblå metallic med RÖDA stripes på sidorna ???

Jag tyckte inte att färgerna eller den beiga tygklädseln var min grej, och jag ville ha en spoiler. Bilen såg rätt " rumphuggen" ut.
Jag jobbade på den tiden, käkade falukorv och skrapade ihop pengar, köpte en oxblodsfärgad skinnklädsel med stoppade stolar, bulliga som TV fåtöljer. Fick dit en spoiler som en "plast" kompis fixade, egentligen båt-snubbe men bra på glasfiberdetaljer. Fick konstiga vägar tag på däck som i mina ögon såg ut som traktordäck men nog var 275, typ.
Lämnade sedan in bilen för lackning- svart. Hade själv designat text där det med stora ( säkert 30 cm höga) bokstäver med " Coca-cola" stil stod " Camaro" i GULD på bägge bakskärmarna....
Satsade mina sista slantar på en Pioneer kassettspelare/radio och nu var bilen en solklar "Pimp" bil :-) eller ännu värre fnaskbil. Fast då tyckte jag den var helt rätt.
Min syster jobbade som Au Pair i London och försåg mig med nätstrumpor av alla de slag, kort korta kjolar och högklackade skor. Modet hade inte nått Stockholm sommaren 1984.

På hösten i augusti 1984 började jag studera på Karolinska Institutet i Stockholm och kom glidande till uppropet med alla fönster och takluckan öppen, Withney Huston på högsta volym och ställde Camaron bland alla mercor och BMW ( tillhörande pappa eller mamma). Folk stirrade redan på parkeringen när jag vinglade mede mina höga pumps, svart kjol och nätstrumpor med " skotte-hundar" i rött mot ingången.

Kan säga att jag var en ytterst främmande fågel bland de andra studenterna, kostym Nissar, rutiga kjolar och knytblusar och pärlhalsband många med adress på Lidingö, Östermalm och Danderyd :-)

Men en Camaro, röda läppar och "spejsade" strumpor utesluter inte att man kan bli doktor fast jag anar att mången ibland tvivlade på att jag var student. Mer sannolikt sekreterare till nån gammal professor.

Det uppstod en mycket krystad relation mellan studielånet och Camarons bensintörst. Till slut insåg jag, efter att ha cruisat på Powermeetings och Wheelsträffar att nån av oss måste bort. Bilen, studierna eller jag ( som skulle ha svultit ihjäl).

Jag sålde Camaron till en tjej som jobbade som strippa och posör på Chat Noire, så detta med något slampig bil stämde nog. Jag vill bara påpeka att jag inte jobbade där även om jag ödnmjukt tackade nej till ett frikostigt jobberbjudande. Även denna överraskande invit berodde nog mer på bilen än på mina attribut.

Nu kör jag Saab, men hjärtat klappar fortfarande för Camaro. Undrar om hon lever eller har dött. Ägaren har med största sannolikhet gått den senare vägen om man utgår från hennes livsstil och inte alltför rigorosa narkotikapolitik.

Jag minns inte ens reg numret men vet att jag köpte bilen för 27 tusen kronor och sålde den för 45 tusen. Borde kanske tackat ja till jobbet ;.).

Blev doktor trots allt och har fortfarande svåret att acceptera att en doktor inte skulle kunna ha höga klackar, roliga smycken och lackade naglar. Detta är inte avgörande för om jag är bra eller dålig men det händer rätt ofta att jag som övedrläkare träffat små tanter på avdelningen flera dagar i sträck och att dom plötsligt tar mod till sig och undrar NÄR dom skall få träffa doktorn..... :-) Att jag skulle vara deras överläkare har dom inte ens tänkt på för jag är jus så söt och snäll.

Jag tar fortfarande deras misstag som en stor komplimang.
// Doc X-Camaro ( eventuellt en amerikansk bil någon gång, ränderna går ej ur)
Jag har fått frågan varför jag sålde bilen som kunde ha varit en raritet. Hade jag vetat det jag vet i dag hade jag givetvis inte sålt bilen, inte heller slängt nätstrumporna, pumpsen och de kort-korta kjolarna och jag hade definitivt INTE köpt Ericsson aktier....)



en riktig doktor?

Dottern fyller 14 i dag. En stor dag. Min vackra, smarta och kloka dotter som har en förmåga att lysa upp ett rum bara hon stiger in. Skall iväg och fixa presentkort nu. Det finns inte en chans att köpa kläder eller prylar till en dotter som har en mycket uttalad känsla för vad som är snyggt och inte. Många säger att barnens ålder får en att känna sig själv gammal men mina barn har en förunderlig förmåga att få mig att känna mig ung och lyckligt lottad. :-)

Vaknade vid halv tre. Dottern kom hem efter att ha varit 3 veckor i England hos sin moster i går och ville sova i mammas säng. Självklart. Hade glömt att hon drömmer och sparkas och pratar och slåss ( i sömnen). I dessa OS tider kan jag föstå att drömmen måste ha handlat om kickboxning, tresteg och diskus final. Poff, Pow, smack. Hon sparkar hårt, vältränad konståkerska som hon är. Helt hoppöst att somna om. Låg och funderade över om det kan vara olagligt att droga en 13 åring med nån liten ofarlig medicin och liten tillsats av muskelavslappnande. Intressant ämne men släppte det när jag kom på rättsfallet med kvinnan som våldtagits 789 ggr av sin äkta man då hon tagit Stilnoct till natten. Vilken dundermedicin.
Sov nån timme till, i pausen mellan lättvikt och mellanvikt i kickboxningen, och vaknade som ett vrak av min nya väckarklocka som ser ut som coola mätare man kan ha i sin bil. Jag har vissa små svårigheter med tekniska detaljer så klockan har fått ligga och vänta. Dottern ställde in och fixade larmet på några sekunder, lätt som en plätt, "visst visst" sa mamma.
Men nu var dottern sedan länge uppstigen och försvunnen och klockhelvetet gick inte att stänga av. Den blinkade, lät som polissiren, blinkade blåljus och tutade. Jag tog ur batterierna. Då tystnade den.
Låg kvar i sängen och funderade över om vädret kunde tolkas som "regn". Dagens projekt var att måla en vit tegelvägg vitare ute i trädgården. Färg inhandlat, penslar inhandlade, väggen tvättad. Står bara där och väntar. Om det regnar är det inte lämpligt att måla, det har jag sett i skrift. I dag kunde det ha varit en sån dag som innebär att man kan ligga kvar i sängen, kolla på nätet, Garaget, ladda ner en film eller varför inte, sova en stund utan att ha Olga Korkakrowa ( diskus, gamla Sovjetunionen 1973) bredvid sig i sängen.
Men inte en enda liten regndroppsjävel. Det var nästan lite fint väder. Skit också. Låg kvar ändå och bad till nån regngud en liten stund men han hade inte tid med mig.
Ut och måla alltså. Iklädd lanstingets vita byxor och bussarong ( juuust det, stöld på arbetsplats, ring Janne Josefsson eller van der Kvast ) pensel, stege och färg.
Tänk att man alltid börjar så "icke-kladdigt" och prudentligt, inget spill, inget dropp, för att 20 min senare ha målarfärg upp till handloven, lika mycket på marken som på väggen och inser att spindlar och flugor och lite annan skit bara gör att det blir lite struktur på ytan.
Då väggen var klar, eller åtminstone klar för idag, kändes det i rygg, armar och huvud att ett storverk utförts.
Nu sitter jag i sängen och mobiliserar kraft för att gå ut och ta rätt på överloppsfärg, penslar, pölar av vit färg på stenplattorna och även för att med kritiska ögon inspektera resultatet.
Denna sista punkt känns som den mest energikrävande. Jag är övertygad om att det blir en tur ner till OK och införskaffning av vit sprayfärg, mycket behändig att använda som punktinsats där min penselföring missat.
Och sen måste det lagas mat till hungriga barn, rastas kissnödig hund och sen kommer denna semesterdag att lida mot sitt slut. Sover i natt utan OS deltagare, hon och damlandslaget i kickboxing skall tälta ute i trädgården.
Hoppas det inte blir regn :-)

Första semesterdagen men kan inte riktigt släppa loss och dra en naken Rönnerdahl genom trägården vrålande på "Sommartider hej hej ".
Dels är det ju bara att kolla ut genom fönstret........ jag spelar "all in" med skitkort, här är resultatet.
Kan i alla fall kolla på OS och använda "brun utan sol". Men först måste jag tömma mina lådor på jobbet. Rensa ner till minsta, lägst prioriterade papper som börjar gulna i kanterna och skrevs innan datorernas tid.
Åker dit nu, annars blir det ingen sommar, bara en galen Rönnedahl som rusar runt i tvångströja och vrålar I´m a creep I´m a wierdo..... :-( Doc

Vi omger oss med vänner, bekanta, , bardomskamrater, bra- att -ha vänner, "intesåsmartmenjävligtbrapåattsvetsa"- vänner, "brooorrsan"- vänner man hejar på då de står i stora klungor, vänner man valt för att det är värre att ha dom som ovänner, bekanta, polare, kolleger och så riktiga vänner, vänner att räkna med.
Nu är det extremt viktigt att koll på vem som är vem. När vi delar in vår bekantskapskrets i kategorier finns en och annan fallgrop.
Hemskast är likheten mellan riktiga vänner och fästingar. Man skulle kunna kalla dom Vampyr-vänner men det är att ge dom för mycket Credd. Vampyrer är åtminstone ryktbara och kan flyga. Jag väljer att kalla dom för "fästingar" vilket mer speglar deras IQ.
Dom är ofta ganska lika dom riktiga vännerna. Glada, trevliga, kul att umgås med, gör gärna reklam för att de känner just dig. Dom sitter vid fikabordet på jobbet och berättar att " när jag och NN i helgen......" osv. Problemet är att en Fästing egentligen inte har någon social kompetens och kan hänga på dig och dina kompisar som en liten blodsugande parasit i flera år innan han/hon blir avslöjad. Och när han väl blir det är hans ställning i gänget så stabil och självklar och hans encelliga kropp så fylld av ert blod så ingen, jag menar ingen vill vrida nacken av honom, inte ens med fästingborttagare ( 120 kr på Apoteket).
En Fästing behöver alltid hjälp, t ex med bilen, och alla ställer upp. Han plockar på sig reservdelar ni goda vänner utan att blinka skänker honom då ni aldrig skulle ta betalt av en nära polare. Det konstiga är att Fästingen aldrig har nåt gammalt fillter eller avgassystem som ligger hemma hos sig och skrotar, han har aldrig en bok om extremt ovanliga tropiska sjukdomar som han kan skänka dig inför din examen, han har aldrig möjlighet att förhöra dig inför er gemensamma tenta efter att du förhört och peppat han honom i 2 dygn för just när det skall bli din tur att förhöras dyker hans Mosters kusins man Ulrik med familj upp, och dom kommer från Örkelljunga och han måste absolut vara med på den traditionella paltbrödfesten. Det har han lovat sin mamma. Och när hans bil är polerad och klar för bilträffen och din rishög skall få sig en omgång, då ringer hans "kärring", Lillemor och påminner om att dom skall fira 7.5 månad tillsammans och Lillemor skulle enligt Fästingens beskrivning platsa som befäl i främlingslegionen och hon har jobbat som plit på Kumlabunkern. Sorry, jätte ledsen, men du vet hur hon är. Vet jag?
Vad jag vet är att Fästingar är som ailiens i filmen V, det tar några år innan fjällen träder fram. Och vad gör vi då.
Vi skäms, känner oss lurade , förbannade och frustrerade. Innan vi snackar med de andra polarna i gänget måste vi försäkra oss om att det inte är vi som reagerar med PMS liknande känsloutbrott. Det kanske är jag som är snål? Dock visar det sig oftast att alla i gänget råkat ut för en och annan fästinattack och det som då uppstår är inte heller bra. Vi fortsätter umgås med fästingen men han /hon är nu specialövervakad och minsta tendens till blodsugeri utlöser menande blickar över fästingens lilla, feta, nöjda kropp. Det är inte kamratligt. Det är förtrupperna till Anti-Simex som agerar.
Fästingar lever på ditt blod, din tid, din energi och dina prylar. Att han kan dupera hela sin omgivning beror inte på att han är extremt smart och manipulativ, tvärtom. Han är så in i helvete korkad så han fattar inte att du genomskådar honom.
Jag har använt de 2 sista åren till att med en viss paranoja försöka identifiera fästingarna i min omgivning.
Vissa har en mängd goda sidor och tillför en hel del kul i mitt liv. Då måste jag välja, antingen accepterar jag att detta är en fästing men jag har kul med honom och då måste jag sluta irritera mig på egenskaper jag inte kan ändra på.
Jag är nämligen övertygad att Fästingen inte har en aning om att han är en fästing. Han tror att han är ett däggdjur, det har hans mamma talat om för honom. Paltfesterna borde ha gjort honom misstänksam då Fästingegenskaperna faktiskt ofta är genetiska, men vem vill i vuxen ålder få höra av sin mamma att man egentligen är ett mycket primitivt spindeldjur?
Jag har behållit några fästingar, och kan fortfarande ha kul med dom.

Det andra alternativet är mer drastiskt. Införskaffa en fästingborttagare, helst i storlek med en häcksax, ta ett ordentligt tag om halsen på fästingen, vrid om utav helvete, minst 5 varv och slit skallen ( kroppen) av honom. Gör det med ett ryck, fort och spola ner skiten i toaletten alternativt sätt eld på den så att den inte kan kräla vidare till nästa värddjur. DOC



Vänner eller fästingar....skillnade kan vara hårfin

Att i vuxen ålder inse hur lite man vet om ett område man trott sig ha en viss allmänbildning inom är lika skrämmande som det är lockande. Att få bekräftat att det enda vi tjejer ( obs bilokunniga) lägger märke till är bilens färg och eventuellt om föraren är snygg eller inte innebär att fördomar om att brudar inte kan nåt om bilar är alltså inte är någon fördom utan en beskrivning av verkligheten.
Inte ens Feministiskt Initiativ kan hävda något annat. Och vi får skylla oss själva. Jag har aldrig i hela mitt liv bekymrat mig över huruvida bilen kommer att passera besiktningen, om däcken behöver dubbas om eller om oljan borde fyllas på. Om en lampa blinkat eller gjort ett gott jobb och blinkat tills den börjat lysa permanent har jag utan att själv blinka ( ha ha ha ) lämnat över problemet till närmaste manliga individ.
Lika suspekt som brudar som kan allt om vankelmotorer är också män som inte kan nåt om bilar.... är män utan bilkunskap verkligen män eller är dom smyg- transsexuella- fjollor?
Är en man som saknar körkort, och nu menar jag inte indraget körkort utan " har aldrig brytt mig om att ta" körkort- man? Kan man tända på en sån? Hur skall man kunna åka på bilsemester med en fjolla? Köra hela vägen själv? Om en man i vuxen ålder sitter i passagerarsätet och hustrun kör är han a) för full för att protestera b) känd hos polisen och livstidsindraget körkort c) under 18 år.
Normala män leker med bilar, köper gamla moppar av varandra, leker motorljud innan dom somnar och tjuvkör farsans bil vid 12 års ålder. Normala män vill ha många hästkrafter, fin bil, cool bil, snygg fru. Ju fulare fru, desto viktigare blir bilen. Och som alltid infinner sig balansen, snygg bil lockar snygga flickor oavsett hur mannen är utrustad. Och som kvinna vill man ha en riktig man, en man som kan fixa bilen, byter däck, tankar den, tvättar den och ser till att lampjävlarna inte blinkar. Som kvinna bör man akta sig för män som "aldrig kommit sig för" att ta körkort. Dessa män har troligtvis en diagnos som slutar med - "fil" eller -" fob".
//Doc