Blogg
Totalrekond...? 29 januari 2008, 22:12
Igår fick jag ju mitt fina öppna luftfilter på plats och upptäckte samtidigt en trist pyspunka på bilen. Hann inte åtgärda den innan mörkret kom, så jag lånade grannens reservnyckel igår kväll så jag kunde ta hans bil för att köra Embla till skolan i morse.
På kvällen ringde jag upp en kompis som inte hade lust att sitta och skriva på MSN. Det är märkligt vilken energi vissa människor har. Ännu märkligare hur den energin smittar... Med luren i handen tog jag disken. Sedan skrubbade jag mina köksluckor, vita luckor och en leonbergerhund är ingen bra kombination... Det blev hemskt fint. Och så föll min blick på golvet. Mitt vita plastgolv. Som aldrig varit vitt kändes det som. Tog lite vim och en liten skrubbsvamp. Och sedär, vitt och fint. Även skadorna gick att få rena och snygga... Tog ruta för ruta och skrubbade hela golvet samtidigt som vi pratade, skojade och skrattade... :)
Jag skurar köksgolvet riktigt grundligt samtidigt som jag pratar med en extremt uppiggande vän i telefon... :)
När golvet var helt rent kändes det dumt att inte försegla det också, så det blev två lager golvpolish under kvällen. Köksgången är inte längre gråsolkig, utan glänsande vit! :D Och som vanligt satt vi i telefon tills hans batteri tog slut...
Embla somnade utan problem igår, och själv satt jag på MSN och åt medans golvet torkade och sedan blev det telefonen igen (batterier går ju att ladda om!) samtidigt som jag kröp ner i sängen, mycket nöjd med min dag... :)
I morse kom vi upp utan problem TROTS att det blev nattprat till mycket sent, och Embla var på bra humör. Tur dock att jag lånat bilen av grannen, för snabbt går det ändå inte på morgonen...
Min lånebil, grannens Pegga. :)
När jag kom hem igen gick jag en promenad med hunden och käkade frukost, och sedan gick jag ut och tog tag i bilen. Släpade ut allt som behövdes från förrådet, genom tre källardörrar och ut på baksidan. Rev av pyspunkahjulet och ställde bilen på nödhjulet så länge. Punkahjulet hivade jag i skuffen, får se om någon kan hjälpa mig att få iväg det framöver, själv törs jag inte köra trots att jag mår bra, för vänder det sker det så fort. Vill ge mig några veckor först så jag känner att det är stabilt.
Och så såg jag till att tvätta bilen också. Bara med schampo, egentligen skulle det behövas avfettning och polering samt vax, men det går bara inte ute på en blåsig parkering i januari!
Jag tvättar min bil sedan nödhjulet kommit på plats.
Ett äldre grannpar kom hem med sin bil också, och jag passade på att spola av den åt dem också innan de körde in i sitt garage, vilket de var mycket glada för. Trots att jag bara sköljde av den...
Och när min bil var klar och jag var bra stel om fingrarna fortsatte jag med grannens också, den var grymt skitig!
Mycket smutsig Pegga... Speciellt intill min nytvättade... :P
Nå, efter en stund som gav fingrar utan känsel var även Peggan okej, även den skulle behöva en polering men det är ett jättejobb då det inte gjorts sedan bilen togs ut som ny, så jag prioriterar min egen...
Rena bilar på parkeringen! Kalla fingrar blev det... :P
Sedan gick jag in och käkade och tinade lite, och tog på mig torra byxor. Traskade iväg tillsammans med Lofar och mötte Embla vid skolan. Hemma fick Lofar en välbehövlig kamning, full med kardborrar som jag inte förstår vart han hittat?!
Embla kammar ur kardborrar ur Lofar. Observera hur det droppar om honom på det vita golvet trots att han torkats av i hallen...
Efter lite mellanmål bestämde Embla att vi skulle baka. Idag blev det chokladmuffins med vaniljkrämsfyllning... :)
Embla bakar chokladmuffins som vi fyller med vaniljkräm...
Och när det var klart och det doftade i hela lägenheten fortsatte jag med att handskura golvet i matrummet några meter till och bona det två gånger... Nu är halva matrummet klart... :) Och polishen tog slut...
Så... vi promenerade till affären och handlade skolfrukt och mer golvpolish. Golvet kommer jag ta en bit i taget tills det är klart.
Återstår bara rekond av mig nu då... :)
Tycker jag har RÄTT att känna mig duktig idag... bilpyssel på förmiddagen och värsta hemmafrun på eftermiddagen... !
Och grannen noterade till och med att hans bil verkade renare än när han ställde den... :)
Jag är bara så UPPÅT över att fungera som människa igen! Får jag bakslag på detta ska jag leva på dessa härliga dagar som gått!
Kramar // Ellen :)
Bildblogg - blå bil, blått filter... :) 28 januari 2008, 16:30
Här kommer en bildblogg som visar vad jag gjort hittils idag.
Först var jag och handlade på förmiddagen och sedan tog jag med hunden på promenad och mötte Embla.
Hemma undersökte Embla innehållet i kassen på bordet...
Embla kollar in mitt nya luftfilter.
Och sedan gick jag ut... Trist nog noterade jag att pyspunkan återigen ställt bilen platt, har inte bestämt om jag ska fortsätta pumpa varje vecka, om jag ska köra i en punkaspray eller om jag ska lägga i en slang...?
Pyspunka. Ett halvkilo luft i däcket efter en vecka...
Nåja, hur som helst så öppnade jag huven. Det var inte så upphetsande:
Under huven med originalfiltret.
Sedan fick jag springa några varv in i lägenheten, det fattades verktyg som givetvis fanns där inne, och sedan blåste det så jag fick in och hämta mössa och vindtät tröja...
Stå på en lutande parkering i blåst... Näe, vad jag VILL ha ett garage nu!
Nå, det var bara att sätta igång:
Allt samlat på parkeringen... Vill ha garage!
Och när allt väl var på plats ver det ju snabbt fixat:
Jag monterar mitt nya fina blåa filter i min blåa bil... :)
Mitt nya filter på plats! :)
Tills vidare får det sitta så här med originalfinterhållarens botten under, men jag planerar en snyggare avskärmning. Det finns faktiskt en hel del planer för bilen, men de berättar jag mer om när det närmar sig... ;)
Klart! Återstår bara att bära in alla grejor igen... Suck.... GARAGE!!! *ylar förtvivlat*
Ja, och nu är det matlagning och lite hushållsarbete, när det börjar bli mörkt. Embla har just somnat i soffan, hon har en hemsk hosta och jag är lite orolig, måtte hon inte gå och bli sjuk nu, min lilla kära huliganunge?!
Kram så länge! // Ellen :)
Härlig helg! :D 28 januari 2008, 00:19
Japp, jag sanerade ju i fredags och drog ut min infekterade tand! Och jag var bra orolig innan över hur det skulle gå efteråt. Framför allt för hur det skulle gå med pencillinet och om jag skulle få efterdyningar av det som rörde sig runt tandroten...
Tidigare har jag klarat mig mellan tre och fem dagar innan jag fått bakslag och då har organen havererat och jag blivit dödssjuk, men nu hoppas jag ju ha fått bort orsaken till problemen och därmed klara mig från att bli sämre. Det återstår att se hur det går med den saken, men jag kan i alla fall konstatera att jag haft en härlig helg! :D
Första natten var jag lite öm i munnen, men inte värre än att jag gick och la mig utan att röra mina nyinköpta Alvedontabletter. Lyckades somna liggandes på sidan, PÅ den misshandade sidan?! Sov sedan som en gris hela natten, utan att vakna med magont och behöva gå upp och vanka, och behövde inte ens gå upp och kissa under natten?
Vaknade därmed utvilad i lördags och insåg att jag mådde helt okej. Åt frukost och gick ut med Lofar. Upptäckte då att jag för första gången på flera år inte hade mjölksyrakänsla i kroppen! Blev förskräckligt glad! :)
Kom hem och fortsatte med vardagsgöromålen och kom på att jag heller inte haft några ostadighetskänslor eller yrselattacker på hela dagen?!
Framåt eftermiddagen dök min väninna Sandra upp här med sin niomånaders dotter, och vi umgicks några timmar och grejade lite innan vi packade in oss i hennes bil och for upp till Mariestad. Min kära vän Anna-Karin fyllde 40 och hade bjudit in vännerna i fotoklubben på kvällen, och Sandra fick hänga med hon också... :)
Vi hade en jättetrevlig helkväll med god mat och härligt umgänge, jösses vad jag har SAKNAT detta gäng kände jag! Har umgåtts hur mycket som helst med dem för åtta-femton år sedan ungefär, men knappt något sedan jag träffade mitt ex.
De andra for vid midnatt, jag och Sandra blev kvar någon timme till innan vi gav oss iväg. Vid tre somnade jag på soffan, överlät mitt sovrum med dubbelsängen till Sandra och hennes lilla tjej och tänkte att jag nog sover bättre utan en bebis intill mig, ovan som jag är vid det hade jag antagligen vaknat mest hela tiden... :)
Men jag sov som en gris även denna natt, och vaknade vid nio i morse och kände mig i god form. Vältrade mig till tio och sedan tog vi gemensam långfrukost. Efteråt gjorde hon sig i ordning för barndop som hon var bjuden på, och samtidigt som hon åkte gick jag ut med Lofar.
Min väninna Sandra och hennes söta tös! :D
Idag har det varit kanonväder! Strålande sol, lite blåsigt men massor av fågelsång och riktig vårkänning! :) Började gå ner i skogen bakom huset och tvekade lite på om jag skulle följa bäcken eller gå ner mot sjön. Sjösuget tog överhand, så jag gick ner till hamnen och tog den lilla vackra grusvägen bort mot badplatsen. Sedan fortsatte jag vidare bortåt utmed sjökanten och utforskade alla stigar ner till sjön, en efter en. Var ute och gick i nästan en timme och det blev nog ungefär fem kilometer. Det är mer än jag orkat någon gång sedan jag blev sjuk för åtta år sedan....
Hemma fixade jag lunch och messade vännerna i TeamXtreem och talade om att jag kunde tänka mig att åka på pizzaträff om någon kunde svänga förbi och plocka med mig... Efter en stund fick jag SMS från Sebbe "Åker från Lidköping nu, var ute när jag kommer". Slängde ihop mina matlådor, hivade iväg Sandras glömda kamera med grannen som skulle åka och handla (tack Tobbe!) och gick inte utan stolthet ut och mötte Sebbe när jag hörde bilen... Det trodde han inte, att jag faktiskt skulle vara klar när han kom... :P
Åkte ner till Preem och mötte upp resten av gänget från Lidköping, givetvis var de sena så jag han studera Sebbes ljudprojekt och äta min lunch ståendes mot bilen i solskenet... :) Kallt men trevligt! :)
For vidare norrut i karavan, och mötte upp Matte i Lyrestad, och sedan lotsade han in oss till pizzerian. Vi åt tillsammans och sedan passade vi på att leka lite i snön som råkade finnas där uppe! :D Blev handbromsvändningar och lite kanande och ett och annat asgarv... Häckar är trevliga, men att nypa dem med bilfronten....? :P Ingen nämnd, men det satt en kvist i fronten efteråt... :P Hehe...
Hem fick jag lift med Claes och Ullis, för Sebbe for hem till Karlstad igen. Egentligen skulle han ju flyttat in här några veckor framöver för att göra sin praktik i Skara, men i fredags kom skolan på att det inte gick ekonomiskt, och därmed hamnade han i Kristinehamn i stället. Således är jag ensam de kommande veckorna, på gott och ont. Hade liksom ställt in mig på sällskapet...
Nå, när jag kom hem blev det lite plock, det var rätt kaotiskt i lägenheten, och sedan dök en krisande kompis upp. Serverade lite te och passade på att äta samtidigt, och så pratade vi och åt och plockade om vartannat. Det ÄR bekymmersamt när människor man tycker mycket om mår så dåligt att de inte känner att de vill leva längre... *Stor varm kram om du läser och ser - du VET att jag bryr mig och att du är välkommen närhelst det kör ihop sig!*
Nu sitter jag och landar lite, det har ju gått i ett hela helgen. Är fortfarande rädd för bakslag men jag tänker fan LEVA de dagar jag mår bra och skulle det nu gå åt pipan kan jag i alla fall se tillbaka på de här dagarna med glädje! :)
Ska avvakta två veckor innan jag tar ut något, men funkar jag bra fortfarande då så hände det nog något när tanden åkte... :)
Det jag längtar mest efter är att kunna köra bil obehindrat igen... Och att kunna äta mer varierat...
Ikväll tog jag förresten en skiva knäcke till maten... Gudomligt gott... Och jag kände mig modig, som vågade det två dagar efter att ha dragit ut en stor kindtand... Men det gick bra... Mmmmm :)
I morgon möter jag Embla efter skolan och ska ha henne hela veckan! Hoppas nu bara att jag får fortsätta må bra, då kommer det bli en kanonvecka! :)
Kramar // Ellen :)
FÄÄÄÄRDIG!!!! :D 25 januari 2008, 23:10
TACK alla för allt stöd kring min sanering!
Nu är det gjort! Idag klockan två var jag på plats, och först tog vi den sista amalgamfyllningen. Den var inte så stor så vi tog den utan bedövning.
Sedan var det dags att dra ut den döda tanden som orsakat infektion i käken... DEN var värre... Det tog över en timme. Satt så in i den!
Eftersom jag hade en infektion i den sedan länge så hade kroppen försökt kapsla in infektionshärden genom att bygga på med ben på rötterna. Därmed hade alla rötterna kulor av ben på sig, och det gjorde att de satt fast så in i helskotta!
Hon fick borra i käkbenet och dra och bända och... Huvva, trodde jag skulle fara ur stolen ett par gånger, hon fick verkligen SLITA. Tur att hon är både stark och envis min tandläkare! :)
Och när hon började borra... Vilken STANK!!! Hon och sköterskan ryggade baklänges och jag muttrade åt dem att smaken var ännu värre. Trodde jag skulle kräkas och fick skölja innan vi kunde fortsätta.
Första roten hon fick loss hade knapphålshuvudsstora knölar på sig. Andra roten var värre, tog nog en halvtimme att få loss en och hon fick borra mer i käkbenet. Den hade enorma benpålagringar.
Tredje roten hade också pålagringar, och när hon väl fick loss den följde det med en massa slerv och sa glork långt upp i skallen på mig. Tandens infektion hade legat och tryckt upp mot bihålan.
Det är tydligen så att när en tand dör bildas massa toxiner som börjar läcka ut i blodet och belastar immunförsvar och organ. Då försöker kroppen kapsla in infektionen för att skydda sig, och då blir det så här. Ändå fortsätter det att läcka toxiner och förgifta kroppen. Dessutom tillkommer det rent fysiska problemet med att de här härdarna trycker upp mot bihålan, vilket i sig kan ge yrsel och balansproblem.
Fick ta fyra pencillintabletter en halvtimme innan vi började, och ska nu ta morgon och kväll ett tag framöver. Fungerar allt bra kommer jag avsluta kuren så snart som möjligt, eftersom jag är mycket känslig för pencillin, men infektionsrisken är enorm vid sånna här ingrepp så jag inser att jag inte har något annat val utan verkligen MÅSTE försöka. Och jag kommer överleva, även om det finns risk att pencillinet slår ut mig en tid. Det löser sig helt enkelt... :)
Om två veckor ska jag ner och ta stygnen, om jag inte får problem innan, då får jag åka ner så spolar hon och ger pencillin direkt i såret.
På vägen hem släppte bedövningen.
Nu känns hela käken skev, och jag är vidrigt trött, men faktum är att jag inte har så ONT som jag hade trott. Eller så är det för att min smärttröskel är lite konstig... :)
Köpte alvedon på vägen hem men har inte tagit någon än. Har inte använt smärtstillare sedan 2002, eftersom levern är så uschlig att jag alltid blir väldigt sjuk av mediciner.
Och även om det inte gör ont är det lite äckligt, jag blöder rätt mycket emellanåt, och sedan levrar det sig och blir slervigt i hålet... Uäck
Till råga på allt känner jag stygnen... Och det är lite läskigt...
Men det ska bli verkligt intressant att se vad som händer framöver, en infektion som belastat kroppen i flera år och toxiner som läcker ut i blodet är ju inte alls bra för organ och ork och sådant. Dessutom, har det tryckt på bihålan så ger ju det också effekter, som balans, yrsel och sådan påverkan...
Min förhoppning är givetvis att detta ska avlasta kroppen så mycket att det blir en märkbar skillnad. Mest av allt hoppas jag bli så bra att jag kan börja köra bil normalt igen. Jag känner mig så låst idag, och beroende av andra. Men ork och energi i kroppen och förmågan att köra bil tror jag att jag skulle kunna leva ett helare liv. :) Och kanske rentav börja jobba igen...
En dag i taget, men jag hoppas verkligen att det här ska ge mig nya marginaler och att mina organ ska komma igång igen nu när den här belastingen försvinner... :)
Kramar // Ellen
Duktig idag! :) 25 januari 2008, 02:36
Ja, jag håller tempot på något märkligt sätt! :)
Idag har jag gjort klart FordMagasinet och skickat det till tryckeriet. Jag har också skrivit mina räkningar så jag har dem klara. :) Och gått en lång promenad med Lofar.
Dessutom hade jag besök på förmiddagen idag, av en tjej som ville titta på mina medeltidsklänningar. På vägen hem skulle hon till en "riktig" sömmerska också, så jag gick mest in för att ge henne lite ideer och inspiration och får prova kläderna och känna på materialen.
Nu ikväll ringde hon. Hon var helt lyrisk. Hon ville absolut att jag skulle sy upp hennes bröllopsklänning! :) Hon var helt överväldigad över hur jag hade bemött henne när hon var här och så glad och tacksam över alla ideer och att jag förstod vad hon ville ha... Hon undrade om jag brukade få sånna kopplingar till folk, hon VILLE verkligen inte att någon annan skulle sy hennes klänning, utan tyckte det kändes som om jag var en gammal vän som skulle hjälpa henne...
Det blev liksom sån där studsig energi direkt... Och sånt fyller ju på mig...
Jag har ju inte marknadsfört det där med medeltidssömnaden på flera år, men hemsidan råkar ligga kvar... Bra det, för ett bröllop kan ge lite pengar, både brudkläderna och ev till några gäster om jag har tur. Och det är inte förrän till hösten heller...
Kan ni tänka er hur mycket det värmde att få det där samtalet nu ikväll?! :)
Och förresten, i morgon är det dags! Tandläkaren klockan två! Vid halvtvå ska jag ta FYRA pencillintabletter, och sedan ska den döda och infekterade tanden i överkäken tas bort, och fungerar allt som det ska kommer även den sista tanden i nederkäken att borras ur så är jag av med allt amalgam sedan! :)
Det som oroar mig mest är pencillinet, brukar inte må bra av det, men jag vågar inte annat än att ta det nu på grund av infektionsrisken i käken. Åtta dagar ska jag ta två tabletter om dagen...
Nå, imorgon, nej förresten, redan idag, klockan är jättemycket :O, så får ni hålla tummarna för mig, så lovar jag att rapportera efteråt!
Kramar till er alla! // Ellen :)
Byggare Bengtsson borrar bara betong... :P 23 januari 2008, 01:24
Ja hörrni, jag har verkligen lyckats med en hel massa de senaste dagarna... :)
Vissa människor har en sån där smittsam energi som bara får en att... ja... :)
Helgen har varit kanon! I fredags mötte jag Embla vid skolan och sedan åkte vi med tåget till stan och köpte fisk till akvariet. Embla valde en lysande blå kamphane och två ålar.
Våra tre första fiskar i akvariet! Titta noga, det finns en blå kamphane och två ålar på bilden...
Sedan har hon badat en massa i badkaret också, hon älskar verkligen badkaret! Enda nackdelen med det är att hon badat så maskeringstejpen jag satte upp för att kunna måla har ramlat ner... Jag ska ju inte måla förrän jag varit hos tandläkaren har vi ju bestämt... *Suckar otåligt*
Embla i badkaret
Och i söndags var hon på kalas hos en klasskamrat. Lugn och trevlig helg med mycket umgänge, småprat och pyssel! :)
Igår körde jag Embla till skolan på morgonen, och sedan satte jag mig med frukosten vid datorn och började producera FordMagasinet. Är ju redaktör i klubben trots att jag inte längre har någon US-Ford.
Första numret för året skriver jag alltid om Fords nyheter på Detroitmässan. Det jobbigaste med det är att jag upptäcker så mycket annat från mässan som är intressantare än det Ford visar upp, så det är svårt att hålla koncentrationen... :P
Nå, det blev ändå några sidor, bland annat med Mustang Glassroof...
Pressbild av Mustang med glastak.
Höll hur som helst på med tidningen från halvtio på morgonen till halvåtta på kvällen, med avbrott bara för att laga mat och gå med hunden. Och gå med hunden var förresten ovanligt härligt... :) Orkade gå ner till sjön och gå grusvägen förbi badplatsen och bort till hamnen, en härlig tur när det är vindstilla och soligt... :)
Så lång runda har inte jag orkat gå sen jag åkte på influensan, så gissa om jag var nöjd! :)
Sedan fortsatte jag med tidningen, ringde medlemmar och förtroendevalda, pratade med styrelsen, letade info på nätet... Sammanställde allt, men vid halvåtta var jag tvärless på allt vad Fordar heter och dessutom började min MSN gå varm så jag stängde ner mina arbetsfönster och övergick till att umgås med folk i stället.
Och för omväxlings skull slocknade jag dessutom i vettig tid, redan vid midnatt?! Har inte hänt de senaste veckorna, dygnet har gått helt på öronen sen jag blev sjuk...
Och märkligt nog kom jag också upp i vettig tid idag. Vaknade vid halvsju av att jag hade ont, och när jag gått upp och sagt godmorgon till en vän på MSN insåg jag att jag lika gärna kunde stanna uppe... Så det gjorde jag!
Skulle egentligen ta elvatåget till stan och möta syrran och mamma, men eftersom jag ändå var uppe tog jag åttatåget sedan jag fluffat hunden och fixat frukost och matlådor. Väl i stan mötte mamma upp och sedan körde vi syrran till tandläkaren och sedan fortsatte vi ut på stan, apoteket, hälsokosten, elaffären, zoobutiken, Karssons varuhus, Willys och Jysk.
Eftersom jag länge känt att jag behöver göra något åt gardinerna i matrummet så slog jag till idag. Desutom köpte jag det som saknades för att göra klart gardinuppsättingen i vardagsrummet, vid balkongdörren har det bara funnits en persienn och det har sett så tråkigt ut.
Fick skjuts hem av mamma och syrran hängde med. Så det blev ju såklart ett ryck med gardinerna när vi ändå kunde hjälpas åt. Fick åka till pappa och låna en borrhammare. Nej, ingen slagborrmaskin, det biter knappt alls på betongväggarna här, så jag lånade ett grövre verktyg... :P Värt att åka och hämta den eftersom den går in i väggarna som om de vore av smör... :P
Jag skruvar i en krok till rullgardinen, och syrran handräcker med prylar...
Jag med borrhammaren, en stor och tung pjäs som kräver att jag tar sats, hivar upp, siktar, borrar och sedan ner igen innan armarna är helt bortdomnade. Men den är suverän när man behöver hål i betongväggar! :P
Vi började i köket, rev ner det gamla, mätte, ritade, borrade, pluggade, skruvade och grejade. Mycket jobb, men det blev bättre än innan. Dock vet jag inte om jag kommer överens med bamburullgardinerna, de är lite feppliga att dra upp och ner. Och jag vill att det ska vara lätt att justera dem, eftersom balkongdörren öppnas inåt...
Panelgardinerna jag köpte billigt och tänkte korta för att inte hunden ska trassla in sig i dem visade sig vara allt annat än raka, så jag vet inte om jag alls ska behålla dem... Lutar åt att jag köper vaxat tyg och syr upp nya hellånga i stället... :P Hunden ligger ju alltid vid köksfönstret så vanliga hellånga av tyg är helt uteslutet... Tyvärr.
Men så här blev det i alla fall för stunden, och jag bör väl påpeka att man inte ser genom gardinerna när man inte använder kamerablixt... :P Satte dem så högt upp för att "höja" fönstret och i verkligheten ser det bra ut. Tapeterna är ju ett framtidsprojekt de också...
Köksfönstret med den nya gardinuppsättningen. Är inte helt övertygad om att det är så här det ska vara, panelerna ska kortas men visade sig vara helt sneda så det är möjligt det blir andra, och rullgardinerna är rätt omständiga... Får se...
Även i vardagsrummet fanns lite att göra. I balkongdörren satt bara en persienn, så nu blev det rullgardin och panel även där... Känns mer komplett nu.
Gardinuppsättningen i vardagsrummet, det som är nytt är det vid balkongdörren där det tidigare bara var en persienn.
Ja, det var dagen det. Nej förresten. Jag har umgåtts med vänner vid datorn i kväll igen, och dessutom haft en kompis hos mig för att se en film på TV. Dock hade han missat att jag inte har trean, så det blev TopGear i stället... :)
Hoppas energin räcker, just nu känns det riktigt bra och jag ser verkligen fram emot fredagen då jag ska iväg och dra ut min tand!
Sköt om er alla mina kära vänner! Kramar // Ellen :)
Åtta år precis.... Å fyra månader också. 20 januari 2008, 21:43
Ja, idag, den 20 januari är det på dagen åtta år sedan jag blev sjukskriven.
Det är fruktansvärt lång tid. Obegripligt lång tid. Det var nog tur att jag inte visste då vad som väntade mig av sjukdom och bekymmer, då hade jag antagligen sagt att "det är omöjligt, jag orkar inte" och gett upp.
Det gick utför med förfärande fart det sista året innan jag kraschade. Jag pluggade på annan ort och under min journalistpraktik i Stockholm försvann jag ner i en depression. Under vintern separerade jag från min sambo sedan ett par år, stillsamt och utan stridigheter, vi gled bara isär helt enkelt. I samband med att skolan slutade och jag skulle igång och jobba igen började jag umgås allt mer med M. Under sommaren blev vi ett par.
Tyvärr blev det inte alls okomplicerat, och en serie händelser tidigt i relationen fick mig att må mycket dåligt, men triggade mig samtidigt till att vilja bevisa att jag verkligen menade allvar med vår relation. Jag bet ihop samtidigt som kroppen började säga ifrån. Vid ett tillfälle kollapsade jag och grät tills jag kräktes och började blöda näsblod.
Samtidigt började jag på en ny arbetsplats och ville bevisa min duglighet för att försöka få en fast tjänst, och kämpade med att pendla.
Jag la också mycket energi på att räcka till för relationen och bevisa att jag dög även där. Under några månader inträffade flera saker som så här i efterhand borde varit tydliga varningsklockor, med facit i hand är det lätt att säga att jag borde gått och inte kommit tillbaka, men det såg jag tyvärr inte då.
Efter ett tag blev det helt ohållbart. Jag svimmade utan förvarning, magen havererade och jag fick minnesluckor och blev desorienterad. Någon gång åkte jag till fel stad när jag skulle till jobbet. Jag gick in i städskrubben när jag skulle värma mat, glömde mitt eget telefonnummer... Efter något uppdrag kom jag ut ur huset där jag varit och kunde inte för mitt liv komma på vilken stad jag befann mig i eller vilken bil jag hade kört för att komma dit...
Den 20 januari år 2000 gick det inte längre. Jag hamnade akut på sjukhuset och sa till min chef att jag nog skulle komma efter lunch. Det blev inte så. Jag är ännu efter åtta år inte tillbaka.
I början kändes det bättre när jag blev sjukskriven. Jag blev också gravid med Embla under sommaren, och då brakade helvetet löst. Tillbringade större delen av graviditeten på sjukhus med dropp och mådde mycket mycket dåligt. När Embla var född fortsatte problemen och jag hamnade till slut på vuxenpsyk eftersom läkarna inte kunde hitta något fel trots många provtagningar.
I april 2002 trodde jag på allvar att jag skulle dö, så dålig var jag, men då kom jag till en näringsterapeut som faktiskt hjälpte mig att må lite bättre. Med det började jag också en resa genom behandlingar, biverkningar och personlig utveckling.
Vägen har varit allt annat än rak och lätt, men jag har kämpat på. Och det har gått upp och ner men det känns ändå som om jag kommer komma igenom.
På fredag åker jag till Göteborg och tar sista fyllningen, och tar bort en död tand som spökat för mig i flera år. Förhoppningsvis gör det skillnad att få bort den infektion jag har fått i käken på grund av tanden. Jag är inte ett dugg orolig för själva ingreppet i munnen, däremot för pencillinkuren som jag måste ta. Men jag kommer klara det också, tids nog är jag i skick igen.
Allt har sin tid... Jag hoppas att jag slipper nå nio fulla år med sjukskrivning, behöver så hjärtans innerligt få bli frisk och stark igen.
Och appropå tid - i torsdags var det fyra månaders sedan exet bad mig flytta! Jag var på plats i lägenheten mindre än en månad senare. Det är helt ofattbart vad tiden går! Och med tanke på det kommer nog saker och ting lösa sig med just TIDEN.
Kram till er alla!
// Ellen :)
Solen i ögonen! :) 17 januari 2008, 14:48
Japp, idag skiner solen här. Jag råkade vända grovt på dygnet inatt, skit händer, och jag fattade det inte förrän efteråt. Fördelen med det är att jag kanske kan slockna i tid i kväll och få allt rätt igen. Det vore bra.
Hur som helst så skiner solen här idag, det är tredje dagen på raken som den är framme, även om det var väldigt kort stund igår. Idag är den mer ihärdig! :) Jag har gått en favoritstig med hunden, utmed en porlande bäck genom lövskogen bort till järnvägsstationen, det var vindskyddat i skogen och jättebehagligt. Hostan jag har är hemsk, trodde jag skulle hosta ur mig lungorna några gånger, men annars var det underbart att orka gå en lite längre sträcka igen och inte bara vackla runt kvarteret... :)
Så nu sitter jag och äter och uppdaterar en tråd med lite bilder av bilen, insåg att jag inte gjort det sen i juli... Och vad gäller bilen har jag förresten lite planer som ska sjösättas så snart jag får ihop tillvaron lite bättre.
Sebbe har fixat toningsfilm åt mig, så den hoppas jag kommer på framöver, och sen har Jimmy lovat att han kan lacka mina kjolar, så nu är det "bara" att ta tag i att riva av dem... Funderade på splitters också för att ge intryck av att bilen är lägre, men ångrade mig när jag insåg att de kostade lite mer än jag tänkt mig... Och Matte har lovat mig ett öppet luftfilter, och är själv och fiskar efter det rör jag har för att man ska kunna sätta dumpventil på X40-bilarna... :) Vi får väl se hur all byteshandel slutar... :P
Har fortfarande inte rört badrummet, men jag tror det får vänta till efter den 25:e och tandläkaren... Peter och jag diskuterade saken igår, och jag tror han har rätt när han säger att mitt immunförsvar borde få vila den veckan som är kvar...
Ska försöka få tag på tandläkaren idag när hon har telefontid, och kolla av, men som det känns nu borde det funka att sanera som planerat i alla fall... *hoppas*
Vad ska jag göra idag då?! Ja, jag ska väl vila och ta det lite lugnt, men så borde jag dammsuga också. När Peter var här igår hade han med sig min hallmatta också, den han köpte på Biltema åt mig strax innan jul... Har upptäckt att biltemas bagagerumsmattor är suveräna som hallmattor när man har stor, hårig hund... :P Och så fixade han en åt mig när han ändå tappat sitt avgassystem och behövde lite delar till det, men sen har den blivit liggande i hans bil och mina vita plastgolv har blivit skitigare och skitigare... Men igår fick jag mattan, och jag borde nog dammsuga och torka golvet innan jag lägger på den.... :)
Jaja, en sak i taget, nu ska jag sluta skriva och fortsätta äta!
Sänder en stor dos solsken till er alla som vill ha, här finns det ett överflöd av det idag! :)
Mitt vardasgrumsfönster i solljus... :) Ja jag VET att det är dags att ta ner stjärnorna, men det får bli någon annan dag... :)
Kramar // Ellen :)
Vingarna bär igen 16 januari 2008, 16:20
Ja... Idag känns det som om vingarna bär igen... :) Och det är inte enbart min egen förtjänst, visst, jag har hållit ut, men jag har också fått så otroligt mycket kraft och energi av er alla som stöttar mig med tankar och ord!
Det är speciellt att befinna sig ett svart hål och undra om man någonsin kommer hitta kraften att resa sig, och plötsligt upptäcka att det finns fler i hålet. Och höra andra säga att de också varit vilse, och känna närvaron. Det blir mindre jobbigt att vara i hålet, och när det sedan visar sig att någon har ett ljus och säger "håll här" och tänder en fladdrande låga och tar en i handen och börjar gå... Ja, det är makalöst!
Ibland undrar jag om det finns människor här med osynliga vingar? Hur som helst är jag så tacksam över den draghjälp jag får, att det finns människor som tar sig tid att stanna och hjälpa den som fallit, och sedan står kvar tills man klarar att gå själv igen!
Igår kände jag hur jag började lyfta, och idag bär mina vingar. Visst, det är vingligt och ostadigt, men det känns ändå att de bär igen! :)
Att skriva ger ibland mer än utlopp för det som behöver ut. Det kan också ge respons. I mötet med andra människor händer det saker. Med hjälp av andras livsberättelser och och en möjlighet att bolla energier fram och tillbaka växer livskraften och förmågan.
Det är helt osannolikt hur andra människors tankar kan påverka en så mycket. Jag är glad att ha positiva, sunda och livsbejakande människor omkring mig!
Igår gick jag i slowmotion genom hela dagen, jag lagade mat, åt, plockade med mina IKEA-möbler och var ute med hunden. Framåt kvällen släppte något, jag började känna att livet flöt lättare igen. Till min stora glädje orkade jag gå ända till pappersåtervinningen och hem igen när jag var ute med hunden på nattrundan, och det kändes som en stor seger!
Efter att ha sovit alldeles för länge vaknade jag och hittade en glad hälsning på min MSN, och kände att kraften från igår fanns kvar... :) Gick med självklar energi ner till järnvägen och tillbaka med hunden, hittade en vacker sten på vägen som jag blev tvungen att kånka med mig hem, och väl hemma har jag både diskat, fortsatt med min garderob, duschat och ätit.
Det är så underbart när det inte är motstånd och ansträngning i precis allting! Jag tycker det är helt fantastiskt att man kan ta en liten, liten droppe energi, och börja bolla den med någon och se den växa och börja stänka kraft omkring sig!? Helt plötsligt FINNS det kraft där det innan bara var tomhet och tröghet?! Från att simma i sirap till att följa en sprudlande bäck som flyter lätt och ledigt... :)
Jag har idag också skickat bilder av ett dumprör till en god vän som funderar på att sätta det på sin bil, och så har jag fått post! Ett jättetrevligt litet paket från Stephan här på garaget... TACK!!! En bok fylld med PRECIS vad jag behöver just nu, du ska veta att jag börjat läsa och känner att mycket faller på plats. Tänk vad mycket man VET egentligen men ändå behöver påminnas om hela tiden... :) Den här boken kommer bli ännu en följeslagare på vägen! :)
Boken heter Att välja glädje och är skriven av Kay Pollak. Lustigt nog var det fjärlilar på omslaget... Jag är helt besatt av fjärlilar just nu... Kanske för att det är så mycket av det jag vill ha i fjärliar? Det är något lättsamt och stillsamt men ändå ständigt energiskt fladdrande över fjärliar...
Färger, lättsamhet, ljus och glädje... Och för att nå dit behövs en puppatid, är det puppatid jag har nu? En nödvändig process för att så småningom kunna veckla ut färgstarka kraftfulla vingar?
Ja, inte vet jag, men jag är i alla fall på väg igen! Jag lär falla fler gånger på vägen, men med allt ljus som finns här är jag säker på att jag kommer hitta upp igen, och när jag inte ligger i hålet är jag gärna med och lyser väg åt andra... :)
TACK!
Kram // Ellen :)
Vidare... 14 januari 2008, 22:05
Först ett STORT tack till alla er som stöttar mig genom mina svackor! Ni är guld värda, bara att ha er där är värt hur mycket som helst.
Några av er hjälper mig också mer än så, och jag är oändligt tacksam för det, ni VET vilka ni är. Bollplank som ger hjälp när tankarna behöver redas ut, vänner som håller en flytande när man känner att man lider mentalt skeppsbrott... *TACK*
Jag VET att jag måste ta ansvar för mitt eget liv och att jag kommer att resa mig och göra det också, men ibland på vägen faller jag ner i det svarta hålet och just nu ORKAR jag inte ställa mig upp igen, utan ÖNSKAR att någon bara håller om mig tills jag känner att jag klarar det...
Nu har inte det hänt. MEN jag har som sagt en och annan som håller mig i handen via nätet medans jag vacklar runt i mörkret, och bara det är oerhört värdefullt.
Igår fattade jag det oerhört svåra beslutet att låta Embla stanna hos sin pappa fast det är min vecka. Men jag kände att kan jag inte ta vara på mig själv är det inte lämpligt att hon kommer hit. Så jag har träffat henne fem minuter igår när de var här och hämtade skolväskan och gympapåsen, och det var hårt att få krama henne en kort stund och sedan se henne gå igen. Men jag är säker på att det är det bästa, hennes skolgång måste ju fungera i första hand.
Efter mycket övervägande beslöt jag också att behålla hunden här trots allt. Om jag inte har honom här är jag inte säker på att jag får någon som helst struktur på något alls längre. Så han är kvar, som lust och last.
Och nu kan det heller inte bli så mycket sämre än det varit de här dagarna, jag kommer upp igen, det brukar jag göra och jag har gjort det så många gånger förut att jag borde kunna vägen.
Idag försökte jag gå en promenad i solen, det var rena vårkänningen här, men jag kom inte mer än ett par hundra meter innan jag var helt slut av utmattning. Trodde jag skulle kräkas och fick sitta ner en lång stund när jag kom in igen. Dock var vädret härligt, trots att kroppen inte vill vara med! :)
Och sen tittade en kompis in en sväng och det var trevligt, nu har vi en plan på att åka och besöka en garaget-vän i Uddevalla framöver... :) Under eftermiddagen har jag envist avstått från att börja måla i badrummet, tror inte färglukten är så lyckad när mitt immunförsvar är som det är. Men det går åt mycket diciplin. Så mycket att färgburken numera "ägs" av vännen, och jag måste be honom om lov för att få öppna den... ;) Så jag inte råkar sätta igång för tidigt och börjar måla fast jag inte borde. Jag ska ju vänta och bli frisk först...
Men jag stirrar - diciplinerat - på färgburken flera gånger om dagen och... låter bli... :)
Och det är nog lika bra, jag har försökt montera lite IKEA-möbler under dagen och är helt trött, en minibyrå med nio lådor kräver 74 spik och tolv skruv...och garderoben saknade dessutom alla skruvar och plugg som behövdes. Nåja, lika bra det, för sen dök grannen upp och undrade om han skulle handla med något åt mig, och det slutade med att jag passade på att åka med och handla. Ojoj. Att jag aldrig lär mig!
Bara att gå till bilen fick mig att se dubbelt, och på vägen in till stan skakade jag av trötthet, men vi lyckades ändå handla. En veckas matvaror är nu på plats och jag kan ta det lugnt. Och det var skönt att komma ut lite, även om jag blev sittande helt apatisk i en timme när jag kommit hem...
Nu försöker jag acceptera att kroppen inte är med mig, och tänka framåt. Vänder det bara kommer jag ju hitta upp igen. Så jag planerar... Och väntar...
Låter jag bara tiden gå läker jag ju sakta men säkert, och om jag är i skick är det inte många dagar kvar tills jag ska till tandläkaren igen. Nästa fredag, den 25e är det dags!
Och funkar allt som det ska har jag lite att göra framöver. Bland annat tänkte jag klämma Elmia grundligt i år, eftersom jag inte varit där på många år och nu har möjligheten att vara där med en vän hela veckan.
Och sen är det ju vår... Och till sommaren, ja då hörrni... Ser speciellt fram emot en tour till tyskland med en vän härifrån... Och lokala aktiviteter med klubben... Och så hoppas jag få se en hel del av er på träffarna runt om i landet, ska försöka ta mig ut på så mycket som möjligt... Jag tror att det är viktigt att ha drömmarna kvar även de här dagarna då allt känns helt omöjligt... :)
KRAM till er alla! // Ellen :)