Blogg
Härdsmälta i ensamhet 13 januari 2008, 13:29
Jag vet inte riktigt vad det är som händer längre. Men jag hoppas det beror på sviterna av influensan. Är det inte det håller jag nog på att bli knäpp på riktigt.
Å ena sidan känner jag mig fullständigt tom. Å andra sidan snurrar det saker precis hela tiden i mitt huvud. Jag läntar efter sällskap så att jag kan dö, samtidigt som jag inte ens orkar med mig själv. Jag är så utmattad att jag känner mig helt apatisk. Men det kryper i hela mig av rastlöshet...
Till att börja med känner jag mig så VIDRIGT ensam! Nu när jag inte ens orkar gå ut ordentligt med hunden utan vacklar runt på baksidan några minuter ett par gånger om dagen träffar jag absolut inte någon längre. Förut när jag var dålig hade jag i alla fall min familj som kom hem och rörde sig runt mig. Nu har jag inte träffat någon på en hel vecka.
Är det så här det ska bli nu? När jag blir sjuk blir jag så fruktansvärt isolerad att jag kommer bli helt knäpp? Om jag inte orkar ta hand om min dotter när det är min vecka, får jag inte se henne alls då? Förut var jag en del av en familj, det är jag inte längre. Förut fortsatte livet med mig som åskådare, nu får jag inte ens vara där och se på längre.
När jag går och duschar (låter som om det är något jag gör regelbundet – ha!) tar jag med telefonen in i badrummet. Jag tar också med telefonlistan. Och det sista jag gör innan jag startar vattnet är att jag kontrollerar ytterdörren. Så att den är olåst. Japp, du läste rätt. Tänk om jag kollapsar och dörren är låst?! Inte för att det känns så himla bra att gå in i duschen och ha ytterdörren olåst, men det känns ännu värre att veta att ingen tar sig in om något händer mig. Häromdagen pratade jag med pappa tills det var dags att sätta schampo i håret, just för att jag var så himla ostadig.
Att gå ut med hunden är ett jätteprojekt. Exet har erbjudit sig att hämta hunden ifall jag inte orkar, och det är ju omtänksamt. MEN lämnar jag bort hunden – har jag alls någon anledning att gå ur sängen då?! VEM bryr sig om vad jag gör och hur jag mår om inte han heller är här? Så jag biter ihop och trevar mig fram till källardörren och vacklar ut på baksidan och släpper honom några minuter i skogen. Häromkvällen drog han för mig. Han brukar inte bry sig om hjortarna som går här ute, så det måste ha varit något annat som ställde till det.
Hur som helst brakade det till i skogen, jag hörde att han sprang genom vatten och sedan blev det tyst. Precis tyst. Jag ropade och klappade, men fick inte ens trädsus till svar. Gick in en stund och satte mig ner, orkade ju inte stå och gå, och gick sedan ut igen efter några minuter. Då kom han lommande på framsidan och skämdes. Han visste att han gjort fel. Så för att markera ordentligt har jag nu inget val, jag MÅSTE gå med honom kopplad, och igår försökte jag gå ett par hundra meter. Yrseln jag fick av ansträngningen gjorde att jag tvivlade på om jag skulle kunna ta mig hem igen, och jag somnade utmattad efteråt.
Vad ÄR det här för liv?!
Jag VILL inte leva ensam. Jag vill ha någon som bryr sig om MIG, som tycker att jag är betydelsefull och som saknar mig om jag inte är där!
Men jag vill heller inte utsätta någon för mig så som jag mår nu. Min avsaknad av hälsa gör allt så mycket mer komplicerat. Jag åker bergodalbana mellan hopp och förtvivlan, ibland hittar jag halmstrån som jag griper efter och emellanåt känner jag mig pigg, frisk och stark, för att sedan försvinna ner i djupa hål av mörk hopplöshet.
Det är när jag mår som sämst jag verkligen vill ha någon vid min sida. Det är också då det känns som mest avlägset att det någonsin kommer ske.
Det är när jag mår som sämst jag ser allt som behöver göras runt mig. Det är då jag förbannar min icke-fungerande kropp och svär över allt jag inte kan och orkar. Det är också då jag undrar hur jag är funtad som ens försöker tänka framåt. Samtidigt som jag VET att det är livsfarligt att falla ner i tänket ”det är ingen ide” så är det omöjligt att undvika, och även det blir ett misslyckande som jag bannar mig själv för.
Jag pendlar mellan ”jag har ingen tid, mitt liv rinner ifrån mig” och ”jag har all tid i världen, mitt liv är det långsammaste som finns”.
På söndag är det åtta år sedan jag blev sjukskriven. Åtta år av mitt liv har nära nog försvunnit i sjukdom.
Och jag är så jävla less på det emellanåt att jag får total mental härdsmälta!
// Ellen
Böjar ge sig... :) 10 januari 2008, 19:34
Igår var jag så snurrig att jag knappt hittade upp först. Framåt eftermiddagen bestämde jag ändå att jag skulle duscha, vilket var lättare sagt än gjort här, av flera skäl. Det är ju en sak om man bara ska duscha i duschen, liksom... Nu blev det inte så för mig igår... ;)
Yrsel är opraktiskt. Att någon jäkel rivit ur mitt badrum utan en tanke på att jag skulle bli sjuk innan badrummet var färdigt, och att jag skulle komma att behöva använda det innan dess var också en missräkning. Till råga på allt var badkaret helt nedskräpat, så när jag skulle spola ur det insåg jag att det inte skulle hjälpa med mindre än att jag rev avloppet och rensade lite också. Golvbrunnen från 50-talet är inte den roligaste att riva i, och röret från badkaret krävde att jag tillverkade mig ett litet specialverktyg innan det blev rent.
Till slut var jag på plats, sittandes i badkaret, och kunde börja tvätta mig. Svårt när det är jobbigt att lyfta armarna, men det var underbart, välbehövligt och extremt behagligt med varmvattnet mot min influensadrabbade kropp som ömmat och värkt i flera dagar! :)
Vilade någon timme innan jag förmådde fixa lite mat, och sedan gick kvällen åt till umgänge över MSN, hundfluffning och ätande. Men jag kände mig klart bättre till mods efter min insats i badrummet... :)
Under kvällen diskuterades en längre biltur till sommaren med en god garagetvän, och jag måste säga att jag verkligen ser fram emot det här... Måtte nu allt bara falla på plats som planerat! :D
Natten blev jobbig, trots att jag kom i säng redan vid midnatt somnade jag inte förrän framåt sex. Först drog lungorna igen när jag la mig ner, sedan näsan. Och när det funkade hjälpligt hostade jag nästan ihjäl mig. Och som pricken över iet fick jag extrema buksmärtor som höll mig vaken, och dessutom fick jag springa upp flera gånger, men inte hjälpte det mot det ihåliga molvärkandet uppe vid revbenen, Jäkla virus-skit! *fnyser*
Nåja, idag är jag väldigt, väldigt trött, men yrseln är inte alls lika besvärande så jag har lyckats både diska och dammsuga hall och kök och plocka allmänt i lägenheten. Ett par timmar till så ser det nog ganska anständigt ut här... Om jag orkar fortsätta... Men det känns i alla fall som om det går åt rätt håll, och det är jag väldigt tacksam för! :)
Ska fortsätta vila, plocka, umgås på MSN och få massa knasiga ideer och bli glad, så ska jag nog bli frisk snart igen.
Vill ju göra klart badrummet också! :D
Kram // Ellen :)
Ta bort mig! Snälla! 9 januari 2008, 13:19
Okej. Jag är nog den gnälligaste människan på garaget just nu. Men snälla, snälla någon - TA BORT MIG! Om jag vore ett djur hade någon vänlig själ avlivat mig vid det här laget... Guuuuughnf!!!
Tänk er en blandning mellan grov bakfylla, kraftig sjösjuka, rejäl desorientering och stora kordinationssvårigheter och ni närmar er min dagsform...
Alltså, influensa är inte kul. Hög feber och mjukkokt hjärna och jätteonda muskler och leder är hemskt. Likaså är det hemskt att inte ha klarat av att duscha på en vecka. Det är vidrigt även när febern börjar släppa och man istället får massa skräp i lungorna och hostar tills halsen är helt trasig, magmusklerna värker och man nästan kräks varje gång man andas. Det är också hemskt att vara så täppt i näsan att man inte kan ligga ner och sova, och det är vidrigt att blöda näsblod så badrummet blir helt nedstänkt och man själv håller på att svimma och allt blod i halsen gör en helt spyfärdig.
MEN DET HÄR ÄR VÄRRE ÄNDÅ!!!
Nu har alltså yrseln kommit tillbaka. Min gamla följeslagare yrseln. Har visst varit utan den en tid igen, inser jag egentligen först nu när den kommer tillbaka. Kommer på att jag för ett par veckor sedan promenerade iväg ner till hamnen med hunden utan att ens reflektera över att jag kanske skulle få problem att ta mig hem?! Ja, det var ju skönt så länge det varade, men det är VIDRIGT att den är tillbaka!
Antagligen beror det på influensaviruset, jag brukar få den här effekten av allt virus, det sätter sig på balansen.
Jag får alltså titta på ett öga, ha huvudet lätt på sned och koncentrera mig stenhårt för att inte stupa. Ska jag röra mig får jag göra det försiktigt, så inte yrseln övermannar mig. Håller mig i väggarna, fäster blicken med stor ansträngning och vacklar genom vardagen.
Eftersom all kraft går åt till att hålla yrseln i schack kommer andra problem till ytan också: Händerna skakar, knäna likaså,
Mötte min åttioåriga granne i trappan nyss, och hon ser ut att vara i god kondition jämfört med mig idag. Hon såg uppriktigt bekymrad ut när jag försökte hitta källardörren för att gå ut med hunden och soppåsen på baksidan... Tryggt i alla fall att ha grannar som ser och hör om något händer... :)
Jag tänker försöka ägna dagen åt alla former av verklightesflykt. Det är inte det att jag inte VÅGAR möta mitt mående, psykologer tycker alltid man ska stanna upp och våga möta känslan och se vad som händer, men jag finner verkligen INGEN anledning att försöka stanna i det här vidriga tillståndet!!! Ska försöka distrahera mig så mycket jag kan så att jag inte tänker mer än nödvändigt på det, och jag vet också att jag kommer bli vidrigt trött ganska snart eftersom all kraft går åt till att parera skiten.
Idag tänker jag drömma om trevliga saker: Embla, solfilmen till bilen, den gula färgen till badrummet, att riva listerna som ska lackas på bilen, att montera IKEA-sakerna Sebbe var rar och fixade åt mig helgen som gick, att duscha, att bädda rent i sängen, att damsuga, att gå långpromenad med hunden, att träffa trevliga garagetvänner...
Gurgluff... Det värsta är att jag vet att det här kan hänga kvar i månader, och det är ett helvete att tänka ens en halvtimme framåt med sån här yrsel... SÅ jävla energidränerande. Och förödande för psyket...
Skicka stärkande tankar till mig idag! Snälla! Jag behöver det! :)
Kramar // Ellen
Nedblodat... 8 januari 2008, 23:10
Suck och pust. Inte nog med att jag haft influensa sen i lördags kväll. 39 graders feber och värk överallt och en mjukkokt hjärna som gör ont varje gång den slår emot skallbenet... UFF.
Jaja, har kämpat mig igenom dagarna, några minuter i taget, ätit här vid datorn, pratat med vänner (värdefulla vänner, tack för att ni finns!) och sovit och varit ute på baksidan med hunden ett par tre gånger om dagen så han fått springa fritt i skogen en stund.
Och nu idag börjar det vända. Febern sjunker äntligen, även om jag fortfarande är helt groggy. Idag har jag också yrsel, men det är rätt typiskt för virus och mig.
MEN som pricken över iet började jag blöda näsblod förut. Inte vanligt droppande stillsamt. Nädå, ett explosivt, sprutande näsblod. Lämnade spår efter mig genom hela lägenheten när jag tog mig till badrummet. Där inne splattade jag väggen när jag tog handen från näsan...
Kämpade nog nästan en halvtimme innan jag fick någotsånär hejd på det, och det rann verkligen hela tiden! Så fort jag fått in en tuss försökte jag torka av det värsta i badrummet, varpå det såklart blödde igenom tussen och började droppa igen, och när jag då skulle byta tuss - splatt... :P
Jag borde nog köpa hem sån där blodstoppande vadd... :)
Nå, nu är det hejd på det hela, jag sitter vid datorn och pratar med några vänner och har det faktiskt rätt bra. Äter, vilar och fluffar hunden, och gör inget mer alls om dagarna, utan försöker bara bli frisk igen... :)
Hoppas, hoppas, hoppas jag blir bra snarast och repar mig så fort att vi inte behöver skjuta upp saneringen. Operationen har så stora infektionsrisker att det krävs att jag är i gott skick för att vi ska kunna genomföra den, och tajmingen passade mig utmärkt eftersom Sebbe kommer ner veckorna efter och gör sin praktik. Det är en trygghet att ha en vän som flyttar in hos en veckorna efter en operation som kan ställa till det för en...
Nå, ska ta mig vidare genom detta, tack för glada tillrop!
Puss // Ellen :)
Influensa! :( 6 januari 2008, 10:57
Japp, nu, med mindre än tre veckor kvar till min sanering drar jag på mig influensan! :( Måtte jag verkligen hinna bli frisk så vi inte behöver skjuta upp den!!!
Igår var jag bra sleten, sov dåligt och tog mig ändå upp och fick både Embla och mig med tåget till stan, där vi mötte syrran. Tillsammans åkte vi sedan ut till min styvfar för att umgås lite, och därifrån for vi vidare till mamma också.
På kvällen kände jag att det inte var helt bra, och mamma körde hem oss. Släppte av Embla hos sin pappa på vägen, hon ska vara med på grötfesten med medeltidsföreningen som alltid är på trettondagen.
Fick med bilen från stationen, det var minus två och regn så allt hade ett ispansar, inklusive bilen. KALLibra blev det. Trodde först inte jag skulle ta mig in, men det var inga problem, men att få bort isen från rutan så jag såg ut?! Efter fem minuter hade jag ett hål stort nog att kunna följa mammas baklyktor de 500 metrarna hem. Kanade rätt bra när jag skulle gå från bilen och in, och under kvällen började det sedan snöa på det här...
Och själv blev jag bara sämre och sämre. Ledvärk, feberkänsla... Kom i säng efter att ha släppt ut hunden på baksidan, HAN uppskattar verkligen snön kan jag säga! :)
Min natt har varit allt annat än rolig. 39 graders feber, värk precis överallt, problem med gallan och buksmärtor, för att inte tala om huvud, ögonhålor, fingrar, knän och höfter. Har snott runt säkert hundra varv i sängen, druckit vatten, svalt luft och varit uppe på toa.
Jag är lika sleten som innan jag gick och la mig, men nu är det snö över hela världen, jättevackert! :) Ska försöka ta mig ner på baksidan så hunden får komma ut en stund, och så måste jag försöka äta. Dessutom behöver jag laga mer matlådor och röja upp i köket, hur nu det ska gå till. I morgon skulle jag till råga på allt åka och handla, eftersom maten tar slut då och stödteamet kommer. Det lär ju inte funka så som jag mår!?
Embla får nog stanna hos pappa, pratade med honom i telefon förut och han skulle se till att lösa det på något vis så hon inte behöver komma tillbaka till mig ikväll som planerat - dels ska jag ju orka med mig själv, och dels är det ju onödigt att HON också ska få det här. Han var dessutom rar nog att erbjuda sig att hämta hunden om det blir för besvärligt för mig. :)
Jaja, det är inte ens en DAG i taget för stunden, utan mer ett par minuter åt gången som känner känner jag. Inatt var det "andas in, andas ut" och så tog jag mig igenom timmarna...
Måtte jag som sagt bli frisk innan den 25e så vi kan genomföra saneringen. Då lär jag ju behöva mitt immunförsvar! Såvida det här nu är en vanlig influensa, och inte en reaktion på medlen jag tvättat badrummet med?! Oavsett vilket behöver mina organ återhämta sig å det snaraste nu!
// Ellen, extremt eländig
Nya tag! :D 5 januari 2008, 00:00
Började ju riva i badrummet på nyårsnatten. Nu har jag fortsatt med det! ::D
I onsdags rök all bård, Embla badade och jag passade på att klättra runt och riva och skrubba och skrapa... :) Trevligt med sällskap! :D
Jag river i badrummet och Embla badar.
Jag river i badrummet.
Embla var fachinerad över allt skräp som hamnade på golvet...:P
På kvällen kom Embla i säng i tid men vägrade somna?! Efter ett par timmar kom Sebbe hem efter att ha varit hos kompisar hela dagen och såg direkt att jag var på gränsen till kollaps, så han skickade helt sonika ut mig med hunden mitt i natten.
Jag gick och gick och det var så SKÖNT, och när jag tröttnade på att vara ute och fick info att hon inte sov än så gick jag ner i källaren och började sortera lite i förråden... Mycket som var på fel plats efter alla hastiga inhällningar av saker där... Några timmar senare hade jag hittat alla navringar till fälgarna, samlat förtältet till husvagnen på EN plats, fått fatt på monteringsdetaljerna till bilens lastgaller, hittat polermedlet, krafsat fram lite saker jag saknat uppe i lägenheten...
Hittade också en handfull gamla bilder som jag letat efter, bilder av mig som frisk. Tänkte använda dem som påminnelse om mitt friska liv, det jag ska ha igen! :)
Kändes riktigt bra. Men vid två var jag trött och fick order av Sebbe att bara smyga rakt in i sovrummet och lägga mig eftersom Embla var tyst och vilande men det var osäkert om hon sov. Så jag drog rakt in och tvärslocknade nöjd med förrådsrivandet. :)
Torsdagen vart hektisk men lyckad! :)
Började med att min syster som bor i Bryssel kom för att fira lite jul med oss, och sedan stack Sebbe hem till Karlstad med min bil. Ev blir det lite IKEA-saker som kommer med hem, och kanske, kanske lite bilpyssel också. Men det beror på om han hinner det innan söndag och på om mina pengar når hans konto snabbt nog... :) Hur som helst blir det nog bra.
Embla och min Bryssel-syster Kerstin som vi träffar bara ett par gånger om året! Kul att se henne! :D
När syrran skulle åka liftade vi med henne till stan (och TACK Sebbe för att du hade hjärnan på dig och tog ur bilkudden som jag helt glömt av!!!). I stan blev vi avsläppta på mammas jobb, och lånade hennes bil... För första gången på flera år befann jag mig ensam på stan med en bil! :D Åkte först till färgaffären och köpte målartvätt, avkalknigsmedel, spackel och en hink vaniljsåsgul färg till badrummet! :) S0510Y är färgkoden ifall någon är nyfiken... :D
Sedan fortsatte vi till djuraffären där Maria jobbar, och Embla kollade in alla djur medans jag passade på att äta lite... :) Därefter for vi ut till Karlssons, ett varuhus i Ullaredstuk fast mindre.
På väg ut ur bilen höll jag på att göra i byxorna, stod och rev i baksätet när det plötsligt tutade ett par decimeter bakom mig, en bil som ville in på platsen intill. Höll fan på att hoppa över taket! Snodde runt och möttes av en front i näshöjd, såg två vita viperstreck och upptäckte två ynglingar som skrattade så de höll på att ramla ur bilen - brorsan och hans polare!!! Jäkla busunge! Fast det var ju kul att se honom... :D
Mätte och räknade på hyllplan och annat användbart till badrummet. Och köpte maskeringstejp... :) Samt en godispåse att lämna i mammas bil för att jag fick låna den! :)
Där och då kom jag också på att Embla inte ätit något vidare, så vi drog vidare till ICA och köpte kycklinglår och revbensspjäll samt butiksbakade brödstycken... Och lite annat. Bland annat en ungkarlsdiskborste, där man fyller diskmedlet i skaftet och har automatisk dosering ut i en svamp i änden. Tänkte hälla målartvätten i den och slippa slabba ner mig med kemikalierna...
Avslutningsvis återvände vi till Maria och djuraffären, och körde följe med henne och Asphis ut till mammas jobb och återlämnade bilen. Sedan fick vi skjuts hem, och dessutom överlämnade de vår julklapp till oss! Ja, jag var tillfrågad och med på noterna, men Embla blev minst sagt överraskad! :P Ett akvarium! 63 liter, med ljusramp, pump, grus, växter, kemikalier, mat, termometer, håv, dekoration... Allt utom fisk, faktiskt... :)
Embla är väl rustad på egen begäran innan hon började skölja grus och starta upp julklappen - ett akvarium på 63 liter placerat i hennes rum... :) Asphis och Maria är med och berättar vad hon ska göra och varför... :)
Under kvällen sköljde Embla gruset och sedan gjorde vi i ordning och satte igång akvariet, den 14:e har vi sagt att vi ska skaffa fiskar. Då har Embla precis kommit till mig och ska vara en hel vecka, och det är ju roligare för henne än att sätta i fiskar och åka bort i en vecka... :)
Idag har jag grejat vidare i badrummet. All inredning är nedskruvad, Embla har handräckt med verktyg och hjälpt till att hålla skåp och fixa, samt märkt upp vart alla skruvar hör hemma... :)
Embla märker upp alla skruvar så vi vet vart de ska vara när vi ska sätta upp allt igen... :)
Först tvättade jag alla väggar, med målartvätt, sedan avkalkning på väggarna runt badkar och handfat för att få bort rester och sånt, och så avslutade jag med ännu ett varv med målartvätten. Ungkarlsdiskborsten fungerade hur bra som helst, det var inte ett dugg kladdigt och rinnigt! :D Perfekt! :)
Jag tvättar badrumsväggar... :P
Efter tvätten plockade jag ner alla elinstallationer och tejpade dem åt sidan, och sedan skar jag bort pluggar och spacklade igen alla hål som inte ska återanvändas. Nu återstår bara maskering och målning... :)
Jag spacklar badrummet... :P
MEN, jag stressar inte med det, är trött som skam och kroppen värker, och dessutom ska vi upp tidigt i morgon och åka med ett tåg till stan och möta min syster Kattis. Sedan ska vi vidare upp till vårt föräldrahem, där min styvfar (tillika mina syskons pappa) bor. På vägen därifrån tänkte vi hälsa på mamma också, och sen får vi se om det blir tåg eller skjuts hem igen. :)
Tänkte passa på att kolla efter skåp till badrummet hos min styvfar, han har lite köksskåp står, och jag ska försöka få upp ett över tvättmaskinen för att få undan städsaker och tvättmedel och lite sådant. Kanske kan jag hitta något som går att bygga om och ha under tvättstället också, så kanske jag kan slippa ha så mycket hyllor/skåp över toaletten och handfatet, rummet är så smalt att det gör gott att få undan lite... Vi får väl se vad jag kan hitta! :)
Men så är läget här just nu! :)
En dag i taget, om tjugo dagar är det tandläkarbesök! :D
Kramar // Ellen :)
Efter nyåret del 2 2 januari 2008, 14:59
Detta är en fortsättning av en mycket lång blogg med rubriken Efter nyåret del 1, och som slutade:
"För att sammanfatta det hela så känner jag hur han går vidare precis som innan, med den lilla skillnaden att han verkar ha bytt ut mig mot sitt ex?!"
...
Nyåret firade han således PRECIS som vanligt, med tacos och spelet Rappakalja, med samma vänner som vanligt, med den lilla skillnaden att jag var utbytt mot hans ex, och när alla åkt gick de för att sova tillsammans, i EN säng. Embla berättade glatt hur MYSIGT de haft på förmiddagen när de legat alla tre och mornat sig och busat... Tack... :(
Jag bet ihop och lät inte Embla se hur ont det gjorde.
Hade jag ANAT att han skulle låta MITT barn ingå i en ny "happy family" redan nu hade jag tagit hit henne ändå, det gjorde så vidrigt ont att höra att hon vaknat och haft trevligt med en annan kvinna årets första dag, tre månader efter att jag blivit utslängd ur mitt eget liv...
Han låtsas inte som om det är något alls, men jag vet ju att de umgås intensivt, de har varit ute och köpt julklappar tillsammans, hon har gett klappar till mitt barn, han har grejat med hennes bil, bytt hjul och ska fixa stötdämpare och ordnar, hon putsar fönstren jag skrapade och målade nyligen... Då, när huset fortfarande var MITT och ingick i mitt liv och min framtid...
Själv låg jag ute på gården med yrsel och kämpade med mina hjul med lånade verktyg i regnet, men exet är visst viktigare än hans dotterns mamma...?
Ja, nu låter jag sådär bitter IGEN. Och det är jag. Fast jag är inte ett dugg sotis, verkligen inte. Det som stör mig är det som jag upplever som så jäkla orättvist i att han så självklart ska behålla allt och jag får slita för att få ihop min vardag. Min ekonomi är ett helvete, och ändå fick jag lämna det mesta till honom, och nu bygger han bara vidare på det jag bidragit till och fått lämna... DET känns så jävla surt!
Emellanåt överväger jag att klippa banden med de gamla vännerna bara för att slippa höra något mer om exet och hans nya liv. Samtidigt som flera av dem känns oerhört värdefulla för mig. Men jag undrar ibland om det inte just nu kostar för mycket för mig och jag vill inte tvinga dem att välja eller höra mig kasta skit över exet. OBS! Ingen ska känna sig ratad nu, det är JAG som funderar på hur JAG för stunden ska komma vidare med minsta möjliga smärta.
Hur som helst, kontentan av denna blogg är att det *känns* som om JAG försöker bygga mitt liv på nya kontakter och att han har kvar hela VÅR tillvaro och att jag bara är utbytt mot och ersatt med en annan kvinna, och han går vidare som om inget hänt. Det känns lite hårt.
Jag känner mig otrygg och utlämnad, ganska ensam.
Visst, jag HAR en massa nätvänner och nätvänner jag också träffat och umgås med, men det är lite skillnad på människor man känt några månader/veckor och de man stått nära i tio-femton år. Att gå igenom saker tillsammans skapar speciella band och en trygghet som tar tid att bygga upp. Jag önskar inget hellre än en nära vänkrets som jag vet vart jag har i alla väder, och det är jobbigt när större delen av den jag redan har påminner mig om exet hela tiden.
Så, då återstår att bygga upp en ny så jag har något att hålla i under tiden som jag försöker förlika mig med relationen till exet tills den når den nivån att jag åter klarar av att umgås som folk utan att må dåligt. Då kan jag antagligen glädjas ogrumlat över de gamla vännerna igen. Förhoppningsvis kommer den nya vänkretsen med tiden också att bli en gammal, trygg som jag kan behålla under många år framöver... :)
Och JA, jag har fler väninnor utanför Mattias umgänge som är mycket betydelsefulla för mig, men de flesta har familjer och inte alls den tid och frihet som jag skulle behöva just nu... Det GÅR liksom inte ringa flerbarnsmammor mitt i natten flera gånger i veckan... Eller be dem ta mig härifrån och förströ mig med något som får mig att distansera... :)
Ja, som ni förstår är det MYCKET tankar och känslor i omlopp just nu, och i detta ska jag också försöka fungera som mamma till Embla och trassla fram någon slags rätsida i min vardag... Hoppas verkligen jag får ihop detta!
Och jag VET att jag inte borde låta mig beröras av det som händer, men när jag försöker att inte bry mig och misslyckas leder det bara till dåligt samvete i stället, så jag låter känslorna slita i mig och försöker räta ut saker efterhand... Det KOMMER falla på plats och bli bättre...
22 dagar kvar till mitt tandarbete! :D
Kramar // Ellen :)
Efter nyåret del 1 2 januari 2008, 14:57
Känner att jag nog borde berätta vad som händer. Igår ORKADE jag bara inte engagera mig.
Önskar alla en god fortsättning, och är i alla fall övertygad om att det kommande året knappast kan bli värre än det som gick, och sämre nyår lär jag förhoppningsvis aldrig behöva genomlida heller.
Det känns så SKÖNT att helgerna äntligen är över, anade inte innan hur tufft det skulle bli, och nyår var många gånger värre än jul. Den stora skillnaden var inte MIN situation, utan min situation i förhållande till andra. Julen tillbringar de flesta i stillhet med sina familjer, men nyår är en helg då man ska umgås med vänner och ha roligt.
Just där föll det ju grovt för mig. Jag mådde ju uselt redan innan, då min tillvaro gick på öronen i samband med helgen innan jul då hunden var sjuk och exet dumpade ett oväntat flyttlass här, lägenheten gick således "förlorad" och jag har fortfarande inte riktigt fått ordning på allt som jag tappade kontrollen över då. Sedan var ju planen att jag skulle ha Embla i nyår, och därför satsade jag inte på att ta mig ut på något speciellt heller. Dock ringde ju Embla på nyårsafton och bad att få stanna hos pappa där det skulle vara nyårsfirande som vanligt, och med tanke på hur jag mådde tänkte jag att det nog var det bästa för henne.
Min kväll blev ju desto sämre, men det har jag ju redan berättat om. Förra bloggen slutade strax innan jag och grannen stack ner till Lidköping för att se fyrverkerierna på tolvslaget. Jag orkade verkligen inte umgås mer än ytligt denna kväll, så jag satt vid datorn och åt i min ensamhet, och började skrapa väggarna i badrummet lite.
Men vid elva stack vi iväg mot Lidköping. Stereon på hög volym och knappt något samtal alls. På väg över berget hade vi fantastisk utsikt ner över Kinneviken och såg en hel del smällare över staden.
Hittade en bra parkering och traskade ner till torget och träffade ett par ur bilklubben och var där över tolvslaget och såg fyrverkerierna. Hittade dock inte Sebbe och några av de andra ur klubben som borde varit där, och fick konstigt nog inga svar på SMS heller?! Det visade sig efter en stund att han hamnat i fyllecell!!!
Lyckades får fram att han egentligen inte ställlt till något, men att han råkat kräkas samtidigt som han mötte några poliser som var på väg för att ta hand om ett slagsmål... Därmed blev han inplockad... Hoppsan.... :)
Jag bestämde mig för att försöka få med honom hem, en hel natt i fyllecell är inget någon mår bra av, så jag knallade in på stationen och förklarade att jag ville ta med honom och att han bodde tillfälligt hos mig. Tydligen hade andra klubbkamrater försökt få ut honom också, utan att lyckas, men när jag kom var den enda tveksamheten från polisens sida om han var i skick att åka med i bilen hem. Men det var han, så vi körde runt bilen och rullade hemåt rustade med påsar och SÅ dålig var han inte, han ringde, pratade oavbrutet och var faktiskt riktigt okej. Å andra sidan hade han nog spytt upp det mesta innan han fick sova några timmar på stationen, så det var väl inte så konstigt. Väl hemma fortsatte han pladdra, liiiite speedad, men framåt morgonen kom den väntade fylleångesten, och efter att ha briefat även den somnade vi framåt sex eller något. Märkligt nog var Sebbe envis nog att ta sig upp igen redan vid åtta och ta tåget tillbaka till Lidköping för att ha bakfyllevård med de andra i gänget, men jag låg och vältrade mig några timmar till.
Under förmiddagen började telefonen ringa, och först var det en av vännerna som varit hos exet kvällen innan som undrade hur det var med mig. Jag bölade och snörvlade och försökte förklara men vet knappt vad jag sa, och när vi la på satte jag igång med mat, samtidigt som en annan väninna ringde. Underbart att få ventilera lite och få lite annat att tänka på också när hon berättade om saker som hänt hos henne det sista. :)
Övervägde om jag skulle be att få hit Embla först framåt kvällen eftersom jag ännu vid två mådde ganska dåligt, var tämligen rödgråten, inte hade varit ute med hunden, behövde duscha och var på allmänt dåligt humör. Det blev dock aldrig aktuellt att välja, för strax efter två kom Mattias oanmäld för att lämna Embla. Själv satt jag fortfarande i morgonrock och var ganska eländig, men när hon väl stod i dörren var det ju inte direkt läge att säga "det passar inget vidare" så jag bet ihop och tog emot henne. Dock fick exet lov att stanna en stund och sätta igång hennes nya pärlvävgrej, för DET var mer än jag var kapabel till just då...
Under besöket var han dämpad och inte alls otrevlig, så det kändes riktigt okej. Skönt. MEN jag bet verkligen ihop också, det finns en HEL del som jag tycker är riktigt illa skött som jag inte ville diskutera inför Embla...
För att sammanfatta det hela så känner jag hur han går vidare precis som innan, med den lilla skillnaden att han verkar ha bytt ut mig mot sitt ex?!
....
Denna blogg blev så lång att jag delar den i två halvor, lyfter nästa del om en liten stund... :)
Kram // Ellen :)
Buuuuuäääääh! 31 december 2007, 21:39
Jag ljög förut, ofrivilligt. Jag sa att jag hade bölat klart för i år. Det sket sig. Rejält.
Är helt slut och har smällande huvudvärk nu.
Var ute med hunden en sväng förut och gick sedan ner i källaren och rotade efter målartvätt, jag menar, jag kan ju lika gärna börja renovera badrummet i kväll, alla grannar är ju ändå vakna så jag lär ju inte störa någon. Tyvärr var inte grejorna där jag hade tänkt, det jag behövde står nog kvar i färgskåpet hos Mattias... För jag TROR att jag letat på rätt ställen även om det var rätt hopplöst att hitta något alls i förrådet efter flyttlasset som anlände oanmält dagen före julafton. :( Så det blev inget med det jobbet i kväll i alla fall.
Så jag sitter fortfarande här och noterar att det blir allt färre online...
Men så ringde en av väninnorna och undrade hur det var med mig, och då brast allt fullständigt. Jag känner mig så jävla ENSAM! Och, ja, jag kan umgås med grannen. Men jag VILL inte. Jag är så ledsen, argsint, missunnsam och grinig så jag kan fan sänka en luftballong idag! Och det är inte likt mig. Men jag har verkligen brakat igenom och hittar fan inte upp. Och det är ju bra onödigt att jag drar med mig fler i fallet... Jag brukar ju vara den som kommer med glada tillrop och lyfter folk när det behövs! Och nu klarar jag inte ens av att lyfta mig själv.
Tappade fotfästet där förra helgen, när först hunden blev sjuk och allt blev kaos, och det hela toppades av att exet dumpade in ett oanmält flyttlass från loftet dagen före julafton. Drunknade i grejor som jag inte vet vart jag ska göra av, och till råga på allt funkade det ju inte alls med Embla när hon kom hit för ett par dagar sedan. Jag har ju minst sagt balanserat på slak lina och fallit mer än en gång under veckan som gått, och jag har inte fått rätsida på det än.
Inte kändes det bättre av att veta att ALLA gamla vännerna och dottern var samlade hos exet heller. Till och med HANS gamla ex som han inte umgåtts med på åratal var där?! Nå, där sitter de alltså i det som var VÅRT hus, där jag lagt min själ och all min tid i åtta år, samt plöjt ner de pengar jag fick ut för min lägenhet och min Cheva, och som nu är bara hans. Och det utan att jag fått något alls för det. Jo, anklagelser för att jag roffat åt mig för mycket i separationen! Lätt för honom att säga som sitter med minimala lån, hus, flera garage, mycket renoverat och dessutom är frisk och med bra inkomster och numera ensam i företaget vi byggde upp tillsammans!!!
Jag trodde i min enfald att man som sambo skulle dela på allt man köpt gemensamt under tiden tillsammans. FAN vad jag bedrog mig. Det gäller bara inre lösöre, det ska delas lika, allt yttre lösöre tillfaller den som äger fastigheten!!! Således var det bara att lämna allt!!! Och så får jag ändå höra att jag roffar åt mig.
Han bråkar om krukor och knoppar när jag fått mitt liv sönderslaget!? Hos honom finns det minsann en fungerande hall, för den ritade jag och så byggde vi den på plats för att ta vara på allt utrymme. Badrummet likaså, det var många timmars planering bakom det, innan jag hittat alla lösningar som fick 1,5x2 meter att bli en fungerande plats för familjens hygien, Emblas kläder, städsaker, hanndukar OCH dessutom husets tvättstuga. Allt på dessa få kvadratmeter. Rum för rum renoverades och jag la verkligen min själ i detta. Och sedan blir jag utslängd och får bara lämna allt och kasta mig iväg till en pyttelägenhet där jag inte får struktur på något?!
Ja, jag hör själv hur jag låter! Jag ÄR bitter, ledsen, arg, besviken. Och anklagande. Men det är väl inte så jäkla märkligt. Det händer allt en hel del som jag inte berättar om här i bloggen också. Och framför allt har det hänt saker tidigare i vår relation som gjort mig mycket, mycket illa, och som troligen varit starkt bidragande till att jag blivit sjuk. Värst av allt är att jag inte ÄR sån här egentligen. Jag är glad, utåtriktad och positiv, men jag har fan tappat fästet totalt nu!
Jag har provat med allt. Tröstshoppat (för pengar jag inte har), ritat om badrum och hall för att få dem att fungera någotsånär (kan inte ha lådor huller om buller i hela lägenheten i all evighet, men med 133 kronor kvar på kontot kan man inte göra så mycket mer än rita och drömma) jag har försökt få närhet och bekräftelse av en vän jag litar på, jag har gråtit och skrikit, jag har gått långa promenader med hunden, jag har flytt till en väns garage och pillat med monotona sysslor, jag har slängt käft med vänner och skrattat, jag har övervägt att ta för många tabletter på en gång och bara skita i allt, jag har... Ja, jag har fan provat allt jag kan komma på, men vad jag än gör så hjälper det bara en kort stund.
Således är detta antagligen något jag måste igenom på något vis. Undrar hur lång tid det tar?! Försöker hitta på roliga saker och tänka positivt, men när jag inte orkar det får jag dessutom dåligt samvete för att jag "gör fel"!!!
Jaja, en sak är säker, nästa år kan OMÖJLIGT bli värre i alla fall! Och når man botten har man i alla fall något att ta avstamp emot!
Den tjugofemte åker tanden, be en bön för att jag återtar en del av min hälsa då!!! Jag behöver den, om ett halvår är pengarna på sparkontot slut om det fortsätter i den här takten, och då överlever jag inte om jag inte är frisk.
Deppiga tjurkramar från en ganska uppgiven Ellen...
Fast det känns liiiite bättre nu när jag fått ur mig det, faktiskt... :)
Usch, egentligen vet jag inte om jag borde släppa upp det här och låta er se den här trista sidan av mig... Men... Bloggar man så gör man... Ni får ta mig med fram- och baksidor, och det hoppas jag att ni gör, jag är inte mer än människa!
Nyår - ensamhet och fyrverkeri 31 december 2007, 18:29
Ja, så var det nyår också! Ännu en sån där helg som känns hur jobbig som helst att uppleva när den inte alls motsvarar det man tänkt sig.
Hade tänkt bege mig till vänner med Embla, men de var först sjuka, och sedan visade det sig dessutom att ALLA gemensamma vänner skulle till exet på nyårsfest!
Kul...
Således blev det inga fester kvar som var barnvänliga och jag kände verkligen inte för att sitta här i lägenheten ensam heller. Ville bara bort och iväg. Men ibland har man inget val. Köpte hem lite mat och sådär och tänkte att det får bli vad det blir.
MEN då visade det sig att Embla inte var så pigg på att åka hit, hon ville hellre vara kvar hos pappa och träffa alla vänner. Och med tanke på hur JAG mådde kände jag att det nog var det roligaste för henne också, så jag lät det bli så. Trots att jag bävade för att sitta ensam i kväll, och trots att jag känner att det självklart blir så att Embla tycker att allt roligt händer hos pappa och hos mig är allt tråkigt och trist.
Men det får lösa sig. Tyvärr var det ju lite sent att planera något annat för min del också.
Efter att jag suttit och gråtit en stund i soffan kom Sebbe hem (kompisen från Karlstad som bor här ibland), och han var också deppig, så jag satt här i soffan och grät och muttrade, och han gick och la sig och suckade i sovrummet...
Sen bestämde vi att det fick vara nog med det, och rastlösa som fan tog vi med grannen och åkte ner till Götene och kollade fyrverkerierna. Tyvärr hann inte Sebbe stanna tills det började, utan drog vidare mot Lidköping och väntande nyårsfest, men Tobbe och jag fick en rejäl upplevelse. Det har ju sina fördelar att Fyrverkeriexperterna har sitt säte i Götene, det syns på kommunens fyrverkerier... :P
Nyårsfyrverkeri i Götene
Nyårsfyrverkeri i Götene
Nyårsfyrverkeri i Götene
Nyårsfyrverkeri i Götene
Nyårsfyrverkeri i Götene
Så, nu sitter jag här vid datorn igen då, och äter lite mat, chattar med vänner på MSN och skriver min blogg!
Jag har i alla fall gråtit färdigt för i år! ;) Och så bestämde jag och grannen just att vi inte ska sitta här och stirra i väggen heller, så vid elva åker vi ner till Lidköping för att fira tolvslaget på torget med mera fyrverkerier! :) Och dessutom stämde jag träff med några kompisar, de var på MSN och skulle också dit. :)
Tills det är dags att åka funderar jag på om jag ska börja skruva ner badrumsinredningen, tänker måla om väggarna där inne. De är kallt lila, och det är inte trevligt i ett badrum. Desstuom är lila exets favoritfärg, och därmed tänker jag på honom varje gång jag går in i badrummet, och det är ju inte så positivt.
Gult ska det bli! Fick tyvärr inte tag på färg idag, men i gengäld kanske jag hinner göra bättre förarbete när jag ändå inte har någon färg här än... :P
Nå... Nyår var det juh! :P
Nästa år MÅSTE bara bli ett bättre år för mig! Jag önskar innerligt att jag ska få hälsan åter, och så ser jag fram emot att få ordning i lägenheten. Och så längtar jag efter att kunna köra bil igen, och hoppas att det kommer bli under året som kommer! :) Givetvis önskar jag också att Embla ska bli tillfreds med vår nya situation så jag slipper känna mig så otillräcklig. Och sist, men inte minst hoppas jag också på en trevlig bilsommar då jag ser fram emot att träffa flera av er från garaget i verkligheten! :)
GOTT NYTT ÅR MED PUSS TILL ER ALLA! // Ellen :)