Blogg
Aj-aj sommar!!! ;) 13 juni 2007, 19:45
Ja hörrni! Vill man vara fin får man lida pin. I måndags var vi till mamma och hämtade fönster till garaget. Och på vägen hem hoppade vi in i stan och letade draperi till balkongdörren. Värmen gjorde att jag hasade runt i en kort-kort trikåklänning och jag kände mig INTE stadsmässig. :)
Men det var inte mycket att göra åt det just då.
Väl hemma drog det som vanligt igång med hundra saker igen. Ganska lustigt förresten, den där LandRovern har inte varit annat än i vägen. Dessutom har vi haft den till försäljning i snart två månader! Så trög har aldrig en bil varit innan. Och till råga på allt är den kroniskt i vägen!
Vi har hämtat mer byggmaterial till det nya garaget. Armeringsjärn och en tombola. Och det där blev kvar på kärran, eftersom jag inte kan hjälpa Mattias att lyfta av det. Men i söndags var ju Johan och Maria här och då tänkte vi att Johan skulle få uppdraget att assistera. Men eftersom LandRovern stod framför kärran så den inte syntes glömde vi såklart det! Och på måndagsmorgonen stack Mattias i väg för att hjälpa en vän att fixa hans båtmotor, och då passade jag på att flytta LandRovern. Olle var ju här och lånade 850-in, så nu fanns det ju en plats bakom kallgaraget. Så jag körde runt bilen.
Tror ni Mattias hinner mer än hem innan en kompis ringer och ber att vi ska köra dit det enkubiksfat vi har står intill garaget. Gissa EN gång vilken bil som stod ivägen och behövde flyttas?! *stönar* :)
Nå, kärran blev tömd med hjälp av grannen, och vi drog till mamma och hämtade fönster till kallgaraget. Och umgicks lite. Har inte varit hos mamma sedan de tillträdde huset i juli förra året. Och då bor hon ändå bara fyra mil härifrån. Det hade hänt en hel del så det var riktigt kul att komma dit och se det. :)
Och på vägen hem var vi alltså i stan och utsatte oss för civilisationen. Tacka vet jag Jysk och Jula och sådana ställen där folk hasar runt i arbetskläder. Inne i stan finns bara butiker och prydligt folk. Och det får mig att känna mig så skabbig. :)
Hur som helst blev jag extremt medveten om en massa brister, så jag bestämde mig för att försöka göra något åt i alla fall de enklaste... :) Men det fanns inte kraft kvar till det i måndags, då Mattias dessutom byggde Emblas utklädningshörn efter mina anvisningar och Embla fick hit en kompis att leka med i poolen.
Emblas utklädningshörn. Till vänster ska det bli klädstång för prinsessklänningar, till höger en sminkloge med infälld spegel med belysning och en byrå för pryttlar.
Tisdagens förmiddag gick också åt till annat, först fick jag äta och få igång kroppen till två ungefär (Mattias hann klippa gräset och måla utklädningshörnet), och sedan handräckte jag Mattias vid kallgaraget. Till slut hade vi provat in ett av fönstren och börjat spika panelen. Och Mattias lyckades såga sig i underarmen för att han skulle hålla i brädan själv i stället för att be om hjälp! Gubbar!
Jag fick återigen laga mat och äta vid fyra, men jag satte mig ute och sällskapade Mattias som tvättade gräsklipparen. Efter en stund kom Mattias bror och ville iväg och paddla kanot. Först blev det kanottvätt och sedan surrades kanoten på reglar lagda på Volvons rails. Och så stack de iväg. Embla försvann i samma veva till Farmor så jag blev själv.
Men jag kände mig ganska okej så jag bestämde mig för att ta tag i det där som gjorde mig mindre stadsmässig. Således rigde jag farmor och meddelade att jag tänkte gå in i duschen och att jag tog med mig telefonen ifall något skulle hända. Men det gick bra, jag lyckades tvätta både mig själv och håret utan att falla, och efteråt tog jag med mig en liten apparat och satte mig på trappan för att avsluta mitt verk och påbörja själva plågan... :)
Hämtade förlängningskabeln från garaget och satte sedan igång. Vet ni vad en epilator är? Om ni inte vet kan jag upplysa er om att det är som en slags rakapparat, men det finns inget skärhuvud utan i stället en serie roterande metallhjul som påminner lite om kugghjul. Det ser ut som en sån där mördarpryl där man sugs in mellan hjulen och krossas. Det krävdes mycket mod att sätta den mot kroppen första gången, vilket var många år sedan nu.
Den tuggar inte sönder någonting. Däremot är den en hejare på att luggas. Håret fastar mellan hjulen och rycks upp med rötterna. Kvar blir en svidande hårsäck som snart blir till en varm, röd prick...
Och jag som är blond har alltså massor av kolvarta hårstrån på mina underben, och vartenda ett känns som om det har rötter som en välväxt ek! Således ryckte jag upp en hel ekskog där på trappan igår. Och det tog sin lilla tid. Fyrtio minuter per ben faktiskt. Kan i och för sig bero på att jag inte brytt mig om mina lurviga ben sedan i september förra året...
Till slut hade jag onda, rödprickiga ben. Men släta. De hettade och brände under kvällen, till viss del självförvållat. Det finns epilatorer med kylelement och finesser som ska göra det smärtfritt och enkelt, men jag som är så snål köpte förstås den billigaste varianten för att prova. Och eftersom den fungerar byter jag ju såklart inte ut den mot en ny, svindyr... :)
Nå, idag är benen släta och fina i alla fall, och inte alls ömma. Jag skulle rentav kunna visa dem på stan i kort-kort. Men det kommer inte att ske, eftersom det idag är blåsigt och "bara" arton grader, så jag har gömt mig i mina sköna linnebyxor... :) Fast benen "håller" i flera veckor så det blir nog fler tillfällen... :)
Vill man vara fin får man lida pin. Attans vad fin jag måste vara nu då, eftersom det var ganska plågsamt igår... ;)
// Ellen :)
Kvällsbad på Lustön... 11 juni 2007, 22:55
Dagarna har varit outhärdligt varma. I söndags var det mycket kämpigt hela förmiddagen, men på något vis gick det i alla fall, och jag överlevde till eftermiddagen! :)
Fast dagens värsta var faktiskt redan under natten då grannungens jävla umgänge kom och sladdade och drog på utan ljuddämpare - i värmen sover vi med öppna fönster, och det var nästan så man stod i sängen. De körde först ner till grannen och sedan tillbaka igen efter ett par minuter. Och JA, jag vaknade! Hörde varenda växling tills bilen var ett par kilometer bort. Blir så trött! Saknar man ljuddämpare kör man väl lite försiktigt om man måste in bland hus efter midnatt?! Speciellt om grannarna har sagt ifrån och har små barn?! *finns en story om det också, men den spar vi till en annan gång*
Vid lunchtid kom Olle, en släkting, och lånade vår 850, eftersom hans egen 240 var obesiktigad och han behövde bil i veckan. Satte saluskyltar på den och hoppas att den får synas lite på stan och kanske lockar intresse. Hur som helst slipper vi ha den stå på gården, och det känns bra! Och Olle var glad över att få låna vår bil, ACn verkar funka och han tyckte den var trevlig att köra. Dessutom skulle han lägga om däcken och kolla över den i största allmänhet.
Under eftermiddagen kom det också en familj och tittade på LandRovern, äntligen, den har stått i evigheter. Känns det som i alla fall. I veckan fick vi in den till verkstaden eftersom lambdalampan lyst efter motorbytet i januari, och bilen är ju osäljbar om den lyser. Så snart vi lämnat den där började såklart intressenterna ringa?! När det varit knäpptyst om bilen i tre-fyra veckor? Nå, det visade sig att verkstaden gjort något fel med lampan när de renoverade bilen så nu gjorde de det som krävdes vilket gick på nolltid och kostade gratis *gillar när saker kostar gratis* och vi återfick bilen under lördagen. Och i går kom det alltså en familj och tittade på den. En hästfamilj. De älskade bilen, och var helt tagna över hur fint skicket var. "Bättre än alla vi sett i bilhallar innan". Det är ju alltid kul när folk förstår att uppskatta en fin bil man ska sälja. Hur som helst sa de att de skulle ha den, och att de ska hämta den på tisdag eller onsdag! Perfekt! Om nu bara allt går i lås... *luttrad* :)
Sedan kom våra vänner Johan och Maria med sin hund, och vi klämde in oss alla i deras Ford Escort och körde ner till sjön. Vi har bara en kilometer på grusvägen ner, och väl på plats har man alla valmöjligheter. Man parkerar vid en liten hamn. Går man till höger kommer man genom skogen, över en vacker träbro vid ett vattenfall och vidare ut i ett område av gamla, stora tallar och lövträd, och ett myller av badklippor och vikar. På mindre än tio minuter når man en underbar sandstrand omgiven av klippor och med långgrund härlig sandbotten.
Men vi valde att i stället gå rakt ut, genom hamnen och över en lång träbrygga ut till en liten ö som kallas lustön. Bron kantas av låg vass och det finns gott om liljor i vattnet. Fast Embla är mest faschinerad av de gula näckrosorna och frågar varje gång hur långa skaft de har... :)
Lustön består av en liten tallskog med grova träd och på marken blommar just nu liljekonvaljer. Sedan finns en hög granitklippa och en grillplats där det ligger stenblock så det är lite lättare att ta sig ur och i vattnet.
Och här ute är det alltid fin kvällssol och nästan aldrig några mygg, så det är en perfekt plats för ett snabbt kvällsdopp.
Så, det var precis vad det blev!
Maria och jag gick och kikade på alla olika liljor utmed bron, så vi kom några tiotal meter efter de andra. Och när vi kom fram över klippkanten var Lofar redan i vattnet. Han frustade belåtet och simmade fram och tillbaks och bara njöt. Han såg så LYCKLIG ut! :)
Lofar i det svalkande vattnet.
Familjen byter om på klipporna och förbereder sig på att bada.
Mattias hjälper Embla att komma i vattnet, hon har stora simfötter på sig... Lofar simmar oavbrutet.
Jag avvaktade lite och tog lite bilder innan jag bytte om. Lofar simmade utan avbrott, och Mattias svanssurfade lite och stänkte en del och plaskade runt med honom. Några gånger fick vi ropa på honom när han planlöst simmande såg ut som om han skulle ge sig iväg mot nya mål i farleden för båtarna... :)
Eftersom solen kom fram igen kände jag att det nog var outhärdligt varmt i alla fall, och bestämde mig för att bada i alla fall litegrann... Så jag tog mig vatten till midjan och placerade mig på en bekväm sten och bara njöt. Tills Lofar kom. Jag tyckte han kunde få en puss på näsan, och därefter tyckte han att jag behövde...
Ja, se själva! :D
Jag som hade det så gott på min sten!!! Puckoludd! :)
När vi varit på klipporna en halvtimme-en timme ungefär bytte vi om igen, och det allra, allra sista ropade vi upp Lofar ur vattnet. Han kom motvilligt upp, efter att ha simmat utan avbrott ända sedan vi kom ner till vattnet!
Det fastnar många liter vatten på en Leonberger!
Sedan vi kommit hem och temperaturen blivit behaglig tände vi grillen. Kvällsmaten bestod av grillade lammrevben, hemstyckade med mycket smör och herbamare - ljuvligt. Och till det sällskap av goda vänner. Mycket bättre än så blir det inte.
Kan säga att jag stöp i säng framåt nattkröken och sov grisen till fyre-fem i morse. Då var jag kissnödig, och när jag ändå var uppe passade jag på att sätta in lergrytan i ugnen med en nötstek. Det går ju inte ha ugnen på under dagtid. Tassade upp igen efter en och en halv timme och tog ut grytan. Då släppte jag också ut Lofar som börjat pipa i hallen, och eftersom han raskt försvann bakom knuten förstod jag att han hade bråttom till sitt bajshörn. Undra på det, vi städade ju i frysen häromdagen, och han är inte van vid så mycket kött, köttfärslimpa, dillkött och stekar... Dessutom måste han ju vräka i sig fort också, innan katterna kommer på att han har något speciellt... :)
// Ellen :)
Bil och Ger-bil... 9 juni 2007, 15:42
Igår kväll blev det riktigt behagligt, grillade hos svärmor vid åttatiden då det börjat svalna lite, och passade på att ta med Fiat Marean dit för att visa den, och för att jag inte klarade av att gå dit och Marean har klimatanläggning... :) Kommer aldrig mer i hela mitt liv bruka en bil utan klimatanläggning! :)
Framåt tio i går kväll vandrade vi hemåt i sommarkvällen, och jag hade ingen kamera med mig, så jag bjuder på en bild från förra sommaren i stället.
Vägen mellan oss och svärmor är ungefär 400 meter lång och mjukt gräsbevuxen, omgiven av vacker hagmark och en åker, innan man går genom ett litet parti granskog.
Svärmor ville provköra Marean så den fick vi tillbaks hemma efter en stund. Tyvärr passade den inte hennes tvåmetersman med giraffben, han fick kramp som i de flesta bilar de provat... Annars tyckte de om bilen, den har många roliga små detaljer.
Det där med fällbar kofångare är en rätt kul grej, inte minst om man ska ha hund i bilen. Inga repor på kofångarkanten och dessutom går det öppna för bra ventilation och ändå låsa bilen ordentligt.
Idag upptäckte jag också att larmet fungerar utmärkt, då jag skulle öppna i bak och visa några danska vänner den fiffiga lösningen... Tog en stund att hitta en nyckel inne i röran kan jag säga... :)
Sambon var glatt överraskad av de vita mätartavlorna och den snygga instrumentbelysningen när han hämtade hem bilen häromkvällen.
Jag lovar att det kommer bilder av den framöver. Dock är det ingen bil för oss, eftersom den har krockkuddar i fram och dessutom har vi ju inte ens hunnit montera vingen och ögonlocken på vår V40 ännu!!! Annars är det lite lockande med en -01 som bara gått 7000 mil måste jag säga...
Idag har jag återigen mest försökt överleva värmen. Det är närmare 30 grader i skuggan, i solen är det omöjligt att vara och vi håller oss inne med nedhissade persienner.
Igår fann jag lite svalka genom att frosta av frysen, idag har röjt bort kassar och burkar efter det, och sedan har jag torkat golven och tassat runt barfota med fuktiga fötter, det var också rätt okej... :)
Mattias är iväg till Skövde där bågskytteklubben har loppis. Han skulle hjälpa till och fick med sig Maria också, och en sträng order från hennes sambo Johan att inte låta henne handla massa skit... Det gick tydligen sådär... :) Han var på hemväg när jag pratade med honom för en stund sedan, och han var lite orolig för att få skäll av Johan eftersom hela baksätet var fyllt med prylar... Och när vi pratade kom hon visst kånkande på någon lampa också...
Själv hade han blivit med gjuten grill och en gerbilbur. En gerbilbur är inget vi behöver, men sambons lillebror fick en Gerbil när han fyllde 25 för ett tag sedan. Dock varken bur eller förfrågan om han hade tid och lust att ha en Gerbil, och det kan han inte ha. Så Gerbilen har bott hos svärmor i en lånad bur och annonserats på bortskänkes en längre tid, dock utan resultat. Vi får väl se om det hjälper att det finns en bur, annars hamnar Gerbilen snart i de sälla jaktmarkerna.
Jag har ingen bild av Gerbilen, men skickar upp en så snart jag får fatt på det!
Tarvligt att ge bort ett djur till någon utan att kolla först så att det funkar, det är ju liksom inte gerbilens fel att inte Daniel kan ha den. Om någon vill ha en gerbil finns chansen just nu, innan den får vandra vidare!!!
Nåja, nu är det dags att laga lite mat igen.
// Ellen :)
Varmt! Kryper djupt in i kylan... 8 juni 2007, 19:29
Idag är det så där äckelvarmt igen! 27 grader i skuggan! Det är något FEL på jordens termostat! Så här varmt var det INTE när jag var barn! Då fick man ha stickad tröja på skolavslutningen för att slippa frysa, nu är det bad i sjön där det är varmt redan i början på juni!
Nå, jag har ju dessutom extremt ont av värmen så jag har hissat ner persiennerna och riktigt gått i ide här. Fast jag tycker persienner är något av det fulaste som finns, genom fönster ska det komma ljus och energi, men när energin är varm backar till och med jag.
Har haft vilda tankar de senaste dygnen. Kanske man skulle riva huset och göra en stor jordkula att bo i? Eller plantera stora träd på framsidan och ge dem anabola så man får skugga jämt? Kanske extrema klängväxter runt hela huset så det växer in i grönska och försvinner i skugga? Extraisolering på vinden? Vita, glaserade takpannor i stället för svarta matta? Eller kanske kromat tak?
Ni förstår i alla fall att jag inte gillar den här värmen. 20-22 grader räcker bra som värmebölja om ni frågar mig, 15-20 är perfekt för då är det skönt och man orkar fortfarande greja med saker.
Jag gillar att greja med saker. Jag blir rastlös av att inte orka, och ganska argsint och sätter alla i arbete när jag blir rastlös...
Idag har Mattias jobbat sista dagen innan han har ytterligare en månads semester.
Och jag har lagat insektsnätet som föll ur fönstret sent på säsongen i fjol och gick sönder när jag landade på marken två våningar längre ner. Samlade ihop alla lister och hivade in dem i pannrummet, men idag var jag ute och letade fram dem. Fick tvätta och greja en stund, det var fullt med kattspår på det tunna vita skira tyget... :)
Jag bygger insektsnät till fönstren, sommaren 2006.
Men sedan körde jag hårt med häftpistol och hammare och nu är det okej igen. Gjorde två nät till fönstren på övervåningen förra året. På kvällarna är det ofta uppemot 30 grader varmt där uppe. Vi sover på övre hallen och fönstret vetter åt väster - solen ligger alltså på från klockan två tills den går ner bakom skogen framåt nio på kvällen.
Den bästa lösningen där är då att ha stängt på dagen, och hänga för något så solen inte värmer på rakt in i rummet. Eller som nu, jag exprimenterar med att tejpa värmeisolerande plast i ena fönstret. Det funkar sådär. Effektivast, men också fulast är antagligen folie. Har även övervägt att sätta in persienner, men det blir rätt dyrt. Visst, vi kan köpa dem billigt och försöka själva, men det är extremt lätt att man spräcker rutorna när man ska borra hålen för att montera persiennen mellan rutorna. Och jag är lite rädd om glasen, eftersom jag renoverade sovrumsfönstret och tre fönster till förra sommaren.
Det är ett hästjobb! Så jag överväger att lämna det hela till glasmästaren som skulla ha 750 kronor om vi såg till att köra in fönstren till honom. Det kan det kanske vara värt...
Ett av de nyrenoverade fönstren, det i Emblas rum. Mattias är höjdrädd så vi lejde Niklas att skrapa och måla huset, jag renoverade fönstren och Mattias jobbade som vanligt. Dock gjorde han fönsterfoder, som Niklas hjälpte till att montera högt där uppe... :)
På nätterna sover vi i bara påslakan och nu när näten är i ordning kan vi ha korsdrag också, så kanske vi slipper sova som grillkorvar på ett galler... Och slipper surrande, studsande flygfän som håller oss vakna.
När jag var klar med myggnätet höll jag på att bli tokig i värmen. Fråga Embla om ni inte tror mig, hon har allt fått en släng av sleven idag och blivit tvungen att städa i sitt rum... :)
Kom på att jag kunde frosta av frysen, det var kallt och skönt! Bar ner all mat i källaren och packade in den i en filt, och stod sedan och krafsade is i ett par timmar. Ljuvligt! :) Till råga på allt blev det lite ordning i frysen också! :D
Nu ska jag laga mat och äta igen, och snart börjar det väl bli dräglig temperatur ute också. Mattias och Embla är hos svärmor för att grilla, och jag tänkte ta Marean dit bort och äta min kvällsmiddag där. Och samtidigt passa på att visa Marean, den är allt lite kul med massa Fiat-specialare. Och den har klimatanläggning! Jag kommer aldrig någonsin mer använda en bil utan klimatanläggning, det lovar jag!
// Ellen :)
Gläh! Värmeslag! 7 juni 2007, 21:41
Jag hade inte alls tänkt sitta här och skriva bloggar hela dagen. Men det är så varmt att jag inte pallar att vara ute. Jag orkar faktiskt knappt röra mig! Det är 26 grader i skuggan. Och här inne har jag som hatar persienner och vill ha så ljust som möjligt hissat ner och dragit för och verkligen ansträngt mig för att hålla det svalt. Det går sådär, 23 grader för närvarande.
Värmeslaget började redan i söndags. När Mattias sovit klart fick vi hit Johannes som klippte gräset (han betalar av lite moppegrejor på det sättet, och när det är klart kommer klippningen generera pengar i stället). Själva började vi stängsla gränsen mot grannen. Både Lofar och gästande hundar har en förmåga att dra iväg åt det hållet, eftersom hon också har hund. Därför vill vi ha upp staketet som en påminnelse om att det är där tomtgränsen är. När garagegrunden är klar kommer vi kunna stängsla av helt, men tills dess får det vara halvfärdigt.
Under eftermiddagen kom vänner på besök, och Mattias tog med sig killarna och åkte till Vänersborg och köpte en bilsläpkärra samtidigt som jag umgicks med Annelie och Embla var duktig och roade deras ettåring.
Det var där och då någonstans som jag insåg att jag höll på att få värmeslag. Seg i huvudet, yr och osammanhängande. Fick försöka varva ner lite inomhus där det var något svalare.
Ganska sent kom killarna tillbaka med kärran, en sån där liten obromsad en med kåpa. Jättefin. Kommer bli helt perfekt till alla dyksaker, Mattias vill inte lasta sönder bilen. En utrustning väger omkring 100 kilo så fyra dykare i en bil innebär en rätt rejäl belastning. Och den här kärran är ju betydligt smidigare än vår stora kapellkärra, bara en meter bred över flaket, och ungefär 140 lång.
Mattias har jobbat i veckan, så Embla har varit på dagis. Själv har jag försökt vila ikapp lite, men det går sådär, jag är så himla rastlös.
I måndags planterade jag om alla pelargoner, det skulle gjorts i mars, men nu är det i alla fall fixat. Nitton krukor blev det. Men det blev fint, och det är alltid lika kul när de börjar blomma ordentligt.
En av de många pellisarna.
Nu återstår bara alla vanliga krukväxter, de har inte fått ny jord sedan jag väntade Embla. Eller var det till och med ännu tidigare? Hur som helst så är det länge sedan och det är ett under att de fortfarande är vid liv!
När Mattias kom hem fick han köra in LandRovern till Skara på service, och sedan rev han min elmoppe tills bilspekulanterna som skulle titta på 850-in kom. Just det, de bilköparna som jag skrivit om tidigare. Gah! Blir fortfarande lite upprörd när jag tänker på dem. Mattias fick i alla fall isär min elmoppe och kunde mäta batterierna.
Mattias kollar batteristorlekar till elmoppen.
Tisdagen blev det inte mycket gjort. Men jag fick äntligen besked från försäkringskassan om att de tänkte ge mig hel sjukersättning i två år till. Skönt att beslutet är på gång, skickade in pappren i januari och det är aldrig kul att sväva i ovisshet.
Under resten av dagen satt jag satt mest och planerade, mätte på lite grejor på loftet och funderade. Embla däremot var på utflykt med dagis och kom hem och hade massor att berätta. På kvällen hamnade vi hos svärmor, där jag också mest satt, för det var så VARMT!!! Förstår inte hur jag ska överleva den här sommaren!
Onsdagen var en bra dag, Mattias var ledig! Det är alltid trevligt. Mattias och Embla tvättade och fyllde poolen så att den skulle börja bli varm. Så, strax innan lunch kom det ett trevligt par som skulle titta på vår 850. Då upptäckte vi att muppen som varit och pillat på bilen på måndagen inte bara lyckats tända Lambdalampan. Han hade också lämnat ljuset på, så att batteriet var slut!
Gnrrrrrk! Mattias hämtade starthjälpen, vi har en smidig sladdlös historia med inbyggd kompressor, urpraktiskt, och så var det problemet ur världen. Men intrycket av bilen blev ju inte det bästa såklart. Hur som helst så var det för mycket småplock med den för deras del. Nåja, förr eller senare dyker rätt köpare upp.
Handräckte Mattias lite med ett par staketstolpar innan vi blev fångade av grannen som ville visa sitt bastubygge. I värmen var det vi tyckte var trevligast det svala klinkergolvet... Fast till vintern känns det nog inte alls lika bakvänt med en bastu!
Följde med Mattias för att hämta byggmaterial på eftermiddagen, jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar att ha en bil med klimatanläggning!!! Fick för oss att vi skulle titta på gäststugor också, men ångrade oss så snart vi öppnat dörren till den första visningsstugan - det var nog en bastu?!
Åter in i bilen och hemåt för matlagning och lite vila. Embla tyckte att poolen var varm nog. I alla fall tills hon doppat sig... :)
Första åket för året! Stort plask blev det! :)
För att inte hunden skulle deppa ihop alldeles knatade jag bort till kräftdammen bakom våra sommargrannar, och lät honom simma en stund. Det var ett otäckt träskmoster som kom upp efter en stund, och jag vet att det blir äckligt sumpgrus överallt inne efteråt, men jag tyckte ändå han behövde få doppa sig.
När solen gått ner bakom träden på andra sidan gärdet och klockan närmade sig kväll var det äntligen behagligt ute. Vi passade på att sträcka upp nätet och avsluta vårt staket innan sovdags.
Och detta sovrum!!! På andra våningen under ett svart tegeltak med fönstret rakt åt väster = kvällssolen ligger på ända tills det blir mörkt! Puh! Hade 25 grader där uppe och det var jobbigt att sova.
Hade räknat med att det skulle vara svalare på morgonen, men icke. Väcktes av Embla och Mattias som skulle till dagis vid sex, och det var fortfarande 25 grader varmt! Huh! Trevade mig upp och kissade, drack lite vatten och satte i myggnätet i fönstret och ställde det öppet. Det hjälpte liiite. Dåsade en stund till, men var ganska törstig så jag drack tills jag blev för kissenödig att ligga kvar.
Idag har jag försökt skärma av solen för att hålla svalkan kvar här inne, men det fungerar inget vidare... Får se om jag försöker med någon ny lösning i morgon!
Nu har Mattias precis kommit hem med en Fiat Marea Weekend -01 som han hämtat i Örebro. Ska bli intressant att se vad han tycker om den, det är ju en lite udda bil...
// Ellen :)
Cruising på ålderns höst 7 juni 2007, 18:08
I lördags var det cruising i Lidköping. Förr om åren missade vi det aldrig. Då var hela månaden bokad, Mariestad runt den 20:e maj, Trollhättan helgen efter och sedan Nossebro med Cruising i Lidköping. Bilen var igång och man själv likaså.
Nu har bilen stått ett tag. Vi har inte varit på bilutställning eller cruising sen 2005 faktiskt. Mattias brukar skoja om att vi ska sätta väggar på all fyra sidor om garaget, och ta ut bilen först när det känns kul igen. Eller kanske låta Embla göra det. Och så har vi plötsligt börjat förstå hur det gick till när vissa bilar blev inspikade i lador av "konstiga gubbar" och hittades först 20-30 år senare...
Nå, i lördags var det i alla fall dags för Lidköping och en kompis ringde och ville ha med Mattias dit. Till fots då. Efter en stunds betänketid bestämde han sig för att hänga med, det kunde ju vara kul att träffa lite gamla bekanta och kolla in bilarna trots allt.
Så var det ju det där med transport. Vi bor ju ett gott stycke ut i skogen från stan sett då... 3,5 mil från Lidköping faktiskt. Inte så kul att gå. Mattias ringde några som vi trodde skulle dit för att kolla om han kunde få lift, men ack vad vi bedrog oss. Det var ingen av dem som skulle dit. Två av dem laddade inför moholmsstrippen följande dag, och några skulle bara inte dit, och brorsan åkte pickup så där var det redan fullt med honom och en kompis...
Efter en stund visade det sig att den forna raggarkungen av Mariestad inte heller skulle dit, utan faktiskt kunde tänka sig att göra en insats och hämta Mattias frampå morgonkulan... Så långt allt väl, och till slut löste det sig även så att kompisens svärmor kunde skjutsa dem till stan.
Mattias dumpade en bil hos kompisen och försvann mot cruisingen laddad med några öl att dela med vännerna. Klockan var runt åtta, och själv inledde jag nattningsstriden med sexåringen. Framåt elva var allt lugnt här hemma, jag hade ätit, Embla var i säng och jag beslutade mig för att gå och sova jag med.
Ringde Mattias och önskade god natt och "ses i morgon bitti - ha kul!". Jodå, de hade kul försäkrade han. Även om det inte var några bekanta där. Märkligt nog, men de var nog vid motorgården...
Jag gick upp och somnade som en gris, hade ju trots allt umgåtts med folk hela dagen och var rätt slut.
Vaknade till vid halvsexsnåret. Mattias kom hem. Mumlade lite och dåsade vidare.
När han vaknade framåt lunch på söndagen ville jag ju veta hur kvällen varit. Fick ett hummande till svar. De hade knatat runt i stan, till stadt, till motorgården och runt torget. Han hade noterat hur LÅNGT det var till motorgården, det hade han inte tänkt på tidigare. Så klart, han har ju aldrig GÅTT på cruising tidigare heller!
Nå, framåt midnatt hade han börjat känna att han fått tillräckligt av cruisingen och blev lite sugen på att krypa ner i sin säng. Övriga i sällskapet var dock på partyhumör, så han hängde på ett par timmar till. En av killarna i gänget försvann och Mattias tänkte avundsjukt att han nog fått skjuts hem och låg och sov så skönt... Och inte nog med det, han hittade inte en enda av våra gamla bekanta heller, en hel cruising utan några kända bilar?! Och brorsan syntes inte heller till.
Vid två försvann i princip alla från stan. Mattias ringde sin skjuts som sov, och ville samordna två transporter, han skulle nämligen hämta någon som jobbat natt. Vid sex...
Mattias och den kvarvarande vännen traskade således runt i ett ödsligt Lidköping tills klockan passerat fyra. Väl hemma konstaterade han att han var så gott som nykter, mycket trött i benen och hemskt sömnig. Och ganska uttråkad.
Nu påstår han att han minns varför han inte är road av cruising längre, och att det nog var därför det gått många år sedan sist. Dessutom säger han att han inte tänker prova igen på minst fem år... :)
Jag är faktiskt böjd att tro honom. Sist han var ute, riktigt ute och partajade alltså, är säkert fem år sedan. Det var konstert, minns inte vilket band det var, men han minns å andra sidan inte att han var på dem så det kvittar. Det blev mycket alkohol den kvällen... Han kom hem framåt sextiden på morgonen den gången också, och killen som hämtade honom i lördags natt låg då däckad i bilen. Själv hörde jag bara stereon och V8-mullret när de släppte av honom. Då var han DÅLIG!
Han krälade in, och kom efter mycket om och men upp till sovrummet. Efter en stund gick han upp igen, och jag hann uppfatta att han var kissnödig. Sedan rusade han mot balkongdörren, men ett par meter innan den började han kräkas...
Uff!
För att sammanfatta det hela fick jag tvätta om tre maskiner tvätt som var ren och vikt innan händelsen, skura en hel vägg, tvätta vår strykbräda, torka av TV och video samt ta hand om en hel trappa där det rann och droppade... Mitt i allt detta låg Mattias på knä och kunde inte ens flytta på sig själv...
Det tog ett par dagar innan han var människa igen, och då konstaterade han också att han nog blivit lite känslig på alkoholen jämfört när han var tjugo...
Och sedan dess har han inte varit ute då. På ungefär fem år. Och i lördags var det ju inget som gav mersmak heller.
Och förresten... den tredje killen, han som försvann tidigt till de andras förtret... Han hade det inte så kul han heller i sista änden... Han hade visst råkat hamna i en rosa transitbuss där det bjöds på alkohol. Efter ett par varv var han inte människa längre, och krälade ur bussen. Någonstans på vägen tappade han sin mobil så att den gick i bitar. Det mest drägliga stället i stan tyckte han var älvstranden, så där låg han på alla fyra och spydde i flera timmar. Till slut hade han lyckats ringa sin fru, som kom och hämtade honom vid fem-sex. Inte nog med att han supit bort hela kvällen, till råga på allt var frun arg på honom för att han blivit för full och för att hon var tvungen att ge sig ut och hämta honom mitt i natten.
När Mattias fick höra det tyckte han inte riktigt lika synd om sig själv längre, trots att han haft tråkigt. Och fast han var lite trött i söndags var han ju ganska okej...
Men nu ska han som sagt inte ut och festa på minst fem år, säger han i alla fall... :D
Vi får väl se hur det går med den saken.
// Ellen :)
Ps: Den rosa transiten vet jag kördes av en nätbekant här på garaget.org och jag hade faktiskt uppmanat sambon att hälsa om han träffade på dem. Med facit i hand konstaterade han att det kanske var lika bra att han inte hittade bussen, då hade kanske han blivit lika dålig som killen som faktiskt hittade den... :)
Själv hade jag mest baktanken att han kanske kunde fått lift hem eftersom de ändå passerade oss när de skulle hem.
Robin Hood med vänner 7 juni 2007, 14:35
Jag har ju försökt berätta om helgen ända sedan helgen! Hade ju både bågskytte och Lidköpings cruising med på agendan, och nu är det snart helg igen så det är väl bäst att jag klämmer ur mig detta nu! :)
Lördagen var det planerat att Mattias skulle åka och delta i en bågskyttetävling med den medeltidsförening vi tidigare varit mycket aktiva i. Det var fint väder och lite prat om att några av de andra skulle ha med sig familjen så efter ett rådslag till frukosten fixade jag tre matlådor och så hängde jag och Embla med.
Har inte varit hemma hos dessa vänner på över ett år, och det var lite häftigt måste jag säga, eftersom de byggt om och ut sitt hus. Rejält. De har fått två barn de senaste åren, så stugan på knappt 50 kvadrat började bli trång. Först såg de till att dra in vatten och avlopp och fixa ett badrum. Blev så himla fint. Men sedan fanns det inget utrymme kvar att spela på, så det blev lite ritat och planerat. Till slut var planen klar och förra vintern påbörjades arbetet. Sedan dess har jag inte orkat vara med dit. Så det var verkligen skillnad nu när vi kom. Bakom torpet hade en likadan och något större byggnat kommit upp parallellt med ursprungshuset, och mellan dessa ytterligare en huskropp i vinkel. Taket var öppet ända upp i nock i mittendelen där det ska bli hall och matrum, och det fanns två nya sovrum, ett allrum, badrum och stort loft i den bakra huskroppen!! Okej, det saknas golvbeläggning och tapeter och sådant, men till vintern kan de nog använda sitt nya hus.
Så himla kul att se! Och det blev så bra! Härliga, riktiga material har de också använt, så huset känns sunt och behagligt. Jag skulle också vilja ha trägolv och linolja och egna färgpigment i mitt hus! Fast vi bor rätt billigt, och tur är väl det med tanke på min hälsa - tror inte det är läge att planera ett nybygge just nu.
Men att drömma kostar varken pengar eller kraft... :) Så jag drömmer om ett ekologiskt hus...
Nå, det var inte hus utan bågskytte som stod på agendan! Mattias och de övriga skyttarna gav sig iväg ut i fårhagen för att ha en runda pilgolf. Det innebär att man skjuter på mål på samma sätt som vid en golfrunda. Fåren fick hållas inne i fårhuset för säkerhets skull... :)
Efter ett par timmar kom de tillbaks till huset för lite fika, innan det var dags för ballongskyttet, där det gällde att smälla så många ballonger som möjligt med bara sex pilar.
Mattias och Thomas spänner bågarna.
Lite kul i sammanhanget är att Mattias började skjuta långbåge för sju-åtta år sedan, och vi var också igång med mycket medeltidsaktiviteter i samband med detta. Jag sydde medeltidskläder och vi åkte på olika festivaler och grejade. Himla kul, hantverk är så roligt!
Men bågskyttarna i vår förening hade inte bara kul, de var duktiga också! Så duktiga att de under många år gav Gutars bågskyttar något att bita i på medeltidsveckan i Visby. Och vintertid sköt de flesta med en vanlig bågskytteklubb.
Det gjorde att Mattias fick hänga med på SM i inomhusskytte när Embla var liten. Ganska kul, Mattias fattade inte varför han skulle dit, han var ju sämst i hela gänget, men hakade på för att det var en kul upplevelse. Väl på plats gjorde han en rolig upptäckt - det var inte han som var dålig, utan de andra i vår förening som var MYCKET bra... Flera av våra bågskyttar har nämligen slagits om SM-titeln de senaste åren, och då och då också innehaft den... Undra på att Mattias kände sig lite halvdålig i jämförelse. Han behövde dock inte skämmas för sina prestationer i tävlingssammanhang, för sämst i vår klubb betydde i alla fall att han kom hyfsat bra till på tävlingar av nationell omfattning... :)
Dagen med bågskyttegänget blev i alla fall mycket lyckad, och vi var inte hemma förrän framåt halvsju på kvällen. Jag var helt slut, men hade tillbringat dagen i skuggan med goda vänner och haft trevligt så det fick det vara värt. Embla hade lekt med de andra barnen och var också nöjd med dagen.
När vi kom hem blev Mattias ombedd att hänga med till cruisingen i Lidköping, vilket han också gjorde, men det tar vi i nästa blogg!
// Ellen :)
Förresten - vi har köpt oss en grovdammsugare, jag är så trött på att dela dammsugare med alla otäcka salubilar, så nu slog vi till. Den var ju tvungen att testas också, så vi fann ett lämpligt testobjekt som helt klart behövde dammsugas:
Han är rätt tålig, vår hårige kille... :)
Bloggberoende? En bekännelse. 7 juni 2007, 12:15
Ja, det här med Bloggar är visst beroendeframkallande! Själv gillar jag att ha lite dagbok på nätet, för då kan jag gå tillbaka när jag har en dålig period och se att "Jomen jag HAR ju ett liv trots allt!" och känna mig lite tillfreds över det.
Och när det är mycket omkring mig känner jag att Bloggen är platsen där jag samlar tankarna och summerar dagarna, känns bra att ta sig den tiden helt enkelt.
Innan jag blev sjuk med diagnosen utbränd tog jag mig aldrig tid att stanna upp och landa i min vardag. Livet var ständigt fullt av borden och måsten och jag var alltid på väg någonstans och oftast omgiven av massor av människor. Det var arbetsgivare som behövde mig, vänner som ville ha med mig ut, folk som ville ha hjälp med fotograferingar eller någon som mådde dåligt. Och jag har alltid försökt räcka till för alla.
Utom för en. Mig själv.
Om jag hann åka hem eller laga mat eller vara ledig hade liksom ingen betydelse. Jag körde järnet och hade alltid fullbokad kalender. Ofta dubbelbokad. Och hade jag inte det blev jag så rastlös att jag klättrade på väggarna och genast såg till att fylla tiden med något så jag slapp vara ensam.
Oj, det här artar sig till att bli en riktigt seriös och allvarlig blogg! Tänk vad saker kan dra iväg utan att man har en aning! Nå, är det ditåt det vill så får det väl det då!
Jag började jobba när jag var tolv år, på ett sommaröppet ställe granne med mitt föräldrahem. Där var det utställningar och servering och jag blev "slottets lilla piga" under åtta års tid. Jag har alltså jobbat varenda sommar sedan jag gick i sexan. På slottet fanns inga fasta arbetstider. Det blev mycket ringande "Hej, du det har kört ihop sig, kan du komma hit" och det är klart jag kom, det är ju roligt att känna sig behövd.
Det här mönstret fortsatte jag med under många år. Om någon kallade släppte jag allt jag hade för händer och kom, alternativt jobbade dubbelt för att "någon behövde det". När jag var fjorton skaffade jag min första systemkamera och gjorde praktik på lokaltidningen. Sedan var jag fast. Lediga stunder var jag där, var det aktiviteter på kvällarna jobbade jag. När jag var sexton flyttade jag till en stad sex mil hemifrån för att plugga till fotograf.
Arton år gammal läste jag kommunikation och media samtidigt som jag jobbade nästan heltid på den ortens lokaltidning. Arbetade alla kvällar och helger, alltid när andra var lediga jobbade jag. Egen bil och körkort samt egen kamerautrustning och en förmåga att både kunna skriva och fotografera gjorde mig till redaktörens guldgruva - en lön för alla tjänster och ständigt tillgänglig! Mitt umgänge började begränsas till att endast omfatta de människor som var ute och roade sig när jag arbetade, eller de enstaka vänner som stod ut med att jag ständigt fick boka om våra planer och i stället bjöd med dem på allehanda konserter eller utställningar som jag fått i uppgift att bevaka.
Kan inte säga att det fanns tid till reflektion. Hela livet gick i hundratrettio. Sakta men säkert närmade jag mig en gräns, kroppen började säga ifrån, och jag "hade inte tid" att lyssna...
Under den här tiden flängde jag runt även fysiskt. Jag bodde i Stockholm en vända, då jag jobbade på en bildbyrå, men jag trivdes inte och hamnade dessutom i en mycket destruktiv relation. Efter några månader flydde jag via badrumsfönstret och blev hämtad av en vän som gömde mig några veckor tills det värsta lugnat sig. Gissa vem som samtidigt började jobba på lokaltidningen igen? DÄR borde jag ha slagit till bromsen i stället. Men det är lättare att kasta allt jobbigt över axeln och fortsätta gå framåt. Det här mönstret har följt mig under många år. Korta, ofta destruktiva relationer, en kamp för att visa att man duger till en fast tjänst som gör att man jobbar dubbelt för att man har så mycket att bevisa och en förmåga att alltid bara fortsätta framåt.
Ett par månader innan jag skulle fylla 25 brakade jag ihop. Jag hade vikarierat på olika tidningar under de senaste åren och flyttat runt en hel del, samtidigt som jag läst in en tvåårig journalistutbildning på bara ett år...
Ett år innan jag brakade igenom var jag farligt nära kan jag se nu i efterhand. Jag hade lyckats få yrkespraktik på tidningen Teknikens Värld i Stockholm och var överlycklig. Och livrädd att inte räcka till. Det var problem med boendet och jag kände mig heller inte tagen på allvar på redaktionen. Jag hade ju ändå jobbat som journalist i sex år innan jag kom dit, och kände ändå att jag betraktades som en ung tjej från landet som drömde om att få skriva, typ. De månaderna jag arbetade där hade jag inget socialt liv överhuvudtaget. Jag var på jobbet enligt arbetstiderna och tyckte det var okej, men jag hade tappat energin. När jag inte jobbade låg jag bara och läste eller sov. Gick inte ut, tyckte inte det var kul att laga mat och äta... Allt hamnade i ett "vad är det för mening med det"-tänkande. En typisk depression. Och själv var jag på flykt in i böckernas värld för att slippa reflektera.
Under året som följde havererade den relation jag då hade och eftersom min tidigare pojkvän då bodde i min lägenhet samtidigt som jag pluggade på annan ort... Ja, ni fattar. Det fanns ingen fast punkt och jag tappade fotfästet.
Mattias, min vän sedan många år, fångade upp mig. Sakta men säkert växte något annat fram och där upphörde en era i mitt liv. Jag fattade ett beslut. Ett beslut att våga stanna. Det var inte lätt, och hade jag inte varit så envis som jag ändå är hade det aldrig gått, men där och då började något nytt i mitt liv. Det är drygt åtta år sedan.
*****
Hoppsan! DET var något att häva ur sig!? Jag hade tänkt skriva om något helt annat när jag satte mig här idag, men det här bubblade ut utan att jag kunde göra något åt det! Det betyder nog att det behövdes.
Jahapp, får väl försöka blogga mer senare, för att skriva om det jag från början hade tänkt mig att skriva om.
Sköt om er och tänk på att vara snälla mot er själva. En bra utgångspunkt kan vara att om man är väldigt förstående inför alla andras problem så kanske man ska försöka betrakta sig själv med samma vänlighet.
Du kan inte ge någon annan något du inte först ger till dig själv. Jag har upptäckt det nu och tränar varje dag för att inte bara leta fel och brister på mig...
Kramar / Ellen :)
Gah! Idioter till bilköpare!!! 5 juni 2007, 22:50
Skulle ju fortsätta berätta om helgen, men jag måste bara få ur mig lite ilska och frustration. Hade spekulanter här igår och kollade på 850:in. Många har mailat och jag har skickat mycket bilder även med skadorna och varit så ärlig som möjligt med bilen, vill helst bara ha hit folk som faktiskt är intresserade, har inte ork och tid och krångla med däcksparkare.
Bilen det hela handlar om. En av de billigaste körklara på blocket av sin årsmodell och modell i Sverige. Säkert inte den sämsta av alla 850:is, men troligen inte den bästa heller med tanke på prissättningen...
Men så var det den här tjejen, hon mailade först och frågade om bilen var kvar. Jag svarade enkelt att "ja den är den", utan att maila bilder eller berätta mer om bilen, eftersom hon inte frågat efter något. Några dagar senare kom det ett bud på 14 000. Bilen är annonserad för 20 000. Avvaktade med att svara då jag räknade med att en av spekulanterna ska komma till helgen.
Igår ringde tjejen och undrade om hon fick pruta en del och komma samma kväll och hämta bilen. Jodå, det var väl okej. Fortfarande inga mer frågor om bilen. Hon ringde när de åkte, och hon åkte från en plats dit vi brukar köra lagligt på 1,5-2 timmar beroende på trafiken. Då frågade hon också om det fanns CD-spelare i bilen... Efter drygt tre timmar kom de. Fyra personer i en Seat. Tjejen och hennes kille som skulle ha bilen tillsammans, en chaufför till andra bilen och en tjej som sällskap. Så långt allt väl.
Vi gick runt och visade vart Volvon stod, och då börjar en av killarna tramsa sig och klanka ner på allt. Jo, men en 850 som är 18 år gammal BRUKAR väl vara som en ny bil i bilhallen? Vi sa inget, men bytte blickar jag och sambon. Sambon erbjöd dem nycklarna. Kaxkillen muttrade något i stil med "det ska väl till att skrotet startar överhuvudtaget". Sambon svartnade i synen, slängde in nycklarna i framsätet och meddelade att han fanns vid garaget om de ville köpa bilen. Sedan gick han. Själv var jag tvungen att gå in och lägga barn så jag var redan på väg därifrån när jag hörde vad som hände lite i "öronvrån".
Tänkte att det löser sig väl, jag vet att gubben har extremt svårt med kaxiga typer som bara dummar sig. Men de tittar väl på bilen och avgör om de vill ha den eller inte.
Icke! Kaxtypen kånkade fram en jättelik låda och började koppla in massa saker till motorn för att läsa felkoder och greja!!! Efter en stund visslar han efter sambon som knatar dit för att se vad det är frågan om. Då har kaxmuppen lyckats tända lambdalampan som aldrig tidigare lyst (bilen är nybesiktigad utan problem) och säger bara att "Lambdalampan lyser så antingen tar du ner priset som fan eller så åker vi." "Jamen åk då!" sa sambon, och det fick de vackert göra.
Kändes lite taskigt, de som skulle ha bilen var inte otrevliga, men eftersom resesällskapet var det blev det bara helt bakofram alltihop. Sambon blev avog direkt när han började kaxa sig och sedan fanns det liksom inget utrymme för förhandling kvar.
Problemet är att jag nu har en bil till salu där lambdalampan lyser! Jag blir bara så trött! Vad i helskotta är det han har pillat på? Eller är det ett knep för att få oss att släppa bilen billigt? Har inte ens lyft huven och kollat idag, blir bara så less och trött.
Idioter!!! Visst kan man tycka att en bil är dålig eller inte motsvarar förväntningarna, men har inte säljaren blåst en genom falska svar på de frågor man haft har man ingen anledning att vara otrevlig, det vinner man ju inget på, varken som köpare eller säljare!
Brukar vanligtvis inte släppa iväg folk utan att erbjuda fika, men i det här fallet var det inget alternativ. Tyvärr.
Jaja, får hoppas att jag får bilen såld i alla fall, är rätt trött på att ha den på gården och dessutom skulle det vara trevligt att få loss lite pengar!
// Ellen *smågrinig* :)
Vad är vårt skogsvrak för något?! 1 juni 2007, 17:36
På begäran har jag lovat att berätta mer om det där skogsvraket vi har som dekor i vår trädgård. Och det blir mycket bilder. Kanske någon här kan hjälpa oss att identifiera VAD det är för bil vi har ligger vid postlådorna? Det vore roligt!
Nå, här kommer berättelsen i alla fall, eftersom det är en regnig dag och jag sitter ensam utan att göra så mycket kan jag ju lika gärna berätta om det här... :)
Det hela började egentligen redan sommaren 2004, då vi efter många års suckande råkade få tillfälle att köpa ett rodobjekt av en kompis. En Cheva -39 som han haft i femton år, men de senaste tio hade den bara stått på förvaring. Chevorna av denna årsmodell är fantastiska, det är linjespel utan motsvarighet och en själ som... Mrrrrmmm! :)
Vi hämtar vårt rodobjekt.
Ska jag ändå mosa på med bilder så... ;)
Och det här var ungefär vad vi drömde om.
Det var den här bilen som fick mig att "upptäcka" Cheva -39orna...
Hur som helst tvekade vi inte, utan hämtade bilen och grejorna så fort vi fick tillfälle. Och med detta objekt fick vi förutom originalpappren också med ram och papper till en Cheva -38. Och när man bygger rod pratar man med folk och gör sig ett kontaktnät. Man vet aldrig när man behöver en kontakt!
Av en händelse råkade det bli så att när Mattias skulle besiktiga Fairlanen på försommaren 2005 blev han tvungen att tanka. När han stod på macken i Källby kom det in en bilist och började prata om bilen. Han hade haft en sådan, och hade en motor låg hemma ifall vi var intresserade. Det slutade med att Mattias hängde på ner till killens garage för att kolla, och väl där visade det sig att han höll på med en rod!
Mattias berättade givetvis om vårt objekt varpå killen säger "Men en sån har ju legat på Lugnåsberget i en herrans massa år!" Lugnåsberget? Hemma? Där Mattias kört moppe under uppväxten? Vart då? Fick en vägbeskrivning och redan samma dag for vi upp för att leta. Jag menar, vi hade ju ändå en extra uppsättning papper, och vem vet vad det kan finnas för godsaker på ett skogsvrak...?
Detta var vad vi fann:
Embla och Mattias undersöker skogsvraket. Observera att framskärmarna gått utanpå framdörrarna.
Här ser man mer av bakänden och bilens form.
Lite detaljer gör det kanske lättare att identifiera vraket? Instrumenteringen, eller vad som är kvar av den...
Fönstervevarna fungerade fortfarande!
Supercharmiga vindavvisare på framdörrarna!
Kunde ganska snabbt konstatera att det inte var någon Cheva -39, men något äldre än 50-tal var det helt klart. Och det hade legat lääänge i skogen. Inte fanns det mycket mer än några fönstervevar som kunde vara användbara heller, men vraket var ju onekligen ganska häftigt...
Knackade på i det närmaste huset, och fick klart för oss vart markägaren bodde.
Åkte upp till gården och hade sån tur att bonden var hemma. Det visade sig att hans far med vänner placerat bilen i skogen någon gång under tidigt 50-tal, för att ha som jaktkoja. Planen gick dock åt pipan redan första året, då getingarna bosatt sig i bilen... Därefter hade ingen brytt sig om vraket, förrän då vi kom.
Efter några minuters samtal fick vi bilen mot att vi tog den därifrån! Men det var en allt eller inget-överenskommelse, och vi lovade att återkomma till hösten, eftersom vi var lite rädda för getingar och ormar och sådant.
Så, i oktober, var det dags att hämta hem vårt skogsvrak! Vi hade sett ut en lämplig plats i vår trädgård där det skulle ligga, och Mattias och ett gäng starka vänner fixade en stor kärra och stack iväg. Dock uppstod problem nästan genast.
Det fanns inget att lyfta i! Allt var så rostigt att det föll i bitar när killarna tog tag i det! Lösningen blev att de rullade vraket genom skogen till släpkärran och upp på densamma. Några bucklor till var ju liksom inget att bråka om...
Väl hemma igen backades släpet ner nästan ända dit där bilen skulle ligga, och sedan användes träbalkar för att lyfta och kasa vraket på plats mot en sten. Killarna hade att göra en bra stund, de klämde och skar sig, men till slut låg bilen där den skulle, väl synlig från brevlådestället vi delar med ett tiotal grannar, men ändå lite invuxet. Vi ville gärna att det skulle se ut som om vraket legat där från början.
Vårt skogsvrak är hemma och på väg att komma på plats. Vännernas hjälp uppskattades mycket!
Vraket hasades med hjälp av träbalkar över stenen för att slutligen landa på andra sidan.
Och till slut var det fyra nöjda killar som kunde konstatera att vraket äntligen var på plats!
Och sedan har det fått ligga till sig. Vi har börjat gräva ner en elkabel från huset till vraket, för vi tänkte ljussätta det. Tror det kan bli riktigt tufft på vintern när det är mörkt att det är lite upplyst på vraket bakom postlådorna. Men det är besvärlig mark att gräva i. Lamporna, tre stycken, är införskaffade och jag har en plan för hur de ska sitta också. Dessutom har jag tänkt plantera lite klängväxter för att bädda in bilen lite fint.
När vi sedan sålde av vårt rod-objekt vårvintern 2006 så blev det kvar en raksexa som tillhörde Cheva -38an. Denna motor lyckades vi baxa ner och lägga framför vraket, där jag tänkt plantera blommor i cylinderloppen, men det känns inte riktigt bra så vi får se om motorn blir kvar eller inte.
Som ni som läser min blogg vanligtvis såg igår ser det just nu ut så här:
Vraket bakom brevlådorna, observera att vi bytt tillbaks till vår gamla amerikanska postlåda igen också!
Mattias klipper bakom vraket för att göra en ny väg i vår djungelliknande grop.
Men nu vet ni varför vi har ett skogsvrak i våran trädgård, och om någon är kunnig och vet vad det är för något vore det kul att få veta!
// Ellen :)