Jag älskar dagar då allt strular. Eller inte. Fredagen var en sån där dag då man ska ställa in allt, ligga kvar i sängen och hoppas att inte taket ramlar in över huvudet på en. För det första så skulle jag på Arbetsförmedlingen, det är ju nog hemsk i sig. För det andra så fick älsklingen jobba så jag var ensam kvar med en hund och skulle försöka äta, packa ihop, rasta luddet och klä på mig för att hinna in till stan.

Slutade med att jag hoppade över ätandet och gick direkt på de andra punkterna.

Fick amazingly nog igång förgasargrisen på första försöket, men där tog nog dagens portion av tur slut. Det hade hällregnat hela veckan, och då menar jag HÄLLREGNAT!

Är en kant på lägdan som man måste gasa lite för att komma över, hur går det på blött gräs? Inte bra. Slirade bara. Ringde åt sambon som åkt och jobbat, han hade mött svärmor på väg hem så ringde åt henne och hon kom ner och försökte hjälpa till att putta på. Gick inge bra det...

Lyckligtvis kunde jag låna hennes bil så då bar det äntligen iväg till stan. Efter 25 minuters körning in till stan kom jag till Arbetsförmedlingen, 20 minuter senare var jag färdig och körde bort till TÅ för att prata med redaktionschefen. Han var inte där, så kunde inte lämna mitt lönepapper.

25 minuter senare var jag hemma i Krokån igen, och kunde konstatera att jag ägnat mer tid till att köra än att få hjälp i mitt jobbsök. Löjligt.

När sambon kom hem hade han ett uppdrag: Att flytta det röda aset som stod mittemellan parkerad och mitt i uppfarten. Istället för att koppla i traktorn eller Böcken så slirade han som en dåre, gav Chevy en lerinpackning och kleggade fast 10 kilo lera i hjulhusen på Röen.

Det hade jag också kunnat gjort. Men jag trodde att det var lite viktigare att hålla den ändå så blöta och leriga lägdan i bra skick.



Hä ä som blött...



Slira upp hela lägdan klarar väl vilken idiot som helst!