(En onsdag i början av september)
Huh! Jag vet snart inte vad som är upp och ner?
Vad hände igår? Eller hände det idag? Är det viktigt? Får man sova sen? Är det ide att sova? Tog jag mina tabletter? Vad bestämde vi nu igen? Vad var det jag höll på med egentligen?!
Okej, ska försöka få ihop vad som händer. I måndags hade vi mötet kring Embla och Mattias blev jätteupprörd och vill absolut inte ha något möte där soc är inblandade, för att utreda hur Embla påverkas av min sjukdomssituation och de begränsningar vi får som föräldrar när all kraft går åt till att existera.
Igår var Embla trött och grinig när hon väcktes vid 05.30 för att åka till dagmamman som sedan tar henne till skolbussen 08.30. Undra på det, det blir ju urlånga dagar för en sexåring! Och i detta ligger jag med alla mina symptom och känner mig allmänt oduglig!
Mattias kommunicerar knappt alls sedan mötet i måndags. I eftermiddag ringer samordnaren och vill ha besked på om vi ska gå vidare med något nätverksmöte eller inte, och jag har fortfarande inte lyckats får något vettigt ur Mattias.
Det enda jag kan säga är att han låste sig än mer efter att ha varit hos sin mamma i måndags, hon har jobbat inom den kommunala missbruksvården och har den vägen haft sina kontakter med myndigheterna. Jag tror att hennes grunduppfattning är att man ska klara sig själv utan inblandning utifrån, och visst, det är väl bra, OM det går! Nu har vi kämpat i sju år och orkar inte mer, och nu vill jag ha hjälp!
Igår satt han och surfade medans jag åt sista middagen och såg en film på tv, och så kom han in och visade en radda med lappar med massa skojiga bildelar till Volvon. Det var neonrör, dumpventil, shiftlight och massor av snygga slangar och rör i blått, tuffa lampor och annat. Kul, javisst, men knappast vad jag orkar ta ställning till just nu!
Idag har jag ringt till näringsterapeuten och beställt mer tabletter då en del är på väg att ta slut för mig, och han gav mig sitt fulla stöd i LSS-trasslet och lovade att skriva ett intyg jag kunde använda i min ansökan.
Dock var han bekymrad över att jag ännu inte kommit igång med min behandling - alltså själva saneringen!
Sedan ringde också specialpedagogen från skolan helt spontant och undrade hur jag tycker det fungerar nu, jag hade kontakt med henne i våras för att informera om situationen här hemma så skolpersonalen skulle vara medvetna om det och kunna stötta Embla om det körde ihop sig.
Hon tyckte att ett nätverksmöte kunde vara bra, men jag har som sagt inte fått med Mattias på det ännu, så vi får väl se hur det blir i eftermiddag.
Och så måste jag väl sätta igång att utforma min egen LSS-ansökan också...
Är bara så trött, så trött... :(
// Ellen
Föregående blogg:
http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=11687
Nästa blogg:
http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=11769