Vaknade i morse och mådde inte alls bra. Upp och gick på toa och insåg att jag såg små lysande prickar överallt, synrubbning igen alltså. Försökte fokusera för att inte falla, tog med ett glas vatten och vacklade tillbaks till sängen.
Proceduren upprepades några gånger innan jag klev upp och lagade frukost. Behövde ut med hunden också, så det stapplade iväg till järnvägen och hem igen. Åt vid datorn och försökte distrahera mig med vännerna på MSN, men den diffusa yrseln gjorde det ganska svårt. Lyckades få i mig maten med många toabesök emellan, och stjälpte i mig vatten och mediciner och hoppades på att det skulle vända.
Med stor koncentration lyckades jag sedan dammsuga, mest för att ha något att koncentrera mig på, och sedan fixade jag lunch och började om med ätandet.
Känns som om jag bara äter och vilar och går med hunden!
Nåja, skulle väga hundmaten också, och se hur mycket som var kvar av den sorten han inte tålde för att byta med en kompis och få rätt sort i stället, och när vågen ändå var framme passade jag på att kontrollera läget.
Inte bra. Har ju varit kass i magen sen Mattias bad mig flytta, och kläderna hänger som trasor på kroppen, men någonstans trodde jag ändå att det skulle ta stopp, Det verkar det inte göra.
Undrar om jag rasar i vikt för att jag är dålig, eller om jag mår dåligt för att jag rasar i vikt? Det vore ju bra att ha lite marginaler inför fredagen...
Fredagen förresten, den har jag ju inte berättat om!!!
Jag har tingat tid till sanering, så på fredag morgon klockan nio ska jag vara hos min tandläkare i Göteborg, så ska hon riva första fyllningen! Förra gången vi tömde en tand blev jag ganska dålig, så jag kan bara hoppas att jag ska klara mig bättre den här gången.
Det är nästan exakt ett år sedan jag var hos min vanliga tandläkare och fixade en trasig lagning, och den gången tuppade jag av i bilen och blev sedan liggande ett par månader med utslagen lever och havererade binjurar.
På något vis överlevde jag, och det har jag tänkt göra även denna gång.
Men det är ju lite dumt att jag redan nu är ganska risig, och dessutom på minimal vikt... Marginaler är ju bra att ha.
Men jag lär inte ha mycket att väja på, och förhoppningen är ju fortfarande att saneringen ska vända mitt hälsoläge. För varje fyllning som åker kanske jag kommer ett steg närmare mitt mål att bli frisk, så... HÅLL TUMMARNA är ni rara! :)
Nej, dags att laga till tredje middagen för dagen, så jag hinner äta klart den innan det är dags för kvällsmat! :)
Kramar // Ellen :)