Känner att jag nog borde berätta vad som händer. Igår ORKADE jag bara inte engagera mig.
Önskar alla en god fortsättning, och är i alla fall övertygad om att det kommande året knappast kan bli värre än det som gick, och sämre nyår lär jag förhoppningsvis aldrig behöva genomlida heller.
Det känns så SKÖNT att helgerna äntligen är över, anade inte innan hur tufft det skulle bli, och nyår var många gånger värre än jul. Den stora skillnaden var inte MIN situation, utan min situation i förhållande till andra. Julen tillbringar de flesta i stillhet med sina familjer, men nyår är en helg då man ska umgås med vänner och ha roligt.
Just där föll det ju grovt för mig. Jag mådde ju uselt redan innan, då min tillvaro gick på öronen i samband med helgen innan jul då hunden var sjuk och exet dumpade ett oväntat flyttlass här, lägenheten gick således "förlorad" och jag har fortfarande inte riktigt fått ordning på allt som jag tappade kontrollen över då. Sedan var ju planen att jag skulle ha Embla i nyår, och därför satsade jag inte på att ta mig ut på något speciellt heller. Dock ringde ju Embla på nyårsafton och bad att få stanna hos pappa där det skulle vara nyårsfirande som vanligt, och med tanke på hur jag mådde tänkte jag att det nog var det bästa för henne.
Min kväll blev ju desto sämre, men det har jag ju redan berättat om. Förra bloggen slutade strax innan jag och grannen stack ner till Lidköping för att se fyrverkerierna på tolvslaget. Jag orkade verkligen inte umgås mer än ytligt denna kväll, så jag satt vid datorn och åt i min ensamhet, och började skrapa väggarna i badrummet lite.
Men vid elva stack vi iväg mot Lidköping. Stereon på hög volym och knappt något samtal alls. På väg över berget hade vi fantastisk utsikt ner över Kinneviken och såg en hel del smällare över staden.
Hittade en bra parkering och traskade ner till torget och träffade ett par ur bilklubben och var där över tolvslaget och såg fyrverkerierna. Hittade dock inte Sebbe och några av de andra ur klubben som borde varit där, och fick konstigt nog inga svar på SMS heller?! Det visade sig efter en stund att han hamnat i fyllecell!!!
Lyckades får fram att han egentligen inte ställlt till något, men att han råkat kräkas samtidigt som han mötte några poliser som var på väg för att ta hand om ett slagsmål... Därmed blev han inplockad... Hoppsan.... :)
Jag bestämde mig för att försöka få med honom hem, en hel natt i fyllecell är inget någon mår bra av, så jag knallade in på stationen och förklarade att jag ville ta med honom och att han bodde tillfälligt hos mig. Tydligen hade andra klubbkamrater försökt få ut honom också, utan att lyckas, men när jag kom var den enda tveksamheten från polisens sida om han var i skick att åka med i bilen hem. Men det var han, så vi körde runt bilen och rullade hemåt rustade med påsar och SÅ dålig var han inte, han ringde, pratade oavbrutet och var faktiskt riktigt okej. Å andra sidan hade han nog spytt upp det mesta innan han fick sova några timmar på stationen, så det var väl inte så konstigt. Väl hemma fortsatte han pladdra, liiiite speedad, men framåt morgonen kom den väntade fylleångesten, och efter att ha briefat även den somnade vi framåt sex eller något. Märkligt nog var Sebbe envis nog att ta sig upp igen redan vid åtta och ta tåget tillbaka till Lidköping för att ha bakfyllevård med de andra i gänget, men jag låg och vältrade mig några timmar till.
Under förmiddagen började telefonen ringa, och först var det en av vännerna som varit hos exet kvällen innan som undrade hur det var med mig. Jag bölade och snörvlade och försökte förklara men vet knappt vad jag sa, och när vi la på satte jag igång med mat, samtidigt som en annan väninna ringde. Underbart att få ventilera lite och få lite annat att tänka på också när hon berättade om saker som hänt hos henne det sista. :)
Övervägde om jag skulle be att få hit Embla först framåt kvällen eftersom jag ännu vid två mådde ganska dåligt, var tämligen rödgråten, inte hade varit ute med hunden, behövde duscha och var på allmänt dåligt humör. Det blev dock aldrig aktuellt att välja, för strax efter två kom Mattias oanmäld för att lämna Embla. Själv satt jag fortfarande i morgonrock och var ganska eländig, men när hon väl stod i dörren var det ju inte direkt läge att säga "det passar inget vidare" så jag bet ihop och tog emot henne. Dock fick exet lov att stanna en stund och sätta igång hennes nya pärlvävgrej, för DET var mer än jag var kapabel till just då...
Under besöket var han dämpad och inte alls otrevlig, så det kändes riktigt okej. Skönt. MEN jag bet verkligen ihop också, det finns en HEL del som jag tycker är riktigt illa skött som jag inte ville diskutera inför Embla...
För att sammanfatta det hela så känner jag hur han går vidare precis som innan, med den lilla skillnaden att han verkar ha bytt ut mig mot sitt ex?!
....
Denna blogg blev så lång att jag delar den i två halvor, lyfter nästa del om en liten stund... :)
Kram // Ellen :)