Japp, jag sanerade ju i fredags och drog ut min infekterade tand! Och jag var bra orolig innan över hur det skulle gå efteråt. Framför allt för hur det skulle gå med pencillinet och om jag skulle få efterdyningar av det som rörde sig runt tandroten...
Tidigare har jag klarat mig mellan tre och fem dagar innan jag fått bakslag och då har organen havererat och jag blivit dödssjuk, men nu hoppas jag ju ha fått bort orsaken till problemen och därmed klara mig från att bli sämre. Det återstår att se hur det går med den saken, men jag kan i alla fall konstatera att jag haft en härlig helg! :D
Första natten var jag lite öm i munnen, men inte värre än att jag gick och la mig utan att röra mina nyinköpta Alvedontabletter. Lyckades somna liggandes på sidan, PÅ den misshandade sidan?! Sov sedan som en gris hela natten, utan att vakna med magont och behöva gå upp och vanka, och behövde inte ens gå upp och kissa under natten?
Vaknade därmed utvilad i lördags och insåg att jag mådde helt okej. Åt frukost och gick ut med Lofar. Upptäckte då att jag för första gången på flera år inte hade mjölksyrakänsla i kroppen! Blev förskräckligt glad! :)
Kom hem och fortsatte med vardagsgöromålen och kom på att jag heller inte haft några ostadighetskänslor eller yrselattacker på hela dagen?!
Framåt eftermiddagen dök min väninna Sandra upp här med sin niomånaders dotter, och vi umgicks några timmar och grejade lite innan vi packade in oss i hennes bil och for upp till Mariestad. Min kära vän Anna-Karin fyllde 40 och hade bjudit in vännerna i fotoklubben på kvällen, och Sandra fick hänga med hon också... :)
Vi hade en jättetrevlig helkväll med god mat och härligt umgänge, jösses vad jag har SAKNAT detta gäng kände jag! Har umgåtts hur mycket som helst med dem för åtta-femton år sedan ungefär, men knappt något sedan jag träffade mitt ex.
De andra for vid midnatt, jag och Sandra blev kvar någon timme till innan vi gav oss iväg. Vid tre somnade jag på soffan, överlät mitt sovrum med dubbelsängen till Sandra och hennes lilla tjej och tänkte att jag nog sover bättre utan en bebis intill mig, ovan som jag är vid det hade jag antagligen vaknat mest hela tiden... :)
Men jag sov som en gris även denna natt, och vaknade vid nio i morse och kände mig i god form. Vältrade mig till tio och sedan tog vi gemensam långfrukost. Efteråt gjorde hon sig i ordning för barndop som hon var bjuden på, och samtidigt som hon åkte gick jag ut med Lofar.
Min väninna Sandra och hennes söta tös! :D
Idag har det varit kanonväder! Strålande sol, lite blåsigt men massor av fågelsång och riktig vårkänning! :) Började gå ner i skogen bakom huset och tvekade lite på om jag skulle följa bäcken eller gå ner mot sjön. Sjösuget tog överhand, så jag gick ner till hamnen och tog den lilla vackra grusvägen bort mot badplatsen. Sedan fortsatte jag vidare bortåt utmed sjökanten och utforskade alla stigar ner till sjön, en efter en. Var ute och gick i nästan en timme och det blev nog ungefär fem kilometer. Det är mer än jag orkat någon gång sedan jag blev sjuk för åtta år sedan....
Hemma fixade jag lunch och messade vännerna i TeamXtreem och talade om att jag kunde tänka mig att åka på pizzaträff om någon kunde svänga förbi och plocka med mig... Efter en stund fick jag SMS från Sebbe "Åker från Lidköping nu, var ute när jag kommer". Slängde ihop mina matlådor, hivade iväg Sandras glömda kamera med grannen som skulle åka och handla (tack Tobbe!) och gick inte utan stolthet ut och mötte Sebbe när jag hörde bilen... Det trodde han inte, att jag faktiskt skulle vara klar när han kom... :P
Åkte ner till Preem och mötte upp resten av gänget från Lidköping, givetvis var de sena så jag han studera Sebbes ljudprojekt och äta min lunch ståendes mot bilen i solskenet... :) Kallt men trevligt! :)
For vidare norrut i karavan, och mötte upp Matte i Lyrestad, och sedan lotsade han in oss till pizzerian. Vi åt tillsammans och sedan passade vi på att leka lite i snön som råkade finnas där uppe! :D Blev handbromsvändningar och lite kanande och ett och annat asgarv... Häckar är trevliga, men att nypa dem med bilfronten....? :P Ingen nämnd, men det satt en kvist i fronten efteråt... :P Hehe...
Hem fick jag lift med Claes och Ullis, för Sebbe for hem till Karlstad igen. Egentligen skulle han ju flyttat in här några veckor framöver för att göra sin praktik i Skara, men i fredags kom skolan på att det inte gick ekonomiskt, och därmed hamnade han i Kristinehamn i stället. Således är jag ensam de kommande veckorna, på gott och ont. Hade liksom ställt in mig på sällskapet...
Nå, när jag kom hem blev det lite plock, det var rätt kaotiskt i lägenheten, och sedan dök en krisande kompis upp. Serverade lite te och passade på att äta samtidigt, och så pratade vi och åt och plockade om vartannat. Det ÄR bekymmersamt när människor man tycker mycket om mår så dåligt att de inte känner att de vill leva längre... *Stor varm kram om du läser och ser - du VET att jag bryr mig och att du är välkommen närhelst det kör ihop sig!*
Nu sitter jag och landar lite, det har ju gått i ett hela helgen. Är fortfarande rädd för bakslag men jag tänker fan LEVA de dagar jag mår bra och skulle det nu gå åt pipan kan jag i alla fall se tillbaka på de här dagarna med glädje! :)
Ska avvakta två veckor innan jag tar ut något, men funkar jag bra fortfarande då så hände det nog något när tanden åkte... :)
Det jag längtar mest efter är att kunna köra bil obehindrat igen... Och att kunna äta mer varierat...
Ikväll tog jag förresten en skiva knäcke till maten... Gudomligt gott... Och jag kände mig modig, som vågade det två dagar efter att ha dragit ut en stor kindtand... Men det gick bra... Mmmmm :)
I morgon möter jag Embla efter skolan och ska ha henne hela veckan! Hoppas nu bara att jag får fortsätta må bra, då kommer det bli en kanonvecka! :)
Kramar // Ellen :)