Ja, idag är det inte inte alls lika bra som de senaste dagarna. Inte helt oväntat i och för sig, min kropp ska tackla både pencillin och ev effekter av saneringen och infektionen. Och dessutom hantera all den energi jag känt de senaste dagarna.
Tidigare har jag ju klarat mig mellan tre dagar och någon vecka innan jag blivit akut sjuk med organproblem efter att vi rört den infekterade tanden, men jag hoppades ju att utdragningen och pencillinet skulle ha ändrat förutsättningarna så mycket att jag skulle slippa bli sjuk den här gången. Dock var ju pencillinet en kalkylerad risk.
Men idag vacklar jag alltså. Jag ska absolut inte klaga, har hållit mig på benen hela dagen och till och med gått och hämtat Embla vid skolan och duschat (jag behövde ju också rekond efter att ha tagit hand om bilen och köksgolvet igår).
Fick en rejäl dipp vid lunch då jag fick yrsel, såg prickar, mådde illa och hade ont. Det är ju bra om man kommer ihåg att andas trots smärtorna... :)
Drack vatten och vilade, sprang på toa (tror det är bra att skölja igenom systemet med mycket vatten när man inte mår bra) och försökte tänka på annat. Fick gå med huvudet på sned och kisa med ena ögat för att parera ostadigheten och hade svårt att orientera mig i mitt eget kök när jag skulle fixa lunch.
Fick ändå ihop maten och när jag satte mig för att äta märkte jag att blodcirkulationen försvunnit från ben och fötter, de domnade, liksom armarna som blev märkligt svåra att lyfta.
Nå, det är ju inga nya symptom och inget att vara rädd för, blir mest trött på dem. Och lite irriterad. Åt min mat och satt och vilade en stund och tog sedan med hunden och gick upp till skolan och mötte Embla. Väl hemma igen såg jag till att ta mig in i duschen, och när jag var klar där tog Embla över badkaret och badade och sjöng en bra stund.
Jag har ägnat eftermiddagen åt att slappa, vet ju att det enda som hjälper är att vila, dricka och ta det lugnt. Fast det är frustrerande.
Hur som helst har jag ju precis haft fyra fantastiska dagar som jag kan leva på, och dessutom hoppas jag detta är en tillfällig svacka så att jag får komma igång på riktigt igen ganska snart.
Emblas humör vacklar ju i takt med min hälsa, men hon har ändå sjungit i badkaret, skällt om att jag inte orkat gå med till affären och köpa henne en serietidning, gapat om att maten jag fixade var äcklig (men ätit den utan väsen ändå i sista änden), visslande suttit med leran och pysslat... Nädå, inte alls bergochdalbana, inte ett dugg... :P
Själv är jag mest trött. Trött på att vara sjuk, trött rent allmänt och känner att jag nog behöver vila och trött på att inte kunna räkna med att morgondagen fungerar. Men jag tänker ändå TRO på att i morgon blir en bättre dag än idag. Annars vänder det i övermorgon. Eller dagen efter det. För jag är ju på väg åt rätt håll nu, det är vi ju överrens om! :)
Har förresten inte kunnat lyssna på hur bilen låter med nya filtret, körde bara till skolan i morse och dels kan jag inte få turbon att jobba inne i byn med alla skolbarn utmed vägen, och dels vill jag gärna sätta på det riktiga hjulet innan jag börjar dra ordentligt för att höra det bra... :P Nödhjulet känns inte helt optimalt att köra fort på när man vill dra igång turbon och bråka med ljudet... :)
Men det kommer... Liksom så mycket annat... Planerna för bilens framtid är under ständig utveckling, har extremt bra bollplank i ett par vänner som erbjudit sig att hjälpa mig att få lite mer snurr på maskinen genom lite olika åtgärder... Återstår att se vad jag har utrymme att genomföra ekonomiskt, men det är MYCKET lockande förslag som kommer upp... :)
Kramar // Ellen :)