Åh, jag har så ONT. Mår inte alls bra. Får skylla mig själv, har plockat i mig lite frukt och lite cornflakes under dagen, så det är helt självförvållat... Trött som ett ägg är jag också.
Har inte bloggat på några dagar. Medvetet. Måndagen vart så överdjävlig att jag insåg att jag inte kunde skriva något vettigt utan skulle spåra ur och bli odräglig. Vet inte om jag ritktigt fixar den balansen än, men det känns ändå som om jag behöver få ut lite nu...
Var ju på ett strålande humör efter min härliga helg. Måndagen drog igång med promenad och planer på saker att göra och fixa och ta tag i. Dock hann jag inte mer än möta Embla förrän hon raskt sänkte mig till en nivå i höjd med skosulorna.
Hon var på ett HEMSKT humör. Gapade och skrek och precis allt, förklarade hur värdelöst allt är hos mig och att lägenhet är tråkigt och hur ingenting här dög, och jag tappade lusten fullständigt.
Gick och skrev räkningarna och lämnade henne åt sitt öde i sitt rum.
Trodde i min enfald att hon som vanligt satte sig och pysslade/målade eller något, men icke. Vid kontroll när räknigarna var klara hade hon somnat! Hopplöst. Men det är bara att inse att jag alltid får en helt utmattad unge, det positiva den här gånger är väl att hon inte hade feber i alla fall, det har hon ju haft de senaste gångerna när hon kommit hit.
Blev tvungen att väcka och köra upp henne, sover hon på dagen håller hon låda hela natten, och jag kan säga att hon INTE blev roligare att ha att göra med när jag skulle se till att hon var vaken...
Mitt i allt gap och skrik om hur DUM jag var ringde exet. Jag var väl inte direkt i världens bästa balans, och när han meddelade att han inte kunde sköta helgens simskola som vanligt utan skulle bort blev jag MYCKET trött.
Eftersom jag en längre tid känt att det är mer än dags att samla ihop de saker jag har kvar hos honom för att få ett avslut (blev ju portad under flytten i höstas och har sedan inte orkat riva mer med det utan koncentrerat mig på mina tänder) så passade jag på att fråga om det också. Det var nog inte rätt tillfälle egentligen.
Men det är det ju aldrig, så... Jaja.
Frågade i alla fall om hjulen till husvagnen. Har en veteranhusvagn, som vi totalrenoverat sånär som på utvändig lack. Nytt golv, ny el, nya takstolar, nytt innertak, nya dynor, ny matta... Ja, det mesta är varsamt renoverat och ytbytt mot nytt. Vagnen är en Boca -66, en mycket ovanlig vagn som handbyggdes i 40 exemplar. Såvitt jag vet är min vagn en av fyra som finns kvar, över alla årsmodeller som gjordes.
Boca -66 veteranhusvagn. 040429. Som den såg ut när vi började.
Denna vagn skulle då med mig i flytten, och jag fixade därför en vinterförvaringsplats till den i höstas och gjorde allt klart. Då tog exet av hjulen och ställde den på de söndertorkade originalhjulen från 1966! De andra hjulen som vagnen stått på i tre och ett halvt år var nämligen hans... Två 13" alufälgar från en 70-talscivic.
Samtidigt portade han mig ur huset och krävde att resten av flytten skulle ske när han var med. Jättekul, har ju inte orkat se karln på månader, så det blev helt enkelt så jobbigt att jag slutade flytta utan att ha gjort klart. Vagnen blev således kvar och har tagit plats i hans uthus hela vintern, och jag har också en del grejor kvar, såsom originalhjulen till volvon, lite lådor på uthusloftet, min cykel, min kanot, lite fotobakgrunder... Ja, lite av varje helt enkelt.
Nu när tänderna är klara och jag faktiskt fungerar hjälpligt har jag känt att det är dags att ta tag i detta och avsluta den där relationen en gång för alla för att sedan kunna släppa taget och gå vidare.
Således frågade jag om husvagnens hjul, om de höll luft så pass att vagnen kunde flyttas hit. Fick till svar att de var heltomma men att jag nog kunde få den av tomten i alla fall så jag kunde hållas med den... För den delen var han så less på min skit att han lika gärna kunde stjälpa allt i ett hål...
Jaha? Tack... Det var faktiskt inte JAG som satte stopp för arbetet i höstas...
Nå, försökte summera vad som var kvar och som skulle med. När jag nämnde hjulen blev det väsen IGEN. Originalhjulen borde minsann inte vara mina eftersom jag redan hade både sommar och vinterdäck till min bil... Hade tänkt lägga vinterdäck på 16" framöver... Lyckades i alla fall förklara så jag tror han begrep att det var rätt självklart att mina 16" är mina...
Däremot fick jag förklarat för mig att de urvuxna barnkläderna jag sorterat och packat nog inte skulle hämtas, för en del är ärvt från hans släkt och resten är ju han hälftenägare till då jag köpt det då vi bott ihop... Att han orkar. Skiter i vilket, JAG orkar inte. Hade tänkt försöka skicka dem och få in några kronor på dem, men skit samma.
Sådär fortsatte det, allt var bara avogt och krångligt och fel och besvärligt. Och samtidigt fortsatte Embla gapa och härja. Jag tog tvärslut och tappade sugen totalt till det mesta.
Sedan valde jag att INTE blogga. Hade tänkt försöka få bort mina saker först. Är rädd att det ska bli som i höstas, att när jag skriver om min uppgivenhet inför det som sker så blir det ett jäkla väsen och så blir det etter värre.
Men nu måste jag nog ändå. Annars går jag sönder inifrån.
Släpper upp detta nu och mognar lite på det hela innan jag skriver nästa blogg... tror jag... får väl se när den ramlar fram, den trycker på...
// Ellen, trött och... öh... trött...?