Jag har en vän. Han heter Patrik. Vi träffades på gymnasiet. Patrik är, en bra vän. Det är en sån person jag önskat att jag träffat fler av. Bra killar liksom. Rediga killar. Liksom. Ja, vettiga.

Han är hursom en mycket bra vän. Nu sticker han till Australien, med tanten sin. I ett par månader. Patrik verkar inte veta så mkt. Det är hans fru som står för planeringen.

Jag har inte så många vänner. Jag kände mig väldigt mogen som liten och var rätt petig med mina vänner. Idag har jag faktiskt en liten skara, riktiga vänner som jag vet att jag kan ringa här nerifrån. Som svarar och är intresserade. Även fast på senare tid har jag blivit jävligt självupptagen och varit ledsen för hela Jessica-grejjen.

Dem har iaf lyssnat.

Jag kmr sakna Patrik. Trots att vi inte umgåtts mkt efter gymnasiet. Han är en bra karl, en av de bättre. Dock så inser jag nu, att olika personligheter gör vännerna.. Men, jag vill inte gå för djupt på det hela.

Förresten. Jag namedroppar lite vänner. Som jag känner att, "Det-här-kan bli-bra".

Lilleman. Attila. Joel. Jacob. Tommy. Patrik. ... Dem här känns mest liksom, hundra....

Tack.


Min bil, elfel. Den suger ström trots avstängd. Felsökte på jobbet igår, fredag. Hittade inget. Gubben sa att jag skulle ta den upp nästa helg så skulle han ta den till elektrikern. Så, då får jag ta golfen ner. Det är inte kul. Men på lördag ska jag hooka upp golfen med lite värdigt ljud. Jag ska även diskutera med gubben om möjligheten att trycka in solfilm i den.


Annars, adjö. Gonatt. Och, hej!