Söndag var den stora kalasdagen!!!
Vaknade helt utmattad, men visste att det bara var att sätta igång med dagen, till råga på allt hade vi ju ställt om klockorna under natten och förlorat en timme!!!
Framför mig hade jag då ett tretimmars barnkalas med åtta inbjudna barn... Och detta skulle jag ro iland helt ensam.
När jag satt Embla med frukosten tog jag ut Lofar på en snabb, halvlång promenad, och när jag kom in igen satt hon i soffan och blåste upp ballonger. Halva paketet var klart och resten gick som en dans medans jag dammsög av lägenheten och torkade golven.
Embla blåser upp ballonger inför sitt födelsedagskalas. En hel påse, blåser och knyter helt själv! :D
Därefter var det dags att hänga upp ballongerna. Gissa hur snygg frisyr jag hade efter att ha skubbat ballongerna på mitt eget huvud för att sätta upp dem i taket?! :P Några ballonger kom också upp på balkongen och utanför ytterdörren med hjälp av snören. :)
När jag stod där med håret på ända och hade en hel del förberedelser kvar (bland annat en dusch av mig själv) ringde en mamma och undrade om de fick komma tidigare. Typ genast. De var på väg hem från ridskolan och skulle bara få köra hem och vända annars. Tänkte några sekunder och bestämde sedan att det gick bra, jag fick hoppa över duschen och rusade till badrummet och tvättade bara av mig som hastigast och bytte kläder.
När de kom var det dags för mig att kavla marsipan, så jag satte igång med det samtidigt som mamman hjälpte sin flicka att byta om. Detta var då en av Emblas gamla dagiskompisar, en tjej som lekt mycket med henne då vi bodde i huset, och människor jag tyvärr inte träffat alls efter separationen. Kändes bra att ha dem hos oss, och bra att de kom lite tidigare så vi hann prata lite också. Fick veta att flickan som fått två småsyskon var i en mycket mammig period och att jag fick ringa om det körde ihop sig och hon inte ville stanna.
Flickorna lekte ihop sig lite och var med och kikade på mitt tårtarbete. Kavlade ut min marsipan och klädde in två rulltårtor, en i ljusrosa och en i mörkrosa marsipan. Sedan skar jag fem centimeter tjocka bakelser, och skar ut dörrar av marsipan att sätta på dem, ljusa dörrar på mörka bakelser och tvärtom. Sedan fick det hela stå i väntan på att det skulle bli tårtdags.
Övergick till att värma korv, och sedan började barnen braka in. Totalt blev det sju barn, en fyraåring, en sexåring, fyra sjuåringar och en åttaåring. Fyraåringens pappa blev också kvar kalaset igenom, vilket gav mig trevligt sällskap för samtal emellanåt (han samlar på VW-bubblor och bussar, så vi har en del att prata om).
Började med att göra korvkiosk, vilket var MYCKET uppskattat.
Öppnade dörren till städskåpet, drog ut översta lådan i hurtsen mitt emot, la en skärbräda och hängde en duk över alltihop, och serverade korv och bröd genom öppningen som blev mellan städskåpsdörren och väggen på andra sidan, med lådan som disk... :)
Fixade också saft med sugrör i valfri färg och postitlappar med namnen som jag trädde över sugrören för att slippa diska glas hela dagen...
Funkade kanon!
Barnkalas pågår... Full rulle! :D
Matrester fick man ge till hunden på balkongen, vilket var lika uppskattat av både barnen och hunden...
Efter korven blev det presenter, och fri lek i en halvtimme inne.
Embla öppnar presenter i sitt rum. :)
Sexåringen som är i en mammaperiod kom vid ett tillfälle med tårarna rinnande och ville hem. Lyckades parera det med att ta henne i famnen, pussa och gosa lite, och låta henne plocka ner valfri ballong ur taket. Sedan fick hon vara med mig och förbereda bakelserna och allt lugnade sig.
När prinsesstornen var klara ropade jag på barnen som bänkade sig och så ställde jag ner brickan och det utbröt stort jubel...
Bakelserna som blev i stället för tårta, tio prinsesstorn i en ring och en prinsessa av marsipan på borggården... :)
Tio prinsesstorn (rulltårta inlsagen i ljus- eller mörkrosa marsipan, fem centimeter höga "torn" med en klick vaniljkräm ovanpå och överst en uppochnedpåvänd glasstrut som tak, samt en marsipandörr av motsatt färg).
Alla fick ta varsitt torn. Tror de pillade en halvtimme med bakelserna. Embla fick ta marsipanprinsessan jag ställt på borggården, tornen stod i en ring runt henne...
Embla har siktat in sig på ett av tornen... :)
Därefter fick barnen leka en liten stund till inne innan vi gick ut på baksidan så de fick rasa av sig ordentligt, prova hopprep, gungor, hopp-prylen och klättra i träd och busa med hunden.
Pappa dök upp på sin Cagiva också, hörde på långt håll när han kom... :) Han ville uppvakta MIG på rätt dag, och gjorde det genom att ge mig tusen kronor inslagna i en liten söt ask... :) TACK pappa, de kommer väl till pass... :) Skickade med honom ett överblivet prinsesstorn när han åkte vidare.
När en halvtimme återstod av kalastiden tog jag in barnen igen, och gjorde fiskdamm... Återigen, upp med städskåpsdörren, och så drog jag igen med skjutdörren till köket. I skåpet hängde påsar med godis i, och så knep jag fast dem i klädnypa/snöre som ungarna fick fiska över skåpsdörren.
Barnen landade sedan i soffan med en barnkanal igång på TVn, åt sitt godis och gick ner i varv lagom till hämtningen.
Jag var helt slut efteråt, men diskade upp och dammsög av lägenheten innan jag stupade med en mattallrik.
Under eftermiddagen och kvällen var jag rätt utslagen. Men Embla var mer än nöjd, badade, pillade med sina presenter och så anlände Sebbe också.
Själv försökte jag blogga lite men blev mest sittande och stirrade apatiskt framför mig.
Men det kände som om det blev ett RIKTIGT bra kalas. Och barnen var JÄTTENÖJDA och jublade över nästan allt jag erbjöd...
Under kvällen pratade jag med Brysselsystern och mamma och en väninna också, de ringde och grattade och kollade läget. Man får ju skylla sig själv när man föder barn nära sin egen födelsedag. Embla fyller ju egentligen den 1 april, men vi har såklart kalaset den närmaste helgen. Och just i år råkade det bli på MIN födelsedag... Som därmed kom bort rätt ordentligt i röran... Jaja.
Sebbe undrade ett tag om jag var riktigt nykter, eftersom jag sluddrade svårt och hade problem att hitta orden, men det var bara total trötthet som började ta ut sin rätt... Sånt läker man med att SOVA... :)
Kramar // Ellen :)