Har ju återigen haft för mycket liv och för lite fritid så bloggandet inte har hunnits med. Och det stör mig.
Inte för att jag tycker det är viktigt att rapportera vad jag gör egentligen, utan för att det är i bloggen jag sorterar mina tankar och landar min tillvaro. Hinner jag inte blogga är det ett tydligt tecken på att jag gör lite mer än jag egentligen borde, att tempot blivit mer uppskruvat än jag tänkt mig. För mig är det nämligen viktigt att jag tar mig tid att reflektera över det som händer, och inte bara rusar på i full fart.
Så har jag ju gjort tidigare i livet och det tog en ände med förskräckelse. Det vore ju dumt att göra om den vurpan nu när jag faktiskt VET hur ont det gör.
Och att sätta sig och blogga ikapp efteråt fyller heller inte samma funktion som det dagliga skrivandet. För då blir det mest minnesbilder från dagarna som gått, känslorna behöver skrivas ner mitt i när de pågår för att det ska fungera. Men, hur som helst, bilder från det som HÄNT känns bättre än ingenting alls, och kanske kommer det fram lite av det andra också när jag sitter och tittar igenom bilderna och funderar över vad jag gjort under dagarna som gått.
Här kommer i alla fall en REJÄL bildblogg från lördagen den 3 maj.
Stephan var hos mig den helgen, eller han var ju här fler dagar än så, det var ju långhelg, och han hade ett önskemål om att vi skulle åka på BMW-träff på Mantorp både för att titta på några bilar och för att träffa en hel massa av hans vänner.
Vältrade oss således upp frampå förmiddagen denna lördag och sedan vi packat ihop oss kom vi iväg. Bestämde oss för att göra resan till ett mål i sig, och ta det lugnt och njuta av vägen, vilket inte var så lätt på E20 men desto enklare när vi svängt av vid Laxå och anträtt den lilla krokvägen mellan Laxsjöarna i utkanten av Tivedens naturreservat. Underbara områden! :)
Eftersom Stephans BMW inte blev framvagnsjusterad som planerat på grund av en havererad styrled åkte vi illblå Volvo utan kjolar.
Första stoppet blev för lunch:
V40 vid laxsjöarna den 3/5 2008
Sedan snurrade vi vidare, och som vanligt (kan något man inte gjort på tio år vara som vanligt förresten?!) blev jag osäker på åt vilket håll vi skulle i Askersund, kom inte ihåg om bron är söder eller norr om samhället, men det gjorde inte så mycket, vi åkte ändå in i Askersund för att tanka och fick se lite av byn samtidigt! :)
På väg till Mantorp. Tankning i Askersund.
Framme på Mantorp, sent om sider (vi åkte ju bara vackra småvägar och tog oss tid att njuta hela vägen!) träffade vi Anna från Garaget och hennes Johan, men det blev bara en kort stund, de hade visst varit där sen åtta på morgonen och börjat fundera på att åka hem igen framåt två... Hmm...
Nåja, det var kul att ses även om det blev ganska kort stund. Dessutom hittade vi ju massor av andra människor att prata vidare med. Eller VI var väl för mycket sagt, JAG kände ju inga i BMW-sammanhang. Trodde jag.
Stephans vänner var mycket trevliga och när vi strosade runt där och det bara susade sifferkoder, färgnamn, karossförkortningar, paketuttryck, inividualval och massa annat näst intill obegripligt runt mitt huvud fick jag plötsligt syn på en lastbil med en text som kändes välbekant: OTTOR RACING. Hmmm?
Det är ju för sjutton min kusins racingteam?! Ja just jäklar, de kör ju BMW numera! Att man har koll ibland alltså... :) Travade in i depån och började leta, och efter en stund hade jag lokalieserat både min kusin Tor och hans son Otto och deras bilar. Tyvärr fick jag inte se dem på banan eftersom de höll på att samla ihop sig, men det blev en trevlig ordväxling i alla fall.
Mantorp 3/5 2008: Mitt kusinbarn Ottos bil.
Mantorp 3/5 2008: Min kusin Tor och hans bil. I bakgrunden Tors son Otto.
Efter att vi traskat vidare och studerat en hel hop med Alpinor (nu kan även jag se en hel del alpinadetaljer och veta vad jag ser, jag som tidigare aldrig lyft ett ögonbryn åt en BMW, nu tycker jag till och med om dem och ser att de är olika! :) ) lämnade vi Mantorp park nöjda och lite frusna. Innan avresan skulle vi in på macken och handla lite, men på parkeringen hade någon riggat en fälla för att man inte skulle kunna komma hem så lätt:
Turistkarta som inspiererar...
Eftersom jag är kartoman gick jag såklart rakt i fällan, och Stephan var inte sen att haka på när jag föreslog en liten omväg hem, med flera fina stopp på vägen. Skummade över kartan och tyckte Rökstenen, Alvastra klosterruin, Ellen Keys hem Strand och Vadstena såg lockande ut.
Vi började med att ta oss till Rök, och hittade där en jättetrevlig utställning och en stor runsten. Även en trevlig lokal kyrka där vi strosade runt en stund och reflekterade över livets gång.
Rökstenen
Böner för bilister, i Röks kyrka.
Sedan rullade vi vidare till Alvastra och fick anstränga oss lite för att inte stanna till vid vackra platser på vägen, det verkar finnas massor av intressant kring sjön Tåkern, en riktigt gammal kulturbygd helt klart.
Alvastra visade sig vara ursprungsklostret till Varnhem där vi var för några veckor sedan, och det syntes verkligen eftersom planlösningen var precis densamma. Alvastra är en mycket vacker ruin och vi strövade runt i över en timme och bara njöt av stillheten, naturen och miljön.
Stephan läser informationsskylten vid Alvastra klosterruin.
Alvastra klosterruin
Stephan spanar genom en fönsterglugg på Alvastra klosterruin.
Häftiga valv vid Alvastra klosterruin.
Jag GILLAR ruiner. Alvastra är en ovanligt vacker ruin dessutom!
När vi sett oss mätta på klosterruinen körde vi vidare upp mot Ombergs sluttning och mot författarinnan Ellen Keys hus strand. Som vanligt blev det några bilder på vägen, har jag inte Embla med mig får jag väl plåta bilen i stället!
V40 på liten väg nära Alvastra.
V40 på liten väg nära Alvastra.
Utsikt från bilen, ner över Vättern på vägen från Alvastra till Strand.
Jag har läst mycket om Ellen Keys hus strand, inrednings och arkitekturintresserad som jag är, och såg nu fram emot att få se huset i verkligheten även om det var stängt. Lär återvända när det är säsong, men passade på att njuta av trädgården i lugn och ro nu när det inte var några turister alls där...
Stephan vid grinden till Ellen Keys hem Strand.
Parken vid Ellen Keys hem Strand.
Ellen Keys hus Strand.
Gaveln på Ellen Keys hus Strand.
Trapporna mot sjön vid Ellen Keys hem Strand.
Stranden nedanför Ellen Keys hem strand.
Stephan sitter på bänken på bryggan vid Ellen Keys hus Strand.
Trevlig trappa vid Ellen Keys hus Strand.
Ellen Keys hem Strand.
Efter säkert en timmes strosande vid Strand rullade vi vidare och hittade en cykelvägsbred väg utmed Ombergs sjösida. Givetvis blev vi tvugna att inte bara njuta av utsikten och de underbara omgivningarna, utan också att fotografera min bil lite då och då... :)
V40 på liten väg utmed Ombergs utsida.
V40 på liten väg på Ombergs sjösida.
Utsikt från bilen, från Ombergs sjösida.
Så småningom rullade vi ner från berget och hamnade i Vadstena. Av något märkligt skäl hade det börjat bli kväll (vart tar tiden vägen när man har trevligt?!) och vi var hungriga. Vadstena verkade trevligt, så Steph beställde pizza och så cirkulerade vi lite i väntan på att den skulle bli klar.
Volvon vid ett gammalt mejeri i Vadstena. 3/5 2008.
Vadstena slott.
Eka vid Vadstena slott. Härlig kvällshimmel.
V40 vid Vadstena slott. 3/5 2008.
När maten var klar ställde vi oss nere vid sjön med härlig utsikt över solnedgången och käkade i bilen. Tyvärr stördes matron något av att en hund lämnats i bilen intill, och den stackaren ylade oavbrutet. Stephan satte en lapp på bilen innan vi åkte vidare, och då var klockan närmare halvtio på kvällen och det började mörkna.
Vi åt intill en parkerad bil där en hund var instängd. Den ylade oavbrutet. Stephan satte en lapp på bilen.
Märkligt nog lyckades vi inte ta närmaste vägen hem heller, utan råkade köra genom Karlsborg där jag bott och jobbat för många år sedan. Passade på att visa Steph reservhuvudstaden och fästningsområdet, och när vi till slut var hemma var vi så trötta att vi knappt visste vad vi hette. Men vilken dag!
Dessutom hade Lofar haft en utmärkt dag tillsammans med grannen, så vi kunde stupa i säng med gott samvete och sova som grisar utan att behöva gå ut och gå mitt i natten! Lyxliv! :D
Vilken dag! :D Börjar känna igen mitt gamla liv med upptäckarlust och livsgläde där man tar dagen som den kommer och låter saker och ting bli som de blir utan att min hälsa markerar en massa begränsningar hela tiden! :)
// Ellen :D