Måndagen den 9 juni trodde jag skulle bli en lugn dag. Ställde in mig på att åka upp till pappa efter frukost och greja lite med husvagnen innan besiktning, och sedan kanske försöka få tag på syrran och dröja mig kvar i Skövde ett tag till.
Syrran svarade inte när jag sökte henne, och sedan blev jag sittande med en väninna i telefon medans jag åt frukost. Vi hade ett intressant samtal om samspel och gränser, när det plötsligt ringde på mobilen. Okänt nummer. Har väntat en vecka på att FK ska höra av sig, så jag tog det.
Det var inte FK. Det var Torbjörn. En kille från Högskolan i Skövde. Han hade tidigare annonserat efter boende i Hällekis över sommaren, så billigt som möjigt, för att han skulle sommarjobba på Paroc. Jag svarade på annonsen med något i stil med att "jag har en liten trea, barn och hund, så här är inte gott om plats, men vill du vara med och dela på det är du välkommen och jag tacksam eftersom ekonomin inte är helt lysande."
Han svarade då att han nog hade löst det ändå, men igår ringde han. Det visade sig att boendet han hittat inte alls hade det pris han trodde de kommit överrens om. Det han förstått att han skulle betala för hela perioden visade sig vara per månad... Lysande, 6500 i månaden för ett delat rum när man är student? Läget var halvakut.
Klart han fick komma hit. Gick och mötte honom eftersom hunden behövde ut, och passade på att fråga ut honom lite om vem han var. Eftersom han skulle börja jobba samma kväll och köra hela natten bestämde vi att han fick flytta in tills vidare, så får vi göra upp om villkoren senare.
Mitt i kaoset ringde Sebbe och ville träffas. Jag föreslog att han skulle få hänga med mig till bilprovningen med husvagnen, men det hann han inte, så då fick det bli en snabbträff uppe hos pappa.
Jag lämnade "sambon" och drog iväg, käkade lunch vid framkomsten och insåg sedan att det var ONT om tid. Riktigt ont om tid. Vi slängde på husvagnen och jag drog iväg mot Skövde. Tyckte den gick tungt, men hade inte tid att stanna. På vägen ringde jag bilprovningen och meddelade att jag var sen, och de var rara nog att ställa upp ändå. Gulle-gulle dem! :)
Kom inflämtande i hall fem och insåg att det luktade brända bromsar om ekipaget. Kollade och det visade sig att jag kört med dragen handbroms. Pappa trodde Sebbe släppt den, och Sebbe trodde pappa släppt den. Själv satt jag ju i bilen och räknade med att de släppt den. Nåja, det var ju inte hela världen.
Det som var illa däremot var att påskjutsbromsen var helt stum. HELT stum. Rörde sig inte en millimeter. Därmed fick jag körförbud! Spansk flagga i framrutan!
Körförbud på husvagnen. :(
NÅGOT avslagen rullade jag ut ur hallen. Körförbud?! Fick lov att ta mig hem i 30, eftersom vagnen var olastad kunde den köras som kärra utan bromsar på vägen hem stod det på pappret. Tappade all lust till det mesta. Hur FAN fixar man en påskjutsbroms? Vad kostar det?!
Jag som tänkt annonsera ut vagnen på Blocket och försöka dra in lite pengar!
Ringde Storm som inte hade möjlighet att hjälpa mig. Ringde brorsan, samma där. Fick tips om nån som kände till en verkstad för släpfordon. Javisst, men för vilka pengar då?! Det slutade med att jag bestämde mig för att släpa hem vagnen till pappa igen, och så får jag väl försöka lära mig hur i helskotta man fixar en påskjutsbroms?! Förhoppningsvis räcker det att ta isär och smörja upp allting och byta damasken, så det inte är något fel längre ut mot hjulen som kräver dyra delar.
Drog sakta hemåt, och pratade med Steph tills mobilen laddade ur. Typiskt nog hade jag ju inte fått med mig någon laddare heller. Ställde av vagnen hos pappa, lyckades riva upp halva grusgången hos honom också (det är inte så jävla lätt att parkera upp en husvagn med en dålig dragbil när det lutar som attan, och har man sedan ingen handbroms börjar det bli riktigt besvärligt...).
Körförbud på husvagnen! :(
Inte så konstigt kanske att det här inte gick vägen... Påskjutsbromsen var helt stum.
Bilen blev dammig som attan, och när jag skulle kratta rätt efter mig lyckades jag trassla in mig i nåt slags spindelbo också, och fick säkert tusen små gula spindlar över hela mig, väv i håret och spindeljävlar precis överallt. De killades. Försökte sopa bort dem, pappa konstaterade att han aldrig sett något liknande och försökte hjälpa mig få bort det värsta ur håret. Eftersom vi båda skulle iväg tvättade jag av mig lite olja och damm i köksvasken och sen stack vi. På vägen ner mot Götene hittade jag säkert ett 20-tal spindlar till. Pillade bort dem efterhand de dök upp.
Parkerade i skuggan och kom på att jag stod rakt utanför SecondHandbutiken. Slutade med att jag köpte en näve galgar och ett par shorts för 20 spänn. MED fickor. Damkläder är idiotiskt nog ofta designade utan fickor. Och det är lite jobbigt att gå med mobilen i BH-n.
Knallade sedan iväg till järnaffären för att kopiera nycklar. Plockade bort några spindlar till. Det visade sig att järnaffären inte hade sådana nyckelämnen hemma... *suckar*
Det blir till att köra till antingen Lidköping eller Mariestad för att lösa det. Krångligt.
Inte heller fanns gummiringar till nyckar, vilket jag saknar sedan min gick sönder.
Det kändes inte som min dag. Gick in på ICA och köpte lite naturgodis som jag vräkte i mig på vägen hem. Åt middag en och en halv timme för sent, och pratade samtidigt lite mer med min nya sambo.
När jag tog fram almanackan för att kolla hur mycket kaos det kommer bli i lägenheten i sommar (när både jag och Steph är här samtidigt som Embla är här och så ska Sebbe bo här några veckor också, och nu även Torbjörn... ) såg jag att det var fotoklubbsmöte. Ungefär precis DÅ.
Bestämde mig för att åka på det och ta med hunden eftersom det var utflykt till Kvarnstensgruvan i Lugnås. Bra kvällspromenad för honom. Sa hej till sambon och drog iväg. Ringde Steph på vägen och informerade om samboskapet, hann inte prata så mycket innan min mottagning försvann dock.
Promenaden från parkeringen till gruvan var ljuvlig, började landa lite. Nere vid gruvan stötte jag på ett par klubbkamrater, tog en hjälm och tassade sedan ner tillsammans med Lofar. Han njöt verkligen av att komma in i den vackert ljussatta gruvan. Sju grader. Perfekt för ett hårigt pälsdjur med värmeslag.
Några klubbkamrater började undra när vi kom, Lofar flåsade ljudligt... :P VAD är det där?! En grottbjörn? Föreslog jag och det blev rätt muntert där nere i underjorden. Vi tittade runt, vännerna var redan färdigguidade och höll nu på med fotografering. Kameror, stativ och ljuskällor överallt.
Satte Lofar intill mig och pratade lite med kompisarna, det var inte läge för mig att plåta själv utan stativ och med hund. Däremot fixade Peter en fin bild på mig och Lofar när jag undrade om någon hade lust att hjälpa mig med ett bloggfoto:
Jag och Lofar nere i kvarstensgruvan, tack Peter Westlund för bilden! :)
Samling med fotoklubben utanför kvarnstensgruvan i Lugnås.
Vid fikat efteråt kom det fram att föreningen funderade på att klä sina guider i medeltidskläder, och jag passade på att tala om att jag gärna hjälper till att ordna det. Man vet ju aldrig om det kan leda till något! :)
På hemvägen ringde PH, ordföranden i fordklubben, och undrade om jag fixat priserna till helgens årsträff. JÄVLAR! Det hade jag helt glömt bort! :O Måste lösas snarast möjligt. Skit också, jag har börjat tappa bort saker jag lovat ordna. Det är inte bra. Typisk varningssignal.
Ringde åter till Steph och sorterade ut dagen mer ordentligt. Skönt. Pratade länge. Stämde av lite via MSN med några till samtidigt som vi pratade, och kom sedan i säng. Stressad över allt som gått snett, men samtidigt nöjd över besöket i gruvan och lugnad av Stephs uppbackning.
Det är fan inte lätt att inte ha några vettiga bromsar i livet. Undrar om det var någon slags ironi i problemen med min fordonspark?
Hanbromsen på bilen har gett sig. Jag drar vagnen till Skövde i alltför hög fart trots att handbromsen är dragen (vaddå vägra ge vika för motstånd?). Och så visar det sig att jag inte har någon färdbroms. Jo, det märks väl, att jag har lite ont om broms i mitt liv.
Hur ska detta sluta?! :O
Kramar // Ellen :)