Eftersom Emblas hopplösa vägg till slut behagade bli riktigt snygg var det dags att ställa tillbaks bänken igen. Duttade i några skumma vita prickar som blivit mitt på, och handskurade sedan golvet med liten svamp för att få bort alla färgstänk och spackelkladd och annan smuts från det VITA golvet. Lysande. Men det blev rent till slut, och då var det "bara" att ställa bänken på plats. Men jag behövde vila emellan, så det fick lov att vänta.
Emblas hopplösa vägg blev till slut riktigt bra. Slitigt var det, med jag är nöjd.
Sedan tyckte vi det var läge att gå en lång hundrunda, så jag tog Embla i ena handen och Lofars koppel i det andra och traskade iväg. På vägen ringde Linnea och ville leka, så vi gick förbi hos dem när vi var på väg hemåt igen. Och där råkade jag fastna. De har en bostadsrättsfyra. En trevlig. Som jag gick husesyn i. Och funderade och räknade lite.
De tycker jag och Steph ska försöka rycka den som är vägg i vägg med dem, där det bor en ensam äldre dam. Smickrande att de vill ha oss så nära. Är det dags för oss att flytta ihop i något större nu? Eller borde vi knö in oss i min trea till att börja med? Ringde Steph och så pratade vi länge och väl. Om oss. Om boende och jobb, behov och önskemål. Mycket att tänka på. Både spännande och skrämmande. Och roligt.
Lagade mat och åt, och så dök Marie upp en sväng och hämtade spackelspadarna jag lånat. Sedan kom Jeanette också en stund. Känner mig inte direkt ensam fast jag bor själv... Om allt går som planerat får jag nog Jeanettes stora tös Nathalie boende hos mig en vecka eller två, för nu börjar skolorna och hon måste ju ha någonstans att ta vägen i väntan på lägenheten. Alltså hamnar hon nog hos mig. Jaja, allt går. Enklare eftersom de är trevliga också.
Lagom vid middagstid skulle jag ställa tillbaks bänken i Emblas rum tänkte jag. Lättare sagt än gjort, väger ju bly med akvariet på! Knuffade och puffade och stånkade och stönade och lyckades ändå till slut få den på plats. Och kände mig himla nöjd! :D
Bänken äntligen på plats framför den nymålade väggen. Ska givetvis röjas av och så måste akvariet fixas till igen också.
Återstår att knuffa fram sängen och slipa den andra väggen och måla där då, med diciplin bör jag fixa det på några dagar så den är klar när Embla kommer hit igen nästa gång. Vore ju bra.
Under maten diskuterade jag och Anna-Karin det här med hus och boende över MSN. Samtidigt som jag och Storm planerade lite mer jobb med Volvon. Senare i veckan. Eller när vi orkar, han har varit lite risig igen. Men bilen behöver lackas klart så det blir färdigt. När kjolarna väl kommer från lackeraren är det ju bra om det är redo för montering.
Nå, det där med hus gav oss en del att tänka på. Kollade åter av vad som är till salu i byn och det är alltså bara två hus. Eftersom jag absolut vill vara kvar inne i byn, och Stephan är heller inte intresserad av att bo på landet. Dessutom vill jag helst slippa stor trädgård. Och EGENTLIGEN är jag inte hus-sugen alls, vill bara ha ett större boende, och då finns det inga större lägenheter än treor här i byn, tyvärr. Således, finns något vettigt att köpa alls?
Närgranskade ett som ligger på vägen vi brukar gå upp till skolan. Huset ligger verkligen kanonbra och har riktigt vettig planlösning. Dubbelgarage är ett stort plus! :D Dock ser det ut att vara dåligt underhållet. Och så är trädgården helt igenvuxen, men det finns ju sågar... :P
Räknade fram och tillbaka och kom fram till att det är billigare att köpa hus än att ta en bostadsrätt i alla fall. Kanske värt att ha med i tankarna om det blir aktuellt att hitta en större bostad?
Någonstans i diskussionen lyckades vi återknyta till nuvarande verklighet och fortsatte spinna på mitt kök. Trtos att Emblas rum inte är färdigt ännu. Men kök är en så central del i alla bostäder så det blev naturligt att vi kollade kök bland husannonserna... :) Och då växte såklart tankarna kring mitt eget igen... :P
Det visade sig att Stephan hade synpunkter på mitt kök. På MITT kök?! Eller, kommer det vara VÅRT kök innan jag kommer så långt med renoveringen? Kanske vi hittar något helt annat? Är det smart? Borde vi tränga ihop oss här i min trea för att slippa ställa om så mycket på en gång, och "bo ihop oss" först?
Trots allt är det ju rätt mycket som måste förändras om vi ska kunna bo tillsammans. Han behöver jobb här nere. Och så ska vi bakas ihop till ett hushåll med två vuxna, ett barn och en hund och gärna hans katter också... Känns som både plus och minus att flytta mitt i det också. Alla får ju samma förutsättningar om vi flyttar tillsammans, samtidigt som det kan vara mer än nog att börja nytt jobb OCH bygga ihop alla relationer under samma tak, utan att samtidigt försöka organisera ett helt nytt hem för att det ska fungera...
Under samtalet insåg jag också att det snart var dags för överlämning av Embla, och att det behövde lösas på ena eller andra sättet. Kände att jag helst ville slippa åka ut till huset och se det som jag upplever är våra saker som exet behållit själv, och kom fram till att han fick komma och hämta henne hos mig i stället.
När sedan Anna-Karin också var sugen på att komma upp till mig och spana på hus i byn och umgås lite var jag MER än tacksam, vill helst inte träffa exet ensam.
Embla fiskades hem från Linnea, och vi åt och småpratade lite och sedan kom Anna-Karin lagom så vi hann packa ihop och förbereda Embla. När exet kom var hon redo och skuttade ut och mötte vid bilen efter att vi kramats ordentligt. Kändes bra, även om jag är upprikitgt ledsen över att inte få dela hennes första skoldag för året. Då kommer i stället hennes pappas nya få hjälpa henne iväg och ta emot henne på eftermiddagen. Det känns tungt.
För att lätta upp stämningen lite knallade jag och Anna-Karin ut på byn och tittade på hus och fluffade hunden. Som alltid är det lätt att hitta livsglädjen med hennes sällskap, så när vi kom hem kände jag mig bättre till mods. :)
Ägnade kvällen åt att titta på jobbannonser och diskutera möjligheter med Stephan. Och drömma mer om köket... Hittade lite inspiration igen och funderar nu på en färgsättning som på gamla emaljerade ting... Ni vet, de där blekgula med gröna kanter. Det kanske vore något? I stället för cremefärgat och rött? Stephan föreslog frächt blått, men det är lite för mycket Fairlane över det tycker jag. Fast å andra sidan har jag haft blått i köket förr, innan exet. Hmm... :P
Satt länge med jobbannonser och funderingar, och stöp till slut i säng med mycket snurr i huvudet.
Är det dags att gå vidare åt ett nytt håll nu? Törs jag? Är det för tidigt? Blir man någonsin "klar" med sitt eget så det blir lägen, eller är det bara en fråga om att bestämma sig? Hmm...
// Ellen :)