När vi tittat på det första huset var vi som sagt helt utmattade. Så mycket renoveringsbehov. Inte ens till kraftigt reducerat pris kändes det rimligt.
Därför återvände vi till lägenheten med avsikten att vila ordentligt och äta lunch. Dock ringde telefonen efter maten. Karin var pratsam. Det visade sig att hon hade anledning att behöva prata lite.
Karin kör lastbil. Under fredagen hade hon varit på väg in i ett mindre samhälle när plötsligt en bil körde ut mitt framför henne. Trots att hon stod på bromsen eftersom hon såg vad som var på väg att ske hade hon inte en chans att få stopp på sin bil.
Den vita Saaben hon körde på slungades iväg en bit, och själv satt hon som förlamad. Hon var orolig för de tre personer hon sett i bilen precis innan olyckan. Och för rädd att gå ut och titta efter direkt.
Nu visade det sig att alla klarat sig bra, även om bilen blev skrot. Karins trafikledare från åkeriet kom ut och hjälpte till att reda ut röran och tog dessutom hand om den påkördes morfar som envist ringde Karin och skällde för att hon prejat hans barnbarn. Han lugnade sig när han fick klart för sig att barnbarnet kört ut mitt framför en lastbil...
Nå, eftersom Karin uppenbart behövde prata blev det inget av med någon vila, utan det blev till att fara upp till nästa hus ändå.
Det är alltså en bostadsrätt, 135 kvadratmeter, fem rum och kök inne, samt ett friliggande enkelgarage omgjort till förråd och gästrum. Ligger en gata från det grå vi tittade på innan, med samma kanonläge längst ner på återvändsgata och bara några tiotal meter längre till skolan, utmed samma gång- och cykelbana. Priset var 120 000 kronor, och månadshyran 4 359 kronor plus drift.
Helt nytt kök (maj 2008) och vardagsrummet är också nytapetserat. Överhuvudtaget är huset välhållet och omhändertaget.
Annonsbilderna ser lockande ut:
Bostadsrättshus för 120 000 kronor. Ommålat för ett par år sedan.
Hallen i huset. Toadörren närmast ytterdörren, tvättstugan till vänster och till höger köket.
Köket insatt i maj 2008. Nytt och fräscht således, om än något mörkt.
Vardagsrummets matsalsdel. Ser mörkt ut på bilden men i verkligheten var det ett jättefint ljusinsläpp från flera håll i rummet.
TV-rummet, helt nytapetserat och i ordning. Bara att slå sig ner.
När vi gick runt i det här huset fick vi en helt annan känsla. Här var det bara att flytta in och BO. Ett hus för återhämtning efter dagens strapatser. Ett hus som GER energi, snarare än tar. Ett HEM.
Kompletterar med några bilder jag själv tog också:
Ett av de små sovrummen där uppe.
Det stora sovrummet på övervåningen, i anslutning till ett badrum och en stor klädkammare. Där uppe finns ytterligare två mindre sovrum och ett arbetsrum.
I garaget är ett gästrum inrett, prydligt och fräscht som allt annat i huset. Enda nackdelen är att det inte längre ryms någon bil i garaget. Och rummet är nästan för fint att riva ut...
Baksidan med en trevlig altan i gott skick, och i bakgrunden skymtar ingången till gästrummet i garagets bakre del.
När vi lämnade huset hade vi med oss planritningar och en ganska klar bild av bostadsrättsföreningen och dess ekonomi. Vi var eniga om att vi gillade huset, men tvekar inför den ganska stora månadskostnaden, med drift landar vi på runt sjutusen i månaden. Det är lite mycket, speciellt som Stephan behöver hitta ett jobb här i området också. Är det värt det? Behöver vi de ytor som det här huset erbjuder? Finns bättre alternativ?
Vi enades om att köket som var nytt och jättefint ändå kändes lite mörkt. Vi saknar ett stort rum att ha som gemensamt allrum för våra pysselgrejor, mina sysaker, Stephs samling av bilar och brochyrer, Emblas läxläsning och spelövningar. Dessutom känns det lite avogt att garaget är ombyggt så himla omsorgsfullt och så vill vi helst riva ut det. Samtidigt som ett gästrum där ute kan vara praktiskt inte minst med tanke på Stephans släkt och vännerna som bor kvar i Stockholm och gärna får komma på besök.
Tvättstugan var suverän, med grovingång lämplig för blöta smutsiga hundtassar och drivor av barnskor. Altanen var trevlig och trädgården alldeles lagom stor och utan svårskötta ting.
Det blev till slut ekonomin som fick ta överhanden och bestämma åt oss. Innan Steph har jobb här får vi helt enkelt tränga ihop oss i lägenheten. Finns huset kvar senare är det kanske meningen att vi ska ha det, annars kommer det säkert dyka upp något lämpligt när vi är redo. :)
Under kvällen fick Karin komma över, hon behövde det kändes det som, och trots att både jag och Steph var så trötta att vi nästan var kräkfärdiga var det väldigt trevligt. Karin och jag passade på att gå en promenad också och titta på husen, och så fick Stephan lite vila under tiden.
När Karin for hem framåt nattkröken stöp vi i säng med en smäll, och jag tror inte vi hann tänka kudde ens en gång innan vi sov båda två... :)
Kramar // Ellen :)