Idag har jag gjort något riktigt coolt! Jag har gått under jorden på Kinnekulle ring! :D
Ringen är ju byggd i ett gammalt dagbrott, och invigdes 1969, efter att man projekterat motorbanan i nästan femton år. Under andra världskriget bröts skiffer för oljeframställning där uppe, först i ett dagbrott, och sedan även i underjordiska gångar. I dagbrottet ligger nu banan, och den enorma röda hög som ligger vid depåområdet är en slagghög efter oljeframställningen.
Även den stora silon som finns där härrör från den här epoken, men mycket av lokaler, skorstenar, pumpar och sådant är ju borta sedan länge.
Något som dock finns kvar är den underjordiska gruvan! Spännande! Senast den användes var till champinjonodling, såvitt jag förstod var det på 50-talet, och sedan dess har den stått tom.
Idag inbjöd hembygdsföreningen till gruvgångsvandring, och nyfiken som jag är ville jag såklart vara med och titta. Det är faktiskt inte alls länge sedan jag alls fick veta att det fanns gruvgångar där uppe, så det här ville jag inte missa! :D
Har vilat mig igenom dagen för att orka och for upp till pappa lagom innan det var dags för vandringen. Han bor ju precis intill ringen, har frikort till alla evenemang eftersom han bor så nära att han "blir störd" av verksamheten. Stackars pappa, det har hänt flera gånger att det han planerat att göra har gått åt pipan för att det börjat låta så spännande från ringen att han blivit tvungen att gå dit och titta i stället, och blivit kvar där hela dagen och helt glömt det han hade tänkt sig... :)
Nå, idag var det ju högst planerat att vi skulle dit, och vi var inte ensamma om att vilja gå under jorden på ringen! :D
När vi kom upp noterade jag att man precis bakom läktaren där vi samlades kan se de här skifferlagren väldigt tydligt.
Skifferlagren ligger som pappersbuntar i bergskanten precis bakom huvudläktaren på Kinnekulle ring. Riktigt häftigt! I lagren ligger också andra stenar inpressade...
Mötet inleddes med att några från hembygdsföreningen berättade lite om gruvans historia, och det var intressant att höra. Tyvärr snappade jag inte alla namn, och det var ett himla buller i bakgrunden, men jag berättar vad jag tyckte mig höra i alla fall!
Bullret? De håller på och förbereder helgens rallycrosskörning, och så hade militären nån slags körövning också och höll på och varvade och bromsade med massa gamla gnirkiga fordon... :P
Vi var många som ville veta mer om gruvorna vid Kinnekulle ring.
Karl-Erik Lind som arbetade på oljeverket berättade att slagghögen i bakgrunden är resultatet av ungefär fem års brytning. Tjugo ton om dagen lär det ha blivit!
När vi fått bakgrunden till alltihop var det dags att gå ner i gruvgångarna. För att ingen ska komma på den korkade iden att försöka gå ner där utan guide lägger jag inte upp några bilder av vart öppningarna finns.
Det är alltså vattenfyllda gångar med en hel del skrot, kolmörker och åtskilliga kilometrar att virra bort sig i där nere. Huvudgången är 700-800 meter lång, och löper upp till ett annat dagbrott. Från den går en lång gång på tvären över åt ett helt annat håll, och mellan dessa en mängd tvärgångar.
I alla gångar står mer eller mindre djupt med vatten, och gruvforskare som varit i gångarna har konstaterat att det blir syrebrist ganska tidigt, det är alltså inte lämpligt att knalla in någon längre sträcka utan lufttuber. De gamla luftschakten finns inte kvar.
Huvudgången har dessutom en svacka någonstans på mitten där man samlade upp och pumpade ut vatten när gruvan var i drift, och med tanke på hur mycket vatten det var i den del som vi besökte misstänker jag att det kan vara helt vattenfyllt i den sektionen.
Inför vårat besök hade föreningen dragit ner elkablar och satt ett par rejäla lampor, och alla besökare hade höga stövlar och ficklampor. Jag fotograferade en hel del, och med blixt och långa slutartider blev det faktiskt hyfsade bilder trots att jag tagit dem på frihand. Jag har sett mer av gruvan på mina bilder än vad jag gjorde i verkligheten kan jag säga... :P I verkligheten var det MÖRKT! :D
Vi har kommit ner i gruvan, och det är massor av skräp på golvet som vi måste klättra över innan vi kommer ner i gruvgångarna.
Det var lite osäkert med fötterna... På golvet, under vattnet ligger järnskrot, stenar och gamla plankor, rör och rälsar. Dessutom var det mörkt och med alla besökare blev det grumligt också...
Pappa vadar utmed ena väggen i en gruvgång. Bitvis var det för djupt för våra stövlar och då och då var det gropar och skrot under vattnet så det gällde att vara försiktig i mörkret.
Pappa står i ett av de stora gruvrummen.
Gruvgången som löper 7-800 meter rakt in i berget. Med sidogångar och ojämnheter. Ingen bra plats att virra bort sig på...
Efteråt räknades vi ut ur gruvan, och så följde fikapaus och tillfälle för frågor. Tyvärr kände jag att jag var rätt trött så jag och pappa drog oss hemåt trots att det var så intressant.
Således har jag haft en spännande upplevelse idag! :D
Dessutom har jag kommit på att det bara är ett par dagar som saknas för att min blogg ska vara ikapp, och de dagarna ska komma snart har jag tänkt mig.
Och idag är det dessutom ett år sedan exet bad mig flytta. Tänk vad tiden går och vad mycket bättre jag har det nu! DET hade jag inte kunnat föreställa mig då!:D
Kramar // Ellen :)