Ja, igår mailade jag ju hela min sammanfattning till lackeraren, eftersom han inte läste det som bifogad fil.
I morse hade han svarat, och jag kände hur pulsen steg när jag såg det. Klickade på det och gick för att laga frukost, kände inte att jag orkade läsa det. Stephan däremot var tuffare, och kollade åt mig, och läste högt:
***
17 oktober 2008:
betala mig för frakten då så släpper jag delarna.
Sätt in 200 på mitt konto så skiter jag i resterande.
Ha de
***
Jaha, då har han ÄNTLIGEN begripit att han fått tillräckligt betalt då kanske?
Vi behövde åka och handla lite samt göra efterkontroll på Stephans ena bil, så vi passade på att åka dit oanmälda. Eller, vi och vi. Jag klev av ett stycke därifrån för att slippa möta honom. Dock var ingen hemma så det var inget att vara orolig över. Stephan ringde lackeraren och frågade när det gick att hämta upp delarna, och någon gång i nästa vecka kan det gå. Typ tisdag eller onsdag.
Sedan frågade lackeraren om Steph hade med sig pengar till honom. Och vad jag sagt om betalning. Stephan svarade att det var något om 200 för frakten, men att han ju skulle hämta delarna. Så enkelt var det dock inte, 200 skulle lackeraren ha i alla fall, även om delarna blev hämtade.
Stephan stred inte med honom, utan bestämde bara att han skulle komma och hämta delar på tisdag eller onsdag.
Underbar logik tycker jag. Sätt in 200 för frakten, men hämtar du delarna själv får du ändå betala 200...
Jaja, bara jag får mina delar någon gång, och de är i gott skick...
Puss! // Ellen