Ja, efter lördagens härliga fotoutfärd slappade jag framför TVn och planerade att tona rutorna på bilen på söndagen. Peter lovade att jag fick komma ner till hans garage och att jag skulle få handräckning vid behov, och jag tyckte det skulle vara skönt att göra NÅGOT vettigt med bilen i alla fall.
Tyvärr vaknade jag inte pigg på söndagen.
När jag öppnade ögonen dansade små lysande prickar runt i hela synfältet. Tröttheten var förlamande, yrseln förvirrande och illamåendet kom vällande. Det var bara att bita ihop och försöka ta sig upp ändå.
Skickade ett SMS till Peter och förklarade läget, och fick en rar krya-på-dig-hälsning till svar. :)
Ägnade dagen åt att äta, gå på toaletten och vila. Det blev ett par hundrundor, den första i underbart höstväder och med kameran, men jag hade ingen ork och inspiration så det blev inte direkt några bilder tagna ändå. Ett par kort bara.
En hjort precis vid tvättlinorna. Han blev tyvärr suddig, såg honom, gick in och hämtade kameran och tog bilden samtidigt som Lofar drog i kopplet och hjorten bestämde sig för att dra iväg... :)
Höstbjörk på baksidan av huset... :)
Höstbäck utmed stigen vi brukar gå. Porlar härligt när man hasar dit och inte orkar något vettigt. Det är bara att stå där och njuta! :)
Sommarspår i en rabatt nere i hantverksbyn på Falkängen. Här är nu tomt och öde fram till att julmarknaden drar igång den 8 november och pågår en dryg vecka. :)
När jag hasade runt med hunden funderade jag också över några vänner jag borde höra av mig till, men insåg att jag verkligen inte orkade. Orkade inte prata med någon, orkade inte tänka.
Orkade inte ens sitta vid datorn och filosofera, utan tog min tallrik och la mig i soffan med en bok i stället.
Efter ännu en hundrunda i mörker (där gatlamporna kändes så skarpa att det bara skar i mitt värkande huvud) kraschade jag återigen hemma, men då ringde telefonen. Efter allt strul med lackeraren har jag börjat känna obehag inför att svara i min telefon, nummerpresentationen har havererat så jag vet aldrig vem som ringer. Det var en stor lättnad när det var Embla i luren! :D
Tyvärr visade det sig att hennes pappa som nu kommit på att Embla ska vara hos mig i tre veckor var den egentliga anledningen till att jag blev uppringd. Han tog över luren omgående. På samarbetssamtalet för åtskilliga veckor sedan var det inga diskussioner när jag konstaterade att årets höstlov var "mitt" eftersom de var i Danmark förra året. Planen då var ju att vi skulle åka till syrran i Bryssel, så jag lyckades ju till och med få en påskrift av honom för pass till Embla. Nu blev det så att syrran var på tjänsteresa så det inte klaffade, och vi har planerat annat under lovveckan, men hur som helst var han ju medveten om att hon skulle vara med mig på lovet.
MEN nu hade han kommit på att det innebar att jag skulle ha henne på en jämn vecka OCKSÅ, och det var ju katastrof. Till råga på allt hade han redan planerat annat med henne också och nu skulle hon bli SÅ besviken.
Jag då?! Jag blir väl också besviken? Det här är MITT lov, vi har planerat lovet och jag har sett fram emot det.
Tror att han till slut förstod att man faktiskt får dela på ledigheterna när man har växelvis boende, och jag gick med på att hacka sönder lovet och låta henne vara där på torsdagen och lördagen. Han jobbar visserligen så hon får vara med hans nya på torsdagen, men de skulle baka inför hennes 29-årsdag, och det kommer Embla säkert uppskatta även om det blir lite flängigt. På lördagen är själva kalaset med hennes släkt.
Sedan ville han helst på stört lägga upp jul och nyår och nästa lov och allting, men jag sa ifrån, jag ORKADE bara inte. Tyvärr infaller nästan alla storhelger på jämna veckor, som är hans veckor, och det blir lite krångligt de år hon ska vara hos mig på storhelgerna...
Jaja, när jag fungerar igen får jag väl sätta mig ner och skriva någon slags planering att ta med som förslag och visa upp när vi ska på nästa samarbetssamtal den 13e november.
Just nu är jag bara så trött. Jättetrött.
Stephan och Anna-Karin peppar mig så jag tar mig framåt, men det tar emot. Idag har jag grejat mer med lackeringen, skrivit lite till som konsumentvägledaren ska få läsa, och snart ska jag gå och möta Embla vid skolan. :)
Kämpar också med min självremiss till Gottfriesmottagningen, angående den här totala utmattningen jag brottas med hela tiden. Sedan behöver jag sammanställa alla utredningar och sjukbesök som gjorts genom åren, och som sagt skriva ihop en planering på hur vi ska ha Embla framöver (trodde det skulle vara enkelt att ta varannat år, men inte då...) Och så får vi som sagt se vart lackhistorien tar vägen.
Hur gör ni andra som har växelvis boende? Berätta gärna, jag behöver lite ideer till skrivningen!
Nä, nu ska jag äta färdigt och gå och hämta mitt lilltroll! :D
Puss / Ellen :)