TACK för hållna tummar. Jag är nu så trött att jag känner mig helt influensasjuk och då dåsade jag ändå en stund i bilen på vägen hem.
Gick upp mitt i natten (nä, för de flesta är det inte ens extremt när klockan ringer halvsju, men för mig är det TUNGT!) och fixade matlådor för hela dagen samt väckte Embla och fixade det som behövdes för att få iväg henne. Mamma kom vid sju och tog med sig Lofar ut på en halvtimmes promenad.
När vi for strax efter halvåtta körde vi vägen över skolan där jag gjort upp med dem att Embla skulle få vara på fritids en stund innan skolan börjar vid nio. Hon var överlycklig! :D Det finns massor av pyssel där och flera av hennes bästa vänner går på fritids också, och så skulle de äta frukost tillsammans i matsalen innan skolstarten.
Eftersom jag inte hade en aning om hur lång tid det skulle ta var det också uppgjort att hon skulle få gå till fritids igen efter skolan om jag inte kommit tillbaka innan dess. :)
På vägen ner åt jag, och vi hittade vägen och kom rätt direkt så det var goda marginaler. Anmälde oss till en jättetrevlig tjej i luckan och satte oss sedan i bekväma fåtöljer i väntrummet som hade tjocka mysiga mattor på golvet.
Fick komma in till en läkare som var väldigt precis i vad han ville veta, ställde frågor utifrån vilka svar han behövde och jag berättade återigen min historia. Hur det först börjat smyga sig på mig under sen tonårstid för att sedan bryta ut totalt i samband med en livskris sommaren 1999. Trots det arbetade jag till den 20 januari 2000, då jag helt bröt samman. Det var några månader innan min 25-årsdag, och sedan dess har jag varit sjukskriven.
Fick redogöra för den ständiga utmattningen, värken i muskler och leder, mina matproblem, och yrseln och illamåendet och allt annat som hela tiden påverkar min vardag. Det var tröttande. Läkaren konstaterade att jag föreföll pigg och glad och jag skrattade samtidigt som tårarna började rinna okontrollerat, så mycket som jag får anstränga mig och fokusera för att klara en sån här sak så upplyste jag honom om att jag antagligen skulle drabbas av grov "baksmälla" efteråt.
Han noterade att jag stämmer med de flesta av diagnoskriterierna för ME/CFS och undrade om jag ville komma ner igen för kompletterande utredning, vilket jag självklart tackade ja till. Fick även berätta om den medicinering jag använder just nu och så blev det uppföljande provtagning.
Sex rör tog de, och jag kunde inte ligga ner så det var bara att bita ihop och låta den helt suveräna lab- öh... lab-karln?! Eh, jaja, en medelålders man var det i alla fall som tog proverna och han gjorde det med bravur då jag har ont av nålar och dessutom brukar min yrsel förvärras vid tappning, ibland har jag till och med tuppat av... :) Den här gången gick det dock kanonbra! :D
Lunchade i bilen och slocknade sedan av utmattning efter Alingsås. Vaknade till i höjd med Skara och mådde illa så vi stannade utanför Skokanonen så jag fick sträcka på mig samtidigt som mamma köpte skor. Jag behöver också skor, men hjärnan var frånkopplad så det fungerade inte alls att välja något vettigt.
Blev sittande på en stol och ropade uppmuntrande kommentarer till mamma i stället! :D Och mitt i det så hörde Steph av sig också, och han hade fixat BÅDA sina delprov till taxikortet idag (kartläsning och säkerhet), det ena helt felfritt dessutom! :D Nu återstår bara lagstiftningsprovet, och det skriver han den 23e! :D
Vid fyra var vi tillbaka i byn och hämtade Embla på fritids. Eller FÖRSÖKTE hämta. Hon var djupt koncentrerad på ett pysselprojekt tillsammans med Victoria och inte alls sugen på att följa med hem... Till slut var vi dock ihopsamlade, och när vi kom hem gick vi ut med Lofar och fick prata om dagen tillsammans i lugn och ro. Det var bra. När jag sedan satte mig för att äta satte sig Embla mitt emot och började tillverka lite julklappar och julpynt.
Nu har vi flera flätade hjärtkorgar till granen, vi eldar doftljus och i ugnen torkar citrusfrukter till dekoration... Det känns rätt bra faktiskt, trots att jag är så trött att det bara gör ont och jag får koncentrera mig på att sitta rakt. :)
Embla är nöjd och harmonisk och jag har ny tid för att fortsätta utredningen den 29 januari, men det känns redan nu som att jag kommer få diagnosen ME/CFS och det känns bra. Det blir om inte annat lättare att förklara för andra hur min situation ser ut. :)
TACK än en gång för ert stöd. NU ska jag stupa i soffan en stund, så får vi se om jag kan aktivera Embla med mer stillsamt pyssel sedan, sånt som inte tar sönder MIG men ger henne stimulans. Klockan nio avslutar vi dagen med att se Leilas jul på TV, och sedan är det ingen högoddsare att vi somnar som grisar båda två.... :P
Puss! // Ellen :)