Måste ju bara berätta om förra torsdagen!
Det var en stor sak bokad under eftermiddagen, nämligen ett läkarbesök. Försäkringskassan vill ha in ny ansökan och intyg för fortsatt sjukersättning, och det är inte så enkelt. Den tillfälliga sjukersättningen som jag nu haft i fyra år ska nämligen tas bort. I fortsättningen får man antingen vara sjukskriven eller förtidspensionerad tills vidare, och risken finns att jag därmed faller ur systemet och blir stående helt utan ersättning.
Jag ska försöka att inte ta ut något i förskott, men om jag sa att jag inte var orolig skulle det vara en lögn. Eftersom det är nio år sedan jag blev sjukskriven har jag ju trillat ur systemet helt och hållet, så drar de in min sjukersättning är jag hänvisad till socialen. DET känns inte alls bra.
Jaja, första steget i ansökan till försäkringskassan är ju ett läkarintyg, så jag ringde för att boka en läkartid. Fick en, hos en stafettläkare, en polsk kirurg som skolat om sig till psykiater...? Spännande va? :D *Google är din vän ;)*
Nå, jag lyckades få ihop mig på morgonen, fluffa hunden, äta tidig lunch och ta mig iväg med bilen. Duschen fick vara, det fanns inte en chans att få ihop det.
Var på plats i god tid och hann sitta ner en stund. Tidigare läkarbesök har inneburit att jag måste försvara och förklara, blir misstrodd och misstänkliggjord och efteråt är helt utmattad, så jag hade inga höga förväntningar. Ofta har de utländska stafettläkarna också haft språksvårigheter, vilket inte direkt underlättat...
Nå, han ropade in mig, hade faktiskt tagit sig tid att titta lite på min journal innan, gjorde i princip bara en avstämning med mig om hur läget ser ut nu. Jag berättade om min vardag, och talade om att jag var på utredning nere på Gottfriesmottagningen i Mölndal. Döm om min förvåning när han faktiskt kände till både sjukdomen ME och Gottfriesmottagningen! :O Han konstaterade bara att jag absolut inte skulle påbörja aktiv samtalsterapi igen nu, att vardagen behöver fungera bättre först och att han tyckte att en permanent sjukersättning (pension) vore det lämpligaste för mig.
Han lovade att skriva det bästa intyg han kunde till försäkringkassan och fixa en kopia till mig, kopierade också ett testresultat som min läkare på Gottfries ville se, så jag fick med mig det i handen direkt, och önskade mig sedan lycka till med en uppmaning att försöka att inte oroa mig.
Var därifrån redan efter tjugo minuter. Hade inte blivit angripen eller fått försvara/förklara en massa i onödan, utan helt enkelt mött en läkare som förstod vad det handlade om direkt!
Det gjorde ju att jag hade energi kvar, och då passade jag på att fixa en hel massa ärenden när jag ändå var ute och hade möjlighet. Det blir ju inte så ofta. Handlar med teamet varannan vecka och annars är jag antingen beroende av andra eller av att ha en tillräckligt bra dag för att våga göra det själv.
Fixade en top på Kapp-Ahls rea, köpte lite mat, skaffade bromsvätska till bilen, hämtade journalkopior på vårdcentralen, beställde ett nytt VISA-kort (det gamla var så slitet att jag haft svårt att använda det), kollade upp hur optikern i Götene har det med tider då jag måste få möjlighet att pricka in en bra dag (alltså helst ringa samma dag), löste en utbetalning på Pressbyrån och kollade däcktrycket och tankade bilen.
Kände mig så himla nöjd när jag åkte hem, lagom till fyramaten. Borta i fyra timmar och fått fixat ärenden som jag samlat på mig i över en månad! :)
Tack vare att maten fungerade så bra orkade jag också duscha på eftermiddagen, men när det också var gjort... ja, då stöp jag med en smäll i soffan!
Att dagen efter verkligen var dagen efter kan jag stå ut med. Några bakfulla dagar på en dag då jag fått så mycket gjort må vara hänt, även om jag såklart helst skulle vilja fungera utan problem även då. Men för varje tillfälle jag får "leka frisk" om så bara för en kort stund är jag så GLAD så GLAD! :D
Pussar! / Ellen :)