Det är rätt intressant att se hur förutsägbart förloppet genom en influensa är för mig.

Den här gången började jag med kollaps på tisdagen. Låg med ledvärk och feber och var tämligen väck på onsdagen och torsdagen. Då började jag också sprutblöda näsblod. Så där explosivt och kraftfullt så det verkligen rann, skvätte och sprutade. Det var på dag tre.

Precis som vid influensan förra året. Då kom näsblodet på dag tre. Dag fyra kom yrseln. Det gjorde den den här gången också. Förra gången var dag fyra värst med yrseln. Fast dag fem blev värre än dag fyra den här gången.

Det var samma dag som jag skulle försöka ta mig hem från Micke. Att det blev just lördagen beror på att min granne skulle ner till Göteborg, och då fanns möjligheten att samåka hem, så slapp jag skramla på tåget i mitt urusla skick. Eftersom jag verkligen inte var stadig bestämde sig Micke för att köra mig upp till IKEA i Kållered, där han behövde fixa lite, samtidigt som grannen också skulle dit. Perfekt.

Lyckades till och med hålla samman så pass att jag fick med mig de saker JAG ville ha på IKEA också. Som Emblas ram, till hennes rum, efter att hennes pappa rivit isär den tavla vi skulle flytta från hennes rum där till hennes rum här. Embla var ju jätteledsen för det. Nu hade jag bil på plats och kunde därmed köpa med ramen, äntligen! :)

Hela lördagen gick åt till min förflyttning, och vid åtta vacklade jag in här hemma, helt slut. Grannen behåller hunden tills vidare, eftersom jag inte orkar med några promenader i alla fall.

Sedan är det ju så fantastiskt att jag även på nästa plan följer förloppet. Depressionen. Den kommer ju som en brev på posten när jag är sjuk. Ägnade söndagen åt att gråta och tolka precis allting jättenegativt. Kände mig ensammast i världen och totalt hopplös, värdelös, meningslös. Rätt ful också. För spinkiga armar, för pluffsig mage, för gropiga lår, ful färg, otäcka finnar på hakan, stripigt hår... Till råga på allt står det flyttlådor kvar i lägenheten som stått i över ett år nu! Fy farao vad värdelös jag är som inte fått ordning på dem!

Jag faller hejdlöst ner i katastrofträsket och får verkligen passa mig STENHÅRT.

Eftersom ingenting duger, inget är tillräckligt bra, sätter jag alla nivåer fullständigt orimligt jättehögt. Därmed är det högst orimligt att påbörja något som helst när jag mår så här. Det tar helt hopplösa proportioner, samtidigt som jag är så trött och yr att jag knappt kan hålla mig på benen...

Dock behöver jag också något att distrahera mig med, så jag tillåter en massa plockande. Näst intill maniskt plockande.

Idag har jag varit och mött Embla. Tack och lov har hon varit på bra humör, och vi har pysslat med massa saker tillsammans. Skalat morötter, burit saker till källaren, frostat av frysen i köket, fixat mat...
Sen råkade jag somna i soffan med henne, men det var ju mysigt, bara lite oväntat att idiotsomna sådär... :) Fast hon var nöjd, och såg på TV och kramades. :) Vi har ju inte setts på tre veckor nu.

Framför allt har hennes närvaro fått hejd på tårarna. Bra det, för nu orkar jag inte grina mer. Inte för att det är särskilt synd om mig, men som sagt, jag tappar taget totalt när jag får virus i kroppen.

Men tittar jag på bloggen från förra årets influensa ser jag också att det vände på dag elva den gången. Jag är nu på dag sex. Det är mer än halvvägs. Det är bra. Biter jag ihop några dagar till bör jag vara igenom för den här gången sedan. :)

Under kvällen har vi spikat en låda till en minibyrå från IKEA, jag har röjt upp i köket och så har vi plockat fram kläder och förberett för morgondagens skoldag också.

I morgon är jag barnlös hela dagen, eftersom Embla ska följa med en kompis hem. Då tänkte jag passa på att vila lite, så jag blir av med de här efterdyningarna. På förmiddagen kommer stödteamet så jag får åka och handla, så vi har gjort en inköpslista också, jag och lilltrollet. :)

NU tänker jag dock gå och lägga mig, ovanligt tidigt, men så är jag också ovanligt trött.

Kram / Ellen