I dag tog jag min son och satte mej i min gamla 745'a från -90,styrde kosan mot närmaste Cheapy-bygghandel för att inhandla förnödenheter till garaget. Väl i tätorten passade jag på att ta de där andra ärendena som jag glömt,inte orkat eller inte hunnit tidigare,och kryssade därför omkring kors och tvärs genom stadsdelarna mot nästa mål. Så plötsligt slog det mej: Jag måste lida av abstinensbesvär! Näe-jag har inte slutat röka(staten måste ju få in sina stålar),men ändå...

För att reda ut detta för dej,kära läsare så ska jag ta det från början: Min grundfilosofi vad gäller vardagsbilen är enkel och konsekvent: Köp billigt-(besiktigad och dragkrok),slit ut och införskaffa nästa! Har jag investerat i delar på den föregående,så skaffas en snarlik för att kunna återvinna en del tidigare utgifter. Så...tidigare bil var en GL från-88,manuell och utan lyx (som ändå bara går sönder),som inte längre skulle klara en inspektion ens om inspektören vore blind,likgiltig och mutad. Därför lästes alla upptänkliga annonser som kunde ge mej en lämplig efterföljare,och efter ett tag hittade jag en som borde duga. Sagt och gjort-biltransport kopplades på draget och kosan ställdes på säljarens adress. Väl där stod så en välskött GL med automatlåda ,cruisecontrol och AC. Säljaren visade stolt upp en fullstämplad servicebok (fram till December -07!),mer pliktskyldigt besiktningsprotokollet från föregående dag,som sa att bilen klarat den årliga skärselden med ett "bra att veta" som informerade om att krängningshämmaren fram numera endast var ballast,och borde sättas fast.Bilen var välanvänd men omskött,stereon antik och AC'n utan kylande funktion. Jag intog sätet bakom ratten och gled iväg på provtur. Sen var jag såld!Helt salig noterade jag att bilen växlade mjukt,att lockup'en funkade och att bilen trodde den var en fullsizejänk. I varje kurva,i varje backkrön neg,svajade och bockade den sej som om det satt minst ett järn på 500 kilo under huven.30000+ på räkneverket med fjädring därefter och bristen på infästning av främre krängningshämmare blev ett utmärkt prutargument. Sen kopplade jag kärran på den nyinköpta bilen och ställde den andra uppå,och körde hem.

När jag så nu irrar omkring i stadstrafiken i en Volvo med svajig fjädring tre månader senare förstår jag precis vad som hände den dagen: Jag försökte dämpa mina abstinensbesvär! Varje gång som jag har kört en meter i denna helt vanliga,sura gamla skrothög har jag fyllts av en flyktig känsla av njutning ,avslappnad har jag låtit milen flyta. Med en armbåge på mittkonsolen,en handflata tryckt mot ratten och rock´n roll i högtalarna har jag suttit och känt hur bilen krängt över ytterhjulet i minsta kurva,behagligt nigit över minsta ojämnhet och spårat över landsvägen som om det suttit diagonaldäck på den. Med en lätt fot på gasen känt lådan arbeta sej upp genom växlarna och med ett finger ändrat riktning på luften på den klart amerikainfluerade lägesväljaren till de vacuumstyrda munstyckena på kupefläkten.
Enkelt uttryckt: Tills jag har äkta vara att ratta,så får jag bota suget med något annat...