Satt och pratade alla-dumheter-från-ungdomens-tid med en polare härom kvällen, när han frågade om jag visste om vart min gamla Scirocco-76'a hade blivit av.Den, ja....
Jag funderade en stund och kom fram till att den hade nog gjort sitt för MÅNGA år sedan-med en värdig begravning på skroten efter trogen tjänst, och allt det där... Nej sade det i luren. Nej? Va f....?
Så spelade en hel sommar upp sej i mitt minne. En garagelackad röd och svart VW Scirocco med sänkt fjädring, kantiga plastdetaljer från Kamei runt hela bilen, JP fuskeker med små skruvskallar i ytterkanten-lackade i guld, och en hystriskt söndertrimmad, borrad GTI på "nittonhundrafemti' kubik me' herrejävvlarkam!" "-visst fö'fan ser du! Öppettider som en korvkiosk, komp som en soppress å lirar jävvlar med föttifemmorna!"
.....*suck*
Så här i efterhand konstaterar man att visst rev det på bra-över tretusenfemhundra vill säga. Allt under det blev mest två Webrar som gav ifrån sej ett ljud i stil med en brunstig tjur, och ett ax som en nerdrogad kärring med rullator....-ungefär!
....*suuuck*
Så man låg där med sin sänkta, stenhårda, kantigt plastiga bil och strögade på tvåan, trean och varvade gärna ur till sjutusen så fort man bara fick chans-allt för att få pöken kå...*hrm*
Emellanåt droppade det in någon rallyascona från grannkommunen, och då var det fest!
Rejset gick på leden utanför orten, och två hysteriskt råmande, plågade fyror med raka rör brukade innebära att polis tillkallades av villaägarna som passerades...
*suuuuuuck*
Så återvänder man till nutid, av att polaren upplyser om bilens nuvarande status...täckt av c:a fem centimeter damm efter femton år under höskullen, med trasig koppling.
Va? Menar du att han som köpte bilen och brände kopplingen två veckor senare FORTFARANDE....
Nä....grannpojken köpte bilen nå't år efter att du flyttat härifrån, och sen fick kärringen hans barn-så det blev inte mer där. Nu ska han visst riva ladan och bygga nå't annat, så han ska visst sälja bilen.
...Jag ska åka en sväng nästa helg tror jag, och be att få provstarta! Vem vet-kanske pöken reagerar bättre på antika toner...

En liten grabb får en cykel i julklapp, som han glatt samma kväll tar på en tur i stadsdelen där han bor . Så blir han stoppad av en ridande polis... Polisen frågar: Säg, har du fått cykeln av tomten?
Grabben svarar stolt att jo,visst,det stämmer. Så skriver polisen ut en böteslapp som han ger grabben, samtidigt som han säger: Nästa år får du säga till tomten att han ska sätta lyse på cykeln!
Grabben tittar surt på polisen när denne fattar tyglarna för att rida vidare och frågar: Säg konstapeln...-Det var en ståtlig häst det där, har han fått den av tomten?
Polisen spelar med och svarar: Jovisst är det så!
Då säger grabben: Då tycker jag att du ska be tomten att nästa år ska han sätta rövhålet bakpå hästen istället för på ryggen....

När man kommit fram till arbetsplatsen vid kajen i den grådaskiga gryningen, stängt av motorn och öppnat förardörren möts man av en frisk råkall östersjödoftande luft-lätt omrörd av en mild bris som snabbt byter ut den varma luften i kupén mot en råfuktig massa som omsluter varje bit naken hud.
Snabbt förstärker man med extra lager klädsel bestående av skitig overall, lika skitig stickad mössa som dras ned djupt över öronen och ett par tjocka råhudshandskar.Den där extrafodrade jackan tas med "utifall att" innan bilen lämnas åt sitt öde för en mer lockande sittplats i styrhytten på den gamla minjagaren. Efter cigg, skvaller och småprat över en kopp välbehövligt kaffe, klättrar man så ner till maskinrummet. Detta sker klättrandes på en lodrätt satt stege, genom ett runt hål i däcket lagom stort för att fastna i om man bär sej minsta klumpigt åt. (mindre kläder kanske vore lämpligt?)
Väl nere i maskinrummet ålar man sej fram till det där lilla hörnet där under hjälpgeneratorn-Nej, du KAN inte ta spjärn mot babordsmotorn, samtidigt som du vrider dej under generatorsläden för att komma åt med vinkelslipen-för att svetsa den där plåten som ersätter flera år av rostande precis under vattenlinjen. När man så lyckats slipa rent från färg och fogberett så man får i svets, är det dags att klättra upp från det där lilla hörnet du på något sätt lyckats hitta, och som otroligt nog var någorlunda bekvämt. Efter likartad behandling på utsidan av skutan är det så dags att hala ner en svets, lite mer sladd, gastub, och lite annat smått och gott i maskinrummet. Sen gäller det att hitta in i hörnet igen-gärna i en ställning, så man faktiskt kan sätta en sträng med svetsen där det var tänkt, och gärna se vad man gör... En snabb titt på klockan halvvägs in under generatorsläden, och man ser att det är frukost för tio minuter sedan...*suck*
Efter frukost hittar man så en position som får en trapetsartist avundsjuk, sätter strängen där den ska vara, och börjar om vid nästa hinder femtio centimeter föröver-där under femtumsavgasröret till babordsmotorn...

Min dag började verkligen helt underbart!
Frostgrader, småsur ved i högen, och morgontrött panna. Efter en lång stund övertalade jag pannan att trolla för mej-elda blöt ved, och ge värme till elementen.
Tyvärr kunde jag inte få tidningsbudet att trolla, för han var försvunnen...-ingen tidning! *morra*
Sen när jag skulle åka, satt förardörren fast i karossen...-VEM fan har svetsat i min bil???
Nähä...fastfruset! Kryper in genom passagerardörren och konstaterar att låsanordningen sitter kvar i låst läge, så där fick jag förklaringen till dörrens ovilja att öppna sej.
När jag så startar bilen för att få värme i bilen-och förhoppningsvis kunna äntra skutan som jag brukar när dörren tinat-hör jag en bil passera på vägen bakom mej...
Vinterdäckens rassel i asfalten,motorbrum, en dov duns, och ljudet av en bil som försvinner bort mot något mål i fjärran...
Ungefär där tittar jag ut för att se om min a värsta aningar besannats, och ser en lätt lastbil med hastiga rörelser runda en mörk prick som ligger på rygg och sprattlar med benen rakt upp i luften!
Men vad i HELVETE!! Och bildjäveln BROMSADE INTE ENS??? Där ligger våran Tummen-överkörd av någon satans nisse som inte ens brydde sej om att bromsa! Jag ser hur kattstackarn krälar sej in till kanten, och där ligger han, våran lille goe' katt sen nio år. Rosslandet i lungorna får mej att vilja spy, åsynen av hans konstiga ryggvinkel får mej att ofrivilligt tänka på "Exorcisten"Hans ögon är mörkröda, och jag förstår att här är det nog inget att göra mer.
...sen springer jag! Samtidigt som jag tar mobilen och slår umret till en granne, som jag vet har hjärta och nerver att vara barmhärtig så springer jag in till min sambo, och talar om vad som hänt. Hon kastar sej ut nerför tomten,till dikeskanten,och klappar försiktigt för att trösta honom i hans sista stund. Nu låter han ännu mer plågad, han är dessutom panikslagen och försöker jama. Jag är tvungen att gå undan en bra bit för att kunna koncentrera mej på samtalet med grannen, som lovar komma direkt.
Efter en haltimme av plågor kommer så det barmhärtiga slutet för min lilla vän, och han får ro. Jag har då sett hur han lider, trycker sej mot min sambos hand för tröst och hört hur han sakta drunknar...
Jag glömmer dej aldrig min vän!

Kör ni på ett djur-var då för fan mer barmhärtiga än aset som tog vår katt!
Stanna, meddela någon i närmaste hus om det som hänt-och kan du inte själv avsluta ett plågat liv, försök åtminstonde ordna fram någon som kan!

*suck* Tv'n är ockuperad av sonen, kaffet är urdrucket och tidningen kom aldrig...-så jag sätter mej här för lite bloogeri en stund.
Kaminbygget går framåt, bilderna nedan visar väl hur den är tänkt att fungera...




Det tråkigaste är gjort... Nu väntar resten.





Asklådan och benen på plats....

Följer med stort intresse Vivendis blogg numera, där hon beskriver sin bilhistoria. Kommenterade det roliga upplägget, och hon uppmuntrade mej att följa exemplet-så här kommer de första bilarna i mitt liv då Ellen!

Det började väl med att farsan köpte en 80 kubikare... -ja, en cross alltså. 50'an med automatlåda var för slö och styret ville numera ta i knäskålarna, så en större maskin fick det bli. 50 kubikar'n fick jag orda av med sa farsan, och när jag hittade en SAAB 99, sa han inte emot förslaget på en bytesaffär-så, så blev det!
Denna 99GL med trestegs automatlåda blev dock en kort historia, för en sommarkväll när jag skruvade lite på den (byte av avgassystem tror jag det var) kom jag på den lysande idén att åka och tanka.Mor och far hade åkt för att handla i grannkommunen, så jag var ensam hemma och uttråkad. Jaha? Tja...-inget märkvärdigt kan tyckas, om det inte vore för att jag startade upp en SAAB med tvåtums med en ynka liten dämpare(lät ju fränt, fan) oskattad, obesiktigad, oförsäkrad, och en fjortonårig förare med TUNG högerfot! Mötte päronen två kvarter hemifrån! ...mina förklaringar om en enda runda med bromstest i kvarteret gick inte hem heller...*suck* Att den sure grannen sett min avfärd-den hade en död nog märkt, förresten med fullgasande, burnis och minimalt avgas-och bums ringt snuten gjorde inte saken roligare, direkt. Farsan lovade snuten på stående fot att bilen skulle avyttras innan nästa helg, så det slutade där...
Bortsett ett par trimmade mopeder, och några turer med crossen i stan-utan polis-skötte jag mej hyfsat tills körkortet låg i plånboken. Jag plågade farsans BMW ett år innan jag fixade egen bil att köra ner. Det blev en Opel Kadett med 1,2 liters motor, ilsket lysande televerksorange kulör,stora extraljus och en baslåda som fick den att se ut som en laståsna... Att generatorn levde hårt och kort bekymrade mej inte, att en motor som varvas som om den konstant gick på banan bör få service var inget jag lade en tanke på-så det slutade en vinterkväll på 195'an med en smäll, ilsket rött lysande avgas och ett knäppande ljud ur motorn vars like jag inte hört vare sej innan eller efter den kvällen!
Samtidigt med denna Kadett ägde jag en Dodge Dart GT av -66 års modell, med 273'a och trestegslåda. Den inköptes billigt av en trött ägare, för den ville inte gå riktigt-när den ville gå alls vill säga, och dessutom satt inredningen löst, bromsarna var kass och elen halvrutten. Kompisen erbjöd plats bakom garaget för närmare undersökning,så vi drog den dit och ställde den på den intillliggande åkern.
Jag letade ÖVERALLT! Plockade ner, renoverade och satte tillbaka förgasaren, bytte pumpen, bytte tändspole...
Felet lokaliserades när jag insåg att tändspolar av äldre modell ofta har förkopplingsmotstånd. I startläget på nyckeln förbikopplas detta, och spolen går på direkt ström, som sedan går via motståndet när man släpper nyckeln. Jag trodde först att det var låset som var kass, så jag tog bort det och lät det hänga under panelen. Jag provade att starta bilen emellanåt, men den surade en del, och gick därefter-mest på grund av mina hastiga pedalrörelser....
Kompisen bad att få prova, och satte sej i. Nyckeln till tändlåset hade en viss förmåga att glida ur låset där det hängde under panelen, så efter att ha grävt fram dem från golvet,startade han så bilen. Efter tre försök fick han liv i den, och trampade fullt samtidigt som han slet i driven. Sen stod jag och såg hur han for som en dåre på åkern i vilda piruetter med motorn vrålandes på fullgas-och den gick verkligen på fullgas,växlade upp och ner efter hur bilen snurrade på gräset, sprätte jord överallt spridande skönsång över bygden. Min första tanke var att nu leker han ihjäl bilen, men...var fan var han? Inte en skymt bakom ratten av hans kalufs? Efter tre, fyra minuter dog bilen och ut kliver en uppenbarligen tagen kompis med knallrött ansikte och darriga ben. Han upplyser mej om att jag glömde sätta dit nå'n fjäder på förgasaren, och att bromsarna inte var kass, de var totalt väck, och att nyckeln gärna glider ur låset i alla lägen! Efter en stund fick jag så ur han vad han menade: Gasen hängde sej, bromspedalen höll fast mattan på golvet där den satt i bottenläge och nyckeln hade glidit ur när han ville stänga av-vilket var direkt efter att han lagt i driven... Att leta efter en nyckel på golvet när bilen far runt som en bålgeting över en skumpig åker gör inte det hela lättare. Efter vissa justeringar av dessa små problem, åkte jag i bilen på väg...noll meter! Rost fanns i överflöd och garage med svets var något man drömde om. Men den var rolig att skava runt på åkern med en sommar i alla fall!

Jag är en så'n där arbetslös som inte får vara med i statistiken, så man har satt mej på att lära mej svetsa (har visserligen jobbat med det i flera år, men det gills visst inte alls).Dagarna spenderas sålunda numera på Lernia i grannkommunen. Detta gör mej inte så mycket-för nu kan man ta sej an alla de där projekten som hobbysvetsen hemma inte riktigt orkar.
Så i Måndags när jag och läraren talade om jägarkaminer och kalla älgjakter-kom mitt kalla, ruggiga garage på tal. Efter min beskrivning av förhållandena hummade lärar'n och gick....
Efter frukostrasten kom han så fram till mej och pekade på en hög med rör, och sa att en lagom långt avsågad bit skulle nog duga till kaminbygge. Och så var veckans projekt spikat!
Rör förresten...-275 millimeter i diameter, och 15 millimeter gods! Lär ta en timme att få värme ur den efter man tänt! Nåväl. Jag kapade till en 400 lång stump, baxade den till skärbrännaren och blåste ur ett stort fyrkantigt hål i botten, och ett runt mitt på i toppen. Sen bockade jag till en asklåda i två millimeters plåt, och ordnade till ett raster som jag lade på två rundjärn längsmed rörväggarna. Sen var Måndagen slut.
Dagen idag gick åt till att svetsa ihop asklådan, skära ur ändplåt och lucka i femmillimeters samt slipa in skorstenshålet. Dagen avslutades med att svetsa fast ett rör i hålet. I morgon blir det att fixa till ett par ben, ett par gångjärn, svetsa ändplåtar och förhoppningsvis något mer som bör göras. Målet är premiäreldning till helgen...

Jag gick ut i går för att meka lite,nu när lusten äntligen infinner sej igen-och upptäcker att jag inte hittar NÅGONTING! GAAAAH! Vart jag än tittar: i förrådet, i boden, på huven av bilen, i skuffen på bilen....
...*suck* Ingen idé.... Bara att ta i och sortera ur för att få någon form av organiserat kaos i det hela!
Två dagar har jag nu plockat, kånkat, burit, svurit....- men också hittat en massa kul grejor, varav en del som jag inte ens visste att jag ägde! Först efter en djupdykning i minnet har det krupit fram när, var, och varför(det kan nog bli bra att ha-nå'n gång, eller så...) Massor av verktyg som jag gått och suktat efter, men inte haft råd med just nu, nästan alla delar som jag tänkte beställa-både till Volvon och Cadillacen!
Som jag läst någonstans här inne: Bättre att ha Parkinson,och spilla ut halva groggen-än Alzheimers och glömt var man ställde den...
Om jag bara kunde minnas vad jag tänkte göra i går-egentligen?

Så-kollade på termometern i köksfönstret, och noterade att nålen tangerade fryspunkten... -gick då ner och stoppade i lite till i pannan...kunde dock inte riktigt skaka av mej den DÄR känslan! Ja, ni vet; Olust, inget roligt mönster på tapeterna, tråkiga program på TV'n...
Gick så ut i det nollgradiga garaget i ett ärende, och utan att direkt tänka på det satte jag så i den lilla kupéfläkten för lite värme... Då jag märkte att jag genast blev på bättre humör, ställde jag den under liket (Cadden)-riktad mot en av de punkter där jag vet att viss tid bör spenderas-och längtar nu ut till det där kalla, ruggiga bunkerliknande utrymmet, för att få lägga mej under en svinkall plåtkonstruktion. Känna hur fingrarna domnar mot de kalla detaljerna som jag ska sätta ihop till en fungerande enhet, skava runt på betonggolvet tills benen och fötterna skriker efter värme(två kW ger inte sommar i garaget direkt). Först ska jag åka ett par ärenden, bl.a. för att jag nu ser ett hål ovanför garageporten-ja...den är lite för låg för hålet den sitter i, cirka så där en decimeter...med ett gapande hål längst upp mot taket för värmen att smita ut ur(konstigt...-har porten krympt, jag har inte sett det där förut?)

Ett litet hälsotips-Få gräsklipparen att fungera ordentligt,eller låt den stå tills det är gjort. Dra inte i snöret som en idiot hela söndagen-absolut inte om du ska sitta som Ringaren i Notre Dame och svetsa underifrån/upp hela dagen efter...
Ska lägga mej tidigt och ägna mej åt lite självömkan tror jag!

Jag HATAR gräsklippare! ...Nä inte så mycket för att det är lagt på mej att använda den,utan för att den troligen är den mest idiotiska konstruktion man kan hitta på!
Idag när jag tittade ut över ägorna låg dimman tung runt huset,och vid en närmare titt kunde jag konstatera att gräset skulle bli omöjligt att hantera utan kompressormatning eller lustgas. Frampå förmiddagen verkade vädret mer och mer lovande för en stilla vals i trädgården,med en väl avkyld 2,8% någonstans runt halvtid.Så vid elvasnåret tankades den upp,och efter viss övertalning drogs den så igång. Efter några minuter började den gå aningen ojämt,och vandrandet mellan tomgång och arbetsvarv med tillhörande "surmoln" vid varje återhämtnig började gå mej på nerverna. Mest för att jag till slut inte längre hängde med i svängningarna utan fortsatte med full fart i "svackorna" med stopp som följd... Efter tjugofem minuter gav jag upp,svepte "belöningen" i vredesmod,sparkade på liket och lommade in.
Klockan tickade så på och frampå eftermiddagen beslöt jag så att ta en felsökning och service...-i tjugosju graders värme och strålande sol! Det blev svettigt och svavelosande men till slut var filter och stift i nyskick. Förgasaren vågade jag inte röra då det sitter ett membran mellan den och tanken,som jag gissar kommer att gå sönder om jag ger det tillfälle.
Frampå kvällen drog jag så igång den,och den gick någorlunda-i fem minuter ungefär. Sen fick den där mojängen vid kylfläkten som ser till att varvtalet håller sej jämnt och fint totalspelet! Nu var jag trött på förgasarmembran, varvtalsregulatorer och långt,saftigt gräs! Tre minuter senare hade jag slitit bort fjädrar och skit och spärrat gasspjället på fullt med en ståltråd. Djävlar vad det går nu! Motorljudet fick två grannar att titta skeptiskt åt mitt håll och skaka på huvudet. Det GÅR verkligen att varva en Briggs&Stratton. Det enda som retar mej är att jag skulle ha gjort det direkt i förmiddags...

Vaknade i morse och öppnade ögonen,men slog igen dom lika fort! Mitt sinne sa mej att jag låg på mage,men det gjorde jag inte-utan på rygg... Konstigt? Försökte sätta mej upp lite försiktigt,och lyckades efter en stund att hitta lodrätt läge på mej själv. Vad har HÄNT? Jag drack ju inget igår? VARFÖR är jag full då'rå? Det tog mej säkert tre gånger så lång tid att passera byrån,och ta mej ner till lådhöjd för att hämta kläder. Varje försök var farligt nära en djupdykning! Sedan tog jag mej ner till köket på bottenvåningen,krampaktigt hållandes i ledstången-strykandes med sugpassning i tapeten. Min sambo och vår son tittade på mej vaksamt under tystnad...
Efter en kort förklaring av mina symptom sa gumman att jag var troligtvis förkyld... VA? E du skruvad undrade jag skeptiskt. Hon tog så mitt huvud i ett stadigt grepp,och sa åt mej at slappna av och blunda. Sen frågade hon om jag mådde illa åt något håll,och lutade sen skallen min bakåt,åt sidorna och till sist framåt-och då fick jag springa och spy! Bakåt var inga problem,sidorna gick ju an,men framåt var det värsta jag upplevt! Hon sa åter att jag var förkyld,och att den satt sej på ett öra. Skumt...men balansen sitter ju där,så...
Senare på dagen hade en granne,och markägaren till skogen runt om vår tomt hunnit se skeptiskt på mej,få en förklaring på vad som hänt-och gjort sej lustiga över det. Hoppas det släpper snart-magen är i konstant uppror,och jag vill gärna behålla maten.

Visst är det konstigt hur mycket man kommer på att man skulle vilja göra utomhus JUST som regnet öser ner? Jag kan nästan höra han Murphy med sin lag sitta och hånflina åt mej någonstans bakom knuten. Kom till skott och köpte de där murarredskapen idag-De där jag skulle ha behövt ha hela helgen,men som jag nog inte skulle fått chansen att använda i alla fall. Hela helgen har solen lyst,och nu när jag har tid över öser det ner! Tror jag ska gå ner till duschen och deppa,fortsätta till skafferiet för proviantering med slutstation TV'n för fortsatt deppande till nå't skitprogram fram tills dess sömnen stänger spjällen...

I morse när jag slog upp spjällen,sträckte på mej och klev ur sängen-väckt av min sambo som just ramlat in i sovrummet efter avslutat arbetspass,kom det en känsla av vanmakt över mej. Jag stannade upp och funderade på vad jag hade glömt,missat,gjort eller borde ha gjort. Då jag inte kom någonvart med detta gick jag ner till den 6-årige sonen som satt vid TV'n och massakrerade mina varvtider i GranTurismo 4. *mummel...får ta och sätta mej vid tillfälle för revanch där*
Tog fram en kopp och grabbade perkulatorn för en ny laddning svartlut...*-va fan? kannan e ju varm? ...sen i går,ja... * Ställde ner kannan och letade efter cigaretterna istället,nu började nerverna få lite väl långt utstick! *Där ligger ju paketet, tre kvar... men var är tändaren?* Letade som en besatt i skinnvästen,på bänken och i byxorna-men övergick snart till att gräva i sambons väska istället. Bristen på elddon var nu rubrikstoff och näsan riktades mot källartrappen och pannrummet istället. Där fick jag äntligen fyr på cigaretten. Nöjd efter morgonblåset gick jag så upp för att diska ur perkulatorn,men möts av en uppfodrande son som propsar på att jag i min faderliga plikt MÅSTE pumpa däcken på cykeln,då lusten att trampa runt på gården är akut! Suckande går jag till garaget,vänder vid porten för att hämta nycklar till låset,tar nycklarna från köksbänken,och grabbar tag i sonens cykel för transport till kompressorn. När väl så trycket verkar okej,och min depåtjänst nu är avklarad återgår jag till att försöka nå fram till diskbänken ,men hindras åter igen på vägen-denna gång av sambons morbror som vill att vi tar Donna en stund,så att han kan fara på ett besök. Donna är en treårig vit schäfer med stor leklust och massor av energi-vilket hon nu uppvisar genom att nafsa mej i benen för lite bus,samtidigt som hon jagar sonen över tomten,samtidigt som hon apporterar bollar som sonen kastar... Uppgivet ser jag morbror leende kasta sej in i bilen och fara iväg utan att vänta på ett svar,då han vet att jag är medveten om den enda svagheten denna förvuxna valp till charmtroll har. Hon kan inte lämnas utan tillsyn utan att orsaka en förödelse likt en tornado. Hon kan strimla en bilinredning på under fem minuter,likt en flistugg äta sej genom vilka plastdetaljer som helst! Jag stod där en stund och funderade på vilka hinder jag nu ställts inför-men lugnade mej själv och konstaterade att denna söndag lugnt kunde ägnas åt att göra...ingenting. Så gick jag in och diskade ur perkulatorn.
Efter ett par timmar tog så cigaretterna slut,sonen ville iväg till någon kompis för att leka och min rastlöshet började bli svår att hantera. Inte blev det bättre när alla kompisar var iväg eller upptagna,jag var i behov av några verktyg för att kunna göra något alls och hunden var lika energisk som när hon kom. Vad göra nu? Jag föreslog att vi kunde spela TV-spel,men röstades ner med argumentet att det var totalförbud på spel i solsken mellan frukost och eftermiddagar *va? har jag sagt det?* Nu började det bli hårt att leva! Jag skulle inte kunna gå in i någon affär för verktygsinköp,kioskbesöket var gränsfall om sonen satt i bilen de där två minuter som jag lämnade bilen,och jag var nu röksugen.
Tyvärr var inte sonen på humör för samarbete,då det måste vara mitt fel att han inte hade någon att leka med! Desperat lockade jag med glass-men han sade bara att mamma hade köpt favvosorten och stoppat i frysen. Nu började tålamodet tryta,och det såg han med ett allt större leende...
Trettio minuter senare hade jag nu cigaretter i fickan och ett stort hål i plånboken! Sonen hade enkelt uttalat ett löfte om totalt samarbete om han fick gå in i kiosken först,och jag sedan bara köpt det han lagt upp på disken-utan tjafs! Jag gjorde som han sade...väntade i bilen,och gick sedan in till en låda lego som han spanat in en tid. Köpte lego och tre paket cigaretter och gick ut till bilen för hemfärd. Sen såg jag inte sonen förrän två timmar senare,stolt uppvisande en helikopter som han byggt av lego,fick bassning av den nu vakna sambon för att jag skämmer bort sonen,vinkade av hundrackarn,och grillade.

När jag sitter här och skriver,och väntar på att Bolibompa ska ta slut-kan jag inte låta bli att känna viss stolthet över min son (det gjorde jag inte när jag betalade i kiosken kan jag lova) som visade visst affärssinne,och som visste att dra tumskruvarna på farsan när det nu fanns möjlighet!
Ska nu ner och mana till noggrann tandborstning,och läsa en saga. Sen-när han sover,ska jag ta en cigg,dricka en kopp kaffe och efteråt ta tillbaka mina varvtider på TV-spelet...

I dag tog jag min son och satte mej i min gamla 745'a från -90,styrde kosan mot närmaste Cheapy-bygghandel för att inhandla förnödenheter till garaget. Väl i tätorten passade jag på att ta de där andra ärendena som jag glömt,inte orkat eller inte hunnit tidigare,och kryssade därför omkring kors och tvärs genom stadsdelarna mot nästa mål. Så plötsligt slog det mej: Jag måste lida av abstinensbesvär! Näe-jag har inte slutat röka(staten måste ju få in sina stålar),men ändå...

För att reda ut detta för dej,kära läsare så ska jag ta det från början: Min grundfilosofi vad gäller vardagsbilen är enkel och konsekvent: Köp billigt-(besiktigad och dragkrok),slit ut och införskaffa nästa! Har jag investerat i delar på den föregående,så skaffas en snarlik för att kunna återvinna en del tidigare utgifter. Så...tidigare bil var en GL från-88,manuell och utan lyx (som ändå bara går sönder),som inte längre skulle klara en inspektion ens om inspektören vore blind,likgiltig och mutad. Därför lästes alla upptänkliga annonser som kunde ge mej en lämplig efterföljare,och efter ett tag hittade jag en som borde duga. Sagt och gjort-biltransport kopplades på draget och kosan ställdes på säljarens adress. Väl där stod så en välskött GL med automatlåda ,cruisecontrol och AC. Säljaren visade stolt upp en fullstämplad servicebok (fram till December -07!),mer pliktskyldigt besiktningsprotokollet från föregående dag,som sa att bilen klarat den årliga skärselden med ett "bra att veta" som informerade om att krängningshämmaren fram numera endast var ballast,och borde sättas fast.Bilen var välanvänd men omskött,stereon antik och AC'n utan kylande funktion. Jag intog sätet bakom ratten och gled iväg på provtur. Sen var jag såld!Helt salig noterade jag att bilen växlade mjukt,att lockup'en funkade och att bilen trodde den var en fullsizejänk. I varje kurva,i varje backkrön neg,svajade och bockade den sej som om det satt minst ett järn på 500 kilo under huven.30000+ på räkneverket med fjädring därefter och bristen på infästning av främre krängningshämmare blev ett utmärkt prutargument. Sen kopplade jag kärran på den nyinköpta bilen och ställde den andra uppå,och körde hem.

När jag så nu irrar omkring i stadstrafiken i en Volvo med svajig fjädring tre månader senare förstår jag precis vad som hände den dagen: Jag försökte dämpa mina abstinensbesvär! Varje gång som jag har kört en meter i denna helt vanliga,sura gamla skrothög har jag fyllts av en flyktig känsla av njutning ,avslappnad har jag låtit milen flyta. Med en armbåge på mittkonsolen,en handflata tryckt mot ratten och rock´n roll i högtalarna har jag suttit och känt hur bilen krängt över ytterhjulet i minsta kurva,behagligt nigit över minsta ojämnhet och spårat över landsvägen som om det suttit diagonaldäck på den. Med en lätt fot på gasen känt lådan arbeta sej upp genom växlarna och med ett finger ändrat riktning på luften på den klart amerikainfluerade lägesväljaren till de vacuumstyrda munstyckena på kupefläkten.
Enkelt uttryckt: Tills jag har äkta vara att ratta,så får jag bota suget med något annat...

Jag har en byggnad på bakgården. Ett stall har jag fått höra av mina grannar att det blev byggt som någon gång nittonhundrakörtomkull. En tidigare ägare hade det som lager och uppställningsplats,för sina Vauxhall och allt möjligt skrot.När han flyttade tog han med sej rubbet. Nästa ägare nyttjade utrymmet som soptipp,och där stod det-fyllt till brösthöjd,tretton gånger fem meter stall,vilket vi till nöds röjde ena änden av för att få plats med vårt eget,när vi flyttade in i höstas! Det var underförstått att det var mitt problem som stod staplat där inne,då ägaren sålde på grund av ohälsa-orken fanns inte längre,och därför blev det ett billigt köp.Och nu! Äntligen har jag fått ut allt skit,som stod där-bortsett en och annan gulklimp bland all bråte (jag sorterade ordentligt,och körde till stationen en tio,tolv vändor sådär)

När jag nu sitter och tittar på bilden i detta inlägg slår det mej: Om detta får stå (det lär bli fullt med tiden),och nästa ägare sen får städa-kommer han att sitta på en blogg och spy galla då?



Allt som går att skruva loss från två karosser,plus lite till-staplat i ett hörn...



Delar på hög...