På begäran har jag lovat att berätta mer om det där skogsvraket vi har som dekor i vår trädgård. Och det blir mycket bilder. Kanske någon här kan hjälpa oss att identifiera VAD det är för bil vi har ligger vid postlådorna? Det vore roligt!
Nå, här kommer berättelsen i alla fall, eftersom det är en regnig dag och jag sitter ensam utan att göra så mycket kan jag ju lika gärna berätta om det här... :)
Det hela började egentligen redan sommaren 2004, då vi efter många års suckande råkade få tillfälle att köpa ett rodobjekt av en kompis. En Cheva -39 som han haft i femton år, men de senaste tio hade den bara stått på förvaring. Chevorna av denna årsmodell är fantastiska, det är linjespel utan motsvarighet och en själ som... Mrrrrmmm! :)
Vi hämtar vårt rodobjekt.
Ska jag ändå mosa på med bilder så... ;)
Och det här var ungefär vad vi drömde om.
Det var den här bilen som fick mig att "upptäcka" Cheva -39orna...
Hur som helst tvekade vi inte, utan hämtade bilen och grejorna så fort vi fick tillfälle. Och med detta objekt fick vi förutom originalpappren också med ram och papper till en Cheva -38. Och när man bygger rod pratar man med folk och gör sig ett kontaktnät. Man vet aldrig när man behöver en kontakt!
Av en händelse råkade det bli så att när Mattias skulle besiktiga Fairlanen på försommaren 2005 blev han tvungen att tanka. När han stod på macken i Källby kom det in en bilist och började prata om bilen. Han hade haft en sådan, och hade en motor låg hemma ifall vi var intresserade. Det slutade med att Mattias hängde på ner till killens garage för att kolla, och väl där visade det sig att han höll på med en rod!
Mattias berättade givetvis om vårt objekt varpå killen säger "Men en sån har ju legat på Lugnåsberget i en herrans massa år!" Lugnåsberget? Hemma? Där Mattias kört moppe under uppväxten? Vart då? Fick en vägbeskrivning och redan samma dag for vi upp för att leta. Jag menar, vi hade ju ändå en extra uppsättning papper, och vem vet vad det kan finnas för godsaker på ett skogsvrak...?
Detta var vad vi fann:
Embla och Mattias undersöker skogsvraket. Observera att framskärmarna gått utanpå framdörrarna.
Här ser man mer av bakänden och bilens form.
Lite detaljer gör det kanske lättare att identifiera vraket? Instrumenteringen, eller vad som är kvar av den...
Fönstervevarna fungerade fortfarande!
Supercharmiga vindavvisare på framdörrarna!
Kunde ganska snabbt konstatera att det inte var någon Cheva -39, men något äldre än 50-tal var det helt klart. Och det hade legat lääänge i skogen. Inte fanns det mycket mer än några fönstervevar som kunde vara användbara heller, men vraket var ju onekligen ganska häftigt...
Knackade på i det närmaste huset, och fick klart för oss vart markägaren bodde.
Åkte upp till gården och hade sån tur att bonden var hemma. Det visade sig att hans far med vänner placerat bilen i skogen någon gång under tidigt 50-tal, för att ha som jaktkoja. Planen gick dock åt pipan redan första året, då getingarna bosatt sig i bilen... Därefter hade ingen brytt sig om vraket, förrän då vi kom.
Efter några minuters samtal fick vi bilen mot att vi tog den därifrån! Men det var en allt eller inget-överenskommelse, och vi lovade att återkomma till hösten, eftersom vi var lite rädda för getingar och ormar och sådant.
Så, i oktober, var det dags att hämta hem vårt skogsvrak! Vi hade sett ut en lämplig plats i vår trädgård där det skulle ligga, och Mattias och ett gäng starka vänner fixade en stor kärra och stack iväg. Dock uppstod problem nästan genast.
Det fanns inget att lyfta i! Allt var så rostigt att det föll i bitar när killarna tog tag i det! Lösningen blev att de rullade vraket genom skogen till släpkärran och upp på densamma. Några bucklor till var ju liksom inget att bråka om...
Väl hemma igen backades släpet ner nästan ända dit där bilen skulle ligga, och sedan användes träbalkar för att lyfta och kasa vraket på plats mot en sten. Killarna hade att göra en bra stund, de klämde och skar sig, men till slut låg bilen där den skulle, väl synlig från brevlådestället vi delar med ett tiotal grannar, men ändå lite invuxet. Vi ville gärna att det skulle se ut som om vraket legat där från början.
Vårt skogsvrak är hemma och på väg att komma på plats. Vännernas hjälp uppskattades mycket!
Vraket hasades med hjälp av träbalkar över stenen för att slutligen landa på andra sidan.
Och till slut var det fyra nöjda killar som kunde konstatera att vraket äntligen var på plats!
Och sedan har det fått ligga till sig. Vi har börjat gräva ner en elkabel från huset till vraket, för vi tänkte ljussätta det. Tror det kan bli riktigt tufft på vintern när det är mörkt att det är lite upplyst på vraket bakom postlådorna. Men det är besvärlig mark att gräva i. Lamporna, tre stycken, är införskaffade och jag har en plan för hur de ska sitta också. Dessutom har jag tänkt plantera lite klängväxter för att bädda in bilen lite fint.
När vi sedan sålde av vårt rod-objekt vårvintern 2006 så blev det kvar en raksexa som tillhörde Cheva -38an. Denna motor lyckades vi baxa ner och lägga framför vraket, där jag tänkt plantera blommor i cylinderloppen, men det känns inte riktigt bra så vi får se om motorn blir kvar eller inte.
Som ni som läser min blogg vanligtvis såg igår ser det just nu ut så här:
Vraket bakom brevlådorna, observera att vi bytt tillbaks till vår gamla amerikanska postlåda igen också!
Mattias klipper bakom vraket för att göra en ny väg i vår djungelliknande grop.
Men nu vet ni varför vi har ett skogsvrak i våran trädgård, och om någon är kunnig och vet vad det är för något vore det kul att få veta!
// Ellen :)