Dagarna har varit outhärdligt varma. I söndags var det mycket kämpigt hela förmiddagen, men på något vis gick det i alla fall, och jag överlevde till eftermiddagen! :)
Fast dagens värsta var faktiskt redan under natten då grannungens jävla umgänge kom och sladdade och drog på utan ljuddämpare - i värmen sover vi med öppna fönster, och det var nästan så man stod i sängen. De körde först ner till grannen och sedan tillbaka igen efter ett par minuter. Och JA, jag vaknade! Hörde varenda växling tills bilen var ett par kilometer bort. Blir så trött! Saknar man ljuddämpare kör man väl lite försiktigt om man måste in bland hus efter midnatt?! Speciellt om grannarna har sagt ifrån och har små barn?! *finns en story om det också, men den spar vi till en annan gång*
Vid lunchtid kom Olle, en släkting, och lånade vår 850, eftersom hans egen 240 var obesiktigad och han behövde bil i veckan. Satte saluskyltar på den och hoppas att den får synas lite på stan och kanske lockar intresse. Hur som helst slipper vi ha den stå på gården, och det känns bra! Och Olle var glad över att få låna vår bil, ACn verkar funka och han tyckte den var trevlig att köra. Dessutom skulle han lägga om däcken och kolla över den i största allmänhet.
Under eftermiddagen kom det också en familj och tittade på LandRovern, äntligen, den har stått i evigheter. Känns det som i alla fall. I veckan fick vi in den till verkstaden eftersom lambdalampan lyst efter motorbytet i januari, och bilen är ju osäljbar om den lyser. Så snart vi lämnat den där började såklart intressenterna ringa?! När det varit knäpptyst om bilen i tre-fyra veckor? Nå, det visade sig att verkstaden gjort något fel med lampan när de renoverade bilen så nu gjorde de det som krävdes vilket gick på nolltid och kostade gratis *gillar när saker kostar gratis* och vi återfick bilen under lördagen. Och i går kom det alltså en familj och tittade på den. En hästfamilj. De älskade bilen, och var helt tagna över hur fint skicket var. "Bättre än alla vi sett i bilhallar innan". Det är ju alltid kul när folk förstår att uppskatta en fin bil man ska sälja. Hur som helst sa de att de skulle ha den, och att de ska hämta den på tisdag eller onsdag! Perfekt! Om nu bara allt går i lås... *luttrad* :)
Sedan kom våra vänner Johan och Maria med sin hund, och vi klämde in oss alla i deras Ford Escort och körde ner till sjön. Vi har bara en kilometer på grusvägen ner, och väl på plats har man alla valmöjligheter. Man parkerar vid en liten hamn. Går man till höger kommer man genom skogen, över en vacker träbro vid ett vattenfall och vidare ut i ett område av gamla, stora tallar och lövträd, och ett myller av badklippor och vikar. På mindre än tio minuter når man en underbar sandstrand omgiven av klippor och med långgrund härlig sandbotten.
Men vi valde att i stället gå rakt ut, genom hamnen och över en lång träbrygga ut till en liten ö som kallas lustön. Bron kantas av låg vass och det finns gott om liljor i vattnet. Fast Embla är mest faschinerad av de gula näckrosorna och frågar varje gång hur långa skaft de har... :)
Lustön består av en liten tallskog med grova träd och på marken blommar just nu liljekonvaljer. Sedan finns en hög granitklippa och en grillplats där det ligger stenblock så det är lite lättare att ta sig ur och i vattnet.
Och här ute är det alltid fin kvällssol och nästan aldrig några mygg, så det är en perfekt plats för ett snabbt kvällsdopp.
Så, det var precis vad det blev!
Maria och jag gick och kikade på alla olika liljor utmed bron, så vi kom några tiotal meter efter de andra. Och när vi kom fram över klippkanten var Lofar redan i vattnet. Han frustade belåtet och simmade fram och tillbaks och bara njöt. Han såg så LYCKLIG ut! :)
Lofar i det svalkande vattnet.
Familjen byter om på klipporna och förbereder sig på att bada.
Mattias hjälper Embla att komma i vattnet, hon har stora simfötter på sig... Lofar simmar oavbrutet.
Jag avvaktade lite och tog lite bilder innan jag bytte om. Lofar simmade utan avbrott, och Mattias svanssurfade lite och stänkte en del och plaskade runt med honom. Några gånger fick vi ropa på honom när han planlöst simmande såg ut som om han skulle ge sig iväg mot nya mål i farleden för båtarna... :)
Eftersom solen kom fram igen kände jag att det nog var outhärdligt varmt i alla fall, och bestämde mig för att bada i alla fall litegrann... Så jag tog mig vatten till midjan och placerade mig på en bekväm sten och bara njöt. Tills Lofar kom. Jag tyckte han kunde få en puss på näsan, och därefter tyckte han att jag behövde...
Ja, se själva! :D
Jag som hade det så gott på min sten!!! Puckoludd! :)
När vi varit på klipporna en halvtimme-en timme ungefär bytte vi om igen, och det allra, allra sista ropade vi upp Lofar ur vattnet. Han kom motvilligt upp, efter att ha simmat utan avbrott ända sedan vi kom ner till vattnet!
Det fastnar många liter vatten på en Leonberger!
Sedan vi kommit hem och temperaturen blivit behaglig tände vi grillen. Kvällsmaten bestod av grillade lammrevben, hemstyckade med mycket smör och herbamare - ljuvligt. Och till det sällskap av goda vänner. Mycket bättre än så blir det inte.
Kan säga att jag stöp i säng framåt nattkröken och sov grisen till fyre-fem i morse. Då var jag kissnödig, och när jag ändå var uppe passade jag på att sätta in lergrytan i ugnen med en nötstek. Det går ju inte ha ugnen på under dagtid. Tassade upp igen efter en och en halv timme och tog ut grytan. Då släppte jag också ut Lofar som börjat pipa i hallen, och eftersom han raskt försvann bakom knuten förstod jag att han hade bråttom till sitt bajshörn. Undra på det, vi städade ju i frysen häromdagen, och han är inte van vid så mycket kött, köttfärslimpa, dillkött och stekar... Dessutom måste han ju vräka i sig fort också, innan katterna kommer på att han har något speciellt... :)
// Ellen :)