Ja, jag mår ju som jag gör så midsommar är ju inte så mycket annorlunda mot andra dagar. Mycket ont blev det. Och det krävdes mycket koncentration för att gå och stå. Men det blev en bra midsommar ändå tycker jag.
Vi åkte ner till bygdegården (jeans och stövlar på) och deltog i dansen kring stången.
Vi dansar runt stången, fast Emblas krans som jag gjort av humle ville inte sitta kvar under små grodorna... :)
Och sedan var det kaffe och tårta också. Gräddtårta med jordgubbar, Embla älskade den och tog två bitar. Fast den andra orkade hon inte äta upp. Men det löste Kjell, vår granne, som gärna ville ha mer tårta men inte riktigt kunde med att gå och ta om... ;)
Tårtätarbarnet!
Även om jag inget åt så var jag med. Och Embla var mycket nöjd. Och Mattias blev sittande med en biltokig bybo och pratade vid kaffet.
Efter tårtan dök det upp fler barnfamiljer som missat dansen, men det fixade sig med att det blev några varv extra så att alla blev glada.
Andra gången behövde inte ALLA föräldrar vara med... :) Vi brukar förresten ha en stor midsommarstång, men på grund av vädret kläddes i stället ett klädhängare så att festen skulle kunna hållas inne vid behov. Men nu var det uppehåll så vi kunde dansa ute. Stövlar och regnjackor funkar fint på fest i byn! Bra by! :)
Sedan hem och äta och vila en stund, och vid halvsju kom Johan och Maria, och så åkte vi upp till grannen som hade öppet hus, han fyllde 40. Han bjöd de andra på grillad fläskfile (jag kan som vanligt inget äta förutom mina vanliga tråkiga rätter) och själv satt jag och småpratade lite med Tonys personliga assistenter som skötte grillarna och några gäster som också tog stolar och placerade sig i garaget där grillarna stod. Nere i partytältet var det så mycket folk att jag inte riktigt orkade, tyvärr, för jag ville gärna, jag är ju en social person... :)
Det var trevligt, det är liksom bara bra folk kvar kring Tony nu ett antal år efter en svår trafikolycka, de andra har försvunnit och är nog egentligen ingen förlust.
Efter någon timme var jag ganska trött och Maria började få lätt panik och ville HEM! (Ja, jag pratar om svåra panikångestattacker). Jag vågade mig på att köra hela kilometern hem till oss på grusvägen, och väl där "landade" både jag och Maria med mera mat för min del, kaffe och cigaretter och lite tabletter för hennes.
Fick Embla i säng och framåt elvatiden kom gubbarna traskande, de som skulle kalasa och krypa hem suckade mest över sina beresta ölar. Det här var nog tredje tillfället Mattias kånkat iväg dem för att försöka dricka upp dem, men ändå kommit hem med dem igen... :)
Vid midnatt var jag så trött att jag inte längre kunde sitta upp, och då kom Johans mormor och hämtade dem. Själv stupade jag i säng och har sovit så när som på de gånger jag vaknar av att jag har kramp eller sovande kroppsdelar eller mycket ont...
Och nu håller jag på att äta för andra gången idag. Annars käns det som om jag skulle kunna sova ett dygn... :)
För övrigt verkar det som om resten av helgen kommer erbjuda bättre väder än gårdagen, så nu kanske man skulle kunna vara ute och få lite gjort.
Ta hand om er!
Kramar / Ellen :)